2007-05-27, 00:56
#1
Godkväll allihopa !
Tycker nu det är dags för mig att öppna upp mig, jag har upplevt många,MÅNGA, konstiga saker, men detta tar priset, detta har jag ALDRIG berättat för en enda människa.
Det hände i början av nittiotalet, jag bodde i en stuga strax utanför Torsby (i norra värmland) långt ut i skogen, jag hade bott där sedan min mor och far splittrades i mitten på åttiotalet, för tillfället så var det min mor som var i "äga" av huset, vi bodde ensamna där.
Huset är gammalt, ett riktigt torp från 1850:talet med tillhörande lada.
Jag har (hade) aldrig trott på spöken och andra väsen som sägs upplevas i liknande torp, tills den dagen då min mor åkte till Karlstad över en helg.
Klockan var strax efter 23 när jag kommer hem, jag går in genom dörren, huset är släckt,man hör hur katten sitter i fönstret och jamar mot den risiga trädgården som drabbats av höstdepression.
Jag bestämmer mig för att göra iordning lite kvällsmat, om jag minns rätt, så blev det rostade mackor med ost.
Jag går ut ur huset för att urinera, står där och känner den kalla höstvinden slå mot min arm, tittar mig omkring, då tycker jag mig se ett ansikte i ladan, genom ett sönderslaget fönster, som jag tyvärr förstörde då använde ladan som mitt fotbollsmål.
Inte mer med det, jag går in till köket återigen, mackorna ploppar upp, tar dem och brer med smör, hyvlar osten, hör sedan bakom mig hur det knackar på fönstret bredvid ytterdörren, jag tänkte inte mer på det, då jag antog att om (eftersom jag bodde på landet) någon ville något så är det bara att kliva på, så har det varit så länge jag bott där,kan även tillägga att närmsta granne bor ungefär 3 kilometer därifrån.
Sagt och gjort, jag sätter mig vid tv´n slötittar bara, sedan hör jag ifrån köket, hur någon knackar på köksfönstret, denna gång bestämmer jag mig för att gå och titta, jag tänkter för mig själv: det kan inte ha varit katten, då den låg bredvid mig.
Jag kommer ut i köket, allt är som det ska, jag går sedan in i vardagsrummet igen, lägger mig återigen i skinnsoffan, vid detta laget börjar jag bli riktigt trött, bestämmer mig för att gå och ta ytterligare ett glas Juice, jag står nu i köket och häller upp Juicen, då hör jag hur någon stänger av tv´n, jag blir genast livrädd, trots att jag intalat mig själv vid tidig ålder att spöken och annat inte existerar, det är vad jag försöker intala mig själv iallafall när jag står där, jag börjar bli riktigt rädd, jag får tårar i ögonen och vill aldrig mer öppna dom känns det som, jag har nu hällt upp Juicen, räddare än någonsin så går jag in i vardagsrummet igen, katten ligger fortfarande i soffan, jag får en obehaglig känsla av att någon tittar på mig, jag vågar inte sätta på tv´n igen, jag är rädd för att den ska stängas av igen, jag kisar med ögonen och släcker alla lampor som stått tända under kvällen, en lampa i vardagsrummet, en i bokrummet/gästrummet och ytterligaren en taklampa i köket, nu är huset kolsvart, inte en människa på 3 kilometers avstånd, trodde jag !
Jag går sedan till badrummet för att ta en dusch, jag känner mig fortfarande bevakad, tittar mig omkring, ingenting alls i huset, det är knäpptyst, jag sätter på duschen,det tar dock en stund för vattnet att bli varmt så jag borstar tänderna, ställer mig och börjar gnugga, då släcks plötsligt lamporna i korridoren utanför badrummet, jag vågar inte gå ut och titta vad det var, jag fortsätter borsta tänderna med stängda ögon, står säkert med stängda ögon i en halvminut och bara borstar, är fruktansvärt rädd, jag hör hur vattnet slår mot badkaret, jag klär sedan av mig, för att gå in i duschen, jag blundar fortfarande, livrädd är jag,jag kliver försiktigt in i duschen, vågar då öppna ögonen, det skulle jag inte ha gjort ! Jag har inte dragit igen duschdraperiet, och ser ut i hallen, där det är kolsvart, då ser jag en ung, pigoliknande figur, som står och stirrar på mig, hon har gammeldags kläder på sig, som pigan i emil i lönneberga, liknande såna, jag känner hur hjärtat slår fortare och fortare, blundar ytterligare en gång, och hoppas, för allt jag är värd, att hon ska vara borta, jag öppnar sedan ögonen, och till min stora förvåning, så är det tänt i hallen och "pigan" är borta, jag får nu en känsla, nästan som ett glädjerus går igenom kroppen, att jag bara inbillat mig.
Jag hade duschat i Ca. 10 minuter, jag går då ut ur duschen, ställer mig och tar en "good hard look" i spegeln och undrar vad fan jag håller på med, inbillar mig sån skit, då ser jag henne igen, fast denna gång i spegeln
jag blir iskall, jag vet inte vad jag ska ta mig till, jag får inte fram ett ord, inte ens ett skrik, jag blundar en gång till, öppnar ögonen, hon är fortfarande kvar, jag ser hur hennes läppar rör sig, men jag kan inte tyda något ljud, jag står iskall och orörlig och tittar på henne, jag kan knappt röra ögonen, allt går fruktansvärt fort, 10 sekunder, sedan försvann hon bara, jag har ju nu upplevt något man inte vill och tror att man någonsin ska få uppleva, jag har inte berättat detta för en enda människa, då jag ansett att sånt här ska hållas för sig själv, tills motsattsen är bevisad.
Har nu läst igen massor med trådar om folk som upplevt vad vi tror är "paranormala fenomen" och känner att, ja, att jag inte är ensam om detta, det kändes skönt att få det ur sig iaf.
tack för mig.
Tycker nu det är dags för mig att öppna upp mig, jag har upplevt många,MÅNGA, konstiga saker, men detta tar priset, detta har jag ALDRIG berättat för en enda människa.
Det hände i början av nittiotalet, jag bodde i en stuga strax utanför Torsby (i norra värmland) långt ut i skogen, jag hade bott där sedan min mor och far splittrades i mitten på åttiotalet, för tillfället så var det min mor som var i "äga" av huset, vi bodde ensamna där.
Huset är gammalt, ett riktigt torp från 1850:talet med tillhörande lada.
Jag har (hade) aldrig trott på spöken och andra väsen som sägs upplevas i liknande torp, tills den dagen då min mor åkte till Karlstad över en helg.
Klockan var strax efter 23 när jag kommer hem, jag går in genom dörren, huset är släckt,man hör hur katten sitter i fönstret och jamar mot den risiga trädgården som drabbats av höstdepression.
Jag bestämmer mig för att göra iordning lite kvällsmat, om jag minns rätt, så blev det rostade mackor med ost.
Jag går ut ur huset för att urinera, står där och känner den kalla höstvinden slå mot min arm, tittar mig omkring, då tycker jag mig se ett ansikte i ladan, genom ett sönderslaget fönster, som jag tyvärr förstörde då använde ladan som mitt fotbollsmål.
Inte mer med det, jag går in till köket återigen, mackorna ploppar upp, tar dem och brer med smör, hyvlar osten, hör sedan bakom mig hur det knackar på fönstret bredvid ytterdörren, jag tänkte inte mer på det, då jag antog att om (eftersom jag bodde på landet) någon ville något så är det bara att kliva på, så har det varit så länge jag bott där,kan även tillägga att närmsta granne bor ungefär 3 kilometer därifrån.
Sagt och gjort, jag sätter mig vid tv´n slötittar bara, sedan hör jag ifrån köket, hur någon knackar på köksfönstret, denna gång bestämmer jag mig för att gå och titta, jag tänkter för mig själv: det kan inte ha varit katten, då den låg bredvid mig.
Jag kommer ut i köket, allt är som det ska, jag går sedan in i vardagsrummet igen, lägger mig återigen i skinnsoffan, vid detta laget börjar jag bli riktigt trött, bestämmer mig för att gå och ta ytterligare ett glas Juice, jag står nu i köket och häller upp Juicen, då hör jag hur någon stänger av tv´n, jag blir genast livrädd, trots att jag intalat mig själv vid tidig ålder att spöken och annat inte existerar, det är vad jag försöker intala mig själv iallafall när jag står där, jag börjar bli riktigt rädd, jag får tårar i ögonen och vill aldrig mer öppna dom känns det som, jag har nu hällt upp Juicen, räddare än någonsin så går jag in i vardagsrummet igen, katten ligger fortfarande i soffan, jag får en obehaglig känsla av att någon tittar på mig, jag vågar inte sätta på tv´n igen, jag är rädd för att den ska stängas av igen, jag kisar med ögonen och släcker alla lampor som stått tända under kvällen, en lampa i vardagsrummet, en i bokrummet/gästrummet och ytterligaren en taklampa i köket, nu är huset kolsvart, inte en människa på 3 kilometers avstånd, trodde jag !
Jag går sedan till badrummet för att ta en dusch, jag känner mig fortfarande bevakad, tittar mig omkring, ingenting alls i huset, det är knäpptyst, jag sätter på duschen,det tar dock en stund för vattnet att bli varmt så jag borstar tänderna, ställer mig och börjar gnugga, då släcks plötsligt lamporna i korridoren utanför badrummet, jag vågar inte gå ut och titta vad det var, jag fortsätter borsta tänderna med stängda ögon, står säkert med stängda ögon i en halvminut och bara borstar, är fruktansvärt rädd, jag hör hur vattnet slår mot badkaret, jag klär sedan av mig, för att gå in i duschen, jag blundar fortfarande, livrädd är jag,jag kliver försiktigt in i duschen, vågar då öppna ögonen, det skulle jag inte ha gjort ! Jag har inte dragit igen duschdraperiet, och ser ut i hallen, där det är kolsvart, då ser jag en ung, pigoliknande figur, som står och stirrar på mig, hon har gammeldags kläder på sig, som pigan i emil i lönneberga, liknande såna, jag känner hur hjärtat slår fortare och fortare, blundar ytterligare en gång, och hoppas, för allt jag är värd, att hon ska vara borta, jag öppnar sedan ögonen, och till min stora förvåning, så är det tänt i hallen och "pigan" är borta, jag får nu en känsla, nästan som ett glädjerus går igenom kroppen, att jag bara inbillat mig.
Jag hade duschat i Ca. 10 minuter, jag går då ut ur duschen, ställer mig och tar en "good hard look" i spegeln och undrar vad fan jag håller på med, inbillar mig sån skit, då ser jag henne igen, fast denna gång i spegeln
jag blir iskall, jag vet inte vad jag ska ta mig till, jag får inte fram ett ord, inte ens ett skrik, jag blundar en gång till, öppnar ögonen, hon är fortfarande kvar, jag ser hur hennes läppar rör sig, men jag kan inte tyda något ljud, jag står iskall och orörlig och tittar på henne, jag kan knappt röra ögonen, allt går fruktansvärt fort, 10 sekunder, sedan försvann hon bara, jag har ju nu upplevt något man inte vill och tror att man någonsin ska få uppleva, jag har inte berättat detta för en enda människa, då jag ansett att sånt här ska hållas för sig själv, tills motsattsen är bevisad.
Har nu läst igen massor med trådar om folk som upplevt vad vi tror är "paranormala fenomen" och känner att, ja, att jag inte är ensam om detta, det kändes skönt att få det ur sig iaf.
tack för mig.