Älska Gud eller frukta honom?

Vilka samfund lär ut att man ska frukta Gud, jämfört med vilka som lär ut att man ska älska Gud och Jesus? Frågan kom fram efter detta inlägg
http://www.flashback.org/showpost.p...07&postcount=5
Särskilt detta fick mig att vilja ställa frågan.
Jag hoppas denna fråga kan redas ut?

I islam och kristendom vet jag att dem försöker skrämma upp en så man ska konvertera. Man ska visst både frukta och älska?

Hinudism och buddhism ska man inte behöva vara rädd (vad jag vet).

Nu tänkte jag i första hand på olika Kristna inriktningar som Jehovas Vittnen, Mormoner, Katoliker, Protestanter, Pingstkyrkan etc etc.

Jag tänkte inte på Islam och buddhism samt andra ickekristna religioner.

Samtliga samfund jag känner till lär ut att man ska frukta och älska gud men det skiljer sig i tolkningarna. Med frukta menas att ha respekt, precis som du har för t.ex. polisen. Det betyder inte att du ska vara rädd för gud ...

Som jag nämnde i en annan tråd så är det många som i sina profiler på vissa dejting sidor skriver Godferaing som en av dom saker dom önskar av sin partner. Jag skrev en av dom vid ett tillfälle om en förklaring till detta, jag fick inget. Jag själv älskar Gud så varför ska man då frukta honom?

Alla som är troende är väl det mer eller mindre p.g.a rädsla?

Svaret du får är förstås formulerat olika beroende på vem du frågar. Många ser det som samma sak att frukta och älska gud, men att fruktan är en form av respekt och inte alls detsamma som rädsla. Så skulle jag själv sett det tidigare. Men efter ett par år utan den sociala och psykiska pressen som kyrkan och tron utövade kan jag tydligt märka skillnaden att jag att jag inte är rädd längre.

Men jag är troende men inte rädd jag vänder mig helt mot att man ska frukta det man älskar.

Visst nu kanske du inte är "rädd" eftersom du är troende. Men varför blev du troende? Var det inte för att du inte var nöjd med livets stora frågor?

Det är lång historia jag vill lämna till en annan dag. Men det var ett beslut som långsamt växte fram under flera flera år.

Jag har hitills inte uppfattat den sociala och psykiska press från kyrkan som du säger dig ha varit med om. Kanske det är för att du fruktade gud istället för att älska densamme?

Det man fruktar hos gud är väl att om man inte gör som man vill kommer han skicka en till helvetet?