Journalismen

Vad är journalisternas politiska ideologi och varför är den som den är? Ett antal undersökningar från den statsvetenskapliga sifferinstitutionen vid Gbg universitet säger följande:

http://www.jmg.gu.se/pdf/jmgdata/journalist2000.pdf

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.j...usRenderType=2

Dels kan man konstatera att vänsterblocket stabilt har mellan 60 och 70 procent i mätningarna. Dels kan man konstatera att kvinnor och unga är mycket mer vänster än män och äldre:


Det är alltså inte i första hand 68-vänstern som är problemet.

Vidare kan man konstatera att det enda borgerliga partiet som är överrepresenterat är (social)liberala Folkpartiet medan mer konservativa sossarna (iaf innan Måna) snarare är underrepresenterat, trots att tyngdpunkten är åt vänster. Andra mer konservativa och lantliga partier som C och Kd är också underepresenterade.

Således skulle jag vilja säga att en minst lika stor skiljelinje som höger-vänster går mellan liberal-konservativ. Om vi betraktar den politiska kompassen:

http://www.politicalcompass.org/analysis2

så är journalisterna mycket mer åt det libertarianska hållet än befolkningen i övrigt. Detta tycker jag återspeglar sig i debatten där mångkultur, HBT-frågor, etc. är totalt dominerade av det liberala perspektivet, medan situationen i ekonomiska frågor är mycket mer jämn. Detta har inte betonats tillräckligt - en hypotes är att dom konservativa är så nedtryckta att dom inte ens har en chans att komma fram med detta: den ekonomiska högern är förvisso också lite undanskuffad men inte mer än att man har företrädare som talar om det.

Vad beror då detta på - det är min viktigaste fråga. En hypotes är att journalisterna främst värvas från städernas lattesippande snällistiska medelklass och att såna röstar på Mp och Fp hellre än på bakåtsträvande och tråkiga alternativ. En annan viktig är den som framförs i den ena undersökningen:

Menar du att, i väldigt förenklade termer, att mellanklassen är avundsjuk på de rika makthanarna och därför går emot i ren protest? Hur som helst en intressant tes du har.

Det är ett överslätande skitargument som inte håller.

Om det bara handlade om att vara på tvären och mot etablissemanget så borde partier som SD, ND, junilistan och de nyliberala småpartierna också vara överrepresenterade bland journalisterna. Men det är de inte, utan det är bara extrempartier med utpräglad vänsterprofil som lockar våra "granskare".

Jag är i viss mån benägen att hålla med dig.

Vad tror du om min alternativa förklaring? Man måste ju trots allt inte bara förklara mp och v:s överrepresentation utan även fp:s.

Är Asp inte rätt vänster? Har fått det intrycket.

Det värvas inte främst från storstäder, din hypotes falsifieras redan där.

Och att säga att många journalister är liberala är nog att ta i, de är mycket mer vänsterinriktade.

Jag trodde samma sak. Men när jag började kolla upp honom visade det sig att det inte riktigt stämmer, vilket grämer mig då jag gärna skulle vilja skriva hans namn som A(s)p.

För det första så är Asp statsvetare och inte journalist som många andra medieforskare (bara det faktum att de tillhör samma kår som dem de "granskar" är ju helt absurt). För det andra så verkar han ytterst seriös. Jag fattar inte riktigt varför han envisas med att försöka tona ned sina egna forskningsresultat om journalisternas vänstersympatier.

En möjlig förklaring är om han fått mycket intern kritik, men det ändå konstigt att mannen som gett oss de överlägset bästa undersökningarna hela tiden ursäktar sina resultat. Asps partisympatiundersökningar har ju, som de flesta utanför den journalistiska ankdammen fattar, mycket högt förklaringsvärde när det gäller att förstå varför journalistiken ser ut som den gör. Men ironiskt nog ber Asp om ursäkt för sin forskning samtidigt som idioter som Hadenius (se nedan) inte gör det.

Den verklige skurken inom svensk medieforskning är Stig "svenska medier borde tona ned sin kritik av Sovjetunionen" Hadenius. Han är en man helt utan heder i Jerzy Sarneckis, Jan Hjärpes och Mattias Gardells anda.

Det var många decennier sedan Kent Gäsp hade ett vettigt ord att komma med.
Stasvetare i Göteborg, då är väl hans partibok sossarnas!?!? Får fråga karln.
http://researcher.se/archives/2005/03/media-ar-vanster/

OK, intressant.

En annan förklaring är att det ligger i journalisters intresse att skapa ett liberalt samhällsklimat, så att folk inte får för sig att inskränka den gudagivna rätten att spruta vatten på statsministern eller andra ovärderliga delar av yttrandefriheeeten.

Ytterligare en, som förklarar vänstervridningen, är att journalistiken enligt många handlar om att "granska makten" till förmån för "dom svaga". Den handlar alltså mer om att sätta dit socialtjänstemän än bidragsfuskare. Om det är journalisternas självbild är det inte konstigt att dom röstar på oansvariga vänsterpartier.

Det som går som en röd tråd är just oansvarigheten. Man tar sig till skillnad från politiker och väljare rätten att bara kritisera utan att ställa upp ett alternativ. Det är ett led i den allmänna "negativismen" som skrevs om i en omtalad dansk bok nyligen. Man röstar på fina gnällpartier som Fp, V och Mp som inte tänker så mycket på budgeten utan vill ha obegränsad invandring och andra progressiva grejer.

Nja, det är inte riktigt så längre. Det finns många medieforskare som inte har varit journalister. På vissa institutioner (tror inte det finns någon fd. journalist bland medievetarna i Lund) finns det inte någon som kommer från en journalistiskt bakgrund, utan har istället gjort en akademisk karriär. Sedan har det blivit mer vanligt med medieforskare som har varit PR-konsulter och informatörer.

Sedan finns det bra medieforskare som har en journalistbakgrund. Göran Palm i Växjö är en sådan. Han har varit mycket kritisk till dagens journalistik, bland annat i sin doktorsavhandling.

Sedan finns det de medieforskare som är koncentrerade kring mediekonsumtionen och mediepåverkan och de kommer oftast från sociologin eller psykologin.

Som jag ser det är det egentligen ganska enkelt:

Journalisterna utöver 50% av den politiska makten, men utsätts bara för 1% av granskningen.

Givetvis skapar detta enorma glapp mellan makt och ansvarutkrävning problem.

Makt korrumperar, och absolut makt korrumperar absolut. På medieområdet finns inga lagstadgade motkrafter av den typ som finns i alla parlamentariska system. Journalisternas makt ligger alltså nära den absoluta makten.

Tycker du att man bör göra nåt åt det och i så fall vad?

Som jag ser det är det största problemet för oss i Sverige inte journalisternas makt i sig utan likriktningen. Hur många konservativa tidningar finns det t ex? Hörde att Nya Wermlandstidningen definierar sig som konservativ men det är ju inte den största tidningen direkt. Av dom fyra stora är alla socialistiska eller liberala.

Kunde inte nåt utländskt mediebolag etablera sig i Sverige? Det kunde röra om i, just det, Ankdammen!

Schibsted har rört om rätt mycket. Deras försök till att ta över TV4 var kaxigt och fick Bonniers till spänna musklerna och börja jobba igen. De har gjort Aftonbladet till en större och mer lönsam tidning än Expressen och de är på väg göra något stort med Svenskan. Sedan skulle det inte förvåna mig om Punkt.se kommer att bli den största gratistidningen och att Sesam plockar andelar från Google.

Sedan har ju danska Allers en rätt stor kaka av tidskriftsmarknaden.