"leave no man behind"

Vilka är det egentligen som rekommenderar detta?

Ingen skulle jag våga påstå.

Det borde ju innebära en viss belastning på allt maskineri som håller kriget igång att skadeskjuta massa folk, tänk sjukvård och andra resurser som går åt. Fast nu vet jag inte hur man faktiskt resonerar, finns nog fler aspekter av det hela jag inte tänkt på.

Jo, men när dy står å siktar efter nåns ben så skjuter han skallen av dig. Nog lika bra att skjuta för att döda när det är trupp mot trupp.

Legionärer får inte lämna döda kamrater efter sig, det är hårt.

När jag gjorde lumpen så pratades det mer om "ur stridbart skick" än att döda för att det kostar fienden mer resurser att tex hämta, vårda en skadad soldat. Givetvis tillades också att "i en eldstrid ska man aldrig sikta för att skada utan sikta för att vara den som går därifrån levande"(ordagrant tror jag det var!).

Det är väl kanske inte reglementerat direkt, men men.
Men man fick ju höra detta i lumpen osv.

Är man i förhand så kan man gott och väl skjuta i buken eller nått annat mysigt ställe, och sen avsluta med en granat eller fler skott när hans kamrater anländer.

Jag har för mig att det är ett av exemplen som används i utbildningen. Fallskärmstrupp som hoppar ur brinnande flygplan är inte att betrakta som nödställda eftersom man kan förutsätta att de kommer att slåss när de landar, men vanliga flygplansbesättningar som hoppar är "ute ur striden" eftersom deras vapen (flygplanet) är förstört. Hur det tillämpas i ett skarpt läge är en annan fråga.

Det är bara att hoppas att du inte blir tillfångatagen efter en sån sak. Gissa vad de kommer att göra med dig.

I verkligheten tror jag att det finns starka återhållande faktorer. Om jag minns rätt skriver författaren i På västfronten intet nytt om hur nyanlända soldater hade "tuffa" sågtandade bajonetter, som de omedelbart blev tillsagda att byta ut eftersom fienden skulle hämnas om man använde sånt.

Soldater verkar ganska snabbt fattar att det, konstigt nog, handlar om att samexistera med fienden samtidigt som man krigar. Det finns massor med berättelser från världskrigen om hur man gjorde tysta överenskommelser om att inte skjuta på vissa tider, att undvika varandras patruller o s v. Förmodligen underlättas sånt av att överlevnadsinstinkten är så stark.

Sannolikheten för informella uppgörelser ökade när fronten var stillastående, men minskade ju större skillnaderna mellan de två sidorna var (på västfronten förekom det ganska ofta, men inte på östfronten eller i Stilla Havet).

Det var väldigt vanligt med sådana uppgörelser mellan framförallt tyskar och engelsmän, i båda världskrigen.

Två länder med stark soldatkultur och kända för disciplinerade civiliserade officerare med stor hederskänsla.

Titta framförallt på Afrika Korps och 8:e armén i nordafrika...."gentlemen's war"