2007-06-21, 04:54
#1
Den här tripprapporten utspelar sig under en somrig vecka.
Vädret är underbart och vattnet suveränt.
Håll i åtanke att jag tidigare inte hade någon större erfarenhet av Cannabis, och att jag endast kommer nämna det nämnvärda som hände denna otroliga vecka.
Dag 1.
Jag och mina två bästa vänner sitter och samtalar om vilken krog vi ska gå till, när den mer sarkastiske av de båda säger något i stil med "Varför dricka när vi kan röka?"
Jag hajar till direkt, eftersom jag velat pröva bli rejält bäng ett bra tag nu. Polarna drar i några trådar, ringer ett par samtal och vips så sitter vi där med fyra gram Orange Haze(?) som jag tycker luktar fantastiskt.
(Detta tog egentligen 3 timmar och innefattade en busstur till fel sida av staden)
Vi tar med bongen, går ner till ån och tänder på.
Smaken. Herregud, så gott!
Tyvärr så blev jag lite girig, och ett speciellt stort bloss fick mig att hosta i tre minuter.
Detta gjorde extremt ont, och jag trodde att jag skulle svimma.
Lyckligtvis gick smärtan över, och ersattes av ett skönt kittlande.
Hostandet som alldeles nyss kändes som knivar i bröstet var nu mer som en mjuk kudde som smekte mig inifrån.
Jag tvingade mig själv till att hosta lite mer, eftersom jag inte ville bli av med känslan.
Detta tyckte min rödhåriga vän var otroligt kul, och började gapskratta så att han lät som en gammal dam.
Vi andra kunde inte hålla oss och gjorde därför detsamma.
Vi satt där på bänken och skrattade ett bra tag.
Allting blev så vackert nere vid ån.
Ljus som reflekterades i vattnet var roingivande och så färgsprakande.
Att se upp på träden som rörde sig efter vinden var som att se på en filmduk. Skuggor var knivskarpa och innehållsrika.
Jag var helt bäng, och fastän jag visste att man inte mår så här bra vanligtvis så kunde jag inte bli av med känslan att mina vänner bara lurades, att detta var placebo alltigenom och att de båda andra bara spelade med.
Det här förstörde mitt rus lite, eftersom jag höll tillbaka lite.
Jag hoppade och skuttade inte som jag ville eftersom jag visste att om det här bara var lurendrejeri så skulle dom aldrig sluta pika mig för det. (Återkommer till det här lite senare.)
Hursomhelst, vi kom överens om att vi skulle tillbaka till huset och se vad som fanns att äta samt se på film.
Att resa sig från bänken var en pärs, men när jag väl stod upp ville jag inte sluta röra på mig!
Jag kände mig som att mina axlar rullade på kullager, och att mina armar var av gummi.
Mina ben studsade när jag tog steg, vilket gjorde det väldigt lätt för mig att gå.
Jag berättade detta för mina vänner, vilket fick dom att babbla om att jag var helt i mitt eget rus.
Jag bara nickade lydigt och log. Dom talade ju sanning!
På vägen mot huset påträffade vi en snigel, som lugnt tog sig över en väg.
Vi satte oss helt sonika i en ring runt den och försökte ta reda på vart den skulle.
Vi kom fram till att "vart den nu än ska så kommer det ta jävligt lång tid för den att komma dit."
Den otroliga slutledningsförmågan vi hade fick oss att känna oss väldigt kloka, och höll oss nöjda hela vägen upp till huset.
Vi plockade åt oss ett tolvpack GB glass från frysen och flydde upp på rummet, så tyst vi bara kunde.
Datornissen satte på dunderfilmen "Liar Liar" och vi spred ut oss i sängen och njöt.
Tyvärr frös datorn mitt i filmen, men detta märkte vi inte av förrän vi hade stirrat på samma bild i ett par minuter.
Hursomhelst fick vi oss ett gott skratt!
Resten av kvällen förflöt på ungefär samma sätt.
Vid ett tillfälle satte min datorintresserade vän på infected mushroom, och drog upp equalizern på helskärm.
Vi namngav de olika elektriska mönstrena, och klappade händerna i glädje när en speciellt fin återfann sig.
Sedan somnade jag.
Dag 2.
Jag vaknar upp helt torr i munnen. Vatten!
Pratade med datornissen, han som jag bodde hos. Jag berättade hur min kväll hade varit och fick en liknande redogörelse av honom.
Helt klart en lyckad kväll!
Jag blir lite chockad när han frågar om vi ska ta en till ikväll också. Nybörjare som jag var trodde jag inte att Cannabis var något man kunde inta på daglig basis, men vafan, jag tackar självklart inte nej!
Vi ringer vår rödhårige vän och iväg bär det till det lokala köpcentret. Jag köper väldigt mycket godis, en tvåliters cola och diverse småsaker jag tror kan behövas under dagen, likaså gör mina kompisar.
Laddat för en extremt skön dag helt enkelt.
Vi smyger upp i skogen nära skolan där vi alla tre spenderat 3 år. Sätter oss på en välbekant sten, mekar, och röker på.
Eftersom jag vet hur det ska kännas den här gången så uppskattar jag det mer. Smaken är som dagen innan otrolig, vill ha mer mer mer, men klokt nog tackar jag nej till pipan när halsen börjar kännas för tjock.
Oron angående om mina kompisar bara skämtar med mig infinner sig inte den här dagen, vilket leder till ett starkare, mer njutbart rus.
Vi sitter där på stenen och pratar. Ljudet av de andras röster blir så mycket mer intressant, fastän det tar längre tid för mig att förstå vad de säger.
Det slutar med att jag bara sitter där och lyssnar på språket utan att bry mig om att förstå.
Datornissen tycker att vi ska dra oss hemåt och se på en film han nyligen tillförskansat sig över nätet, så vi börjar röra på oss.
Dock nojar jag till något så förfärligt när min rödhårige vän ska ta sig ner från stenen.
Inte undra på, den är ju något så jävligt hög! Jag blir extremt orolig av att han står så nära kanten, men när han tar ett graciöst hopp ner på marken så blir jag omedelbart lugn, och inser att jag bara nojat lite för mycket.
Fastän jag insett att toppen av stenen inte är mer än en ynka meter ovanför marken så kravlar jag ändå ner på alla fyra innan jag sänker mig ner med fötterna först.
Tydligen såg det här väldigt roligt ut, eftersom herr rödhårig står och skrattar sitt "gamla damen" skratt. Vi släntrar skrattandes ut ur skogen, hemåt.
Vilken film det var vi såg den kvällen har jag inget minne av, för godiset var så otroligt gott! Det var som att äta rent solsken! Mina kompisar nickade, höll med, och gick tillbaka till sitt godisätande. Riktigt schysst.
Efter att filmen var över och det mesta av godiset uppätet så försökte jag fokusera mig nog för att spela lite Warcraft 3 på datornissens reservlaptop.
Detta sket sig gravt, och det slutade med att jag tabbade ut och försökte läsa på internet medans spelet pågick, vilket ledde till att jag förlorade gång på gång. Att det skulle ta så lång tid att läsa en endaste mening!
Precis som kvällen innan så blev jag väldigt trött efter ett tag. Jag stal datornissens säng och han själv tvingades till att sova på golvet. Ha!
Dag 3.
Vaknar upp lite förvirrad, men annars vid god vigör. Datornissen är redan uppe och fiddlar på datorn, så jag stiger upp jag med.
Som dagen innan ringer vi den rödhårige och tar oss sedan mot köpcentret.
Vi köper lika stora påsar med förnödenheter som dagen innan, och går sedan upp mot lekparken.
Mek. Den rödhårige tillkännager att han idag inget ska ha, men observerar oss gladeligen med mobiltelefonen till hands för att kunna spela in våra upptåg.
Rök. Så gott, så gott. Drogen slår på väldigt fort den här gången, eftersom vi tog väldigt mycket och delade det bara mellan två personer.
Jag och datornissen börjar diskutera meningen med rött hår, vilket får vår rödhårige vän att direkt börja spela in vårt samtal, medans han kiknar av skratt.
Den nyktre fränden påpekar om och om igen hur normala vi verkar, om man blundar för hur vi talar, och om vad. Vi tror honom inte, och jag känner igen hur mina axlar börjar rulla och mina armar och ben blir till gummi.
Rent njut!
Vi tar oss ner till den lokala kebaberian och tvingar vår nyktre rödhåriga kompis att beställa åt oss, eftersom varken jag eller datornissen vågar se kassamannen i ögonen.
När det enligt min och min lika höge väns tideräkning har gått cirka en och en halv timme så kommer herr rödhårig äntligen ut med vad vi ville ha.
Väl tillbaka i den säkra lekparken börjar vi äta. Eftersom det inte fanns några engångsknivar på restauranten så fick jag två plastgafflar att avnjuta min kebabtallrik med.
Detta framkallar enorma skrattattacker från både mig och mina vänner, och jag ser noga till att nämna det om och om igen under måltidens gång.
Efter vad känns som två minuter så är min mat slut, och jag stirrar sorgset ner i den tomma plastförpackningen. Just som jag ska börja klaga över hur fort min mat tog slut, så tittar jag upp och ser att datornissen redan ätit upp sin pizza för länge sedan.
Enligt vår nyktra vän så hade vi suttit där och ätit i en kvart! Vi börjar röra oss hemåt, med godiset väntande i våra kassar.
Väl hemma sätter jag i mig en hel chipspåse alldeles för fort, och jag börjar känna mig illamående.
Jag börjar rapa och hicka omväxlande, och känner för att spy. Det enda som hindrar mig är en naggande tanke i bakhuvudet att det skulle vara slöseri med så god mat.
Jag lägger mig ner och lyssnar på musiken som spelas, mina kompisar som pratar om saker jag inte förstår, och till slut somnar jag.
Illamåendet den där kvällen är det enda negativa som har hänt mig medans jag varit hög.
Vädret är underbart och vattnet suveränt.
Håll i åtanke att jag tidigare inte hade någon större erfarenhet av Cannabis, och att jag endast kommer nämna det nämnvärda som hände denna otroliga vecka.
Dag 1.
Jag och mina två bästa vänner sitter och samtalar om vilken krog vi ska gå till, när den mer sarkastiske av de båda säger något i stil med "Varför dricka när vi kan röka?"
Jag hajar till direkt, eftersom jag velat pröva bli rejält bäng ett bra tag nu. Polarna drar i några trådar, ringer ett par samtal och vips så sitter vi där med fyra gram Orange Haze(?) som jag tycker luktar fantastiskt.
(Detta tog egentligen 3 timmar och innefattade en busstur till fel sida av staden)
Vi tar med bongen, går ner till ån och tänder på.
Smaken. Herregud, så gott!
Tyvärr så blev jag lite girig, och ett speciellt stort bloss fick mig att hosta i tre minuter.
Detta gjorde extremt ont, och jag trodde att jag skulle svimma.
Lyckligtvis gick smärtan över, och ersattes av ett skönt kittlande.
Hostandet som alldeles nyss kändes som knivar i bröstet var nu mer som en mjuk kudde som smekte mig inifrån.
Jag tvingade mig själv till att hosta lite mer, eftersom jag inte ville bli av med känslan.
Detta tyckte min rödhåriga vän var otroligt kul, och började gapskratta så att han lät som en gammal dam.
Vi andra kunde inte hålla oss och gjorde därför detsamma.
Vi satt där på bänken och skrattade ett bra tag.
Allting blev så vackert nere vid ån.
Ljus som reflekterades i vattnet var roingivande och så färgsprakande.
Att se upp på träden som rörde sig efter vinden var som att se på en filmduk. Skuggor var knivskarpa och innehållsrika.
Jag var helt bäng, och fastän jag visste att man inte mår så här bra vanligtvis så kunde jag inte bli av med känslan att mina vänner bara lurades, att detta var placebo alltigenom och att de båda andra bara spelade med.
Det här förstörde mitt rus lite, eftersom jag höll tillbaka lite.
Jag hoppade och skuttade inte som jag ville eftersom jag visste att om det här bara var lurendrejeri så skulle dom aldrig sluta pika mig för det. (Återkommer till det här lite senare.)
Hursomhelst, vi kom överens om att vi skulle tillbaka till huset och se vad som fanns att äta samt se på film.
Att resa sig från bänken var en pärs, men när jag väl stod upp ville jag inte sluta röra på mig!
Jag kände mig som att mina axlar rullade på kullager, och att mina armar var av gummi.
Mina ben studsade när jag tog steg, vilket gjorde det väldigt lätt för mig att gå.
Jag berättade detta för mina vänner, vilket fick dom att babbla om att jag var helt i mitt eget rus.
Jag bara nickade lydigt och log. Dom talade ju sanning!
På vägen mot huset påträffade vi en snigel, som lugnt tog sig över en väg.
Vi satte oss helt sonika i en ring runt den och försökte ta reda på vart den skulle.
Vi kom fram till att "vart den nu än ska så kommer det ta jävligt lång tid för den att komma dit."
Den otroliga slutledningsförmågan vi hade fick oss att känna oss väldigt kloka, och höll oss nöjda hela vägen upp till huset.
Vi plockade åt oss ett tolvpack GB glass från frysen och flydde upp på rummet, så tyst vi bara kunde.
Datornissen satte på dunderfilmen "Liar Liar" och vi spred ut oss i sängen och njöt.
Tyvärr frös datorn mitt i filmen, men detta märkte vi inte av förrän vi hade stirrat på samma bild i ett par minuter.
Hursomhelst fick vi oss ett gott skratt!
Resten av kvällen förflöt på ungefär samma sätt.
Vid ett tillfälle satte min datorintresserade vän på infected mushroom, och drog upp equalizern på helskärm.
Vi namngav de olika elektriska mönstrena, och klappade händerna i glädje när en speciellt fin återfann sig.
Sedan somnade jag.
Dag 2.
Jag vaknar upp helt torr i munnen. Vatten!
Pratade med datornissen, han som jag bodde hos. Jag berättade hur min kväll hade varit och fick en liknande redogörelse av honom.
Helt klart en lyckad kväll!
Jag blir lite chockad när han frågar om vi ska ta en till ikväll också. Nybörjare som jag var trodde jag inte att Cannabis var något man kunde inta på daglig basis, men vafan, jag tackar självklart inte nej!
Vi ringer vår rödhårige vän och iväg bär det till det lokala köpcentret. Jag köper väldigt mycket godis, en tvåliters cola och diverse småsaker jag tror kan behövas under dagen, likaså gör mina kompisar.
Laddat för en extremt skön dag helt enkelt.
Vi smyger upp i skogen nära skolan där vi alla tre spenderat 3 år. Sätter oss på en välbekant sten, mekar, och röker på.
Eftersom jag vet hur det ska kännas den här gången så uppskattar jag det mer. Smaken är som dagen innan otrolig, vill ha mer mer mer, men klokt nog tackar jag nej till pipan när halsen börjar kännas för tjock.
Oron angående om mina kompisar bara skämtar med mig infinner sig inte den här dagen, vilket leder till ett starkare, mer njutbart rus.
Vi sitter där på stenen och pratar. Ljudet av de andras röster blir så mycket mer intressant, fastän det tar längre tid för mig att förstå vad de säger.
Det slutar med att jag bara sitter där och lyssnar på språket utan att bry mig om att förstå.
Datornissen tycker att vi ska dra oss hemåt och se på en film han nyligen tillförskansat sig över nätet, så vi börjar röra på oss.
Dock nojar jag till något så förfärligt när min rödhårige vän ska ta sig ner från stenen.
Inte undra på, den är ju något så jävligt hög! Jag blir extremt orolig av att han står så nära kanten, men när han tar ett graciöst hopp ner på marken så blir jag omedelbart lugn, och inser att jag bara nojat lite för mycket.
Fastän jag insett att toppen av stenen inte är mer än en ynka meter ovanför marken så kravlar jag ändå ner på alla fyra innan jag sänker mig ner med fötterna först.
Tydligen såg det här väldigt roligt ut, eftersom herr rödhårig står och skrattar sitt "gamla damen" skratt. Vi släntrar skrattandes ut ur skogen, hemåt.
Vilken film det var vi såg den kvällen har jag inget minne av, för godiset var så otroligt gott! Det var som att äta rent solsken! Mina kompisar nickade, höll med, och gick tillbaka till sitt godisätande. Riktigt schysst.
Efter att filmen var över och det mesta av godiset uppätet så försökte jag fokusera mig nog för att spela lite Warcraft 3 på datornissens reservlaptop.
Detta sket sig gravt, och det slutade med att jag tabbade ut och försökte läsa på internet medans spelet pågick, vilket ledde till att jag förlorade gång på gång. Att det skulle ta så lång tid att läsa en endaste mening!
Precis som kvällen innan så blev jag väldigt trött efter ett tag. Jag stal datornissens säng och han själv tvingades till att sova på golvet. Ha!
Dag 3.
Vaknar upp lite förvirrad, men annars vid god vigör. Datornissen är redan uppe och fiddlar på datorn, så jag stiger upp jag med.
Som dagen innan ringer vi den rödhårige och tar oss sedan mot köpcentret.
Vi köper lika stora påsar med förnödenheter som dagen innan, och går sedan upp mot lekparken.
Mek. Den rödhårige tillkännager att han idag inget ska ha, men observerar oss gladeligen med mobiltelefonen till hands för att kunna spela in våra upptåg.
Rök. Så gott, så gott. Drogen slår på väldigt fort den här gången, eftersom vi tog väldigt mycket och delade det bara mellan två personer.
Jag och datornissen börjar diskutera meningen med rött hår, vilket får vår rödhårige vän att direkt börja spela in vårt samtal, medans han kiknar av skratt.
Den nyktre fränden påpekar om och om igen hur normala vi verkar, om man blundar för hur vi talar, och om vad. Vi tror honom inte, och jag känner igen hur mina axlar börjar rulla och mina armar och ben blir till gummi.
Rent njut!
Vi tar oss ner till den lokala kebaberian och tvingar vår nyktre rödhåriga kompis att beställa åt oss, eftersom varken jag eller datornissen vågar se kassamannen i ögonen.
När det enligt min och min lika höge väns tideräkning har gått cirka en och en halv timme så kommer herr rödhårig äntligen ut med vad vi ville ha.
Väl tillbaka i den säkra lekparken börjar vi äta. Eftersom det inte fanns några engångsknivar på restauranten så fick jag två plastgafflar att avnjuta min kebabtallrik med.
Detta framkallar enorma skrattattacker från både mig och mina vänner, och jag ser noga till att nämna det om och om igen under måltidens gång.
Efter vad känns som två minuter så är min mat slut, och jag stirrar sorgset ner i den tomma plastförpackningen. Just som jag ska börja klaga över hur fort min mat tog slut, så tittar jag upp och ser att datornissen redan ätit upp sin pizza för länge sedan.
Enligt vår nyktra vän så hade vi suttit där och ätit i en kvart! Vi börjar röra oss hemåt, med godiset väntande i våra kassar.
Väl hemma sätter jag i mig en hel chipspåse alldeles för fort, och jag börjar känna mig illamående.
Jag börjar rapa och hicka omväxlande, och känner för att spy. Det enda som hindrar mig är en naggande tanke i bakhuvudet att det skulle vara slöseri med så god mat.
Jag lägger mig ner och lyssnar på musiken som spelas, mina kompisar som pratar om saker jag inte förstår, och till slut somnar jag.
Illamåendet den där kvällen är det enda negativa som har hänt mig medans jag varit hög.
Du får fan 4 / 5.