Citat:
Ursprungligen postat av Realizt
Men ska man vara riktigt noga så är det våldsanvändning mot initierandet av våld som är det intressanta.
Det finns två typer av sådant våld:
1. Det som används mot den som initierar våld under själva brottet - d.v.s.
försvarsvåld. Det kan skötas av den som angrips (självförsvar) eller av staten eller någon annan (livvakt, vittne, vaktbolag).
2. Det som används mot den som initierat våld efter att själva brottet begåtts - d.v.s
vedergällningsvåld (straff). Det kan skötas av den som angreps (hämnd), av staten (straff i en rättstat) eller av någon annan (maffiagrupp, torped, etc.).
Citat:
Nödvärn utförs t.ex. inte av stater, utan av brottsoffer, och utgör sådant våld som främjar frihet.
Det är våld som är av typ ett ovan, och det är av godo oavsett vem som försvarar. Det kan hända att staten råkar ha en polis på gatan där du blir påhoppad och då kan polisen rycka in. Annars tar polisen över när han/hon kommer till brottsplatsen.
Citat:
Statens våldsmonopol bör alltså inskränkas till sådant som kräver rättssäkra förfaranden, som att polisiärt arbete (husrannsakningar, gripanden, fängelsevistelser) utförs professionellt och reglerat, förutom naturligtvis domstolsväsendets oberoende och transparens.
Typ 1 bör staten inte ha monopol på, men staten bör vara den som tar över då de kommer till en brottsplats.
Typ 2 är vad staten skall ha monopol på (i den renodlade nv-staten). Monopol på vedergällning alltså. Var det inte du som gillade begreppet "vedergällningsmonopol" (men tyckte att det var för långt)?
Utöver detta kan det som du antyder finnas behov av våldsanvändning/tvång för att klara en fungerande rättsprocess (häkta misstänkta, t.ex). Där gäller det att minimera och alltid bygga processen på "oskyldig tills motsatsen är bevisad".