Valutamonopolet och liberalismen

Att FRB innebär en form av bedrägeri är förstås gamla nyheter. Nu har jag precis läst kapitel 12 i Walter Blocks bok Defending the Undefendable, med titeln "The (Non-Government) Counterfeiter". Block poängterar att falskmynteri är en form av bedrägeri, och att statens fiatvaluta ipso facto innebär bedrägeri i sig självt. Intressant, så långt hade jag faktiskt inte tänkt förut.

Jag ser nu att det finns mycket jag borde ha svarat på i den här tråden, men det känns som att jag redan har haft den här diskussionen tusen gånger. Angående "time deposits" så ser jag inte riktigt hur detta skulle skilja sig från FRB.

En fråga angående FRB bara. Det är uppenbart att alla här avskyr FRB, men skulle någon vänlig själ för en gångs skulle kunna förklara hur FRB är bedrägeri i en situation där båda parter är fullt medvetna om hur systemet fungerar och banken inte utger sig för att vara en bank med fulla reserver? Vilken definition av bedrägeri använder ni, och vad är det i FRB-verksamhet som gör att den per definition innebär bedrägeri? Kan jag få ett rimligt svar på den frågan så är jag mer en nöjd, för det är just det svaret som alltid saknas i dessa diskussioner, var de än hålls.

Och säg inte bara att det är bedrägeri att låna ut pengar man inte har utan att förklara varför det är bedrägeri om låntagaren är fullt medveten om vad sedlarna han får i handen eller ettorna och nollorna han får på sitt konto innebär.

Så långt är det självfallet inte bedrägeri. Däremot blir det bedrägeri om man för ut pengar med fraktionell (eller ingen) täckning till en tredje oberoende part. Och det är ju vad man gör med pengar, såvida man inte tänker stoppa dem i madrassen, utan att någonsin sätta dem i omlopp. Då lurar man andra att släppa ifrån sig varor/tjänster för pengar som inte har full täckning. Detta vore ekvivalent med att köpa en ny mobiltelefon för en hundring, för att man ritat till en extra nolla eller två. Formellt sett en tusenlapp eller tio tusen-lapp (beroende på antalet nollor), men den egentliga täckningen vore förstås bara hundra kronor. Såvida inte mobilförsäljaren lyckas lura av sig hundralappen till den högre felaktiga summan, får han stå där med sin förlust. (Okej, dålig analogi av en mängd skäl...)

En ekonomisk uppgörelse mellan bank och kund är inte en isolerad företeelse. Den berör fler människor.

Walter Block ägnar tio mycket pedagogiska minuter åt att förklara varför det är en keynesiansk myt, att sparande skulle vara dåligt för ekonomin, här. Kan vara värt att lyssna på, efter TL:s prat om att "låta pengarna arbeta".

Är inte bedrägeri och information självemotsägelser i det här fallet? Att DU tycker att valutan ska vara uppbackad i guld, innebär inte att andra samtyckande människor skulle vara "bedragna".

Nästan en månad senare gjorde jag slag i saken.

Räknas det inte som regelbrott 1.01 när man använder Flashback för att göra egennyttig reklam för externa sidor på det där sättet?