Varför är människan så klok?

Explosiva? Det har ju tagit ett par miljoner år... mängder av djur kommunicerar och lever i grupp, de tar hand om varandras avkommor och sätter sig själva i fara för att varna för rovdjur. Varför? För att gruppen överlever och om A sätter sig i fara första gången sätter sig B i fara andra, C den tredje o s v. Människans utveckling är öht ingenting underligt, det är ren evolution. Grupplevande djur med god kommunikation kommer att evolvera och utvecklas på samma sätt som människan har gjort OM det sätts ett naturligt tryck på dem. Att tala om en explosiv utveckling vet jag inte...

Nej, det klart att det är evolution via urval vi talar om. Något annat sker inte.

Men visst kan man säga att utveckling har varit tämligen explosiv. Vi är ju som Homo sapiens sapiens inte mer än runt 250.000 år gamla.

Dock är det intressant att veta att vi även har många "blindgångare" på vårt Homo-släktträd som inte klarat sig.

http://en.wikipedia.org/wiki/Evolution_of_Homo_sapiens

Följdfrågan blir ju givitvis, varför är den funtad på det viset? (Skulle lejon komma upp med en mycket bra teknik att jaga antiloper med och kommunikationen uppstod skulle de bli mycket farliga och inteligenta djur.)

Nu är du inne i något av en vetenskaplig återvändsgränd.

Frågan är på sätt och vis sitt eget svar. Om vi inte hade varit funtade på det sättet hade vi inte kunnat sitta här och fundera över varför vi blev funtade på det sättet.

Är du med?

Det är lite samma resonemang som när man frågar, hur sjuttsingen kunde vi ha sådan tur att vår planet hamnade på ett sådant perfekt avstånd från solen att vi fick ett klimat som gangnar växter och djur så bra som det gör? Ja, svaret är. Hade vi inte haft sådan tur hade vi inte suttit här och spekulerat om hur vi kunde ha sådan tur.

Men frågan är av vetenskapligt intresse och borde gå att lösa med tillräcklig information.

Jag tycke följande korta inledning ger en god bild:

One of the most fascinating themes of science is how human intelligence arose in the course of evolution of apes to hominids to modern human. It is fascinating because it gives to us the key to a trove of understanding about ourselves, and how natural selection could produce such a marvel as the human brain and its capacities in such a short time. It is also an explanation about the nature of our uniqueness among the animal kingdom, and why we are so today.

- http://www.cerebromente.org.br/n12/m...olution_i.html

Kan man tänka sig att vår hjärna plötsligt fick "överskottsenergi".
När vi börjar planera, sen upptäcker vi att vi kan addera 1+1 och med talets hjälp kan vi diskutera, där kommer säkert logiken in, sedan måste det ta tid att klassificera allting.

Och med hjärnans utveckling kommer ju förmågan att sprida kunskaper till de nya generationerna, som då har möjligheten att bli lite klokare än vi gamlingar.

Något som naturligtvis inte gäller mina tonårsdöttrar

Alltså. Visst, vi kan (och bör i min mening) undersöka HUR vi blev som vi blev, och jag är personligen väldigt intresserad av detta.

Men, att tro att vi på något sätt är "skapelsens krona", eller det bästa resultatet av evolutionen är en slutsats som ligger väldigt nära, och är totalt fel.

Som upprepats i mången tråd - evolutionen har inget mål, ingen agenda, inget syfte. Den kan närmast liknas vid vatten som hälls över en samling stenar. Finns det plats för molekylerna så letar de sej dit. Inte av någon strävan utan för att så fungerar vattnet.

Och evolutionen är livets motor. Liv tränger in i alla utrymmen där det finns plats för liv, och effektivare liv som kan överleva bättre tränger undan mindre effektivt liv.

Människan har varit väldigt effektiv, och vår främsta konkurrensfördel har varit vår sociala struktur, förmågan att frambringa läten, skickliga manipulatorer i form av händer, samt vår stora hjärna där information kan lagras och omvärlden tolkas.

Men, det finns inget inbyggt gott i detta. Det är fullt möjligt att vi kan klara av att utrota oss själva, vilket då kanske får våra efterträdare att dra slutsatsen att för stor hjärna är samma sak som när den sabeltandande tigern fick för stor tand och inte orkade lyfta skallen. (Säkert en skröna, men det är bara en liknelse.)

Min egen hemsnickrade teori är att människan är väldigt sårbar i naturen. Vi är inte speciellt snabba, starka och vi har inga rovtänder och klor. Utan vår intelligens hade vi stått oss slätt gentemot andra djur.
Alltså, med denna underlägsenhet i naturen kunde bara de smartaste överleva genom att hitta strategier för att undkomma rovdjur och fånga bytesdjur.
Vad tror ni om den?

Ja, att vi är sårbara rent fysiskt är givetvis sant. Vi är väl ett av de klenaste djuren i förhållande till vår storlek. Så visst kan det ligga något i det.

Själv är jag väl lite inne på den existenrande teorin att ett avgörande drag var när vi började käka kött på allvar och då via att vi lärde oss att knäcka ben från av andra fällda byten. Märgen kunde då glatt smaskas in via användandet av verktyg (en sten).

Köttätare äter mer kalorieintensivt och kan spendera mindre tid till att äta och mer till att leka, samspela socialt och att grubbla.

Jo, uppenbarligen är det så. Men när vi blev smarta nog blev vi mer smarta, varför? Som jag sa tidigare i tråden tror jag att inlärningsförmåga är viktigt för kollektivet och därför har den blivit attraktiv.

Extremt bra liknelse det där med vattnet och stenarna! Du och jag ligger på samma våglängd!

Kände bara att jag var tvungen att kommentera det sista: jag såg någonstans att man funderar på om avsaknaden av radiovågor från främmande civilisationer kan bero på att det går så snabbt från utvecklande av radioteknik till självutrotning via tex bomber och andra stridsmedel. Rätt intressant faktiskt, även om det enda de kan härleda det till är en extrapolering vår egen jord och jordens destruktiva "intelligenta" invånare.

Givetvis, det plus en förmåga att ta tillvara och spara på information. Utbildning helt enkelt.