2007-07-08, 22:20
#1
Denna gamla paroll är lika aktuell som vanligt, inte minns med utspelen i veckan om att "kvinnor tjänar mindre än män i regeringskansliet". Problemet i både veckans nyhetesdrev och den gamla parollen är att vi redan idag har lika lön för lika arbete och det dessutom varit minimala skillnader i nästan 20 år.
Löneskillnaderna mellan könen är försumbara. Eva Meyersson Milgroms artikel fångade mitt intresse, jag trodde faktiskt att kvinnor tjänade mindre än sina manliga kollegor över lag. Alltså att en kvinna tjänar mindre än en man på samma position med motsvarande CV. Men så verkar det inte vara.
Problemet är ju snarare att vi har färre kvinnor i maktpositioner, och att kvinnor än idag är fast i låglöneyrke. Men varför då fortsätta använda myten att kvinnor tjänar sämre än män? Naturligtvis finns det säkert undantag, men i samhället i stort diskrimineras kvinnor kanske inte alls på lönemarknaden.
Har artikelförfattaren fel eller missförstår jag något? Eller är det kanske så att propagandamakarna misstolkar eller helt enkelt felanvänder statistiken?
Löneskillnaderna mellan könen är försumbara. Eva Meyersson Milgroms artikel fångade mitt intresse, jag trodde faktiskt att kvinnor tjänade mindre än sina manliga kollegor över lag. Alltså att en kvinna tjänar mindre än en man på samma position med motsvarande CV. Men så verkar det inte vara.
Citat:
År 2005 visade SCB att lönegapet mellan privatanställda kvinnor och män i genomsnitt var 16 procent, det vill säga att alla kvinnor tjänade i snitt 84 procent av männens sammanlagda lön. Samma år visade SCB att privatanställda arbetarkvinnor tjänade 88 procent i genomsnitt av männens lön och att tjänstemannakvinnor tjänade 77 procent.
Grovlönegapet kan delas upp i underkategorier beroende på bransch, företag och yrke. När det gäller att fastställa huruvida arbetsgivaren på ett systematiskt sätt lönediskriminerar kvinnor måste det statistiska sambandet gälla att kvinnor och män som utför likartat arbete för samma arbetsgivare inte har samma lön. I allmänhet är det svårt att göra dessa jämförelser på grund av brist på data. Men lönestatistik som SAF-LO samlade ihop under perioden 1970–1990 lämpar sig väl för att göra en uppdelning på bransch, företag och yrke-arbetsplats för tjänstemän och arbetare och därefter testa hypotesen att arbetsgivare systematiskt diskriminerar kvinnor.
SAF-LO:s statistik är på detta område tydlig. Skillnaden i lön är mycket liten mellan arbetarkvinnor och män som arbetar med likartade arbetsuppgifter inom samma företag. 1990 låg gapet på 1,47 procent jämfört 5,09 procent 1970. En liknande jämförelse för tjänstemän visar att kvinnor år 1990 tjänade 95 procent av männens lön – 1970 var andelen 89,5 procent. Dessa siffror talar för att lönegapet till största delen inte kan hänföras till att svenska arbetsgivare systematiskt diskriminerar kvinnor.
Omfattande studier på området visar däremot att segregeringen på den svenska arbetsmarknaden är markant: kvinnor finns i vissa typer av yrken och positioner och män i andra.
Grovlönegapet kan delas upp i underkategorier beroende på bransch, företag och yrke. När det gäller att fastställa huruvida arbetsgivaren på ett systematiskt sätt lönediskriminerar kvinnor måste det statistiska sambandet gälla att kvinnor och män som utför likartat arbete för samma arbetsgivare inte har samma lön. I allmänhet är det svårt att göra dessa jämförelser på grund av brist på data. Men lönestatistik som SAF-LO samlade ihop under perioden 1970–1990 lämpar sig väl för att göra en uppdelning på bransch, företag och yrke-arbetsplats för tjänstemän och arbetare och därefter testa hypotesen att arbetsgivare systematiskt diskriminerar kvinnor.
SAF-LO:s statistik är på detta område tydlig. Skillnaden i lön är mycket liten mellan arbetarkvinnor och män som arbetar med likartade arbetsuppgifter inom samma företag. 1990 låg gapet på 1,47 procent jämfört 5,09 procent 1970. En liknande jämförelse för tjänstemän visar att kvinnor år 1990 tjänade 95 procent av männens lön – 1970 var andelen 89,5 procent. Dessa siffror talar för att lönegapet till största delen inte kan hänföras till att svenska arbetsgivare systematiskt diskriminerar kvinnor.
Omfattande studier på området visar däremot att segregeringen på den svenska arbetsmarknaden är markant: kvinnor finns i vissa typer av yrken och positioner och män i andra.
Problemet är ju snarare att vi har färre kvinnor i maktpositioner, och att kvinnor än idag är fast i låglöneyrke. Men varför då fortsätta använda myten att kvinnor tjänar sämre än män? Naturligtvis finns det säkert undantag, men i samhället i stort diskrimineras kvinnor kanske inte alls på lönemarknaden.
Har artikelförfattaren fel eller missförstår jag något? Eller är det kanske så att propagandamakarna misstolkar eller helt enkelt felanvänder statistiken?