Missgynnas Svenskar och Svensk kultur?

Ett vanligt förekommande argument bland realister är att svenskar i allmänhet och svensk kultur i synnerhet missgynnas, trycks undan och i allmänhet ses ner på i dagens samhälle och mediavärld. Medan utländsk kultur höjs till skyarna. Det finns dock problem att påvisa detta; dels eftersom all diskriminering och förfördelning sker lika mycket genom det som inte sägs eller genom högst subjektiva antydningar som genom det konkreta och påvisbara. Dels eftersom de exempel man drar fram, ett och ett lätt kan avfärdas som engångsföreteelser eller unika händelser utan någon större betydelse.

Därför tänkte jag att vi i denna tråd kan ta upp och diskutera konkreta fall och omständigheter där svenskhet och svensk kultur faktiskt blivit missgynnad eller satts i andra rummet; eller för den skull fall där utländska kulturer blivit behandlade med silkesvantar.

Vad jag helst vill slippa är dock en meningslös och poänglös diskussion om vad som menas med svenskhet eller svensk kultur, det kan med fördel diskuteras annorstädes, eller så kan de som är intresserade läsa i någon av alla de avlivade I&I trådarna.


Några exempel på missgynning:

1. Svenska räknas inte som officiellt språk i Svea rike, men det gör däremot Jude-rotväldska (detta är alltså ett skämt över att Jiddish låter nästan exakt likadant som det engelska ordet för rotväldska: jibberich), Romani och diverse andra barbarspråk.

2. Vi fick inte någon svensk litteratur-canon, men däremot höjs blatte-författare som misshandlar Svenskan till skyarna.

2) Detta fenomen skall fortsätta i syfte att manipulera och förtränga det egna språket och den egna svenska livsstilen.
Det är lätt att bearbeta svensken eftersom man är van att bli matad genom media vad som är rätt och fel.
Svensken saknar i stora drag den förmågan att ta eget ansvar. Det har SAP sett till!

Ett lätt svar är att säga "ja" svensk kultur missgynnas.

Men för att se på det djupare så är sverige i grund och botten "svensk kultur" där andra kulturer finns inom. Det är svårt att missgynna nånting som i sig är "allt" inom sverige. Vare sig man missgynnar eller inte så kommer sverige i grund och botten (i alla fall de närmaste hundra åren) vara svensk kultur.

Ett bra svar är kanske att svensk kultur inte missgynnas, men den gynnas inte.

Måste tillägga att allting när det gäller kvotering missgynnar en vanlig medelsvensson. Det är inte dina kunskaper som räknas utan om du har en rätt etnicitet så får du fördelar som t.ex. att du kommer lättare in på en högskola. Man gynnar alltså viss etnicitet för att motverka rasismen i detta land. Detta ser kanske orimligt ut på ytan men det är inget mot vad det är när man dessutom skrapat på den. Där missgynnas svensken.

Vår kultur missgynnas då vi snart lär ha religiöst oberoende helgdagar. Det vill säga att man får ta ut sin ledighet lite som man vill. Nu kanske inte alla får vara lediga på julafton i framtiden. För våra gamla gemensamma högtider är inte så gemensamma längre. Det är ju faktiskt massor som inte firar jul och dom ska ju inte behöva lida. Man minskar alltså värdet på våra gamla kristna och hedniska högtider och höjer i stället värdet på t.ex. ramadan.

Kanske OT men är det nån som vet den historiska bakgrunden till det underliga faktum att svenskan inte är ett officiellt språk i sverige? Att minoritetsspråken listats som just det förstår jag men hela grejen med majoritetsspråk? Byråkratisk snafu?

Kan du utvekla detta för jag vet faktiskt inte vad du syftar till?

För några månader sedan var det diskussion om man skulle uppföra en oficiell svensk litteratur-canon; dvs typ en lista på betydelsefulla och högkvalitativa svenska litterära verk som betytt mycket för den svenska litteraturen, och alla borde känna till och ha läst.

Förslaget fick dock mycket kritik, och sedan rann det ut i sanden. Detta tolkar jag som att många tongivande kultureliter inte tycker att svensk litteratur är något speciellt att uppmärksamma, eller något värdefullt att bevara; dvs det är skit samma om vi kommer ihåg och värdesätter centrala verk inom den svenska litteraturen, och den svenska litteraturen i sig är inget att värdera.


Vidaremera har det varit ett himla hallå om "Rinkebysvenskan", dvs att diverse doministiserade "blattar" har misshandlat svenskan bortom all kännedom och sedan utroppad detta språkliga missfoster till invandrarnas nya språk och krävt allmän acceptans och underkastelse inför sitt språkliga träck. Tidningen "Gringo" har här varit mest tongivande, samt att Hassan Khameris bok "Ett öga rött", som i princip är en enda lång misshandel av Svenskan, har hyllats fullkomligt ensidigt och utan minsta invändning.

Alltså en klar missgynning av Svenskan och svensk kultur.

Han refererar till folkpartiets förslag att skapa en officiell svensk litterturkanon som havererade efter massiv kritik. Blatten som misshandlar svenska språket är antagligen Jonas Hassan Khemiri. Personligen tycker jag han är en intressant och nyskapande författare som tänjer på språkgränserna. Ingen skriver hatiska inlägg om att Sara Lidman, Torgny Lindgren, Kerstin Ekman, P O Enquist och ett stort antal andra författare använder dialekt i sina böcker. När sen en svensk-marockansk författare leker med språket så handlar det om ringaktning? I Ett öga rött använder han rinkebysvenska men i den senaste boken, Montecore, så väljer han svenska med en fransk ordföljd. Svårt att följa till att börja med men ett intressant språkligt grepp. Jag kan inte se hur detta skulle hota den svenska identiteten.

Det var något förslag om att det skulle finnas ngn litteraturkanon på skolorna, alltså svenska "bra" författare som man skulle ha läst, och då skulle intresset för svensk litteratur och språkkunskap höjas (trodde man). Eller ngt sånt.

Edit: Fan vad alla svarar.

Tja, om den gode Khemiri hade hetat Jonas Hansson så hade han antagligen sågats jämsmed fotknölarna, och hans elände till bok hade kallats för rasistisk, fylld av blatte-klicheer, fördomsfull och ett försök att stämpla de "riktiga blattarna" med stora otäcka stämplar ovanifrån. "Rinkebysvenskan" är ett vidrigt hoppkock av ett gäng simpla kockar ur kultureliten, som har lika lite gemensamt med ghettot som vilken folkpartist som helst. Alltså; eftersom det just är ett gäng mörkhyade typer som hittat på ett fult och beklämande fattigt språk åt alla "blattar" så hyllas det som en kulturgärning, medan samma handling hade genererat "Al Jolsson" vibbar och kubikmeter av ovett om den hade utförts av någon ljushyad kulturelitist.

...sen tycker jag personligen inte att det är någon bedrift då en författare anstränger sig för att skriva oläsligt, de flesta lyckas ju med det utan någon möda... (men så tycker jag ju åxå att "Daddaismen" är lika givande som den begagnade sanden i mina undulaters bur, så just den aspekten är inte kulturellt avhängig).

Egentligen borde jag väl avhålla mig från så lumpna personangrepp -och dessutom går jag OT som fan nu, men Babianen har ju faktiskt redovisat BEVIS på att skriftspråket uppfanns av.....(trumvirvel) Rumänerna! Jojo!

Svensk litteratur av kanon-klass är väl Strindberg, Moberg, Lagerqvist, Lagerlöf, Karlfeldt, Boye, Tegnér, Geijer, Almqvist, Lo-Johansson, Martinsson (Moa och Harry), Lindgren (Torgny OCH Astrid, för alldel), Dagerman, Larsson, Bellman, Fallstaff Fakir, Frans G Bengtsson, Runeberg m.fl snabbt upprapat. Somligt internationellt bekant, annat mer lokalt förankrat. Kvalité i bägge spåren och DEFINITIVT saker man åtminstone bör ha läst utdrag ur från grundskolan!

Svensk kultur är vad vi alla gör den till. Det är kulturkonsumenten som bestämmer marknaden. Så länge svensk film exempelvis nästintill är ett patetiskt pekoral och cineastiskt skämt, så är den förvisad till sophögen i min värld. Att folk går på bio och SER smörjan och BETALAR för det är bara att beklaga. Skattefinansierade kulturstöd är kanske ett måste för att bibehålla någon form av utövande konst i Riket och skolan har en gigantisk uppgift när det gäller litteraturen... Är svensk kultur "missgynnad" på något sätt, så är det väl i så fall på grund av att vi är en liten marknad i ett ytterst begränsat språkområde med väl lite pengar skvalpande omkring för lyxkonsumtion på storheter som exempelvis Opera, Balett och Teater!

SvD Skriver litet om det här: http://www.svd.se/dynamiskt/kultur/did_11214541.asp

Föga överraskande var "det kan uppfattas som diskriminerande mot människor som inte har svenska som modersmål" ett av motargumenten.