"Svåra"/"Fina"/imponerande/akademiker ord [sammanslagen tråd]

Ja, men det är egentligen lite fånigt, för vi har ju våra alldeles egna lokala Abdera, som skulle kunna användas i stället. Här i Uppsala är det Örsundsbro, i Falun är det Bjursås, i Jönköping Vetlanda, och så vidare.

Fast adjektiven blir ju kanske inte lika klassiskt snofsiga då, förstås.

Jag vill härmed framföra mina gratifikationer gällande ovanstående stadfästelse av mitt ingenium.



Luguber är ett riktigt bra och mångsidigt ord, mer mångsidigt än bara "hemsk" eller "otäck" eller "olycksbådande" i alla fall, i klass med engelskans ominous eller kanske sinister. Dessutom är det ju ett jävligt coolt ord också.

jag finner det mycket intressant att du tycker det är en "löjlig anledning", helt otroligt, man lär sig mycket på detta forum. Meningen med språk är att göra sig förstådd...anser jag.





haha
vanlig svenska=den svenska som de flesta förstår
det var väl inte så svårt?
och det är gulligt att du tycker "defenestrerade" är ett ekonomiskt ord. Jag vrickar tungan bara jag tänker på ordet.



nej det är inte jag, det är folket. Tror du de flesta vet vad "pueril" betyder? Hjälp från kinyo: svaret är nej.


hahaha, du vet ju inte vad "språklig fantasi" betyder
vilken unge har störst fantasi: ungen som hittar på egna lekar i skogen med det han hittar eller ungen som har 200 leksaker?
vem har störst språklig fantasi; den som kan uttrycka allt med vanliga ord eller den som måste ha ett specifikt ord för varje företeelse?

väldigt intressant detta, ert ointresse av andra människor, lever ni i böckerna, eller?

vanlig svenska = den som de flesta förstår = ej självcentrerad

ja, som du skriver kan man lätt undvika ordet "kalamitet", och jag anser att det enda vettiga i ett vanligt samtal är att göra det.

där argumenten tar slut börjar hånen...

Du anser det inte hånfullt att i en tråd om "ovanliga ord" ha åsikten att ovanliga ord är onödiga, fisförnäma och egentligen borde undvikas för att "vanligt folk" inte kan dem? Hur kan du veta det förresten? Bara för att du inte kan ett ord är det inte nödvändigtvis så att andra heller inte kan det. Inte självcentrerad? Jo tjena.

Nu har ju jag, och andra, en viss erfarenhet av att diskutera med dig, och känner till det fruktlösa i detta, men som exempel kan du ju fundera över om någon med ett ordförråd bestående av ett enda ord – ett ord alla kan – eller någon vars ordförråd består av tio ord, har lättare att formulera sig. Väljer du den andre erkänner du att ett stort ordförråd är bättre än ett litet, vilket alltså i ditt tycke är fel. Du ger inga direkta argument till varför det är så, men du har naturligtvis rätt, och alla vi andra som på något sätt ägnar oss åt språk, antingen profesionellt eller som hobby, har fel. Detta är heller inte på något sätt hånfullt.

Din inställning att man aldrig ska använda ord som mottagaren inte på förhand förstår för med sig komplikationer. Gäller den också barn och utlänningar? Hur har du isåfall tänkt sig att det öht ska gå att lära sig ett språk? Gäller principen också nybildningar och andra språkliga innovationer? Hur ska då språket kunna utvecklas?

Det är inte så självklart det där som du tror. Och vad som är vardagligt språk för en, kan vara otillgängligt för en annan. Vem bestämmer vad som är vardagligt språk? Hur gärna du skulle vilja, kan ju inte du göra det...

Och det är skitsvårt, och framför allt skitdyrt, att ta reda på vilka ord och uttryck som majoriteten av modersmålstalarna spontant begriper. Själva uppdraget är inte helt lättdefinierat heller. Ska de behöva förstå orden och uttrycken separat, eller räcker det med att de förstår vad som menas i kontexten mer än hälften av gångerna?

Hur hade du egentligen tänkt dig att det skulle gå till?

Detta medför dock en tidskostnad för både sändare och mottagare, som i en given situation kan vara mer eller mindre kritisk. Ju färre ord man är tillåten att använda, dess längre tid tar det att överföra ett kvalificerat och nyanserat budskap. Och att lära sig nya ord kan vidare göra en uppmärksam på distinktioner i sinnevärlden som man dittills försummat att tänka på. Kan man inte ordet kalamitet, tänker man med all sannolikhet inte i kategorier av kalamiteter heller.

kul detta

jag har alltid skrivit "i tal", "i vardagsspråk" och ingenting annat. Det finns situationer där ovanliga ord är bra och kul.

Sen är det intressant att ni beskyller mig för att vara självcentrerad. Jag drar här fram projektionskortet:
http://sv.wikipedia.org/wiki/Projektion_%28psykologi%29

läs och lär dig nåt.

det är ni som använder såna här ord i tal som är egocentriska, en av er har redan erkänt att han tycker det är löjligt att ta hänsyn till om folk förstår en eller ej, det betyder att han i princip talar med sig själv. När ska du göra samma erkännande?



efterblivet exempel som inte har nåt med det vi diskuterar att göra. Det enda du visar med detta är att du inte alls förstår vad vi egentligen diskuterar. Gör om gör rätt. Man ska kunna tillräckligt med ord för att kunna beskriva det man vill beskriva, men att använda ovanliga ord som väldigt få kan är korkat.

Så här kan man sammanfatta:

normal språkbrukare: litet aktivt ordförråd, stort passivt
bra språkbrukare: stort aktivt och passivt ordförråd
dum språkbrukare: använder ord som inte ingår i de flesta människors passiva ordförråd

en "dum språkbrukare" bryr sig helt enkelt inte om andra förstår eller ej = egocentriskt

de flesta är väl inte barn och utlänningar? :-), jag skojar med dig. Det gäller naturligtvis inte i de fall du skriver. Angående innovationer och utveckling så är det väl så att de förändringar av språket som tas upp av många är de som integreras in i språket. Men jag vet ärligt talat inte vad det har med saken att göra, du har hittat ett undantag, ok. Utveckling sker väl också mest av ungdomar, sen exakt hur det går till där och var orden kommer ifrån vet jag inte. Ursäkta ett dåligt svar.


hehe, nej jag har ingen lösning, men en sak vet jag: de orden vi har tagit som exempel är inte vardagliga. Med vardagliga ord menar jag dem som de flesta förstår, jag har inga procenttal, och jag tror du egentligen förstår mig.



det fetstilta du skriver är riktigt bra, jag håller med, man utvecklas som människa, men att försöka utveckla folk i vardagstal när man talar om nåt helt annat kan bli problematiskt

sen det där med tidskostnad...vi snackar inte spioner som ska överföra information utan vanligt folk som ska göra sig förstådda

med välmening

Menar du att du undviker att använda vissa ord, fast de är de mest passande (om än bara ur ett estetiskt perspektiv), för att du är rädd att andra inte ska förstå dig? Är det inte bättre att lära dem de ifrågavarande orden då?



Det är väl inte svårare att uttala än t ex penetrera? Är penetrera också ett onödigt "fint" ord förresten? Man kan ju lika gärna säga "genomborra".
Som många andra framhåller i tråden verkar du ha en väldigt omedgörlig och inskränkt, för att inte säga oblidkelig och bornerad, uppfattning om vad "de flesta" förstår. Säkert finns det ord som "de flesta" förstår som har gått mig förbi, det betyder ju inte att jag tycker att folk är högfärdiga för att de använder de orden.



Ingen aning faktiskt. Jag har nog aldrig använt det, men det är väl inte ett helt ovanligt ord i t ex litterära och filmiska sammanhang ("Michael Bay har återigen skapat en pueril machofantasi").



Det torde vara den som har ett stort ordförråd och vet hur man använder det. För att ta ett exempel: Du har säkert läst Kalle Anka & C: o, som är känd för sina fantastiska översättare, framför allt Stefan Diös. Om du inte är bekant med tidningen eller behöver friska upp minnet kan du spana in denna tråd, för närvarande 115 sidor av glädje över fantasifulla namn och uttryck. Sedan kan du t ex slå på något barnprogram där den språkliga fantasin inte är på topp, t ex valfri anime. Vardagliga uttryck som är lätta att förstå, visst. Och tråkigt som fan.


Vet inte riktigt vad du vill säga med det här, om det bara är en förolämpning i stil med "bokmal" eller "plugghäst". Niar du mig av artighet eller hånfullhet? Varför tar du för givet att jag är ointresserad av andra människor? Tvärtom träffar jag andra människor dagligen, både privat och i jobbet, och tycker att de är intressanta. Psykologi och andra humanistiska ämnen intresserar mig också.

Poängen med mitt resonemang var att vi faktiskt är gjorda för att kunna förstå ord som vi aldrig har förstått förr, och att man alltså inte behöver vara alltför skitnödig med att säkerställa att man inte använder något för mottagaren okänt ord i sin kommunikation. Vad gäller i vilka grupper språkutveckling uppstår är detta inte alldeles självklart. Det är iofs rätt välbelagt att fonetisk utveckling huvudsakligen drivs av ungdomar, men när det gäller lexikalisk utveckling är det förmodligen inte alls så enkelt. (Man ska också ha klart för sig att en stor del av den lexikaliska utveckling som faktiskt sker i ungdomsgrupper är efemär, dör när just den ungdomskretsen blir vuxen, och alltså aldrig fixeras i språket.) Huruvida ett visst nytt ord fixeras i språket beror på hur många som nås av det, och vilken prestige innovatörer har. De flesta ungdomars språk har begränsad räckvidd, och de allra flesta ungdomar har ingen särskilt stor prestige i samhället i stort.

Tveksamt.


Tråden handlar inte om "vardagsspråk", utan om "avancerade och ovanliga ord". Notera ett av mina tidigare inlägg: "Ibland är det inte nödvändigt att vara exakt, och då spelar det självallet mindre roll vilka termer eller ord man använder sig av." Egentligen är det allt man behöver säga om "vardagliga" situationer.


Läs det inlägget igen. Läs det med synvinkeln att andra inte har exakt samma liv som du har, utan att det finns människor som faktiskt vill lära sig något.


Det jag diskuterar är användandet av "avancerade och ovanliga ord". Du är inte intresserad av att lära dig ord (trots att du någon gång måste ha gjort det ...). Du anser dig dessutom ha rätten att tala för alla andra, och upplysa oss/mig om vilka ord som hör till vilken kategori – allt utifrån ditt eget personliga vokabulär (som, får man förmoda, inte kommer att utvecklas alls under resten av ditt liv).

Men, jo, det är jag och alla andra språkintresserade som har fel och borde böja oss för din visdom. Att lära sig nya saker och att utvecklas är "efterblivet". Jag har sett ljuset!


I dag är det brukligt att prata om det produktiva och receptiva ordförrådet istället för det aktiva respektive passiva. Naturligtvis är det otroligt dumt eftersom aktiv och passiv är mycket vanligare, och eftersom produktivt och receptivt är mer avgränsade och exakta begrepp. Ingen vill väl att någon skall behöva slå upp ord? Nej, bättre vore att samla alla lexika och bränna dem! Död åt bildningen och vitterheten!