Tråden för ovetenskaplig vetenskap och trosgrundade uppfattningar om naturlagarna.

Frågan blir då hur dessa biokemiska IC-strukturer kunnat utvecklas i små steg, då det visat sig att de behöver alla delarna för att fungera?

Hur förklarar vi då traumatiska hjärnskador som påverkar personligheter om personligheten är separerad från celler, kött och blod?

Phineas Gage träffades varken i tallkottkörteln eller i hypotalamus (som du nämner i din fina länk som något centrum för själen), men han blev duktigt förändrad av att tappa frontallobsfunktioner.

http://en.wikipedia.org/wiki/Phineas_Gage

Alltså om vi tar det från början igen då. Det finns helt överväldigande bevis i naturen för att djur utvecklas.

Definiera vad du menar med makroevolution.

Nu har jag inte orkat ta mig igenom hela tråden, men jag antar att Mankan står fast vid att man skulle kunna få en hjärntransplantation och ändå behålla sin gamla personlighet? Men vilken del är det då som det sitter i tror du mankan? Levern, magsäcken, hjärtat, njurarna? Tror du man skulle behålla sin personlighet även om man transplanterade hela kroppen?

I så fall får du se upp med att byta plats med den som sitter bredvid dig på tunnelbanan, annars får du hans kropp och han din..

Om interaktionen mellan en datoranvändare (personligheten) och hans dator (hjärnan) en dag försämras pga att datorn fått sig en rejäl kyss, är det då personligheten som har förändrats eller den förvanskade uppfattningen av personligheten pga hans skadade dator?


Den ursprungliga kapaciteten är alltid densamma, men en allvarligt skadad hjärna har inte längre optimala förutsättningar att återge själens signaler och omvandla dem till de frekvenser hjärnan verkar genom, på samma sätt som en skadad TV-mottagare inte är optimal för att återge och omvandla signalerna från programledaren i TV-studion...

Men även om TV-studion (hjärtat) och TV-mottagaren (hjärnan) krossas i sina beståndsdelar, så finns fortfarande programledaren (själen) kvar, men nu i en friare roll...

Exempelvis tron att apdjuren skulle ha kommit från hunddjuren och liknande galenskaper...

Experiment har visat att vissa biokemiska nanomaskiner inte kan reduceras, utan att funktionen plötsligt upphör. Biokemisten Michael Behe använder beteckningen irreducerbar komplexitet (IC) för att namnge den gräns där varje reducering leder till funktionellt sammanbrott. Vid denna ”digitala” gräns är det lika meningslöst att tala om grader av funktionalitet, som att säga att en till hälften nedtryckt strömbrytare ger lampan halv lysförmåga. Här gäller antingen till eller från.

Frågan blir då hur dessa biokemiska IC-strukturer kunnat utvecklas i små steg, då det visat sig att de behöver alla delarna för att fungera? Under IC-nivån (dvs i funktionellt frånläge) är Darwins selektionsprocess helt satt ur spel, vilket i sin tur ger slumpen en ny och mera destruktiv roll. I detta läge tillhandahåller slumpen inte bara råmaterial i form av nyckfulla mutationer, utan tar dessutom över den evolutionära färdriktningen, eftersom valprocessen inte längre kan göra sig gällande.
Observera att det naturliga urvalet är en blind process utan framförhållning. Den kan inte göra uppoffringar nu, till förmån för ett avlägset framtida syfte, därför att processen saknar förmåga att uppställa och infria mål. Varje förändring måste därför rättfärdigas av egna omedelbara fördelar och inte sådana som leder till något önskat slutmål. Så länge som det biologiska systemet inte fungerar, finns inga omedelbara fördelar som det naturliga urvalet kan selektera mot.
Det går alltså inte att automatiskt utvidga eller överföra den urvalsprocess som bevisligen kan anpassa finkarnas näbbar till olika miljökrav och hävda att det i princip är samma slags process som en gång utvecklade dessa finkar. Det är därför viktigt att kunna skilja mellan en funktionsanpassad förändring som inbegriper små, enstaka och enbart kvantitativa steg - respektive funktionsomvandlande förändring som inbegriper många, stora och samtidiga och även kvalitativa steg.
Den principiella skillnaden mellan funktionsstyrd mikroevolution (som är ett faktum) och slumpstyrd makroevolution (som är en än så länge obevisad hypotes) ger en tydlig signal om att begreppen måste hållas isär. Det är således helt missvisande att använda näbbarnas variation hos Darwins finkar eller förskjutning av andelen mörka/ljusa fjärilar hos björkmätaren Biston Betularia, som bevis för en pågående (darwinistisk) evolution, eftersom evolution som begrepp är liktydig med makroevolutionen, medan ovan angivna fall är typexempel på mikroevolution.
Titta på videon om cellens inre liv (gjord vid Harwarduniversitet) och ställ den i relation till den neo-Darwinistiska mekanismen.
http://multimedia.mcb.harvard.edu/anim_innerlife.html

Fel, det där är ingen definition av makroevolution, gör om gör rätt. Ange också källan du kopierar ifrån, grejen är den att alla ID-anhängare kopierar från samma felaktiga källor, du vet väl att IC är ute. Flagell motorn, som Ulander använder som exempel på sin sida(som du kopierat texten ifrån), är ej IC.
Eller är du möjligen Kjell ulander.
http://web.telia.com/~u03601124/origin/mikro-makro.html

Återigen definiera vad du menar med makroevolution, klistra inte bara in en textmassa bestående av missförstånd (tips: det betyder inte "det vi inte har observerat kallar vi makroevolution").