Varför tål feminister inte kritik?

Genusforskningen är lika oseriös som kreationismen, råkade jag en gång yttra bland en skara lärda män och kvinnor. Det tog hus i helsicke. Att feministernas könssagor skulle vara lika ovetenskapliga som religiösa skapelseberättelser, retade upp många. Snart nog framgick det dock att de flesta inte tycks ha en aning om hur illa det faktiskt är ställt med de forskande feministerna. Genusprofessor Eva Lundgren är inte ensam om att ha märkliga åsikter. Hela genussvängen bygger nämligen på det sanslösa antagandet att någon sanning inte existerar, alltså är det fritt fram för nästan vilka galenskaper som helst.

Låt oss ta det från början. Inom genusforskningen heter det att människan är en social konstruktion. Hennes kön är socialt konstruerat, det vill säga ett resultat av kultur, uppfostran och miljöpåverkan. Att det skulle finnas egenskaper och beteenden som beror på att människan är en biologisk varelse, ett djur bland alla andra avfärdas med en föraktfull fnysning av genusforskarna.

Begreppet genus signalerar ett avståndstagande från verklighetens bojor. Om vi alla bara är sociala konstruktioner så kan vi per automatik också förändras till att bli nya människor, just sådana som feministerna vill ha oss. Drömmen om den nya människan var ett stående inslag i 1900-talets storskaliga politiska experiment som kommunismen. Tyvärr visar det sig dock vara svårt att forma om människorna till att bli tillräckligt fyrkantiga för att passa in på abstrakta begrepp som genus och könsmaktordningar. I det läget tar genusforskarna till det klassiska greppet att förneka livets realiteter. Sagorna de då berättar är det de själva kallar vetenskap eller genusforskning.

Men inte kan väl genusforskning bara handla om sagor? Det låter ju så trovärdigt när forskarna slänger sig med ett helt system av tankar och ord som till synes hänger ihop. Nej, det är inte här problemet ligger. Genusforskarnas åsikter ingår i ett sammanhängande tankesystem, de är koherenta. Problemet ligger i att aldrig så sammanhängande åsikter förblir tämligen värdelösa så länge de inte korresponderar, överensstämmer, med verkligheten. Den vanliga verkligheten som omger oss alla, är kanske bäst att tillägga - det räcker inte med att det gör sig bra på svarta tavlan.

Vad är det då som gör korrespondenskriteriet till en sådan fallgrop för genusforskningen? Det finns bättre och sämre på livets alla områden. Om man som genusforskarna avfärdar sanningen och förnuftet som idiotiska manliga påhitt, ja då öppnar man portarna för att kunna påstå vad som helst, utan minsta täckning i verkligheten. Detta sagoberättande är mycket riktigt också vad genusforskarna huvudsakligen ägnar sig åt Ett stort antal exempel på feministiska konspirationsteorier finns att läsa i den nyutkomna boken "Vem slår Eva? Forskande feminister i genusland" (www.avantema.se).

Tillbaka så till det vi började med. Att lärda män och kvinnor lätt glömmer bort den där besvärliga världen utanför universitetskorridorerna är inget nytt. Men att de så till den grad har distanserat sig från den vanliga verkligheten att de reagerar med ilska över att bli upptäckta med byxorna nere, det känns minst sagt underligt. Varför ska vi alla vara med och betala en miljon om året per genusforskare som bara har sagostund för vuxna att erbjuda? Och hur står det egentligen till med den av forskarvärlden så omhuldande kritiska granskning som ska rensa bort de värsta avarterna? Eller är det så enkelt som att vetenskap är det som forskare fördriver dagarna med för tillfället? Med en så lågt satt ribba är ju ett långt sommarlov också att betrakta som excellent forskning...

Långt inlägg, väl formulerat.

Jag har inte följt genusforskningen själv och är flyktigt intresserad i ämnet, men vill ändå påpeka detta: Ditt grundpåstående, att genusforskningen tar ingen hänsyn till verkligheten, backas inte upp av särskilt mycket material som visar att så faktiskt är fallet. Det gör att jag får känslan av att du beskriver dina personliga åsikter snarare än presenterar objektiva fakta.

Vi skattebetalare blir alldeles för sällan tillfrågade i sådana här sammanhang. När vi har ett sådant underskott i skattemedel för skolan, vägnätet och sjukvården är väl genusbudgeten den lämpligaste att beskära.

Gillar inte moderna feminister.

Håller lite med.

För visst finns det bilogiska skillnader mellan könen coh dem skall man inte blunda för då gör man ett klarvertramp i naturen utan dess like.

Dock så kan man ju undra varför kulturer har så olika syn på detta med vad som är "manligt och kvinnligt".

I vissa kulturer så anses det inte omanligt att gråta, men här i Sverige är det omanligt..

I vissa kulturer så se det inte som fel att mannen vårdar barnen, men här i sverige så hade ju ansets att det är kvinnans jobb enbart..

Man kanske skall ta och rota runt och kolla upp de kulturella skillnaderna melan manligt och kvinnligt för att få fram den biologiska skillnaden mellan könen..

För bilogiska skillnader finns, frågan är bara vilka... Då kultur och synen på kvinnligt vs manligt har ju ändrats under människans utveckling och är lite olika syn på olika länder.

Jag har aldrig kunnat disskutera något med en riktig feminist. Så fort jag nämner att jag tycker kvinnor också bör bli tvingade till lumpen för jämställdhet, så avbryter feministerna och börjar dra in på andra ämnen.

Det gör filosofin, samhällsvetenskapen, religionsvetenskapen och alla andra humaniora-ämnen också. Antagandet att det inte finns en absolut sanning är själva grunden för förändring och utveckling av samhället och människan. Det var länge sedan man övergav den essentiella människosynen inom den typen av vetenskap.

Orkar inte kommentera hela ditt inlägg just nu. Det jag själv finner lite sorgligt i genusvetenskapen är att man är så mån om att framhålla att det inte finns några biologiska skillnader mellan människor, medan man samtidigt hela tiden talar om att kvinnor är en grupp för sig, en underordnad grupp, en förtryckt grupp. Det blir väldigt invecklat även för de väl insatta.

Så är det säkert, men det beror ju på att humanioraämnen går att benämna som just sagoberättande och flum under täckmantel av att vara någon slags vetenskap eller fast teori. Ingen vettig forskare kan väl påstå att religionsforskning och bibeltolkning är en beskrivning av verklighetens händelser? Hela bibeln är ju en enda stor sagobok där korn av verklighet kryddats och förvanskats så till den milda grad att det inte längre än möjligt att skilja sanning från påhitt. Så är det med alla religioner som har några tusen år på nacken, verklighet och drömmar flyter ihop till en enda grumlig sörja. Precis samma sak gäller filosofin, navelskådning och tankevandringar in absurdum är fruktansvärt svårt att omsätta någon riktig användning för.

Trams, på ren svenska.

// Roger P.

Alldeles för många av feministerna är världsfrånvända. De som står för skapandet av de mest absurda teorierna kan varken backa eller ändra sig då de riskerar sin karriär som de sätter denna framför sanning. De som köper teorierna fullt ut lever i en drömvärld och blundar för all avvikande fakta.
Detta kombineras med vår media, vårt skolväsende och våra politiker som är på det stora hela helt insnöade på olika idiotteorier om strukturer och förtryck av olika grupper. Det är helt enkelt ett perfekt klimat för att sådana här förvirrade teorier ska frodas och det är först när de mest extrema exemplen dras fram som allmänheten börjar få upp ögonen och reagera.
Det intellektuella förfallet har gått alldeles för långt för att de ska gå att bryta enkelt. De behövs externa impulser för att den slutna världen som vår media, skolväsende och politik utgör ska kunna tillfriskna. Vi behöver ett öppnare debattklimat för att sådana här avarter ska kunna hindras från att utvecklas. Pk-hysterin och det rådande debattklimatet måste avskaffas för att sundare idéer ska få utrymme att utvecklas och växa.

Religionsvetenskap/samhällsvetenskap/psykologi/etnologi handlar i o f s inte om "bibelforskning" utan om vilken funktion omgivning/miljö/trossystem etc har i människors liv. Det handlar om olika sätt att kategorisera livet på som vi alla påverkas av dagligen vare sig vi vill det eller inte. Att forskning kring människans psyke inte är en exakt vetenskap vet vi sedan länge. Å andra sidan är inte naturvetenskapen heller en exakt vetenskap, utan måste ständigt underkasta sig nya forkningsrön, tolkningar och slutsatser.

De som för ca 90 år sedan motsatte sig att kvinnor skulle få vara myndiga utan att vara gifta uttryckte sig nästan identiskt. Då var det för många någonting helt absurt, oacceptabelt. Och de som fick igenom förändringarna blev lika hatade som de "världsfrånvända feministerna" blir idag. Säga vad man vill, men som kvinna är jag tacksam för att de orkade utsätta sig för det hatet då - annars hade jag aldrig fått studera på högskola, välja mina partners eller kunnat försörja mig själv idag.

felpost