DDR - f.d Östtyskland

Hej.
Har på senare tid fördjupat mig i DDR's historia. Har bl.a. läst boken ''DDR - diktatur?" av Hans Goldheim. Boken var i min mening mycket beskrivande, men det är några saker jag inte riktigt förstår.
Behöver få följande saker förklarade för mig:
(kan tillägga att jag sökt i forumet utan resultat)
*Hur stort var Sovjets inflytande över DDR i praktiken?
*Hur var det sociala livet i DDR?
*Hur såg ekonomin ut?
*Hur såg den politiska siutationen ut? Var kommunist-partiet det enda partiet?
*Hur var yttrandefriheten och de andra demokratiska rättigheterna
*Varför sög ddr's industrierna jämfört med västtyskland

http://sv.wikipedia.org/wiki/DDR; står säkert en hel del där.

Det finns inte så mycket på nätet om 80-talet, men svenska bibliotekens magasin borde ha en del propagandamaterial. Och sedan tycker jag att trådstartaren ska intervjua lite tyskar därifrån. Det måste finnas många som har flytt till folkhemmet.

Östberlinarna brukade kalla ryssarna för sina bröder - sina vänner kan man ju välja. Läs gärna Markus Wolfs memoarer för god insikt i förhållandet DDR-Sovjetunionen. Wolf var chef för STASI i många år.

Det har gått en tv-serie på bl a Discovery Civilization, Discovery Mix och Kunskapskanalen som heter Livet bakom muren som delvis svarar på dina frågor. http://www.mdr.de/damals-in-der-ddr/...h/1615921.html

Verkligen? Inte bara ett utslag av den patenterade östberlinska galghumorn?

Ja, den berlinska humorn är ju välkänd. Uppgiften kommer från en utmärkt reseguide/samtidsskildring av Clas Thor med den fiffiga titeln Berlin Berlin. Enligt honom var detta ngt som östberlinarna med sorgsen min brukade säga. Samma sorts humor dök ju upp under Andra världskriget, erinrar mig att ryssarna hade ett lättbestyckat spaningsplan som av tyskarna kallades "dagofficeren", då det dök upp när man minst anade det för att ställa till problem. Berlinarna sade ju även i april 1945 när man byggde barrikader på gatorna mot ryssarna att det skulle ta Röda Armén ett dygn att forcera ett hinder - 23 och en halv timmars garvande och en halv timmes röjande.

Claudia Ruschs bok Honeckers kanderade äpple kan kanske vara av intresse för trådskaparen. Här finns en anmälan av den på engelska. Minnesvärda berättelser bl.a. om hur "Sverigefärjan" vid havshorisonten blir en frihetssymbol för henne och hennes mor och vilken upplevelse det blir när hon slutligen får möjlighet att åka över till Sverige, även om det i första vändan bara blir några minuter i en nattlig hamn.

Herrejesus, måste haft kortslutning i hjärnan när jag läste ditt första inlägg: Östberlinarna brukade kalla ryssarna för sina bröder - sina vänner kan man ju välja, för nu trillade poletten ner här. Fast hade jag inte frågat hade tipset om Clas Thors bok gått förlorat