Utanförskapet

Utanförskapet är ett modeord som regeringen ofta refererar till. Det syftar på hur många människor som är arbetslösa, förtidspensionerade (trots arbetsförmåga) och är i arbetsmarknadspolitiska åtgärder som jag förstår det. Kan någon här bena ut och i siffror beskriva vad som menas med att 1 miljon människor befinner sig i s.k utanförskap?

Kan någon som har bra koll utreda lite grann vad som menas med olika termer som brukas i debatten. Vad är skillnaden på öppen arbetslöshet och arbetslöshet i allmänhet? Ibland läser man att sysselsättningen i Sverige är runt 80%. Hur definieras alla dessa begrepp. Skulle vara intressant att veta det!

Hur mycket är det realistiskt att minska det s.k utanförskapet. Exempelvis kan det finnas människor som är arbetsskadade som anser sig ha viss arbetsförmåga kvar. Dock krävs det som regel omfattande investeringar i särskilt anpassad utrustning för att de ska kunna arbeta. Olika typer av hjälpredskap som underlättar tunga lyft för den som arbetar med olika saker och har slitit ut axlar och rygg mm. Ofta avstår arbetsgivare från att anställa för att det är för dyrt att investera i alla dessa hjälpredskap. Staten brukar då betala för dessa. Men det är inte ekonomiskt försvarbart alltid...

Begreppet utanförskap används för att slippa de eviga tvisterna om vem som egentligen är arbetslös, sjuk, undersysselsatt o s v.

Det är faktiskt ett ganska smart drag av alliansens propagandaministerium. Gissningsvis är det signerat propagandaminister Schlingmann.

De menar ju invandrare som är utanför för de saknar jobb och då inte träffar en endaste svensk förutom på tunnelbanan eller liknande
lösning liten bubbla på jobbet där de inte är isolerade

De tänker inte alls på att personer kan känna sig utanför och isolerade på grund av det saknas vissa ställen i våra städer

Öppen arbetslöshet är de människor som registrerat sig hos arbetsförmedlingen som arbetslösa. När man pratar om reell arbetslöshet/faktisk arbetslöshet/utanförskap/etc syftas på alla de människor (i arbetsför ålder) som borde ha ett jobb och vara självförsörjande men inte är det utan istället försörjs av samhället. Den statistiken är lite svår att bena ut eftersom systemet är en byråkratisk djungel. Om vi tittar tillbaka på 2001 såg siffrorna ut såhär:

Öppen arbetslöshet: 175 000
Förtidspensionärer: 445 000
Långtidssjukskrivna: 242 500
Högskolestudenter: 353 000

Summa: 1 215 000

När politiker pratar om arbetslöshet syftas enbart på de översta 175 000 personerna som 2001 var registrerade hos AMS vilket kan te sig en smula missvisande när antalet människor i arbetsförålder som saknar jobb då var över en miljon människor.

Att mer än en niondel av befolkningen borde ha ett jobb men istället försörjs av den resterande delen av den arbetsföra befolkningen är givetvis ett stort problem eftersom det leder mot en situation där allt färre människor får dra lasset att försörja en allt växande skara.

http://www.suntliv.nu/AFATemplates/Page.aspx?id=1194
http://www.scb.se/templates/tableOrChart____23318.asp
http://www.scb.se/templates/Publikation____47718.asp
http://www.forsakringskassan.se/pres...6_01/index.php

och hur folk beteer sig med vissa saker gör andra ledsna och sjukskrivna

Visst. Dock är det ett hemskt byråkratiskt nyspråksord i stil med "värdegrund". Svenska politiker av idag är med få undantag usla retoriker.

Det förefaller mycket märkligt att säga att alla studenter i Sverige befinner sig i utanförskap. Visst finns det personer som läser en kurs på universitet uteslutande p.g.a av svårigheter att få ett arbete. Detta måste ju dock sägas tillhöra undantagen. Sedan så är det väl knappast så att alla långtidssjukskrivna har förmågan att återvända till reguljärt arbete. Detsamma gäller avseende förtidspensionärerna.

Det jag är intresserad av är hur många människor som i någon egentlig mening har möjlighet att göra sig gällande på arbetsmarknaden men inte har ett arbete.