2007-06-07, 21:57
#1
Ok, det här har jag grubblat över länge. Vad fan var det jag rökte den där sommarkvällen för 3 år sedan? Det här är vad jag kommer ihåg:
Jag pluggade på en större ort i mellanSverige och vi (mina klasskamrater och jag) hade bestämt oss för att ta oss till en fin badplats i utkanten av staden för förgylla en sån där fantastisk sensommarkväll med att grilla, dricka öl, bada och bara softa i största allmänhet. Jag hade varit på systemet och handlat en hel del bira och en polare hade en hela Vat -69 så vi delade på rubbet. Sagt och gjort; vi grillade, badade, eldade, flirtade med lokala flickor och drack. Faktum är att vi snarare söp skallen av oss. Och det är härifrån som jag börjar få svårt att minnas. Vid något tillfälle, en bra bit in på natten, var det bara jag och min dryckesbroder kvar av vårt sällskap. Alla andra hade åkt hem eller what ever och det var bara vi två kvar. men det gjorde inget för tydligen hade vi fått nytt sällskap. Så vi satt där runt den falnande brasan och försökte avgöra huruvida vi kände människorna runt omkring oss. Vilket vi inte gjorde. sedan hände säkert en massa saker som jag inte minns men vid något tillfälle började killen mitt emot mig göra något som jag jag kände igen. Han mekade en holk. Så det det dröjde ju inte länge innan jag själv satt där med pipan i näven och började puffa för glatta livet.
Till saken hör att jag hade rökt cb flera gånger innan kvällen i fråga. cb var inget nytt för mig men jag har aldrig, vare sig före eller efter detta varit med om något som ens liknade effekterna jag nu ska försöka beskriva. Det är också därför som jag är en smula tveksam till om det verkligen var cb
Det första jag minns efter röktillfället är att jag känner mig en smula disorienterad. Jag vet bara nätt och jämnt var jag är, är bara vagt medveten om att min polare pratar med mig (han hade givetvis också rökt) och känner mig i största allmänhet bara jävligt förrvirrad. Jag uppskattar att en halvtimme till gick och känslan av total förvirring och disorientering blev bara starkare och starkare. Min kompis satt fortfarande och pratade med mig men jag hade ingen aning om vad han sa. Däremot förstod jag att det började slå slint för honom också så jag försökte ta mig samman inför den långa promenaden hem. Att säga hejdå till våra nyfunna vänner var en alldeles för krävande uppgift så jag tog bara tag i min polare, förklarade för honom på klarast möjliga sätt att "Nu ska vi gå hem".
Vi lyckades kanske ta oss 300-400m innan hallisarna började dyka upp. Jag såg lysande mönster framför mig i luften, mönster som jag kände igen sedan tidigare men inte kunde placera. Jag kände mig mer förvirrad än tidigare och det började bli riktigt svårt att koncentrera sig på att försöka komma ihåg hur man hittade hem. Det hela var mycket obehagligt. Jag kämpade för att hålla ihop huvudet och ta oss hem för ingen annan skulle göra det åt oss, det var en sak som var säker för min polare hade nu havererat totalt. Det enda han kunde göra, förutom att yra fullkomliga obegripligheter utan att pausa för att andas, var att gå rakt fram, vilket jag idag är tacksam för. Att bära killen hade bara varit för mycket. Det blev bara svårare och svårare att hitta vägen hem. Jag kände igen mig vart vi än gick men jag kunde inte komma ihåg vägen hem. Hallisarna blev bara värre och värre och jag började må illa. Klockan borde ha varit runt 2-3 på natten när jag går in i skogen för att spy upp vad jag vid tillfället trodde var en kritvit manet, vilket är det sista jag minns för den kvällen.
Det har aldrig varit så obehagligt att vakna som det var den morgonen. Är det någon annan här på FB som har vaknat under en gran mitt ute i skogen av att det regnar på er och att myggen äter er levande? Det var så jag vaknade. Jag reste mig upp, borstade av kläderna torkade spyan från mungipan och gick hem. Vart min polare tog vägen hade jag ingen aning om. Jag kom hem precis lagom till att mina rumskamraters väckarklockor började ringa och det var dags att gå till skolan. Det enda jag han göra förutom att ta skolväskan var att titta mig i spegeln och konstatera att mina pupiller var stora som enkronor. Jag var så jävla fucked up hela jävla dagen. Och det största mysteriet är att lärarna inte märkte något. De mobbade bara de som hade hunnit bli bakfulla. Jag var fortfarande ordentligt påverkad. Vid lunch var det en klasskompis som upplyste mig om att min långa hästsvans var full med barr och små pinnar, vilket hela klassen hade mycket roligt åt, till skillnad från mig själv som var totalt oförmögen att ha roligt under minst en veckas tid efter detta.
Jag är mycket väl medveten om att CB och alkohol är en jävligt dålig kombination men allvarligt, detta bara måste ha varit något annat....
P.S. Min kompis hade tydligen hittat sin bil och kört hem. vilket borde ha varit det mest korkade han gjort i hela sitt liv D.S.
Jag pluggade på en större ort i mellanSverige och vi (mina klasskamrater och jag) hade bestämt oss för att ta oss till en fin badplats i utkanten av staden för förgylla en sån där fantastisk sensommarkväll med att grilla, dricka öl, bada och bara softa i största allmänhet. Jag hade varit på systemet och handlat en hel del bira och en polare hade en hela Vat -69 så vi delade på rubbet. Sagt och gjort; vi grillade, badade, eldade, flirtade med lokala flickor och drack. Faktum är att vi snarare söp skallen av oss. Och det är härifrån som jag börjar få svårt att minnas. Vid något tillfälle, en bra bit in på natten, var det bara jag och min dryckesbroder kvar av vårt sällskap. Alla andra hade åkt hem eller what ever och det var bara vi två kvar. men det gjorde inget för tydligen hade vi fått nytt sällskap. Så vi satt där runt den falnande brasan och försökte avgöra huruvida vi kände människorna runt omkring oss. Vilket vi inte gjorde. sedan hände säkert en massa saker som jag inte minns men vid något tillfälle började killen mitt emot mig göra något som jag jag kände igen. Han mekade en holk. Så det det dröjde ju inte länge innan jag själv satt där med pipan i näven och började puffa för glatta livet.
Till saken hör att jag hade rökt cb flera gånger innan kvällen i fråga. cb var inget nytt för mig men jag har aldrig, vare sig före eller efter detta varit med om något som ens liknade effekterna jag nu ska försöka beskriva. Det är också därför som jag är en smula tveksam till om det verkligen var cb
Det första jag minns efter röktillfället är att jag känner mig en smula disorienterad. Jag vet bara nätt och jämnt var jag är, är bara vagt medveten om att min polare pratar med mig (han hade givetvis också rökt) och känner mig i största allmänhet bara jävligt förrvirrad. Jag uppskattar att en halvtimme till gick och känslan av total förvirring och disorientering blev bara starkare och starkare. Min kompis satt fortfarande och pratade med mig men jag hade ingen aning om vad han sa. Däremot förstod jag att det började slå slint för honom också så jag försökte ta mig samman inför den långa promenaden hem. Att säga hejdå till våra nyfunna vänner var en alldeles för krävande uppgift så jag tog bara tag i min polare, förklarade för honom på klarast möjliga sätt att "Nu ska vi gå hem".
Vi lyckades kanske ta oss 300-400m innan hallisarna började dyka upp. Jag såg lysande mönster framför mig i luften, mönster som jag kände igen sedan tidigare men inte kunde placera. Jag kände mig mer förvirrad än tidigare och det började bli riktigt svårt att koncentrera sig på att försöka komma ihåg hur man hittade hem. Det hela var mycket obehagligt. Jag kämpade för att hålla ihop huvudet och ta oss hem för ingen annan skulle göra det åt oss, det var en sak som var säker för min polare hade nu havererat totalt. Det enda han kunde göra, förutom att yra fullkomliga obegripligheter utan att pausa för att andas, var att gå rakt fram, vilket jag idag är tacksam för. Att bära killen hade bara varit för mycket. Det blev bara svårare och svårare att hitta vägen hem. Jag kände igen mig vart vi än gick men jag kunde inte komma ihåg vägen hem. Hallisarna blev bara värre och värre och jag började må illa. Klockan borde ha varit runt 2-3 på natten när jag går in i skogen för att spy upp vad jag vid tillfället trodde var en kritvit manet, vilket är det sista jag minns för den kvällen.
Det har aldrig varit så obehagligt att vakna som det var den morgonen. Är det någon annan här på FB som har vaknat under en gran mitt ute i skogen av att det regnar på er och att myggen äter er levande? Det var så jag vaknade. Jag reste mig upp, borstade av kläderna torkade spyan från mungipan och gick hem. Vart min polare tog vägen hade jag ingen aning om. Jag kom hem precis lagom till att mina rumskamraters väckarklockor började ringa och det var dags att gå till skolan. Det enda jag han göra förutom att ta skolväskan var att titta mig i spegeln och konstatera att mina pupiller var stora som enkronor. Jag var så jävla fucked up hela jävla dagen. Och det största mysteriet är att lärarna inte märkte något. De mobbade bara de som hade hunnit bli bakfulla. Jag var fortfarande ordentligt påverkad. Vid lunch var det en klasskompis som upplyste mig om att min långa hästsvans var full med barr och små pinnar, vilket hela klassen hade mycket roligt åt, till skillnad från mig själv som var totalt oförmögen att ha roligt under minst en veckas tid efter detta.
Jag är mycket väl medveten om att CB och alkohol är en jävligt dålig kombination men allvarligt, detta bara måste ha varit något annat....
P.S. Min kompis hade tydligen hittat sin bil och kört hem. vilket borde ha varit det mest korkade han gjort i hela sitt liv D.S.
