Frågor till medicinintresserade

Lånar tråden lite med en fråga..

Hur är trenden för läkare, examineras det ut flera än förut?

Olika byråer och sånt går ju ut med att det är framtidsyrke men vad jag förstår så är det proppat på de flesta universitet och fler börjar plugga utomlands dessutom.

Fler börjar plugga utomlands för att det är så svårt att komma in i Sverige, som har för få platser på läkarutbildningarna för att ens fylla alla arbetstillfällen som finns. Även de som pluggar utomlands nu kommer sannolikt kunna få ett jobb i Sverige när de är utexaminerade, samma gäller de som pluggar i Sverige. Står man som utexaminerad läkare utan jobb, så är det inte för p.g.a. arbetsbrist utan snarare för att man anses vara helt inkompetent eller på annat sätt olämplig för yrket.

Vart ligger i problemet i att skapa flera utbildningar? Staten måste ju se bristen och läkare är ju ett yrke som det är väldigt viktigt att det finns gott om i ett land. Någon mera insatt som har tankar kring detta?

Det kan ju handla om en massa saker. man vill behålla kvalitén, det skall finnas kompetenta handledare för alla. det är dyrt, sjukhusen har inte platser nog...osv. Det är en dyr utbildning, så jag kan tänka mig att man gärna vill vara säker på att den inte slösas bort.

Det stämmer inte nödvändigtvis. När jag pluggade till civ.ing. samtidigt som min barndomsvän pluggade till läkare, så var det IT-hysteri och brist på civ.ing. och det var stort överskott på läkare. Min kompis trodde att han skulle få bli husläkare i umeå, om han hade tur. Nu visade sig att prognoserna inte stämde, det är brist på läkare nu. Men, det kan vända ganska snabbt. Från stort överskott till brist på läkare, tog typ 4-5 år.

Tycker man ska satsa på ett större urval inte bara 20.0. Härom veckan var jag på en disputation där en från Linköpings universitet var med. Han tog då upp intervjuer med folk som har lägre betyg att dessa kunde vara mycket bättre lämpade för yrket än en 20.0. Varför svarade han att det finns för många saom vill åt statusen har man pluggat sig till 320p på högstadiet sen 20.0 kan man vilja fortsätta behålla statusen genom att bli läkare, inte för att man har en intresse för det.

Tycker detta vore ett mycket bättre system. Intagningsprov + intervju vore väl det bästa med lite djupare frågor, de intresserade borde i alla fall klara det bättre än de som bara pluggat hårt utan intresse.

Har hört att Umeå och KI har intagningsintervjuer. Är det bara de, eller har nån av de andra läkarutbildningarna också det?

Intervjuer har väl sina nackdelar också, t ex att de skulle kunna ge vissa möjligheter till "svågerrekrytering". Desutom tror jag att många av de som orkat plugga till sig 20.0 klarar av att verka intresserade och ge en bra bild av sig själva på en liten intervju också, oavsett om man söker till läkarutbildningen för statusens skulle eller inte.

Det finns fler sökande än platser och då är det ju smidigt och rättvist att ta in de med högst betyg/högskoleprovsresultat, även om det inte skulle krävas för att klara av utbildningen.

När insåg du att du ville bli läkare?
När jag började läsa till civilingenjör.

Vad är det med läkaryrket som lockar?
Kort sagt: Blandningen mellan naturvetenskap och människor och blandningen mellan kliniskt arbete och forskning.

Vilka andra utbildningar har du funderat på, och hur kommer det sig att du valde bort dem?
Det stod mellan teknisk fysik och medicin för min del. Hade sedan jag var liten varit inställd på något yrke inom fysik/matte. Men när jag så hamnade bland teknologer började jag fundera på vad jag verkligen ville syssla med varje dag under resten av mitt liv och då känna mig nöjd med det. DÅ fick jag på riktigt upp ögonen för läkaryrket. Måste erkänna att folket på utbildningarna påverkade en del också, trivs mycket bättre bland läkarstudenter än bland tekniska fysiker.

Dock skall jag tillägga att jag mycket väl skulle kunnat satsa på en teknologkarriär också. Saknar ibland det stringenta och logiska inom matte/fysik som vi ju i jämförelse har noll av inom läkarutbildningen Sedan har man ju sett hur arbetsförhållandena är inom landstinget vilket inte är särskilt uppiggande. Men men, den dagen den sorgen.

Känner du många läkare?
En del. Vet inte vad som räknas som många.

Är någon av dina föräldrar läkare?
Nej.

Frågan är bara, bäst för vem?

För universiteten så är antagningssystemet ett sätt att solla fram de personer som är bäst lämpade, inte för att bli läkare utan för att gå läkarlinjen. De skall hitta de som är kompetenta att tillgodogöra sig kursmaterialet (klara tentorna) och nog motiverade för att genomgå samtliga 11 terminer.

Som jag förstått det, så är en av de orsaker till varför inte Linköping har intervjuer längre att de som togs in på intervjuerna inte klarade sig bättre än de som togs in på betygen/HP, de klarade sig inte sämre utan ungefär lika många föll på tentorna eller hoppade av p.g.a. andra anledningar. Så vad fanns det då för incitament för universitetet att spendera en massa pengar på intervjuer och en speciell antagninsprocess när deras slutresultat inte blev annorlunda.

Med set sagt så tycker jag ändå att lottning bland de med 20.0 är vansinne, gör en grupp med de som har 20.0 i avgångsbetyg och en grupp med de som läst upp betygen, när de som har en "naturlig" 20.0 är intagna kan man lotta eventuella överblivna platser bland de som läst upp. Om det inte gått inflation även där i betygen så kan de inte vara fler än de som gick ut med 5.0 i gamla systemet och det var, vad jag minns, inte många per år.

Tror att göteborg också hade intervjuer förut och att dessa lagts ner av samma anledning.

Vad gäller antagningen så är det väl bestämt att det blir nästan som du säger, att de med "naturlig" 20.0 tävlar i en egen grupp och de med upplästa betyg i en annan (där jag förmodar att de med naturlig 20.0 också är med). Sen har det ju varit en inflation i betygen även utan uppläsning så det finns betydligt fler 20.0 än vad det fanns 5.0 folk.