Citat:
Ursprungligen postat av hdavidsson
Att vi sen tappade denna positionen beror på vår satsning på den dyra kärnkraften.
Icke då. Vi tappade positionen beroende på en enorma bostadsbubbla vi byggt upp tack vare miljonprogrammen. Kombinerat med att det inte längre gick att importera billig olja från Persiska Viken gjorde ju att Sveriges ekonomi fick en kris. Statsskulden började ju ackumulerats i takt med att oljan blev dyr vid 1970-talet...
Citerar ett stycke ekonomisk historia baserad på Klas Eklunds bok Vår Ekonomi.
[qoute]Till skillnad från kriserna under mellankrigstiden blev efterkrigstidens kriser mer kostsamma för Sverige än för övriga jämförbara länder. Sverige hade under 1960-talet hamnat i någon form av lönehöjningskarusell där lönerna hela tiden höjdes för att kompensera för den ökade inflationen vilket naturligtvis bara innebar att inflationen ökade ännu mer. Detta började till slut leda till problem i bytesbalansen vilket i början på 1970-talet ledde fram till det så kallade "idiotstoppet". Med detta åsyftades den hårda kreditåtstramningen som genomfördes i ett försök att förbättra bytesbalansen, med ökad arbetslöshet som följd.
Under slutet på 1960-talet hade samtidigt en dollarkris uppstått då dollarn ansågs övervärderad. Detta fick systemet med fasta växelkurser att bryta samman vilket skapade en osäkerhet i världsekonomin. I mitten på 1970-talet chockhöjde sedan OPEC-länderna priset på olja vilket påtagligt förstärkte en redan pågående ökning av inflationen. Återigen drabbades världshandeln också av ökad protektionism och även nu drabbade detta den kraftigt exportberoende svenska ekonomin. Sverige som dessutom var extra beroende av oljehandeln då man både förbrukade mycket olja och producerade oljerelaterade varor. Den fördyrade oljan innebar givetvis också en försämrad bytesbalans och dessutom en försämrad inhemsk köpkraft.
Till skillnad mot många andra länder valde Sverige att arbeta för att skydda sysselsättningen under denna ekonomiskt svåra tid. Man konstruerade en överbryggningspolitik som skulle skydda arbetsmarknaden från den svåra konjunkturnedgången i resten av västvärlden för att sedan haka på dessa länder när konjunkturen vände. Det gick dock inte som man tänkt sig och när de andra länderna började se ljuset i slutet av tunneln drabbades istället Sverige av en industrikris. Denna orsakades av en kombination av högre lönekostnader och ett ökat kronvärde, vilket innebar lägre vinstnivåer och sämre konkurrenskraft.
Den svenska regeringens motgift blev devalveringar. Under 1976 genomfördes två mindre sådana och 1977 en stor. Ett återigen ökande bytesbalansunderskott fick Sverige att ta stora utlandslån vilka på grund av ökade räntekostnader blev alltmer betungande för den svenska ekonomin. 1981 och 1982 års stora devalveringar förbättrade förstås inte den saken. Devalveringspolitiken, "den tredje vägen", hade dock som syfte att sparka igång exportindustrin för att på så sätt förbättra bytesbalansen. Till en början verkade det faktiskt fungera ganska bra och ledde till och med till ett tillfälligt överskott i bytesbalansen i mitten på 1980-talet. Arbetslösheten hölls också nere på mycket låga nivåer. Myntets baksida var dock den ökade inflationen.[/quote]
Kärnkraften är mycket billigare än andra energikällor, något som ledde till de extremt dumpade elpriserna Sverige länge hade. Kärnkraften var ju tillsammans med vattenkraften det som kunde de facto leverera elektriciteten till marknaden billigt.
Läs mer om kärnkraftens ekonomi
här. kapitalkostnaderna är en fjärdedel av vad vindkraften har, rörliga kostnader ligger också avsevärt lägre än andra energikällor.