Definiera Gud

Vänligen håll definitionen i fokus i denna tråd och låt den inte bara bli ännu en bekännelse- kontra förnekelsetråd. Se alltså till att alla inlägg berör denna fråga i startinlägget:

Citat:

Ursprungligen postat av 526

Men vad menar vi egentligen med "gud".

Tack tack.

/Moderator

Att allt bara är en fantasi i min hjärna, hur jag kom till behöver så klart inte förklaras. Som tråden heter "Definiera Gud", ge din definition så kan vi se om han/hon/dom/den/det är enkel.

Vanligtvis brukar monoteismens gud beskrivas som någo(t)(n) som är allvetande, allseende, allvis, allälskande och evig, är det en beskrivning av något enkelt. Men det är klart, GT-gud är tämligen primitiv och osofistikerad.

Min definition av gud är att det är energin. "Ehn" som nyplatonismen kallar det.
aka Den Orörlige Röraren

Personligen tror jag vårt universum INTE är direktproducerat av den "absoluta guden" utan är skapat av någon annan typ av livsform. Gnosticismen kallade denna skapare för "Demiurgen".

Det är en stor skillnad med detta. Att det finns en "mellan-gud".
Tankemässigt är denna teori att sparka bollen framför sig då halvguden i sin tur måste vara skapad av den absoluta guden. Varifrån den absoluta guden kommer av är omöjligt för oss människor att förstå. Ingen idé att ens försöka.

Grejen med en mellangud är att det besvarar paradoxer om gud och naturlagarna. Tex "varför är gud bunden av naturlagar om denne är allsmäktig" etc.

Gud är den enklaste lösningen/svaret pga av att det ligger i människans natur att leta efter samband. I naturen/världsalltet har vi hittat samband för (nästan) allt utom just HUR allt skapades (tex BB och kvantfluktuationer)

Rent logiskt (rationellt) borde den etthundrade (100) saken ha en orsak om de nittionio (99) andra har det. Kallas kausalitetprincipen.

Vetenskapens teorier om ett "ingenting" och att allt är slump är deras motsvarighet till religionens "herrens vägar äro outgrundliga"
Dvs de vet inte. Visst stämmer VS matematiska modeller för detta, men matematik är bara "teoretiska tankar" precis som gudstanken.
Gudstanken är dessutom apriorikunskap dvs en medfödd tanke som är lika hos alla människor, överallt i alla tider. Även för ateister. Ett axiom, postulat.

Du har rätt. Det räcker med att tro och försöka leva ett rättfärdigt liv. Om det nu är samma Gud i alla de större Religionerna ber vi ju alla till samma källa.

Gud är väl ett övernaturligt väsen som har avgörande inflytande över viss del av tillvaron.

Människan är en svag varelse och behöver ha något att tro på för att de inte ska bli för förvirrade. Människan har svårt att acceptera att deras liv bara är en slump och det finns ingen direkt mening med det och det finns inget efter döden.

Ungefär så i kortfattat format enligt mig.

En religion är enligt mig samma sak som ett TV-spel, en bok, en teater pjäs etc det är en berättelse helt enkelt, inget som kan tas på större allvar.

Enkelt, det är bara att ställa sig framför spegeln.

i och med det är hela frågeställningen hurvida definitionen av gud är, eftersom tex hinduismen och kristendomen har två helt skilda syner på det hela.

Alltså är inte bara religionen helt ointressant utan även han vi tillber och har tro på? Så religion handlar kort och gott om att tro och handla rätt.

Om man väljer att tro på en sten och handlar helt rätt kommer man då till himlen, nirvana etc eftersom man tror och handlar rätt?

eller finns det faktiskt någon vi bör tro på men det kvittar vad vi tror att detta väsen är?

Så jag skulle vilja avsluta hela tråden med "definitionen av gud är inte intressant." Det ända som är intressant att diskutera är hans/hons/dess existens.

En bok som heter samtal med Gud säger att vi alla är skapare, gudomliga och eviga. Att ondska kontra godhet inte existerar, bara kärlek eller rädsla, samt handlingar eller tankar som antingen leder oss eller inte leder oss till de mål vi uttrycker att vi vill nå.

Och att vi alla har direkt och personlig, individuell tillgång till gudomligheten i oss själva och därmed alla kan föra just Samtal med Gud (ett grundkoncept som faktiskt var en av hörnstenarna i den ursprungliga kristna tron under de första tre århundradena e.Kr. för den faktion inom den ursprungliga kyrkan som är känd som gnosticism).Gud böckerna påminner om detta: Vi är ju skapade till Guds avbild.

Boken samtal med gud menar på att vi alla är en del av Gud, som genom att manifestera sig själv genom oss (precis som han gjorde i fallet Jesus, om man bekänner sig till den kristna tron) och allt som lever får möjlighet att uppleva sig själv och allt han/hon/det/du/jag/vi skapar och har skapat.
Eftersom vi alla är en del av Gud, ÄR Gud, är vi också alla ett.

Det finns egentligen ingen separation mellan oss, och de berömda orden "gör mot din nästa såsom du skulle göra mot dig själv" får en helt ny innebörd när din nästa faktiskt är densamma som du själv, bara i en aningen annorlunda manifestation i vår tids-rumsliga uppfattning. det finns ett oändligt antal vägar till Gud och till upplysning, och att det står oss fritt att var och en välja den väg som passar oss - kristendom, islam, buddhism, judendom, hinduism, meditation, osv. osv. Eller att välja att överhuvudtaget inte tro på någon sorts gud överhuvudtaget, om vi så önskar.

Slutresultatet blir ändå detsamma, vi kan inte undgå att nå Gud, vilken väg vi än väljer eller inte väljer, eftersom vi aldrig överhuvudtaget har lämnat honom/henne/det/mig/dig/oss! Neales Gud varken straffar eller dömer människorna - vad skulle det tjäna till att straffa eller döma sig själv (även om vi i vår mänskliga gestaltning emellanåt kan vara väldigt duktiga på just det)?
En uppfattning som enligt Neale och många andra, inkl t.ex. Einstein och nutida forskare inom kvantfysiken, är en illusion. En illusion som vi ser igenom så fort vi lämnar det här livet (och ibland ännu tidigare, se t.ex. Buddha), en mekanism som vi utnyttjar i den mänskliga tillvaron för att den bistår och organiserar våra mänskliga upplevelser.

Precis, detta kan man bli tokig på om man tänker för mycket. Varje gång man pratar med någon så pratar man med sig själv. Lär blir ensamt efter ett tag. Varje gång man beter mig som en apa så gör alla andra också det eftersom alla är samma.

Fast egentligen är den ju ingen illusion, den fysiska världen är ju vad den alltid varit, isåfall är det våra tankar som är illusioner. Men det kanske är självklart.

Det är medvetandets energi som är fördelat genom alla. Det medvetande jag känner är delat och en liten del finns i dig och i alla andra. Men trotts att alla delar samma energi i känslan av att finnas till är vi ändå olika genom att vi bär olika personligheter och har olika tankar om allt. Så vi behöver varandra iallafall på denna gröna planet.

Den fysiska verkligheten bygger ju på energi som egentligen inte är fysisk. När vi tittar, djupt in i materien, på spaning efter dess minsta, beståndsdelar, finner vi ingen materia, i gängse mening. Atomer och partiklar, som, exempelvis elektronen, och fotonen, är inga klassiska objekt, i strikt mening och, existerar inte på, det sätt, som fysiska ting i vår makroskopiska, värld gör. De saknar, ibland vissa, fysiska egenskaper, befinner sig inte alltid på en, bestämd plats i rummet, och rör sig inte alltid med en bestämd hastighet. Det tycks vara så att allting egentligen är andligt och inte fysiskt.

Hela jordens, komplicerade kemi, och biologi, utgörs av mindre än 100 grundämnen som, alla är uppbyggda av, endast tre partiklar – elektroner, neutroner, och protoner. Dessa tre byggstenar, hålls samman av, fyra naturkrafter, av vilka, tyngdkraften är den enda, som vi kan, känna av direkt. Bakom, en komplicerad, verklighet ligger en, enkel modell.


Våra tankar kan vara illusioner säger du. Vi kan nog uppfatta saker som illusioner genom hur vi känner och tänker. Hur kan man vara säker på vad som upplevs som en illusion eller vad som upplevs som verklighet ?? Det får nog bara ens egna logiska uträkningar försöka stå för.