Inte riktigt matlagninsfadäs, men väl besläktat;
För fyra år sedan om jag minns rätt, var det ett grymt bärår. Vi har två buskar med röda vinbär på tomten, som vi vanligtvis låter fåglar och grannbarn ta hand om, men det här året hängde grenarna ned på marken på grund av tyngden på bären. Vi beslutade oss för att plocka av buskarna, och stod helt plötsligt med säkert 25 liter röda vinbär. Vinbär är ju inte ens gott!
Jaha, vad ska man göra med det då? Jag är inte direkt mycket för att sylta och safta. Jag drog mig å minnes att vi några år tidigare fått två stora Damejeannes(St) av någon släkting, och idén att göra vin av vinbären kläcktes.
Jag surfade som en galning för att lära mig metoder, och recept av dignitet.
Tydligen skulle vinbär/blåbär respektive vinbär/päron var smaksensationer av sällan skådat slag om man fick tro hembryggningsexpertisen.
Jag införskaffade päron av bästa kvalisort, och tillbringade ett par dagar bland blåbärsris och myggor tills jag hade en adekvat mängd bär.
Därefter besökte jag diverse olika butiker där jag införskaffade jästkulturer, korkar och allt vad som behövdes.
Efter grundlig rengörning av glasbehållarna och nya jäsrör och korkar blandade jag bär och frukter efter allsköns regler och tillsatte exakt mängd socker och vad det nu var. Därefter är det lite småpill, men mestadels väntan.
Ibland kom frugan på mig med att titta på det rogivande puttrandet med ett förnöjt leende.
Ett par dagar efter att jag satt satsen åkte jag ut på sjön för en nattlig fisketur. Någon gång vid fem på morgonen får jag ett hysteriskt samtal från den bättre hälften, som påstår att hon väckts av att den ena damejeannen sprängts
Hon talar nogsamt om att "mitt jävla vinexperiment" sitter på väggar och tak i matsal, hall och kök, och att jag gör bäst i att pallra mig hem för att hjälpa till med saneringen.
-Javisst, säger jag fromt. Men de som är sportfiskare vet att man inte drar hem i första taget när det hugger bra.
Jag tror att jag kom hem vid åttatiden ungefär, och möts av en tvärarg hustru med skurtrasan och hinkar i högsta hugg. Jag tror ni kan föreställa er ungefär hur det ser ut när väggar och tak är beklädda med blåbär-/vinbärsmos
Min första insats blir att flytta de bägge damejeannerna längst in i köket där de inte är i vägen under saneringen. Därefter börjar jag skrapa bärmos från tak och väggar. Efter någon halvtimme hör jag ett mäktigt plopp från köket – Som smällen från en champagnekork upphöjt i fyrtio eller så
Proppen har alltså åkt ur damejeanne nummer två, och den enda rena takytan i kök och matsal är täckt med vinbär-/pärongegga och sockrig fruktsaft som retsamt rinner nedför väggar och köksskåp.
Det tog nog tio timmar att få bort det värsta
Med facit i handen visade det sig att bärfragment tryckts upp i jäsröret och blockerat luftutsläppet, varpå den kraftiga jäsningen gjort sitt så att trycket blev så enormt högt att det lyckades skjuta iväg den anpassade gummiproppen, som jag mödosamt tryck i för allt jag var värd, som en raket.
Nåväl, vis av mina misstag gjorde jag om och rätt! Jag satte om satsen, även om det nu var ca. hälften kvar i de två behållarna, och lyckades faktiskt få ut ett tjugotal flaskor vin.
Vinet är såklart vämjeligt
Vi har beräknat kostnader för inköp, sanering, ommålning och takbyte och slagit ut det per vinare, och kan konstatera att det ligger på över tusenlappen per flaska
Det är numer en applåderad tradition när jag går ned i vinkällaren för att hämta en butelj av ”finvinet” vid den årliga släkträffen.
Jag kan avslutningsvis säga att det inte lagras väl….
.
. Var det äckligaste jag ätit på bra länge.
