Definiera Gud

Jag delar din åsikt i frågan, för att kunna föra en givande dialog så gäller det att försöka hitta en gemensam nämnare och en grund att stå på.

Problemet i det här fallet är att det är högst tvivelaktigt om det föreligger ett genuint intresse för en dialog och inte en strävan att förringa och förlöjliga religion i allmänhet eller dess utövare. En diskurs på en basis av dylika premisser ter sig tämligen fruktlös och är ett slöseri på energi.

Det är också mitt intryck.


Nja; jag vet inte om det är så exklusivt polariserat. Det kan också finnas en vilja till dialog från ateist-hållet om vi inte blir konfronterade med dom samma ... ständigt upprepade .... argumentations-fel, såsom det redan nämnde ID-postulat.

Hurvida sånt som ID-postulatet smygar sig med in av rutinmässig slentrian eller inte, eller om det är en sorts apologetiker-baserat "kanske det går DENNA gång" vet jag inte. Men för min del vet jag, att om jag mötar en dialog som inte försökar snärja mig i semantik och demagogi, då tar jag själv en mera försonlig attityd.

Det är klart att det kanske upplevs som teist att det 'kostar' att erkänna att tro är tro och fakta är fakta (för tron har fått en sorts lillebror position i ateististiska/sekulära kulturer) .... och anpassa dialogen till det ... men på sikt anser jag det vara vägen fram.

Gud är ett andligt väsen av såna proportioner och egenskaper människan inte kan greppa. Skapare och upprätthållare av universum. Kärlek. Allsmäktig. Evig. Vi kan inte förstå Gud, men utröna en del av honom och hans natur genom religiösa uppenbarelser, inre religiösa känslor, meditation, Bibeln (jag är öppen för att andra religiösa skrifter kan säga en del med) bön med mer.

Åter igen, jag är helt inne på samma linje och det torde ligga i varje enskilds debattör oavsett livsåskådning att vilja framföra sakliga argument och bemöta sina debattmotståndare med respekt.

Dock finns det de som endast är intresserade av att gå i polemik (syftar absolut inte på dig) och att ödsla kraft och energi på dessa är som att kasta pärlor åt svin.

Hur kan man tro på (och avguda) något man inte förstår... Jag förstår inte det.

Tackar för ditt svar ... som jag t.ex. tror kunne leda till en fördjupat analys av liberterianismens problem (jag betraktar mig själv som en sorts liberterian) .... och som jag själv skulle anse vara trådrelevant.

Men jag skulle nu nog bli ganske så filosofi-'flummig' och riskera att tråden blev för omfokuserat.

Så tills vidare tackar jag för dialogen, och hoppas vi vid ett annat tillfälle får en chans för att gå på djupet om detta. Något jag verkligen skulle uppskatta.

Så om jag sa att jag har pratat flera gånger med en man i röd hatt som dessutom har påverkat många andra personer som också (trott sig) sett honom... och det att dessutom skrivits böcker om honom... så är det helt ok att döda vänsterhänta eftersom han säger att "du skola döda alla vänsterhänta eftersom dom är orena"?

Självfallet, din tro rättfärdigar alla former av förtryck av oliktänkande...eller inte.

Varför skulle individuella fri- och rättigheter beskäras enkom på basis av någon annans tro?

Du sa ju att din tro som är baserad på personliga observationer, erfarenheter, bönesvar och Bibeln.
Så vad som är rätt är alltså beroende på vilka svar du får på dina böner och vad som står i din bok.

Min definition av gud gör sig bäst osagd.
Ordet gud är är inte något jag anser bra heller,
då den har så vid definition att mina minnen skapar en felaktig bild och tanke.

'Gud' upplevs, det räcker så för mig.

Absolut men ingen individ besitter en sådan rätt att kränka andra individers negativa rättigheter oaktat vad hens religion, böner eller helig skrift säger!

Skulle vara enkelt att hafsa ur sig något men jag kan inte greppa konceptet Gud.

Förstår inte dess funktion.
Förstår inte dess existens.
Förstår inte dess påstådda intresse för tex vad vi äter en Fredagkväll...