Tråden för ovetenskaplig vetenskap och trosgrundade uppfattningar om naturlagarna.

Sen är det bara att få "grundbitarna" att leva då. Steget till en levande varelse är nog förhållandevis långt, ja, milt uttryckt. Sen har vi haken, kemikalier lever inte, det gör vi. Vad jag menar med det är att en tanke är så mycket mer än bara en kemikalisk process.

Ja det var ju en sofism om något. Eller hur skulle du må om man rensade din kropp från någon neurologiskt viktig kemikalie? Inte så bra, skulle jag tro. Och det är ju märkligt då det är du och inte kemikalien som lever...

Vad jag ville få sagt var att............

1.En kemikalisk process är inte något levande
2.En kemikalisk process kan inte tänka och känna
3.Det behövs en energi, utan den lever vi inte

Visst, ta bort den kemikaliska processen, själen finns ändå kvar. Ta bort själen (energin) så är du permanent borta sen.

Dessutom kan du inte skapa liv, av något dött.

Så om den där viktiga kemikalien tas bort och du (eller vem det nu är) dör en plågsam och förnedrande död inom en halvtimma så har det inget samband med att själen (eller vad man nu vill kalla det för) försvinner?

Nej, din energi finns ändå kvar. Kroppen och själen är inte samma sak.

Jag är ledsen, men det var precis det min mamma gjorde under en nio månader. Även om hon så skulle ha ätit levande föda som t.ex. ostron så finns det en punkt där ostronet dör och sedan bryts ned till lämpliga kemiska beståndsdelar som t.ex. kan bygga upp det växande barnet.

Men om nu förlusten av den viktiga kemikalien leder till död, var tar den där energin vägen sedan?

Är din mamma levande?

Ett enkelt svar är, till den plats där den kom ifrån.

Att dö, är att "återvända", återvända till den plats där du kom ifrån. Av jord är du kommen, till jord skall du åter bli. Själen är en annan femma, den återvänder den också. Sätt ihop de båda, så har du en människa.

Nu måste jag iväg, ha en trevlig dag Herr Lindholm.

Ja. Men de kemikaliska byggstenarna var inte det. Du påstod att levande människor inte kunde skapa liv med döda ting och jag visade att det kan dom visst det, så börja inte ducka för frågan!

Och det är inte lite du är efter. 179 år, närmare bestämt. Det var nämligen Friedrich Wöhler som 1828 framställde urinämnet diaminomethanal på syntetisk väg. Innan dess så trodde man att det fanns en specifik livskraft i ämnen utvunna från levande varelser.

Så själen kommer inte till någon himmel?