Tråden för ovetenskaplig vetenskap och trosgrundade uppfattningar om naturlagarna.

Evolution och saker som utvecklas utgående från enkla byggstenar. Kan det bli enklare? Att ha eviga skapare som inplanterar livsformer vid godtyckliga tidpunkter på jorden med hjälp av hemlig Teslateknologi, det är komplicerat. Med gamle gode Occam blir det inte svårt att avgöra vilken av lösningarna som är mest trolig....

ja det skulle vara enklare om de inte utvecklades öht.

Det skulle ju inte vara enklare eftersom det inte förklarar vad man ser i verkligheten. Minns du vad verkligheten är?

Givetvis men det fallet är ju inte relevant då det strider med den observerade verkligheten. Världen är ju inte perfekt i sin enkelhet.

Problemet med skapelsen är att vi inte kan förstå den.
Ena sidan säger att allt uppstått från ingenting och att det är det som är grejen.
Andra sida menar att allting uppstått ur någonting.
Båda teorierna är icke-faliserbara. Om man nu ska gå på Karl Poppers linje.
Ingen teori är otroligare än det andra. Det är egentligen samma sak.

Verklighet är det man tror att det är.

Världen som vi kallar verklighet måste vara en illusion för att bara nuet finns, och den har ingen varaktighet, så inget (den verkliga verkligheten) har tid att finnas.

Problemet är att man kan inte observera verklighet för att när du observerar något är den i ditt medvetande, så du och det du observerar är samma sak (som i drömmar). Även om du KUNDE observera något skulle du inte kunna veta om du observerar verklighet.

Men om vi antar att saker utvecklas, vad är orsaken till att de utvecklas? Det finns ingen logik med att saker utvecklas... så det enda logiska är att det finns en ologisk Gud som får det att hända.

-- bara tankar

Det där resonemanget faller så fort man börjar med återupprepbara experiment och observationer från oberoende forskare. Dessutom är det inte intressant om det är verklighet eller inte, utan bara det faktum att det är den värld vi observerar och därmed lever i. Vad man vill kalla den är en filosofisk fråga och det finns ett speciellt forum för den typen av frågor.

Vidare är orsaken till att saker utvecklas också ointressant i naturvetenskaplig bemärkelse. Frågan är hur utvecklingen ser ut samt hur den kan beskrivas på bästa sätt. Varför människor har uppstått är ointressant och att försöka tolka in logik i varför-frågan visar på att man inte har greppat den fundamentala skillnaden mellan humanistiska frågeställningar och naturvetenskapliga.

Jag tar det som ett "nej".

Medvetandet är högst subjektivt. Allt vi mäter och observerar mäter vi med oss själva och vårt (begränsade) medvetande. Sinnena är bedrägliga.
Vi VET egentligen inte VAD det är vi ser och mäter. Det är bara spår av den egentliga verkligheten

Orsaken som fenomen kan tyckas ointressant ur ett visst naturvetenskapligt synsätt, men ur ett annat perspektiv är det ointressant med att endast inbegripa detaljerna och förkasta alla försök till enhet. Allt behöver inte vara empiriskt bevisat för att det ska fungera som grund för teorier. Från början var allt rent teoretiskt (Egypten, Platon mfl)
Sedan kom Aristoteles och införde början till Empirismen. Därefter föddes specialiseringen och indelningen av all kunskap. Människan gick från en teori om hur verkligheten fungerade, till att dela upp den i småbitar. Det är först med den teoretiska fysiken som vi börjar hitta tillbaka till en helhetssyn.
Enhet ger mångfald ger enhet.

Det finns inga belägg, förutom rena spekulationer att den egentligen verkligheten skulle vara skild från den verklighet vi upplever. Blotta påståenden att vårt medvetande skulle vara begränsat saknar solid grund utan är endast en filosofisk fundering i botten.

Givetvis behöver saker inte vara empirisk bevisade för att kunna utgöra grund för teorier, men det krävs däremot överensstämmelse med observationer. En teori som inte fungerar på vår upplevda verklighet är synnerligen poänglös.

När det gäller vad vi egentligen mäter och observerar så uttrycket Bohr det alldeles utmärkt i den så kallade Köpenhamnstolkningen: "Vem bryr sig?". Det viktigaste är att det fungerar och att vi kan applicera de resulterande teorierna för att beskriva vår värld, dvs den värld vi upplever.

Vem bryr sig om det finns belägg eller inte. Så länge tanken/teorin är desamma hos alla människor och teorin håller ihop genom tid och rum, finns det ingen anledning till att det måste vara mätbart i yttre stimuli för våra sinnen. Det började med rena tankar därefter gjordes observationer. Teori och empiri måste löpa parallellt om vi ska utvecklas .

Frågan varför besvarar också frågan hur och när

Vetenskap är inte demokratiskt och någon form av majoritetstänkande är inte en indikation på att något är rätt. Så gott som alla nya fysikaliska teorier har börjat som extrapolationer eller kompletteringar till redan befintliga. Ren spekulation som inte utgår från någon solid grund har ytterst sällan lett till något vettigt.

Frågan varför besvarar inte alls frågan hur och när. Ta gravitationslagen som exempel. HUR faller saker, jo enligt sambandet F = G*m1*m2/r^2. VARFÖR faller saker däremot? Det har vi inget svar på och kan bero på allt från att massor har en naturlig attraktionskraft till att små omätbara tomtar drar i allting enligt ovanstående samband. Därför är det inte något som naturvetenskapen försöker svara på eftersom det enda relevanta är hur fallrörelsen går till i den värld vi upplever. Varför är en filosofisk fråga.