Hur kan individens rättigheter motiveras?

Det känns som att hur man än vrider och vänder på det så ställs vi i slutändan alltid inför två uteslutande möjliga situationer; Antingen har någon rätt till uranfyndigheterna eller så har ingen rätt till dem. Skulle man alltså ifrågasätta det första - att någon har rätt till dem - ger det oundvikligen vid handen att ingen har rätt till dem och det i sin tur skulle innebära att någon har dikterat denna begränsning.

Om ingen såg till att fyndigheterna förblev orörda - vilket då skulle ge att någon (vem som helst) trots allt har rätt till dem - skulle ju vem som helst kunna gå dit och plocka uran. Skulle någon däremot sätta sig upp emot uranplockningen skulle det krävas att denne någon gjorde anspråk på uranfyndigheterna, för hur skulle denne någon annars kunna motivera uranplockningsförbudet?

Eller har någon något annat förslag?

Vem som har rätten till en värdefull mineralfyndighet avgörs av lagarna i landet i fråga och saken är inte färdigdiskuterad och inte självklar.

Mitt förslag är att där utvinningen inkräktar på markägares tidigare användning och denne inte accepterar intrånget, skall han också slippa det. De mineral som inte bryts nu ligger bra där de ligger. De är som pengar på banken.

Nej, den är absolut inte självklar. Lagarna i sig utgör inget argument vare sig för eller emot rätten till mineralfyndigheter.

Den juridiska rätten till fyndigheterna avgörs av lagarna. Dessa kan man vara missnöjd med och mena att rättigheterna bör definieras annorlunda. Då letar man efter principer som har chans att accepteras som hållbar grund att bygga på.

Den enda principen jag tror har en chans i längden är att betrakta begränsade och eftertraktade naturresurser som ett världsarv och i enlighet med denna syn få till en prissättning ägnad att anpassa efterfrågan till tillgången varvid intäkterna fördelas på intressenterna = mänskligheten.

Bra att vi är överens om att den juridiska rätten inte är densamma som den faktiska rätten, och att den förra borde vara baserad på den senare.

Jag är dock inte helt säker på vad du menar med din föreslagna princip. Är naturresurserna allmängods eller står de under någon form av ägande?

Den aktuellt gällande rätten förtjänar väl att kallas den faktiska. Sedan vill man gärna tänka sig allmängiltiga principer utifrån vilka man skulle kunna avgöra vad som är rätt och fel i denna faktiska rättsordning.

En sådan princip är att rättsordningen skall ge de incitament som krävs för att utvecklingen skall gå framåt och inte bakåt.

Nej då är vi nog inte överens. Jag är inte övertygad om att den aktuella rättsordningen är den faktiska, åtminstonde inte i kraft av att den är aktuell. Det var det som var kärnan i mitt resonemang.

Att utvecklingen skall gå framåt låter ju snyggt och så, men vad är det som definierar detta egentligen?

Det finns ingen "faktisk" rätt, ingen som naturen ger oss. Äganderätt ÄR en social konstruktion.
För övrigt är nuvarande lagar fullkomligt ointressanta för diskussionen, vad jag är ute efter är en moralisk uppbackning av äganderätt till råvaror.

Den enda vettiga princip jag hört hittils är att den som först kan använda resursen har ensamrätt till den, baserat på att en råvara är värdelös utan vårt vetande.
Det känns dock ändå lite... fel att nån bara kan ta för sig av en råvara.

Ang. äganderätten:
Om ingen annan person/grupp respekterar äganderätten så blir det ju per automatik konflikter då man givetvis vill behålla de resurser man lagt beslag på, man vill ju inte "svälta".

Om det ska fungera utan äganderätt ens i teorin så måste det finnas något slags överordnat system som är objektivt sett rättvist, vilket givetvis blir mycket svårt. Tillkommer gör ju att de som upptäckt/utvecklat en resurs och därmed på sätt och vis utfört ett arbete sällan vill dela lika med andra som inte gjort sig förtjänta av en lika andel. Och vem ska objektiv bedöma vilket värde dessa andra personers insats->resurs har? Detta dilemma leder till nästa steg.

Valfri resurs är sällan något som täcker ALLA behov, då är handel, ursprungligen i form utav byteshandel det enda rimliga sättet att gemensamt med andra resursägare komma överens om varornas värde då de bytas emot varann. De övriga alternativen är att föra krig för att erövra de resurser man vill ha, och som ovan kommunism. Kommunismen som system kommer att få det mycket svårt att objektivt bedöma individernas behov av resurser och värdet av deras värdeinsats och därefter koordinera en bytesbalans. Lägger man sen till att det hela ska styras av människor med egna intressen så har man fått ett recept på katastrof.

Det centrala i min syn på samhället är dess funktion, det gemensamma bästa. Om ett samhällssystem börjar ställa till det för sina invånare så att de får det sämre pga samhällets ingrepp så har det förverkat sin funktion och bör bytas ut/störtas.

Ur individens synpunkt har han i naturtillståndet möjlighet att göra i princip vad som faller honom in. Det enda som kan stoppa honom är naturlagarna och andra människor.

Ifrån detta tillstånd byggs ett samhälle för att göra det gemensamma såväl som individuellt goda bättre. Detta leder till följande grundresonemang:

1. Individen ska ha rätt att göra vad han vill såtillvida att han inte direkt eller indirekt skadar andra människor.

2. Samhället existerar således för att skydda människor ifrån varandra.

Då samhället är en i grunden social konstruktion så måste varje individ i teorin känna att han vinner något på att följa lagen. Detta stämmer givetvis inte då det finns både människor som ger sig på svagare och lagar och regler som slår emot personer som inte skadar någon.

Om en vänsterperson således förkastar ovanstående slutsats skriven i fetstil leder det till konsekvensen att den fritänkande individen förkastar samhällsfördraget då det, som synes ovan, leder till att h*n får det sämre än naturtillståndet.

Då människor inte är matematiska matriser som gör allt helt rätt utan har egna ambitioner och intressen så kommer försök till avskaffande av äganderätten ofelbart leda till korruption, och därifrån är steget inte långt till att styra genom statsvåld i ett system som är sämre än naturtillståndet.

All makt utgår av naturen ifrån våld och tvång då detta är naturtillståndet. Den enda statsform som är kapabel att göra livet bättre än naturtillståndet för en större del av invånarna är en stat som strävar att balansera individernas intressen emot varandra och således skapa en generell rättvisa i frågor som rör den personliga sfären hos varje person i befolkningen. För att klara av det så måste statsapparaten samtidigt sträva efter att styra så lite som möjligt då makt mycket riktigt korrumperar.

EDIT: Utan allmänt accepterad äganderätt så blir givetvis situationen att man återgår till naturtillståndet och helt enkelt använder våld emot de som vill att man ska dela med sig samtidigt som dessa i sin tur försöker ta över resursen med våld.

Jag hoppas att det framgick. I annat fall så måste en övergripande statsmakt använda våld i en eller annan form för att ta kontroll över resursen. Den kan då i och för sig genom detta göra livet bättre för statens medborgare, men problemet blir då att den makt både resursens värde och rätten att utöva sådant våld innebär per automatik korrumperar själva statsapparaten.

Personligen ser jag det inte som att man har en given rätt till någonting. Man har däremot frihet, och med frihet kan man ta sig rättigheter. Du får de rättigheterna du tar.

Om vi betraktar (ny)liberalernas grundläggande idéer så kan vi se att trots att de påstår sig vara så mycket mer rationella än exempelvis socialister och konservativa så grundar de hela sin världsåskådning på en myt som har lika stort sanningsvärde som exempelvis kristendomens berättelser om Jesus mirakler.

Låt oss titta lite närmare på denna myt. Den säger att människor har vissa av naturen givna rättigheter. Liberalismens fader John Locke menade att dessa rättigheter givits människorna av Gud fader i himlen. När USA skriver sin självständighetsförklaring ca 70 år efter Lockes död framgår det att man inte besvärat sig med att finna bättre argument för att människor har rättigheter än att de givits till människorna av Gud fader. Med en mycket kuriös formulering, här bör hänsyn tas till att det inte erkändes som sann av någon betydande makt i hela världen, förklara man att: "We hold these truths to be self-evident, that all men are created equal, that they are endowed by their Creator with certain unalienable Rights, that among these are Life, Liberty and the pursuit of Happiness."

Är detta en övertygande argumentation? Låt mig översätta lite slarvigt: Vi håller dessa sanningar för att vara självklara, att alla människor är skapade jämlika, att de är utrustade av sin skapare med särskilda och oförytteliga rättigheter, att bland dessa är rätten till liv, frihet och rätten att sträva efter lycka.

Detta är givetvis inget annat än mumbojumbo. Det är en myt som man kan acceptera att djupt troende och irrationella människor kan ta för sann. Deras sinnelag är ju också sådant att accepterar allt som sanning som predikas för dem och sägs vara sin gudoms vilja. Men hur kan ateistiska liberaler idag hävda att de rättigheter som de liksom sin troende föregångare lägger till grund för hela sin världsåskådning är helt självklara? Detta är inget annat än mytologi! Den som vill hålla sig till sanningen måste erkänna att hela idén att rättigheter är naturliga eller givits människorna av Gud är rent och skärt skitprat. Det är en myt med samma sanningsvärde som att Moses gavs två stentavlor i vilka Gud fader (återigen) hade nedpräntat tio budord för människor att inrätta sig efter eller till tidens slut efter döden brinna i helvetet för att de inte åtlydde.

Så kom igen liberaler. Inte är er världsåskådning särskilt rationalistisk. Den baseras i grund och botten på en myt av yngre datum än den om Moses. Men det är inte en myt som har ett större sanningsvärde än myten om hur Moses mottog Guds lag i form av två stenplattor.

Du säger alltså att människan inte alls har rättigheter eller om de har dem så är/ska de ges av en annan människa.

Det implicerar även då att människor har olika värde i dina ögon, det är alltså ok att förtrycka vissa på grund av exempelvis tro, hudfärg eller att de läspar.

Hela ditt inlägg är så missriktat, du bygger en tes på att de rättigheter som liberaler anser att alla människor har är inte giltiga på grund av att den amerikanska konstitutionen skriver att de är av Gud givna

Humor! Du får nog börja om från början igen, men av nyfikenhet frågar jag dig var dina rättigheter kommer från? Kalle? Staten?
Om svaret är att någon har gett dig dina rättigheter blir även förljdfrågan, vem gav dem rätt att dela ut rättigheter?