Under första året i gymnasiet fortsatte jag med min franska. Vi var tre killar och typ tjugo (dötrista) tjejer. Lektionen innan hade vår lärare gett oss uppgiften att leta upp en tidningsartikel på franska, som vi sedan skulle sammanfatta muntligt och även presentera egna reflektioner kring. Vi grabbar slog ihop oss och började leta artiklar. Vi hittade en från en stor tidning i franrkike, som handlade om att invånarna i frankrike börjar likna amerikanarna - de blir bara fetare och fetare. Vi tyckte detta var skitkul, och fann inget problem i artikeln då vår lärare var både smal och snygg, och ingen i klassen var överviktig.
Innan lektionen då arbetet skulle presenteras hade vi alla elever gått in i salen innan läraren då hon var försenad. Vi satt och hade jävligt roligt åt vårt powerpoint-arbete, där vi även hade bifogat en bild på ett franskt fetto. Vi hör vår lärares röst i korridoren och sansar oss, och tittar sedan mot dörröppningen för att rutinerat hälsa henne med ett glatt "Bonjour Madame!". Hon hälsar tillbaka, och täcks sedan av ett mörker bakifrån. Genom dörren trycker sig nämligen en enorm varelse in på bredden, som sedan slår följe med läraren fram till katedern. Vår lärare berättar sedan på franska att detta är en lärare som ska vara med oss de nästkommande 4 veckorna. Vi tre killar vänder oss mot varandra i ren skräck, och inser att det är högst olämpligt att visa bilden i presentationen, men vi hoppas på att tjockisen inte kan franska så att vi ändå kan prata om ämnet...
Plötsligt börjar kvinnan prata, med en mörk röst. Hon bär en klänning och en mycket lustig hatt. Hon presenterar sig som Domnique, och säger på
perfekt flytande franska att hon är uppvuxen i frankrike men bor nu i Schweiz där hon arbetar som lärare. Vi håller på att smälla av då vi inser att vi är helt jävla körda.
En av killarna bryter redan här ut i ett brutalt målbrottsgarv, följt av att jag och den tredje killen hakar på. Vår lärare tar killen i armen och drar ut honom i klassrummet. 5 minuter senare kommer de in, och han placeras längst ned i hörnet av klassrummet. Domnique ger honom en skapligt argsint blick. Jag och den tredje killen, som fortfarande sitter på vår plats, besstämmer oss för att presentera uppgiften trots allt. Vi tänkte att vi kan förmildra den lite, och inte ge personliga åsikter om ämnet. Sagt och gjort, efter att några andra har fått presentera så vi kunnat lugna oss, så går vi fram till projektorn och startar powerpointen. Under tiden som jag knäpper igång arbetet (och ändrar några saker lite hastigt) så har min polare då stått och ritat en liten bild, finurlig som han är. Precis när jag ska börja så räcker han fram lappen, samtidigt som han säger "Du kanske kan behöva den här för att inte glömma bort ämnet...
"
Jag kommer av mig, och vecklar upp lappen. På denna har han ritat ett svullo som liknar muminpappan, men som bär Domniques underliga hatt. Detta svullo ligger på marken och försöker febrilt att kravla sig upp, samtidigt som det flyger svettdroppar från huvudet. Som om det inte redan var kört för oss innan så börjar vi båda kvida av en fruktansvärd skrattattack, och även den andra killen som sitter ensam i hörnet av salen börjar hulka igen. Vi alla tre halvligger vid det här tillfället i skrattkramper, samtidigt som powerpointen har hoppat igång med rubriken "Habitants d'épaisseur de la France" som betyder ungefär
Frankrikes tjocka invånare, och Domnique sitter helt paff och ser ut att inte veta vart hon ska ta vägen.
Ingen i salen kan ha undgått att lägga märke till vad som försiggick, och vår lärare tar ut oss alla tre. Vi berättar vad som hände från början till slut, och hon förstod oss men sa att det var högst olämpligt att komma in igen. Från den dagen slutade hon hälsa på mig i korridorerna, och franskalektionerna blev minst sagt skumma de kommande fyra veckorna med vår kära Domnique...