2007-05-27, 16:36
#1
Kön: Man
Ålder: 21 (22 nu)
Vikt: 60kg
Dos: 1,5 gram cubensis huatla
Sett & Setting: Det var mycket bra set, något trötta var vi men inget som tyngde ner våra psyken. Setting var väl inte riktigt lika bra, ett litet rum i en fjällstuga.
--------------------------------------
Detta utspelar sig när jag och ett stort gäng vänner tillbringade en vecka över nyår i de svenska fjällen, åsikterna angående droger (speciellt hallucigena sådana) var av olika art, men personerna som berättelserna kretsar omkring har erfarenhet av svampar sen tidigare.
Klockan var framåt två natten i ett isande kallt fjälllandskap. Jag, B och M har sedan länge funderat på om vi verkligen ska äta svamp just eftersom fjällresor brukar oftast kretsa kring att åka skidor eller snowboard (vilket jag inte gör alls) och dricka alkohol. Dock hade jag tagit med mig svampar utifall att, man måste ju vara förberedd. Till slut då, vid ungefär klockan två bestämmer vi oss för att äta upp 1.5g var, jag och M. B hade redan innan ätit några av mina andra svampar (som inte, skulle det visa sig, var särskilt potenta).
Vi slänger i oss svampen och sköljer ned med ett glas saft, med oss har vi våran sitter,C. Utanför detta lilla (mycket lilla) sovrum sitter några andra kompisar och ser på TV. Jag och M borstar tänderna (vilket vi alltid gör, tycker att svamp kvar i munnen besvärar mig under trippen) och sedan går vi ut på en cigarett.
Väl ute på balkongen sitter vi och diskuterar om det ena och det andra, inte kommer ju svampen att börja märkas än på en stund tänker vi. Men fel har vi och jag kan inte minnas att svamp har satt igång så fort. M reser upp, skrattar lite och säger "haha, nej nu, nu går jag in haha" och en kort stund därefter går även jag in. B och C (B inte vidare påverkad) sitter kvar ute.
--------------------------------------
Jag går, som jag alltid gör, in på toalette ifall eventuella maträtter vill leta sig upp igen. Medan jag sitter där pirrar det i hela kroppen och jag kan inte riktigt sitta still, golvet börjar lite smått röra på sig och jag fnissar för mig själv, sen när illamåendet kommer (dock inga uppkastningar) så blir jag lite orolig, de vanliga tankarna; "var detta verkligen smart? Borde vi ha gjort det här?" börjar infinna sig men försvinner snabbt. Efter en stund kommer B in och vi pratar litegrann och skrattar åt att vi bestämde oss för att äta svamp. Jag har svårt att fokusera då yrsel och rörande väggar börjar sätta igång. B går ut och efter jag suttit där inne en stund och illamåendet gått över ler jag stort och tänker "det VAR ett bra val, nu ska det bli riktigt mysigt i några timmar". Jag beger mig in i sovrummet som består av en våningssäng och ett nattduksbord.
Vid blotta åsynen av mig börjar M skratta som fan där han ligger och vi konstaterar flera gånger "haha, sådärja, nu var det visst såhär ändå!". Jag och M börjar direkt diskutera en massa roliga saker och ibland tittar jag ner i golvet, varpå jag ser ett litet ansikte. Om ni tänker er sådana här skämtteckningar som brukar florera med extra stora munnar, öron eller liknande så förstår ni. Ansiktet liknade lustigt nog sångaren och gitarristen i Kiss. M frågar vad jag gör och jag svarar att jag tittar på ett ansikte i golvet och båda börjar skratta en hel del. Efter en stund kommer B och C in igen och C har nu rökt ner sig, vilket vi finner otroligt roligt. "Jaha, haha, men då är ju du OCKSÅ stukad!" och vi garvar en hel del. B är inte lika påverkad som oss, men det stör ingen (förutom han då möjligtvis).
Det är inga kraftiga hallucinationer det är tal om, utan snarare en rogivande känsla och intressanta diskussioner. C och jag diskuterar något som skulle komma att bli mycket givande.
Jag börjar prata om hur svamp är som att åka tåg, vi puttrar framåt i trippen, sakta och försiktigt i våran mysiga "hytt" (rummet) och ingenting är jobbigt. C (som endast är påverkad av lite brunt) fortsätter och beskriver mycket ingående för mig, som sitter på golvet, hur tåget glider fram genom ett grönt litet landskap, med massa luriga växter och ljusblåa, varma vattenål. Här och var, berättar C, ses "infödingarna" knata omkring och dansa. En stor varm sol lyser över hela landskapet och några rosa moln sträcker sig över en vacker himmel. C berättar med sådan inlevelse att jag verkligen ser allt detta framför mig, mentalt alltså. Vi styr tåget och musiken vi lyssnar på (tror det var Led Zepplin eller Pink Floyd) sitter bak på några vagnar och bara lirar för oss.
M har inte sagt något på ett tag och jag frågar hur han mår och han svarar med att han mår mycket bra, han tittar på massa lustiga ansikten i taket (han ligger på överslafen). När vi har diskuterat tåg en stund kommer en helt nykter (och skeptisk inställd till droger) person in i rummet och bara tittar på oss, jag känner mig dum mot honom eftersom jag inte orkar prata med han, han äter spaghetti och kötbullar och lukten (som inte var så god) fyller verkligen rummet. Jag mår lite illa men det släpper när han lämnar rummet.
Nu börjar vi alla i rummet (jag, C,B och M) diskutera hur kul det är när man är stukad och någon nykter kommer in, vad de tänker på och sådär. Vi börjar överdriva och garvar som fan när vi tänker ut ett scenario där en nykter person kommer in och vi skulle sitta och bygga en liten farkost av sängen och bordet, sen när någon skulle fråga "varför?" skulle vi säga att det är för att hämta något vi sa för ett tag sen, alltså hämta en mening eller några ord som vi glömde tidigare i diskussionen. Detta faktum, att abstrakta saker kan bli konkreta i svampens värld tillsammans med att vi är stukade får oss att nästan kikna av skratt, vi ligger och tokskrattar och har så jävla roligt, hallisarna är mycket svaga men vi har ändå otroligt roligt.
Efter en stund börjar jag bli orolig över att den tidigare nämnda personen (med köttbullarna) och de andra "där ute", utanför vårat tåg och vår värld, har blivit arga på mig. M säger då högt från sin ovanslaf att "Det ÄR lugnt!" och alla vi kommer fram till att M fungerar som en general däruppe, ovanför alla. En snäll och bra general eftersom han lugnar ner oss och säger "generalen" att det är lugnt, ja, då är det väl lugnt.
Vi diskuterar tåg och allt möjligt och jag säger till M att jag funderar på att jag ska komma upp till honom, och vi konstarerar tillsammans "Varför ska du INTE göra det för?" och skrattar en hel del åt detta. Jag kommer nog inte upp eftersom jag är ganska stukad och det slutar med att jag bara står där och pratar med honom, jag glömmer i princip att jag faktiskt skulle upp, vilket också frambringade många skratt. Till slut kommer jag upp och vi ligger där och lyssnar på Pink Floyds "time", enligt mig en av tidernas bästa låtar och den är ju knappast sämre nu.
Efter diverse diskussioner om att ta mer svamp bestäms det att vi ska ta en cigg, den lilla trippen har börjat lägga sig men ändå är svenska fjällen i gryningen en fantastisk syn. Berg i horisonten, en nästan rosa himmel och frisk, kall luft. M blir här väldigt trött och bestämmer sig för att sova, efter en stund går jag, B och C in i rummet igen, vi ska inte äta mer men vi ligger och snackar mera om "tåget" och andra roliga saker. Till slut blir jag för trött och knatar iväg till mitt rum, där jag lägger mig bredvid min varma flickvän och somnar så snart in.
--------------------------------------
Trippen var en av de roligare jag har varit med om, dock inte den roligaste. Det blev inte så kraftiga hallisar men var mycket trevligt ändå. Jag har av förklarliga skäl utelämnat en del för att underlätta för er läsare samt av lite problem att minnas.
Hoppas ni fann min rapport rogivande. Trippa med omsorg!
Ålder: 21 (22 nu)
Vikt: 60kg
Dos: 1,5 gram cubensis huatla
Sett & Setting: Det var mycket bra set, något trötta var vi men inget som tyngde ner våra psyken. Setting var väl inte riktigt lika bra, ett litet rum i en fjällstuga.
--------------------------------------
Detta utspelar sig när jag och ett stort gäng vänner tillbringade en vecka över nyår i de svenska fjällen, åsikterna angående droger (speciellt hallucigena sådana) var av olika art, men personerna som berättelserna kretsar omkring har erfarenhet av svampar sen tidigare.
Klockan var framåt två natten i ett isande kallt fjälllandskap. Jag, B och M har sedan länge funderat på om vi verkligen ska äta svamp just eftersom fjällresor brukar oftast kretsa kring att åka skidor eller snowboard (vilket jag inte gör alls) och dricka alkohol. Dock hade jag tagit med mig svampar utifall att, man måste ju vara förberedd. Till slut då, vid ungefär klockan två bestämmer vi oss för att äta upp 1.5g var, jag och M. B hade redan innan ätit några av mina andra svampar (som inte, skulle det visa sig, var särskilt potenta).
Vi slänger i oss svampen och sköljer ned med ett glas saft, med oss har vi våran sitter,C. Utanför detta lilla (mycket lilla) sovrum sitter några andra kompisar och ser på TV. Jag och M borstar tänderna (vilket vi alltid gör, tycker att svamp kvar i munnen besvärar mig under trippen) och sedan går vi ut på en cigarett.
Väl ute på balkongen sitter vi och diskuterar om det ena och det andra, inte kommer ju svampen att börja märkas än på en stund tänker vi. Men fel har vi och jag kan inte minnas att svamp har satt igång så fort. M reser upp, skrattar lite och säger "haha, nej nu, nu går jag in haha" och en kort stund därefter går även jag in. B och C (B inte vidare påverkad) sitter kvar ute.
--------------------------------------
Jag går, som jag alltid gör, in på toalette ifall eventuella maträtter vill leta sig upp igen. Medan jag sitter där pirrar det i hela kroppen och jag kan inte riktigt sitta still, golvet börjar lite smått röra på sig och jag fnissar för mig själv, sen när illamåendet kommer (dock inga uppkastningar) så blir jag lite orolig, de vanliga tankarna; "var detta verkligen smart? Borde vi ha gjort det här?" börjar infinna sig men försvinner snabbt. Efter en stund kommer B in och vi pratar litegrann och skrattar åt att vi bestämde oss för att äta svamp. Jag har svårt att fokusera då yrsel och rörande väggar börjar sätta igång. B går ut och efter jag suttit där inne en stund och illamåendet gått över ler jag stort och tänker "det VAR ett bra val, nu ska det bli riktigt mysigt i några timmar". Jag beger mig in i sovrummet som består av en våningssäng och ett nattduksbord.
Vid blotta åsynen av mig börjar M skratta som fan där han ligger och vi konstaterar flera gånger "haha, sådärja, nu var det visst såhär ändå!". Jag och M börjar direkt diskutera en massa roliga saker och ibland tittar jag ner i golvet, varpå jag ser ett litet ansikte. Om ni tänker er sådana här skämtteckningar som brukar florera med extra stora munnar, öron eller liknande så förstår ni. Ansiktet liknade lustigt nog sångaren och gitarristen i Kiss. M frågar vad jag gör och jag svarar att jag tittar på ett ansikte i golvet och båda börjar skratta en hel del. Efter en stund kommer B och C in igen och C har nu rökt ner sig, vilket vi finner otroligt roligt. "Jaha, haha, men då är ju du OCKSÅ stukad!" och vi garvar en hel del. B är inte lika påverkad som oss, men det stör ingen (förutom han då möjligtvis).
Det är inga kraftiga hallucinationer det är tal om, utan snarare en rogivande känsla och intressanta diskussioner. C och jag diskuterar något som skulle komma att bli mycket givande.
Jag börjar prata om hur svamp är som att åka tåg, vi puttrar framåt i trippen, sakta och försiktigt i våran mysiga "hytt" (rummet) och ingenting är jobbigt. C (som endast är påverkad av lite brunt) fortsätter och beskriver mycket ingående för mig, som sitter på golvet, hur tåget glider fram genom ett grönt litet landskap, med massa luriga växter och ljusblåa, varma vattenål. Här och var, berättar C, ses "infödingarna" knata omkring och dansa. En stor varm sol lyser över hela landskapet och några rosa moln sträcker sig över en vacker himmel. C berättar med sådan inlevelse att jag verkligen ser allt detta framför mig, mentalt alltså. Vi styr tåget och musiken vi lyssnar på (tror det var Led Zepplin eller Pink Floyd) sitter bak på några vagnar och bara lirar för oss.
M har inte sagt något på ett tag och jag frågar hur han mår och han svarar med att han mår mycket bra, han tittar på massa lustiga ansikten i taket (han ligger på överslafen). När vi har diskuterat tåg en stund kommer en helt nykter (och skeptisk inställd till droger) person in i rummet och bara tittar på oss, jag känner mig dum mot honom eftersom jag inte orkar prata med han, han äter spaghetti och kötbullar och lukten (som inte var så god) fyller verkligen rummet. Jag mår lite illa men det släpper när han lämnar rummet.
Nu börjar vi alla i rummet (jag, C,B och M) diskutera hur kul det är när man är stukad och någon nykter kommer in, vad de tänker på och sådär. Vi börjar överdriva och garvar som fan när vi tänker ut ett scenario där en nykter person kommer in och vi skulle sitta och bygga en liten farkost av sängen och bordet, sen när någon skulle fråga "varför?" skulle vi säga att det är för att hämta något vi sa för ett tag sen, alltså hämta en mening eller några ord som vi glömde tidigare i diskussionen. Detta faktum, att abstrakta saker kan bli konkreta i svampens värld tillsammans med att vi är stukade får oss att nästan kikna av skratt, vi ligger och tokskrattar och har så jävla roligt, hallisarna är mycket svaga men vi har ändå otroligt roligt.
Efter en stund börjar jag bli orolig över att den tidigare nämnda personen (med köttbullarna) och de andra "där ute", utanför vårat tåg och vår värld, har blivit arga på mig. M säger då högt från sin ovanslaf att "Det ÄR lugnt!" och alla vi kommer fram till att M fungerar som en general däruppe, ovanför alla. En snäll och bra general eftersom han lugnar ner oss och säger "generalen" att det är lugnt, ja, då är det väl lugnt.
Vi diskuterar tåg och allt möjligt och jag säger till M att jag funderar på att jag ska komma upp till honom, och vi konstarerar tillsammans "Varför ska du INTE göra det för?" och skrattar en hel del åt detta. Jag kommer nog inte upp eftersom jag är ganska stukad och det slutar med att jag bara står där och pratar med honom, jag glömmer i princip att jag faktiskt skulle upp, vilket också frambringade många skratt. Till slut kommer jag upp och vi ligger där och lyssnar på Pink Floyds "time", enligt mig en av tidernas bästa låtar och den är ju knappast sämre nu.
Efter diverse diskussioner om att ta mer svamp bestäms det att vi ska ta en cigg, den lilla trippen har börjat lägga sig men ändå är svenska fjällen i gryningen en fantastisk syn. Berg i horisonten, en nästan rosa himmel och frisk, kall luft. M blir här väldigt trött och bestämmer sig för att sova, efter en stund går jag, B och C in i rummet igen, vi ska inte äta mer men vi ligger och snackar mera om "tåget" och andra roliga saker. Till slut blir jag för trött och knatar iväg till mitt rum, där jag lägger mig bredvid min varma flickvän och somnar så snart in.
--------------------------------------
Trippen var en av de roligare jag har varit med om, dock inte den roligaste. Det blev inte så kraftiga hallisar men var mycket trevligt ändå. Jag har av förklarliga skäl utelämnat en del för att underlätta för er läsare samt av lite problem att minnas.
Hoppas ni fann min rapport rogivande. Trippa med omsorg!
Underbart!
