Någon här med diagnosen bipolär som inte tar medicin?

någon?

Nähe..Är tydligen bipolär men vill inte ta medicin. Tänker att det måste gå utan. Eller kanske inte. va vet ja.

du, jag måste få fråga -vad innebär det att vara Bipolär?

Haha..tråden där jag snackar med mig själv

Nej då! Ta det lugnt bara så ska du seatt du får svar.
Fan, tråden har ju bara varit igång en liten stund.

Men som jag undrade, vad innebär diagnosen? Jag är bara nyfiken och jag är inte insatt.

en kontrasternas sjukdom..perioder av total lycka. Perider av total olycka. och sällan där emellan. Nytt för mig åsså

Att det finns en diagnos på hur jag funkar asså

Varför vill du inte medicinera?


Bipolär sjukdom är en modern term för manodepressiv dito.

Tyckte dom var snabba med att ge diagnosen, redan efter andra mötet.
Dom tyckte jag skulle ta cipramil så jag testade men det funkade inte alls för mig. Dom vill jag ska pröva litsium el ergenyl.
En vän till mig tog just litsium och det dröjde inte länge innan han tog sitt liv.
Så, jag är medicin rädd.
Och hur kan dom vara hundra på att jag är bipolär? Inga tester har gjorts, eller kan göras?

Jag förstår. Kanske inte någon höjdare att gå på litium på direkten då. Har ni diskuterat lamictal? Det är ett antiepileptika som numer främst används som stämningsstabiliserande vid bipolär sjukdom. Lamictal har i sammanhanget relativt få biverkningar (om man inte är allergisk vill säga).

Nä. Det enda som kommit på tal är ergenyl eller litsium. Nä, fan. Vet inte hur ja ska göra.
Känns rätt så ensamt, men jag måste väl göra det som känns bäst för mig. Så det blir nog utan medicin ett tag till iallafall. Vore bara skönt att höra någon annan som inte tar medicin och att det går bra.

Vintern 2005 blev jag diagnostiserad bipolär typ2 och också fullproppad med en massa mediciner. Efter ca ett halvår kunde jag ta bort de flesta utav dessa, dock med ett undantag - mitt lithium. Det har funnits tillfällen då jag av olika anledningar låtit bli att ta min medicin och det har varje gång gett hemska biverkningar i form av att de svängningar som medicinen ska jämna ut kommit väldigt tätt inpå varandra och alltid varit väldigt intensiva, så jag kan bara erkänna lugnt att jag är beroende av mitt lithium för att fungera normalt. Däremot plågades jag hyfsat av de fysiska biverkningar som man kan få då jag fick klåda, diarré, skakningar och illamående mm, men detta gick att få bukt på tack vare min duktiga doktor som istället skrev ut flytande lithium åt mig (dock inte lika vanligt).
Jag hoppas att du tar dina mediciner som du ska och jag misstänker att din vän som tog sitt liv inte enbart medicinerades med lithium.
Jag har absolut ingen avsikt att skrämma upp dig eller så; jag tycker det är fördjävligt att jag ska vara tvungen att knarka på statens bekostnad resten av livet, men om det är det enda alternativet som finns för att jag ska kunna leva ett normalt liv så får jag acceptera det.
Det blir snarast värre av att inte medicinera, och det vill du väl inte?