Moderat libertarian :)

Tjena alla frihetsdyrkare!

Jag sitter nämligen här på ett "förslag" som kanske kan vara till nytta för oss liberala. Om vi någonsin ska få till ett libertarianskt samhälle så måste vi förstå att det inte kan ske över en natt. Vi behöver en övergångsperiod som återanpassar människa till oberoende av staten och dess slavliknande instanser. Vilken rationell människa som helst förstår väl att vi inte kan strypa agda 97:s pension dagen efter en valseger. Hon har inte direkt fått tillfälle att bygga upp en buffert eller säkra sin pension. Min första fråga är då hur ska övergången se ut? Bör vi ha olika skattesatser för olika åldersgrupper? Den som föds imorgon kan tex inte krävas att betala lika mycket skatt som de som är 40 idag, men denne får heller inte ta del av lika "förmånliga" statliga instanser. Notera dock att jag inte tycker någon statlig instans är värd något.

Den andra frågan är om ni skulle tänka er att kryssa någon som ställer upp som moderat men driver en klassisk libertariansk linje? Det jag menar är en Ron Paul liknande figur som sätter frihet och röstar helt efter en libertariansk linje. Vi talar här om en person som inte styrs av partipiskan överhuvudtaget. Jag antar att han på lokal nivå kan stiga ganska raskt i rang. Min farsa var på ett politiskt möte i min hembygd för ett par månader sedan och han gick efter 20 minuter då han tyckte det bara var ett gäng idioter som höll i skiten. Att få makten på lokalnivå borde alltså inte vara alltför svårt då de faktiskt oftast är befolkat av idioter. Svensken är ändå ganska liberal och skulle nog mer än gärna stödja en moderat med libertarianska åsikter om denne bara förstod vad det innebar. Retorik är således extra viktigt för en person som måste lägga sitt hopp på att komma in på personval. Finns det någon chans att lyckas regionalt eller nationellt? Är det här projektet dömt att misslyckas?

Så min fråga är om det finns intresse för en hårdför och ärlig politiker som förespråkar en rätt så "långsam"(relativt) övergång till ett libertarianskt samhälle?

Det är onekligen ett rätt så bra karriärsval att bli politiker i dagens Sverige

Det som behövs är ett libertarianskt parti med en egen konstitution, vad det nu kallas i sammanhanget.
Jag tror att ärlighet vinner i längden och det är därför viktigt att kontrollera att ingen faller för små, lätta populistiska frestelser som kan förstöra helheten och trovärdigheten.

Klassiskt liberala partiet måste marknadsföras som ett realistiskt alternativ. Flygblad och affischering.. jag kan hjälpa till med det men nån måste ju finnansiera skiten..

Den vidriga trådrubriken är en självmotsägelse. Antingen är man libertarian, eller också inte. Dne som vill ha partiell libertarianism får lov att rösta på libertarianerna tills de har en procentuell representation i parlamentet som motsvarar efterfrågat inflytande. Kompromisser får sen slutas med andra partier, i ett demokratiskt system. Är man t.ex. inte en extremist som vil ha högst skatter i hela världen, utan kanske en skattenivå som i Tyskland, så är ett libertariansk parti det enda alternativet som stämmer överens med ens övertygelse, det enda som går i den riktning man önskar.

Övergångsfasen från den masspolitiska staten till en nattväktarstaten är ett intressant ämne som inte är särskilt omdiskuterad, vad jag har sett.

Jag skulle föreslå följande:

ALLT UTOM SOCIALBIDRAGET
Omgående avskaffas alla bidrag och pensioner, samt alla subventioner av vård och skola m.m., utom socialbidraget. Detta är behovsprövat, så den reformen skulle på inget sätt drabba någon fattig. Den som lever under socialstyrelsens norm får, liksom idag, tillgång till 3500 kr i månaden, skälig hyra samt subventioner av vård och skolgång för barnen. Men övriga får ingenting alls av staten, inte en krona till någon. Skatterna skulle nog kunna sänkas med runt tusen miljarder om året och därmed skulle alla löntagares nettoinkomst kunna fördubblas...

ÅTERBETALNING VID FÖRMÅGA
Vidare bör socialbidraget omvandlas till en socialkredit. Det betyder att pengarna (inklusive subventioner av vård och skolgång) precis som idag ska finnas tillgängliga med beaktande bara av mottagarens behov (dennes kreditvärdighet ska inte prövas). Men om mottagaren senare i livet kommer på fötter igen, så ska tidigare bidrag betalas tillbaka. Man skulle kunna sätta ett tak på avbetalningarna så att man inte behöver betala mer än 20% av sin inkomst för att inte förstöra incitamenten att skaffa sig en egen försörjning även om man har dragit på sig miljoner i såna sociala krediter. Konsekvensen skulle bli att sociala krediter givna till t.ex. ålderspensionärer skulle gå helt förlorade som om de vore bidrag, medan yngre personer som t.ex. är arbetsoföra under en sjukdomsperiod i stor utsträckning kommer att betala tillbaka det de fått låna. Incitamenten att missbruka systemet skulle också minska.

UTFASNING ÄVEN AV SOCIALKREDITERNA
Vidare bör systemet fasas ut i takt med varje individs ackumulerade inkomster efter datumet då utfasningen påbörjas. Har man t.ex. haft en inkomst på 200 000 kr under ett år, så har man ju haft möjlighet att skaffa sig privat sparande för att överbrygga regniga dagar och för sina barns framtida skolgång, och för att betala privata vårdförsäkringar, i någon mån. Därför ska en person som haft X kr inkomst per år sen utfasningen fbörjade å rätt till Y% lägre social kredit. T.ex. så skulle en medellöntagare kunna vara helt utfasad från rätt till socialkredit efter kanske 5 år, eftersom denne då själv har haft möjlighet att spara och försäkra sig privat. En ålderspensionär kommer däremot aldrig att fasas ut ur socialkreditssystemet.

Detta förslag är extremt enkelt, extremt kostnadseffektivt och framförallt så drabbas ju ingen fattig på något sätt. Socialisternas och de andra etatisternas huvudargument: "Hur ska det gå för stackars tant Agda?" är helt vridet ur handen på dem. De blir bara kvar med: "Hur ska generaldirektör Andersson ha råd med sin villa i Spanien nu då?"

Jaha, så min lösning av hur "Welfare/Warfare-state" kan omvandlas till en nattvaktsstat var tydligen så fruktansvärt totalövertygande att ingen vågar ens kommentera den?

Finns det verkligen ingen här som oroar sig hur det skulle gå för generaldirektör Andersson och hans villa i Spanien?

Sveriges skatteinkomster ligger på 1200 miljarder om året?

Nej, jag tror att det mer realistiska skulle vara en långsammare övergång, den offentliga sektorns verksamhetsområde skulle skalas av med de oviktigaste sakerna först (såsom kultur, idrott och politikeröner) och de viktiga sakerna sist, såsom sjukvård och socialbidrag.

Korrekt.

Räkna ut hur stor del rättsväsende minus offerlösa brott samt dagens försvarmakt har i budgeten.

Ja, och med fördubblat rättsväsende och bibehållna militära utgifter så skulle staten ha utgifter på 100 miljarder kronor om året. Annars så redovisar väl offentlig sektor inkomster på 1 500 miljarder kronor om året. Vi betalar ju mycket pengar för vård, infrastruktur och simhallar m.m. som tekniskt inte bokförs som skatter.

Men vad vore viktigt med att offentlig sektor ger bort pengar till rika mäniskor?

Ingenting, naturligtvis. Jag tänker rent populistiskt.

Om vi bortser från övergångsfrågan för en liten stund, Realizts förslag fick godkännt i min bok.

Tror ni på allvar det inte vore bättre att infiltrera ett parti innifrån än att försöka få KLP in i Riksdagen? Personval borde faktiskt vara ett realistiskt alternativ för att få in KLP:are i riksdagen.

Är det bara jag tror på den idén?

Nej, det är säkert många som gör så redan. Tråkigt att det måste vara så.