Den här sajten är alltid
intressant läsning.
Citat:
Betraktande problemet med massutrotningar [t ex mammutens försvinnande*] genom en ung paleontologs ögon på 1960-talet, lärde jag mig min första viktiga läxa -- att det nuvarande kan användas för att förklara det förflutna endast om man är ytterst försiktig. I själva verket så har mycket av det förflutna ingen modern motsvarighet.
(*numera anser man att orsaken till att mammutarna dog ut var att det inte fanns några papputar)
Överhuvudtaget är det mycket svårt att förstå hur fossil skulle kunna bildas om det tar tusentals år att övertäcka en död organism. Om vi t ex antar en sedimentationshastighet av 2 cm per 1 000 år (se fotnoten nedan) och tänker oss att en liten dinosaurie någonstans drunknar och sjunker till botten i en sjö.
Låt oss säga att det krävs ett sedimentlager på 60 cm innan kroppen är helt övertäckt. Med den antagna sedimentationshastigheten tar det ungefär 30 000 år för ett sådant lager att bildas. Men en död kropp som ligger blottad under 30 000 år kommer definitivt inte att bilda något fossil. Den kommer på mycket kort tid att förstöras av fiskar, bakterier och andra organismer.
Existensen av oerhörda mängder av synnerligen välbevarade fossil talar således för att sedimentationen tidigare, åtminstone under vissa perioder, skett oerhört mycket snabbare än idag. Förekomsten av s k polystratafossil (se figur) visar också att sedimentationen ibland måste ha gått mycket snabbt.
I lerskiffer vid Monterey i Kalifornien har man funnit enorma mängder av den fossila sillen Xyne grex. D S Jordan har uppskattat att över en miljard sådana sillar, av 15 till 20 cm:s längd, finns begravda inom ett område av ca 10 kvadratkilometer av gammal sjöbotten. Även här måste slutsatsen bli att övertäckningen skett på kort tid.[2]
Beträffande fossil så hade antikens naturvetare alla möjliga underliga förklaringar till dessa. Efterföljarna till den store naturfilosofen Aristoteles menade att fossil inte alls var efterlämningar av djur och växter, utan att de hade växt in i berggrunden från säd som hade fallit ned från himlen. Platonisterna, å andra sidan, ansåg att fossil hade formats direkt i sten av en formande livskraft, som man kallade vis plastica.
I motsats till detta hävdade några av de tidiga kyrkofäderna att fossil var rester av djur och växter som omkommit vid den bibliska syndafloden, och som sedan bäddats in i sediment. Man insåg således att fossil var efterlämningar av verkliga växter och djur som dött under katastrofala skeenden i jordens historia. I slutet av 1600-talet hade de flesta kristna naturforskare denna uppfattning.
Kyrkofäderna under de första århundradena efter Kristus kom således, genom sina studier av Bibeln, fram till en mer korrekt naturvetenskaplig världsbild än vad dåtidens naturvetenskapsmän gjorde utifrå sin. Att framställa biblisk kristendom såsom i grunden antivetenskaplig och kunskapsfientlig, är således väldigt orättvist.
Även om uniformismen från början enbart handlade om de processer som format jordskorpan, har den numera kommit att omfatta i stort sett alla ursprungsfrågor. Man menar således att de processer som vi idag kan iaktta i universum, är de processer som gett upphov till stjärnor, planeter och galaxer. Samma sak gäller livets ursprung och arternas utveckling. Allt detta antas ha skett mycket långsamt och gradvis och de drivande mekanismerna förutsätts vara mekanismer som kan observeras än idag.
Uniformismen och katastrofismen utgör två olika paradigmer. I stort sett alla observationer tolkas idag utifrån det uniformistiska perspektivet, och det är svårt för teorier som talar om plötsliga förändringar att komma fram. Darwinismen är en typisk uniformistisk teori. Samtidigt finns det faktiskt andra och mindre kända utvecklingsteorier vilka ligger mer åt det katastrofistiska hållet.
Enligt dessa teorier sker utvecklingen omväxlande genom långa, händelsefattiga perioder under vilka nästan ingen utveckling sker, samt korta, intensiva perioder då antalet nya arter fullkomligt exploderar. Detta scenario stöds av många fossilfynd. Vi kommer senare att kortfattat beröra några av dessa alternativa teorier.
Att vetenskapsmännen gärna vill anta att naturlagarna alltid och överallt är desamma, och att de processer som vi iakttar idag, också kan förklara det förflutna, är inte svårt att förstå. Om så inte vore fallet, skulle det vara mycket svårt för att inte säga omöjligt att dra säkra slutsatser om vad som hände för länge sedan eller vad som händer i andra delar av universum, långt bort från jorden.
Uniformismen utgör utan tvekan en viktigt grund för det vetenskapliga studiet av alltings ursprung. Det är därför viktigt att komma ihåg att uniformismen är ett metafysiskt postulat och inte något vetenskapligt faktum. Bara för att de geologiska förändringarna sker långsamt idag, kan man inte med tvingande logisk nödvändighet dra slutsatsen att de alltid måste ha skett långsamt.
Inte för jag håller med om allt på
den här sajten, men en del intressant material fanns det.
Citat:
Denna ordning är ingalunda genomgående. Det finns också fynd av lågtstående fossil i de övre lagren och tvärtom. Häpnadsväckande fynd har gjorts med förstenade trädstammar, som står upprätt och sträcker sig genom skikt, som enligt evolutionisterna borde ha tillkommit under miljoner år!
Syndafloden måste ha inneburit en våldsam omvälvning också för klimatet. Det står i Bibeln att himlens fönster öppnades och det stora djupets källor bröt fram. Den tidens atmosfär kan ha innehållit betydligt mera vatten än vi i dag har i våra moln.
Syndafloden måste också ha betytt en förskjutning av havsbottnen, så att havsdjupens vatten sköljde över land. Där finns en förklaring både till kontinentalförskjutningen och till nedisningen vid polerna! Sedan atmosfären mist en betydande del av sin vattenmassa, ändrades också dess funktion som växthusglas, så att det tidigare jämna klimatet förändrades dramatiskt.
Titta gärna igenom länklistan längst ned på sidan, där finns det en hel del
intressant material.
Här finns det en rätt
utspejsad variant, medges.
