Livet som psykopat, hur är det?

Tecken på att du (Troligt) inte verkar vara psykopat:

Du har för bra självinsikt över dig själv och ditt beteende. Du har moraliska ramar för vad som är rätt och vad som är fel. Du manipulerar inte hej-vilt för att du anser att det är fel.

??? En fråga...Jag är inte så insatt i ämnet, men varför skulle inte en psykopat kunna vara medvetnen om att han/hon är psykopat? Är det inte det som är grejjen? Att man är medveten om att man kan skrämma skiten ur folk för att få sin vilja igenom?

Som jag förstått det hela så är det bara en viss typ av männsikor som kan bli psykopater. Och det är menniskor som helt enkelt är kallhamrade men i kombination med att dom fått mycket skit i barndomen. Dom saknar en bra förebild.

Vad jag vet känner jag bara en person som är diagniosteserad som psykopat (och han har hunnit med en hel del under sitt liv men aldrig haft i hjäl någon även om det har varit nära, nu lever han ett någerlunda normalt liv). Han är inte manipulativ men kan vara hotfull. Men hur som helst så tror jag att han är rätt medveten om att han är psykopat. Är jag ute och cyklar?

Jag vet inte riktigt om jag är psykopat. Det är mycket möjligt att jag är det. Tyvärr är jag för ung för att kunna avgöra det. Mitt problem som ni tycker eller min gåva som jag ser det är att jag helt enkelt inte känner medlidande för folk. Jag känner inte känslor över huvud taget på ett "normalt sätt". Om någon dör i Israel eller Pakistan. Om mormor går bort eller om en polare blir misshandlad. Jag känner verkligen inte ett jota.

Jag har länge misstänkt att något är "fel" på mig och sakteligen läst på vad som gäller för psykopati osv. Jag är väldigt duktig på att manipulera och det är väldigt svårt att låta bli. Jag kan inte minnas någon gång som jag misslyckats med något som jag verkligen bestämt mig för att lyckas med.

Jag är som person väldigt trevlig och kan underhålla folk och skratta osv. Jag har lärt mig leva med "vad" jag är för något och jag ser det som en gåva. Jag har ett otroligt stort självförtroende som jag döljer (kommer till varför senare) och jag skulle säkert av mina kompisar klassas som blyg eller återhållsam.

Jag har några gånger i mitt liv. Blivit så förbannad att jag släppt loss allt som jag har inom mig och då vid några få tillfällen verkligen sabbat människors liv. I vissa fall har även "oskyldiga" fått omåttligt med skit och blivit manipulerade till vanvett.

För att leva med detta så har jag satt upp regler för hur jag ska leva och hur jag ska göra saker. Vad jag än gör så är det som en eld i mina ögon och jag har säkerligen en tankeverksamhet liknande ett krig dygnet runt i skallen. När jag är "den normala" människan så håller jag tillbaka väldigt mycket. Alla möjligheter till manipulation undviker jag genom att helt enkelt ignorera ALLA som jag misstänker jag på något sätt kan "leka" med.

Ingen får komma mig på livet. Tyvärr så hände det när jag var yngre och vad som hände då är något som jag inte är stolt över..

Att leva som jag gör innebär att man genom känslor inte kan känna vad folk tycker tänker och känner MEN man vet det bara genom ren logik.

Om jag tex ska handla något i en affär. Då kan jag sitta i bilen i 5-10 minuter och vänta på att mitt psyke ska vara klart. Jag skulle kunna gå in direkt men då går jag in i en roll som inte är "jag" och när jag är i den rollen så har jag genast tappat några regler vilket innebär att jag kan släppa loss vad som finns inom mig.

Hoppas någon förstår ungefär vad jag menar och notera att jag ej har blivit undersökt och fått diagnosen psykopati eller liknande utan endast läst detta själv och försökt förstå mig själv bättre.

Att inte känna så mycket för t ex folk som råkar illa ut i länder långt borta är inget tecken på att du är psykopat. Tvärtom skulle livet vara outhärdligt jobbigt om man gick omkring och reagerade starkt känslomässigt på allt hemskt som inträffar. En viss "likgiltighet" är nödvändig för att hantera allt elände man omges av.

Jag tycker inte du verkar ha någon psykopatisk störning. Tycker du verkar vara ganska "vanlig".

Jag saknar ju fortfarande empati för folk i min närhet. Som jag nämnde så blir jag ju arg ifall en polare blir misshandlad på stan eller morsan våldtagen men inte för att jag känslomässigt bryr mig utan mer för att jag tycker det är moraliskt fel.

Om någon i min närhet ser en flygplansolycka och säger "shit vad hemskt" eller något i den stilen så känner jag verkligeninte ett jävla skit. Jag kan säga "Jo det var synd" eller något liknande men orden saknar egentligen betydelse för mig.

Samma sak jag har aldrig någonsin kännt mig "känslomässigt pressad" dvs hur mycket skit som än händer så blir jag aldrig någonsin nervös eller stressad.

Jag skulle lätt kunna spela 4-5 tjejer och ljuga ihop lika många olika lögner till liv och manipulera skiten till att bli sanning.

Hoppas någon förstår.
ps: ska jag vara glad att jag inte är psykopat?

Jag saknar ju fortfarande empati för folk i min närhet. Som jag nämnde så blir jag ju arg ifall en polare blir misshandlad på stan eller morsan våldtagen men inte för att jag känslomässigt bryr mig utan mer för att jag tycker det är moraliskt fel.

Om någon i min närhet ser en flygplansolycka och säger "shit vad hemskt" eller något i den stilen så känner jag verkligeninte ett jävla skit. Jag kan säga "Jo det var synd" eller något liknande men orden saknar egentligen betydelse för mig.

Samma sak jag har aldrig någonsin kännt mig "känslomässigt pressad" dvs hur mycket skit som än händer så blir jag aldrig någonsin nervös eller stressad.

Jag skulle lätt kunna spela 4-5 tjejer och ljuga ihop lika många olika lögner till liv och manipulera skiten till att bli sanning.

Hoppas någon förstår.
ps: ska jag vara glad att jag inte är psykopat?

konstigt hur många psykopater det finns här.

Ah, hela 1 stycken, fan va många liixom!

Om jag inte missminner mig var det vid tillfället kommentaren två som kallade sig psykopater i tråden, en försvann(kanske inte var 100% seriös), och en verkar ha ändrat åsikt om sin psykopati.