Valutamonopolet och liberalismen

Liberaler brukar säga sig vara mot alla slags monopol, o.k. det finns olika schatteringar, men grunden är ett principiellt motstånd mot monopol.
Hur ställer sig liberalen till valutamonopolet? Drullknull skulle gärna få läsa olika liberalers syn på valutamonopolet, gärna lite debatt mellan synsätten.

Ange beteckning före svar, typ:Nisse 121, socialliberal.

Bakgrund till trådens frågeställning
Liberalismen har som bekant sin grund som radikal rörelse mot dåtidens feodalvälde, dess privilegierade adelsklass som kunde bedriva näringsverksamhet på andra villkor än städernas borgare. I paradigmskiftet mellan jordbruksbaserad ekonomi och industribaserad ekonomi slogs liberaler för näringsfriheten, stod på barrikaderna under franska revolutionen för att störta enväldets ofrihet.
När väl liberalerna vunnit sin frihet övergav man den stora massan som senare skulle förslavas i deras nyvunna ekonomiska system, utan möjlighet till den typ av näringsfrihet som hade krävts tidigare. Liberalismen blev under 1800-talet de besuttnas ideologi, man åtnjöt liknande privilegier som den gamla aristokratin hade haft, man stängde effektivt ute den stora massan från marknaden och möjligheterna till ett fritt utbyte av varor och tjänster.
Under denna tid verkade de klassiska individualanarkisterna Josiah Warren, Lysander Spooner, Joshua K. Ingalls, Stephen Pearl Andrews och Benjamin Tucker för att nämna några. Samtliga var för en fri marknadsekonomi, alls rätt till marknaden, alla privilegiers avskaffande, men mot statens existens. Anarkisterna ansåg att vem som helst skulle kunna starta en valuta, för valutamonopolet var för dem ett monopol av många.
Senare skulle Benjamin Tucker föra in valutamonopolet i hans beryktade fyra stora monopol:

*Valutamonopolet
*Landmonopolet
*Monopol p.g.a. marknadsregleringar(tariffer)
*Patentmonopolet

Enligt individualanarkisterna var ränta och profit en konsekvens av bristande konkurrens och en ofri marknadsekonomi som ytterst hade sin grund i monopolets olika skepnader. Den skarpaste konkurrensen utplånar ränta och profit ansåg anarkisterna, de kom fram till att den kapitalistiska ekonomin själv hade skapat privilegier som effektivt uteslöt den stora massan från marknaden. Liberalerna blev nu själva angripna för att åsidosätta friheten för att bevara privilegier som sätter marknaden ur spel enligt anarkisterna. Valuta används för ett effektivt byte av varor och tjänster, regleringar här ger direkta effekter på människors frihet, men framför allt skyddar regleringar olika privilegier som gör marknaden ofri.
Individualanarkisternas slutsats är slående enkel, valutamonopolet är blott konsekvensen av icke fungerande marknadsekonomi.
Anm: Individualanarkister är marknadssocialister.

Länk:
Eng.Wikipedia om Benjamin Tucker

Edit: rättelse om Tuckers fyra

Valutamonopolet: Frågan är om det är ett monopol i någon intressant bemärkelse. Du och jag kan ju handla med varandra helt utan pengar, eller med helt andra valutor än SEK, eller med vilka skuldsedlar som helst. Detta gäller i alla fall i en helt fri ekonomi, även om staten själv håller sig till en valuta för sina transaktioner.

Landmonopolet: Vad menas?

Markägandets monopol:
Också ett märkligt begrepp. Visst är det sant att bara bara en aktör (individ eller grupp i samverkan) kan äga en viss fastighet (med eller utan byggnader). Nya ägare till samma mark kan bara tillkomma på frivillig väg, genom att man köper in sig eller får ägarandelar av befintliga ägare. Samma sak gäller individer och varor. Bara du äger dig. Jag har "monopol" på att äga mig själv. Min hamburgare har jag "monopol" på att äga/äta. Du får skaffa en egen eller få smaka på min om jag erbjuder det frivilligt. Det handlar alltså inte alls om monopol - utan om logik och identitetslagen.

Patentmonopolet:
Inte heller ett monopol i någon vettig bemärkelse. Här är det bara intellektuell egendom i stället för fysiska objekt som skyddas. Du har rätt till ditt arbetsresultat även om arbetet är tankearbete. Därför skyddas dina uppfinningar under en tid så att du har möjlighet att omsätta ditt arbetsresultat till andra värden. Utan detta skydd kan man säga att man moraliskt tillåter viss form av egendomsbrott, och resultatmässigt innebär det att uppfinningar aldrig blir till värdefulla produkter eftersom det inte lönar sig att investera.


Det är tur att ni inte har något större inflytande.

PS. Det finns dock ett monopol, och det är nattväktarstatens monopol på vedergällningsvåld och slutgiltig tvistlösning. Det är det som skiljer anarkokapitalismen från den mest renodlade nattväktarstaten.

Om vi kan byta varor och tjänster utan pengar är ointressant, frågan rör valutamonopolet. Staten hindrar effektivt alternativ med skoningslös beskattning, som gynnar storföretagen, och de flesta liberaler är för en stat så vitt jag vet.
Som libertarian kanske du skulle förklara hur du anser att valutamonopolet skall avskaffas. Jag vill gärna kontrastera din syn med andra liberalers, vore lärorikt.

Tråden rör valutamonopolet, Tuckers ”fyra” får tas någon annan gång.

Du svarade inte på något jag skrev. Dessutom verkar din nya fråga handla om beskattning och inte monopol. Beskattning är inget som har med just liberalism att göra (många liberaler här är ju dessutom emot beskattning). Dessutom beskattas vi oavsett vilken valuta vi anväder vid utbytet. Det är annat som avgör vad som beskattas och inte.

Jag utgick från dagens ekonomiska system, därav skatten, fokus har inte flyttats en enda millimeter i frågeställningen.
Nå! Hur ställer du dig till valutamonopolet? Jag hade tänkt mig en diskussion med flera olika sorters liberaler för att få kontraster, om någon vågar sig fram förstås.

Enklast är att stifta en lag som tvingar staten att handla med andra valutor än SEK. Om man så vill bör man få kunna betala skatt och få sin skatteåterbäring i exempelvis Dollar eller Euro. Med det så låter man kunden bestämma vad som är den trivsammaste valutan att handla med och tvingar staten att tillse att kronan är rätt värderad.

Sen givetvis blir det ingen garant för att kunden kommer att följa exemplet då det finns ett visst motstånd till att använda nya valutor. Men rent tekniskt är det inget problem att som i vissa Tyska butiker betala varor med både Danska kronor och Euro för att sedan få tillbaka växeln i Svenska kronor.

Intressant, men rör det endast nationella valutor? Eller skall alla valutor(Pelles Pund eller Lisas Lakan) få samma chans?
Skall en myndighet utvärdera varje valutas lämplighet?
Vid monopolliknande situationer, skall konkurrensverket träda in på samma sätt som när företag har för stora marknadsandelar?
Som sagt jag deltar mest som observatör, jag vill lära mig.

Nu är det min åsikt att Skatt är lika med stöld så frågeställningen tar en ickeform då staten inte ska få ta in skatt. Men för att spinna vidare på temat så måste man nog begränsa sig. Det vore visserligen trevligt om staten ville acceptera e-gold eller för den Linden dollars (Virtual life) Eller varför inte den nya kinesiska uppstickaren Q coin's som i dagsläget har gjort den kinesiska staten riktigt nervösa. Men det finns så många tokiga valutor där ute så en begränsning är nog på sin plats. Då mest av administrativa skäl.

Blind leder blind imho, men jag föredrar lite valfrihet framför ingen. Får jag bara möjlighet att välja säg de tio största valutorna här i världen så är jag ganska nöjd. Man jag kan även tänka mig en regel som säger att staten måste acceptera en viss valuta om tio procent av befolkningen kräver det och så vidare.


Nope, statens lösningar på "monopolproblem" i den mån dom nu existerar är dessvärre oftast värre än själva "grundproblemet". Hur hade du tänkt då att detta monetära monopol skulle ha uppstått? Att 50% eller fler här i landet har börjat arbeta för ett visst företag som bara betalar sina anställda i exempelvis Linden Dollars?

Jag är klassiskt liberal, eller minarkist om du vill.

Monopol har jag ingenting alls mot, så länge de uppstår under frivillighet. I någon mån så har ju alla monopol, korvkiosken har t.ex. monopol på att stå där den står. Och i en mening så är monopol omöjliga: även om det fanns bara en enda vara i hela världen, så har man alternativet att avstå från att köpa den. Däremot är tvång fel, även tvång i syfte att upprätthålla monopol. Valutan är inget undantag, tvärtom är det en av de allra mest angelägna varorna att överlåta åt människornas frivilliga överenskommelser.

Allt som en stat gör är tvång. Därför bör staten per definition uteslutande ägna sig åt sån verksamhet där tvång är nödvändigt. Det är förstås sådant som rättsväsende och militärt försvar där överenskommelser (mellan brottslingar och brottsoffer) inte kan nås på ömsesidigt frivillig väg. Utbyten av varor är däremot, per definition, en ömsesidigt frivillig aktivitet och det finns därför ingen som helst anledning till statlig inblandning i detta.

Ok, du har givit din syn på saken. Om jag förstått dig rätt så skall medborgarna utöva sina demokratiska rättigheter för att ändra på sammansättningen av valutor, om de vill införa en ny eller ta bort någon annan.


Valutamonopol är i högsta grad ett verkligt problem, därav tråden, i Sverige har i princip bara svenska kronor och några nationella valutor(vi räknar in Euro här). Demokrati torde innebära att människor kan byta varor och tjänster på en fri marknad, och fri blir den först när människorna kan välja utbytessystem(valuta) godtyckligt enligt min åsikt.
Mina åsikter är egentligen inte intressanta, då tråden rör liberalers hållning i frågan.

Jag vill egentligen inte fackplacera, men för att få kontraster så gör jag det ändå, du är hederligt nyliberal om jag förstått saken rätt.


Några anarkokapitalister, socialliberaler, folkpartister, objektivister m.fl. som kan ge sin syn i frågan?

Kan vi tolka ditt godkännande av ”vissa” monopol som en konsekvens av människors samtycke? Vad händer när en grupp av människor vill starta en valuta i ett ekonomiskt system där valutamonopol råder, vem ser till att dessa har rätten att starta upp ett godtyckligt utbytessystem?


Jag utgår från en anarkokapitalismen vid bemötande av denna fråga.
En minarkist är för ett rättsväsende om jag inte minns fel, därmed borde möjligheten för en grupp människor som hindras för att starta ett utbytessystem till rättslig prövning ges. Minarkister motsätter sig inte dömande makt, så ett utslag av en domstol kan mycket väl ge ett resultat som en annan grupp ser som tvång, då deras monopol kränks. Hur bemöter man dessa anarkokapitalistiska åsikter från klassiskt liberalt håll i frågan?

I det fall som det berör staten ja. För staten kan man inte förhandla bort. I andra fall så låter jag marknaden bestämma. Skulle det visa sig komma en valuta som tar 90% av "marknaden" för inhemska transaktioner så får det bli som det blir.


Redan idag kan du välja valuta godtyckligt och fritt. Måhända inte just när du "handlar" med staten men med alla andra som accepterar den valutan som du erbjuder. Skulle det visa sig att någon inte accepterar valutan du erbjuder så är det för att två fria människor har gjort sitt val och där ena har valt att neka din valuta. Att reglera denna "marknad" mellan individer vore att öka tvånget.

Märk väl att jag skiljer på det nödvändiga ont som jag kallar för staten och andra transaktioner mellan individer och företag. Det sistnämda vill jag inte reglera i lag då det skulle minska på friheten.


Ja, jag ser mig själv som en nyliberal även om jag nosar ganska friskt på anarkokapitalismens idevärld.