Källkod till universum

Tänk er att man räknar ut alla fysiska lagar i universum. Att man får gravitation, elektromagnetism, kvantfysiken, konstanten C (ljusesthastighet) och dyligt att peka på en enda formel. Så att du har i princip en enda lång mattematisk formel som beskriver hela universum. Antingen bigbang teorin eller en formel som beskriver endast vårt universum om nu strängteorin är den korrekta.

Du har nu alltså universums "DNA", benmärg, eller vad du nu vill kalla det. Du tar denna mattematiskaformel och stoppar in den i en superdator. Du skriver ett program som kan hantera formeln och exekverar programmet.

Du kollar nu på datorskärmen som du exekverat programmet på. Du ser materia, så som stjärnor och himlakroppar placeras på deras baner runt om i universum. Du zoomar in på en galax som känns bekant, just det, det är vintergatan. Yttligare zoomar du in på vårat solsystem, och till sist hittar du jorden i sin bana runt solen. Du snabbspolare ditt program och ser hur jorden utvecklas, paserar dinosaurietiden, diverse istider, medeltiden och tillsist nutiden. Du pausar programmet där. Du börjar kolla runt på jordklotet. Du zoomar in på Sverige, på din stad och till sist på din egen gata. Till sist ser du dig själv sitta framför datorn, framför detta program. Du inser att du har pausat på exakt samma sekund som var för någon minut sedan.

Om du då skulle spola fram i programmet så skulle du se din egen framtid, vad du skulle göra de kommande minutrarna, etc.

Då skulle du inse att du inte längre kan styra ditt liv. För om du sedan gör absurba grejer, som att skära av ditt ben, så skulle även det visas på datorn. Eftersom varje rörelse du gör, varje beslut du tar påverkas av NÅGOT i vårt universum. AKA det påverkas av något av "källkoden". Skulle inte "Källkoden" finnas skulle inte ni läst det här just nu, etc.

Fundera lite på det här och kommentera gärna!

Detta är smått analogt med önskan att målet med naturvetenskapen är att denna skall kunna förklara (eller simulera) allt in i minsta detalj. Detta är i sig självt omöjligt. Om vi skulle lyckas ta fram en sådan exakt och precis simulering så skulle den vara minst lika komplicerad och informationsrik som universum självt. Hur kan vi då behandla denna ofantliga datamängd, som inte får plats i utrymmet (universum) som det hela utspelar sig i ?

I filosofisk mening så hade jag snabb-spolat fram bandet för att se vad jag skall göra i framtiden; sen hade jag avbrutit snabbspolningen på ett godtyckligt ställe och kört en macarena-dans (som inte visades i snabbspolningen). Ja.

Väldigt intressant fundering. Även om det förmodligen är omöjligt så kan man ju ändå fundera på hur det skulle vara rent hypotetiskt.
Det här är min teori i alla fall.

Det mest logiska borde väl vara att det du skulle se på skärmen om du spolade fram i tiden vore det du skulle gjort innan du såg den versionen av framtiden.

Det knepiga är ju att om du påverkas av att se en viss version av framtiden så är rent logiskt den versionen av framtiden fel så fort du vet om den efter som programmet har räknat på fel variabler. Det skulle helt enkelt bli en oändligt lång loop.

Framtiden ändras av att du vet om framtiden. Därför måste datorn göra en ny beräkning som räknar med att du vet om framtiden, men efter som du vet om den versionen av framtiden med så kommer även den vara fel och det måste göras en ny beräkning och så vidare i all oändlighet.

Du skulle där emot kunna spara till exempel en timme av framtiden på dvd skiva och kolla på den efter att en timme har gått och se vad du har gjort den senaste timmen.

Hoppas ni hängde med.

Mycket underligt sätt att presentera GUT på. Grand unification theory eller theory of everything - vad man än vill kalla den. En sådan, om en sådan är möjlig, förändrar dock inte verkligheten på något vis. Den förklarar bara verkligheten.

En oändlig rekursiv loop, det låter faktist vettigt.

Det skulle vara omöjligt, visst allt går att utrycka matematiskt.
Men det är sådana ofantliga datamängder att det inte går att förstå, samt att du inte direkt kan låta datorn simulera utan du måste faktiskt veta varenda liten indata.
På så sätt är det omöjligt, för vi begriper såpass lite av universum som det är.

Om utgångspunkten är att din dator har korrekt data och formler och det som visas antingen har hänt eller kommer att hända så betyder det att den framtid du ser kommer att hända, att du nu vet om det inkluderas i beräkningarna. Om du nu sen lyckas att göra något som motstrider vad din dator har visat, då visar du att din dator inte hade korrekt data/formler, vilket var en omöjlighet från utgångspunkten.

Alltså, ser du att du kommer att ta livet av dig, då kommer du således att göra det. Att du nu vet om det var en nödvändig faktor som bidrog till ditt självmord.

Så ser jag det iaf.

Hur kommer du runt att det hela blir en loop?
Datorn kan ju omöjligvis visa rätt version av framtiden på grund av att om du ser en version av den så kan du göra något annat än det som datorn visade.
Bara för att man ser vad som skulle hända så kommar man ju inte bli en zombie som måste göra det som visats på skärmen. Det är därför omöjligt att datorn har räknat på rätt data eftersom du kan påverka datan efter att beräkningen redan är gjord.

Man skulle helt enkelt inte kunna se en exakt version av något man kan påverka utan man skulle som mest kunna se det i realtid.

Om så är fallet så är inte dina formler korrekta från början vilket man utgick ifrån, antar jag.

Du var den enda hittils som förstod mig helt rätt! Tumme upp ;]

Du skulle förmodligen freaka ur och slå sönder datorn när du såg allt, och det skulle därför visas på datorn. Min poäng är att efter du sett programmet så kommer du att inse att du ej kan styra ditt eget liv, vilket förmodligen skulle leda till ditt självmord eller bara att du lägger dig på psykhem, vilket också skulle visas på datorn. ;]

Man skulle inte kunna se sin eller någon annans framtid eftersom att den styrs av ens egna/andras val och inte av någon formel =)