Citat:
Ursprungligen postat av Ruskigbuss
Jag tror mer på att man dödar de idioter som beordrar andra att begå dessa terrordåd.
Samma sak med alla statschefer som startar krig.
Knipsar man bort dumheterna från toppen, så kanske underhuggarna lär sej att avstå från det?
Kanske är jag naiv, men det bjuder jag på.
Jovisst vore det enkelt om man gjorde så. Men man får ha i åtanke att vårt västerländska hierarkiska system inte är självklart överallt i världen. Terrorister/frihetskämpar kan operera i celler oberoende av varandra. Det är inte som att man skjuter Karl XII och alla lägger ner sina vapen. Det tror dock amerikanarna och de är fan tokiga i att ge sina skurkar namn som Kemiske Ali och annat som taget ur en actionfilm. "får vi bara tag på den där skurken så är allt klart! hah!". Sådana troféer betyder ingenting egentligen mer än för den egna inbillade stridsmoralen.
Fienden bär ingen uniform, har ingen direkt chef som motsvarar en västerländsk. Finns det någon kan antas ha samma status är denne lätt att ersätta. Högste chefen är Allah och han är odödlig. Fienden är osynlig då denne finns bland lokalbefolkningen. Du kan aldrig riktigt veta var han är. Det är du som utgör en måltavla. Du kan bara vänta på att fienden väljer när de ska skjuta på dig.
En IED smäller av vid en väg. Det var så förutsägbart att den store Goliat skulle åka där. Fienden rör sig aldrig på vägen utan i snåren, i husen, alltid ur sikt. De har initiativet således och är du inte på förhand i en strid minskar dina chanser att överleva.
Eftersom de smälter in i lokalbefolkningen får de tillgång till mat, husrum, vapengömmor nyrekrytering och skydd där de kan planera nästa attentat. Fienden är osynlig då de rör sig bland de egna. Detta är frustrerande för de anfallande soldaterna. Vi har ett exempel på detta i Vietnam (song my) och i Irak där vanliga familjer avrättats av frustrerade soldater som upplever att alla är emot dem.
A good gook is a dead gook.
Andy Mcnab skriver något om hur demoraliserande det kan vara. I ett kapitel berättar han om en brittisk soldat som stegar fram till en flagga (IRA) och försöker ta ner den. Den är förstås försåtsminerad. Ur husen kliver vanliga irländare ut och börjar klappa händerna.
Amerika som leder kriget mot terrorismen har inte precis någon vidare talang i detta med hearts&minds. Det är istället nya parkeringsplatser som ska lösa alla problem.
När så bomberna faller och någons hus förstörs
"there were some...collateral damage" blir en pojke hemlös och ensam. Han är mycket arg. Rekryteringen pågår ständigt av osynliga fiender.