2007-05-26, 18:05
#1
Kön: Man
Ålder: 21 (22 nu)
Vikt: 60kg
Dos: Cubensis Huatla, 1,5g x 1,5 (en svag E innan)
Sett & Setting: Mycket bra, hos en kompis med villan för sig själv över helgen,
och vi var mycket "mentalt välmående", glada och taggade.
Jag och två vänner hade bestämt oss för att en kväll ta ecstasy för att sedan svamptrippa. Vi kom hem till min ena polare, låt oss kalla honom för B och har med oss två andra polare som ska hålla lite koll på oss. Totalt är vi fem personer hemma hos B, detta var i februari månad och set och setting var mycket bra, vi hade alla varit där förut och han hade huset själv för sig en hel helg. Endast goda förutsättningar alltså. Erfarenheterna för oss som skulle ta ecstasyn och därefter svamp var ungefär likadana, alla har tagit svamp och e förr, dock endast två av oss på samma kväll. Jag berättar inte om ecstasytrippen eftersom detta handlar om svamp, men jag kan berätta att effekterna kom svagt, lite lyckokänslor osv, men verkligen inte starkt, det var väl svaga piller.
Klockan hade nu slagit två på natten och det var isande kallt ute. Jag B och M var nu sugna på att hugga in på svampen. En av de två ickepåverkade personerna bestämde sig för att hålla koll på oss, den andre somnade på soffan. Vi tuggade i oss ungefär ett och ett halvt gram i var, och lutade oss tillbaka, vi tänkte senare äta ett och ett halvt till. Jag rörde mig in toaletten eftersom de två senaste gångerna har jag mått dåligt och känner mig trygg på toaletten eftersom där kan jag spy, ifall det verkligen krisar. Jag har aldrig spytt, men finner mig väl till mods på toaletten medan de första effekterna kryper sig på med lätt illamående. Nåväl, jag sitter på toaletten och känner lugnet och tystnaden, fnittrar eftersom jag vet vad som komma skall. Efter kanske en halvtimme bestämmer jag mig för att nu får det räcka, jag mår bra nog för att kunna leta upp mina två vänner.
Nu sitter en nykter person och ser TV på ovanvåningen, den som sov sover fortfarande och mina två påverkade vänner, B och M ligger nere i B:s rum i källaren. Dit beger jag mig alltså med fniss i kroppen. Jag går in och vi skrattar lite åt allt möjligt men bestämmer oss snart för att gå upp. Vi sitter uppe med C, vår nyktra vakt och njuter av färgerna och hur kul Seinfeldt är.
Effekterna nu är milda, man ser härliga små färger och prickar överallt och vi skrattar åt en hel del. Funderar mycket och är stundtals hela tysta för att sedan börja skratta frenetiskt nästan. Efter ett tag med detta bestämmer vi oss för att äta ett och ett halvt gram i var till. Vi äter upp det och nu har det gått en timme ungefär.
Här var det på väg att efter en stund snea kanske rejält för min en vän, B. Vi satt och blev alla påverkade kraftigare, de första vi tog började peaka nästan och de andra gjorde sig synliga, kraftigt. Efter ett tag säger C, den nyktre, till B:”Hehe, tänk B om dina föräldrar skulle se dig nu?” Han skrattar lite.
B skrattar också men efter ett tag beger han sig ner till källaren, sitt rum, ensam. Kvar sitter jag, M och C. M bestämmer sig för att sätta igång lite musik, vilket blir mycket krångligt efterom stereon vill inte funka, inte ens när C försöker fixa den. C försvinner och kommer tillbaka och säger att nu mår verkligen inte B bra, vilket gör både mig och M mycket oroade, fast vi stannar uppe ändå och säger till C att hålla kolla på B där nere. Jag började nu fundera riktigt konstiga tankar medan lite färger var överallt. Jag började tänka på livet, mina föräldrar, min kära flickvän som befann sig 60mil från mig nu. Jag tappade fokus och förstod mindre och mindre, knappt något alls. Till slut fick jag lite panik eftersom inget föll på plats. Vem var min flickvän? Var bodde jag? Vad gör jag när jag inte svampar? Var är vi? Började jag fråga M. Han lugnade mig varje gång och lyckades förklara.
Vi skrattade rätt mycket och när det tog M över två minuter att förstå vad en hans mobiltelefon var för något. Jag förstod knappt något alls. Till slut kommer C upp igen och säger att B mår riktigt dåligt. Strax efter detta går jag ner till B, M gick ner tidigare. M säger att B inte mår bra alls varpå B vänder sig om i sin säng med tårar i ögonen.
”Snälla A, det måste släppa jag pallar inte mera…” säger han till mig.
”Men” säger jag. ”Vad är det som är jobbigt?”.
Han förklarar att han inte fattar något alls och jag lugnar honom så gott jag kan med att säga att allt kommer vara lugnt. Han behöver inte oroa sig, M lugnar honom också. Vi stannar alla kvar i B:s rum med han vrider sig i lugna tårar och illamående. Han blir lugnare och tillslut försvinner M upp igen medan jag och B sitter kvar, B vill verkligen inte att jag går. Jag hör hur det dunsar rejält däruppe och springer ut, skrattar rejält åt att M kryper ner för trappen, han kryper ner, när jag frågar med pankikslaget skratt ”varför?” säger han bara att det var mycket bättre än att gå ner.
Jag och M kryper runt på golvet och skrattar rejält åt alla färgerna och hur taket sakta rör sig. Vi kryper in till B som har börjat må bra. Vi sitter alla tre och nu blir det svårt att förklara, tankarna vi tänkte hade inget som helst fotfäste, de gick runt, runt hela tiden i cirklar. Ungefär som ”vi är svampade för att vi åt svampen, men vi åt ju svampen för att bli svampade?”. Ingen förstod något och vi skrattade rejält alla tre ibland, mest jag och M, B började dock må bättre. Det var inga kraftiga hallisar, men saker rörde sig och det kändes milt. Vad som boostade det hela var att efter en stund skrattade och skrek vi högt och hade så jävla roligt, rakt av. Vi skrattade åt allt och vrålade, högt, för att det var så roligt. Sen skrattade vi åt att vi vrålade för att vi skrattade, och så höll det på.
Minnena är svaga men jag vet att det var färgglatt och lite spiraler i väggarna överallt. Vi var så otroligt glada, fortfarande mest M och Jag eftersom vi var mer påverkade än B som redan hade börjat landa, han åt lite mindre andra gången.
Nu blir det svårt att förklara, när jag gick upp andra gången, rejält svampad så slog det till ordentligt med hallisar. Nu peakade all svamp i min kropp kändes det som och alla som har spelat spel med CEL-Shading grafik kan lätt förstå hur allt såg ut. Tecknat, allt var som tjockt och vackert tecknat. Blommorna var så otroligt fina och tjocka, som ett lager med ljus så att säga kring dem. M knatar omkring och frågar B:s blomma hur den mår och jag skrattar åt att vi faktiskt är såhär stekta. Jag ligger ner på golvet mitt i alla hallisar och får för mig att jag sitter fast i golvet, vilket endast konstateras av mig och mina kompanjoner att "det gör ju inget, då är ju det nice!". Jag kryper runt så alla vi sitter och garvar rejält åt att allt ser så jävla knasigt ut.
Jag njuter av att nu, nu känns det riktigt bra. B mår skitfint, jag och M peakar och allt är så jävla underbart. Vi bara konverserar om allting och skrattar åt alla vackra färger och hur fint allting faktiskt är. En genuin känsla av lycka spirar genom mig då jag vet att jag och mina två kanske bästa vänner (även i nyktert tillstånd) ”besegrade” den snetripp som verkligen kunde drabbat B. Vi är alla bara så glada. Nu minns jag inte så mycket mer av just det här, men senare befann vi oss där nere igen på jakt efter en sifon, som vi tillslut förstår är trasig, den är paj (vilket den var). Jag och M har ett skrattmaraton eftersom vi först konstaterar att vi vill ha gas, för det är roligt, sen blir vi arga för att sifonen är sönder för att sedan skratta igen eftersom den är ju sönder för att vi har svampat. Så fortsätter det. Hallisarna börjar lugna sig och saker känns lite mer normalt, detta efter en lång tids skrattattacker i B:s sovrum. Vi alla konverserar mera och jag och M säger vill sova, men det går inte eftersom vi är fortfarande svampade.
Detta stör inte så mycket, men lite eftersom först E sen svamp tröttar ut hjärnan, rejält. Vi var psykiskt och fysiskt slut helt enkelt. Det hela slutade med att jag och M lyckades somna, efter en lång, lång jakt på en del till sifonen som saknades, fast vi fått den att fungera. B somnade kort därefter, klockan var nu kring åtta på morgonen. Totalt hade det gått ungefär sex timmar. Tillslut somnade vi allhopa. Några timmar senare vaknade jag, dock helt slut i kroppen och tillslut vaknade alla upp och en ny dag, med bara lite cannabis i bagaget, väntade.
Som erfarenhet var detta den roligaste, jag har ätit svamp tre gånger innan men inte så starkt torkad 3g. Det var stundtals roligt kaos för att sedan gå över till total lycka bara.
Min första rapport, hoppas ni gillade den.
Ålder: 21 (22 nu)
Vikt: 60kg
Dos: Cubensis Huatla, 1,5g x 1,5 (en svag E innan)
Sett & Setting: Mycket bra, hos en kompis med villan för sig själv över helgen,
och vi var mycket "mentalt välmående", glada och taggade.
Jag och två vänner hade bestämt oss för att en kväll ta ecstasy för att sedan svamptrippa. Vi kom hem till min ena polare, låt oss kalla honom för B och har med oss två andra polare som ska hålla lite koll på oss. Totalt är vi fem personer hemma hos B, detta var i februari månad och set och setting var mycket bra, vi hade alla varit där förut och han hade huset själv för sig en hel helg. Endast goda förutsättningar alltså. Erfarenheterna för oss som skulle ta ecstasyn och därefter svamp var ungefär likadana, alla har tagit svamp och e förr, dock endast två av oss på samma kväll. Jag berättar inte om ecstasytrippen eftersom detta handlar om svamp, men jag kan berätta att effekterna kom svagt, lite lyckokänslor osv, men verkligen inte starkt, det var väl svaga piller.
Klockan hade nu slagit två på natten och det var isande kallt ute. Jag B och M var nu sugna på att hugga in på svampen. En av de två ickepåverkade personerna bestämde sig för att hålla koll på oss, den andre somnade på soffan. Vi tuggade i oss ungefär ett och ett halvt gram i var, och lutade oss tillbaka, vi tänkte senare äta ett och ett halvt till. Jag rörde mig in toaletten eftersom de två senaste gångerna har jag mått dåligt och känner mig trygg på toaletten eftersom där kan jag spy, ifall det verkligen krisar. Jag har aldrig spytt, men finner mig väl till mods på toaletten medan de första effekterna kryper sig på med lätt illamående. Nåväl, jag sitter på toaletten och känner lugnet och tystnaden, fnittrar eftersom jag vet vad som komma skall. Efter kanske en halvtimme bestämmer jag mig för att nu får det räcka, jag mår bra nog för att kunna leta upp mina två vänner.
Nu sitter en nykter person och ser TV på ovanvåningen, den som sov sover fortfarande och mina två påverkade vänner, B och M ligger nere i B:s rum i källaren. Dit beger jag mig alltså med fniss i kroppen. Jag går in och vi skrattar lite åt allt möjligt men bestämmer oss snart för att gå upp. Vi sitter uppe med C, vår nyktra vakt och njuter av färgerna och hur kul Seinfeldt är.
Effekterna nu är milda, man ser härliga små färger och prickar överallt och vi skrattar åt en hel del. Funderar mycket och är stundtals hela tysta för att sedan börja skratta frenetiskt nästan. Efter ett tag med detta bestämmer vi oss för att äta ett och ett halvt gram i var till. Vi äter upp det och nu har det gått en timme ungefär.
Här var det på väg att efter en stund snea kanske rejält för min en vän, B. Vi satt och blev alla påverkade kraftigare, de första vi tog började peaka nästan och de andra gjorde sig synliga, kraftigt. Efter ett tag säger C, den nyktre, till B:”Hehe, tänk B om dina föräldrar skulle se dig nu?” Han skrattar lite.
B skrattar också men efter ett tag beger han sig ner till källaren, sitt rum, ensam. Kvar sitter jag, M och C. M bestämmer sig för att sätta igång lite musik, vilket blir mycket krångligt efterom stereon vill inte funka, inte ens när C försöker fixa den. C försvinner och kommer tillbaka och säger att nu mår verkligen inte B bra, vilket gör både mig och M mycket oroade, fast vi stannar uppe ändå och säger till C att hålla kolla på B där nere. Jag började nu fundera riktigt konstiga tankar medan lite färger var överallt. Jag började tänka på livet, mina föräldrar, min kära flickvän som befann sig 60mil från mig nu. Jag tappade fokus och förstod mindre och mindre, knappt något alls. Till slut fick jag lite panik eftersom inget föll på plats. Vem var min flickvän? Var bodde jag? Vad gör jag när jag inte svampar? Var är vi? Började jag fråga M. Han lugnade mig varje gång och lyckades förklara.
Vi skrattade rätt mycket och när det tog M över två minuter att förstå vad en hans mobiltelefon var för något. Jag förstod knappt något alls. Till slut kommer C upp igen och säger att B mår riktigt dåligt. Strax efter detta går jag ner till B, M gick ner tidigare. M säger att B inte mår bra alls varpå B vänder sig om i sin säng med tårar i ögonen.
”Snälla A, det måste släppa jag pallar inte mera…” säger han till mig.
”Men” säger jag. ”Vad är det som är jobbigt?”.
Han förklarar att han inte fattar något alls och jag lugnar honom så gott jag kan med att säga att allt kommer vara lugnt. Han behöver inte oroa sig, M lugnar honom också. Vi stannar alla kvar i B:s rum med han vrider sig i lugna tårar och illamående. Han blir lugnare och tillslut försvinner M upp igen medan jag och B sitter kvar, B vill verkligen inte att jag går. Jag hör hur det dunsar rejält däruppe och springer ut, skrattar rejält åt att M kryper ner för trappen, han kryper ner, när jag frågar med pankikslaget skratt ”varför?” säger han bara att det var mycket bättre än att gå ner.
Jag och M kryper runt på golvet och skrattar rejält åt alla färgerna och hur taket sakta rör sig. Vi kryper in till B som har börjat må bra. Vi sitter alla tre och nu blir det svårt att förklara, tankarna vi tänkte hade inget som helst fotfäste, de gick runt, runt hela tiden i cirklar. Ungefär som ”vi är svampade för att vi åt svampen, men vi åt ju svampen för att bli svampade?”. Ingen förstod något och vi skrattade rejält alla tre ibland, mest jag och M, B började dock må bättre. Det var inga kraftiga hallisar, men saker rörde sig och det kändes milt. Vad som boostade det hela var att efter en stund skrattade och skrek vi högt och hade så jävla roligt, rakt av. Vi skrattade åt allt och vrålade, högt, för att det var så roligt. Sen skrattade vi åt att vi vrålade för att vi skrattade, och så höll det på.
Minnena är svaga men jag vet att det var färgglatt och lite spiraler i väggarna överallt. Vi var så otroligt glada, fortfarande mest M och Jag eftersom vi var mer påverkade än B som redan hade börjat landa, han åt lite mindre andra gången.
Nu blir det svårt att förklara, när jag gick upp andra gången, rejält svampad så slog det till ordentligt med hallisar. Nu peakade all svamp i min kropp kändes det som och alla som har spelat spel med CEL-Shading grafik kan lätt förstå hur allt såg ut. Tecknat, allt var som tjockt och vackert tecknat. Blommorna var så otroligt fina och tjocka, som ett lager med ljus så att säga kring dem. M knatar omkring och frågar B:s blomma hur den mår och jag skrattar åt att vi faktiskt är såhär stekta. Jag ligger ner på golvet mitt i alla hallisar och får för mig att jag sitter fast i golvet, vilket endast konstateras av mig och mina kompanjoner att "det gör ju inget, då är ju det nice!". Jag kryper runt så alla vi sitter och garvar rejält åt att allt ser så jävla knasigt ut.
Jag njuter av att nu, nu känns det riktigt bra. B mår skitfint, jag och M peakar och allt är så jävla underbart. Vi bara konverserar om allting och skrattar åt alla vackra färger och hur fint allting faktiskt är. En genuin känsla av lycka spirar genom mig då jag vet att jag och mina två kanske bästa vänner (även i nyktert tillstånd) ”besegrade” den snetripp som verkligen kunde drabbat B. Vi är alla bara så glada. Nu minns jag inte så mycket mer av just det här, men senare befann vi oss där nere igen på jakt efter en sifon, som vi tillslut förstår är trasig, den är paj (vilket den var). Jag och M har ett skrattmaraton eftersom vi först konstaterar att vi vill ha gas, för det är roligt, sen blir vi arga för att sifonen är sönder för att sedan skratta igen eftersom den är ju sönder för att vi har svampat. Så fortsätter det. Hallisarna börjar lugna sig och saker känns lite mer normalt, detta efter en lång tids skrattattacker i B:s sovrum. Vi alla konverserar mera och jag och M säger vill sova, men det går inte eftersom vi är fortfarande svampade.
Detta stör inte så mycket, men lite eftersom först E sen svamp tröttar ut hjärnan, rejält. Vi var psykiskt och fysiskt slut helt enkelt. Det hela slutade med att jag och M lyckades somna, efter en lång, lång jakt på en del till sifonen som saknades, fast vi fått den att fungera. B somnade kort därefter, klockan var nu kring åtta på morgonen. Totalt hade det gått ungefär sex timmar. Tillslut somnade vi allhopa. Några timmar senare vaknade jag, dock helt slut i kroppen och tillslut vaknade alla upp och en ny dag, med bara lite cannabis i bagaget, väntade.
Som erfarenhet var detta den roligaste, jag har ätit svamp tre gånger innan men inte så starkt torkad 3g. Det var stundtals roligt kaos för att sedan gå över till total lycka bara.
Min första rapport, hoppas ni gillade den.
- fem bäversvansar av fem möjliga! 
