Vem älskar Gud mest?

Hej såg den här frågeställningen i en annan tråd, och kom på att jag kan läsa frågan från två perspektiv.

Vem älskar Gud mest?

• Vem Gud älskar mest?
• Vem som älskar Gud mest?

Har jag fel?

Visst är det så! Det är därför det blir problem när människor inte klarar av att uttrycka sig tillräckligt tydligt.

En näraliggande ofta feltolkad fras är väl raden Den Gud älskar lyckan får i barnabönen som ofta utläses "Den som Gud älskar får lyckan" i stället för "Den som älskar Gud får lyckan". Med åtföljande teologiska komplikationer, vilket väl bidragit till att den senare byttes ut mot Du förbliver, Fader vår.

-- Man frågar sig vem som Gud älskar mest.

-- Man frågar sig vem som älskar Gud mest.

Bortrationaliseringen av objektsformerna var inte gratis.

Båda varianterna är filosofiskt sett klart grumliga. Det ligger en obehaglig
förmätenhet i båda varianterna.

1. Om Gud existerar, varför skulle det/den älska och ge lycka åt vissa individer i sin skapelse??

2. Om Gud existerar, varför skulle det/den låta sig tubbas att favorisera med villkoret kärlek??

On topic: Det grumligt sagda och det grumligt tänkta går hand i hand.

Familjen som åt kläder:

Helgdagsrock åt far, söndagskjol åt mor och två par strumpor åt lille lillebror.

Annat roligt exempel är ju skyltar med "akta barn" - måste ju vara extremt farliga
eftersom man sätter ut skyltar och varnar folk liksom.

Nej, den blev dyrköpt. I språk med fullständiga kasussystem slipper man såna här bryderier.

NU blev det RIKTIGT förvirrande. Jag som alltid trodde det var KLÄDERNA som åt familjen?

*Besviken*

Det är väl iofs inte helt sant. Även ett språk med såpass markanta kasusböjningar som latin har sin beskärda del av detta problem. Tag t.ex klassikern "amor patris". Är det "faderns kärlek" eller "kärleken till fadern" som avses? Det får, precis som i svenska motsvarigheter, sambandet avgöra.