Vad hade araber för tro innan islam?

Bismillah

Du menar det här? (ursäkta långt inlägg)

De så kallade satansverserna

Orientalisterna påstår att profeten, fred och välsignelser över honom, var orolig för fiendskapen mellan icke troende i Mecka. Och gick i det tillståndet en dag till Kaba där han reciterade för de samlade troende och icke troende från surah An-Najm 53 som sägs ha uppenbarats vid denna tid.

Påståendet är att han under pågående recitation uttalade verserna 19-20
’’HAR ni ägnat en tanke åt Al-Lat och Al-Uzza
och Manat, den tredje (som ni dyrkar)?’’
Så sägs Satan ha kastat in följande ’’Dessa är de upphöjda svanarna, vars förbön sannerligen kan förväntas’’.

Profeten, fred och välsignelser över honom, avslutade sedan suran och föll därefter ned på sin panna som det står i den sista versen.
(’’Fall ned med pannan mot marken inför Gud och tillbe (Honom).’’ 53:62)
Alla som var närvarande där, de troende och de icke troende gjorde likadant förutom en gammal Qurayze ledare (Umayyah Ibn Kalaf eller Al-Walid Ibn Al-Mughirah eller Abu Ummayyah) som tog upp en handfull jord och rörde med det vid sin panna och sa att det var tillräckligt för honom. Quraiyzes ledare påstod att orsaken till att de knäböjde med pannan i marken, var att profeten hade erkänt statusen hos deras gudinnor som förmedlare till Allah, och att det inte fanns någon orsak att bråka med honom.

Senare på kvällen (en del versioner specificerar inte tiden) så kom Jibril (ängeln Gabriel) till profeten, fred och välsignelser över honom, och bad honom att recitera suran, vilket han gjorde, fortfarande reciterande ’satans verserna’. Jibril protesterade, sa att det inte var vad som hade uppenbarats. När profeten, fred och välsignelser över honom, fick höra detta blev han väldigt ledsen och ängslig för Allahs ilska. Därpå uppenbarades två passager, 17:73-75 och 22:52 för att försäkra profeten, fred och välsignelser över honom, att ’satans verserna’ var upphävda. Qurayzes ledare blev arga och återupptog sin fiendskap och opposition med förnyad kraft. Under tiden hade ryktet av icke muslimernas nedfallande på pannan nått till Abyssinien i form av deras kompromiss med profeten, fred och välsignelser över honom, och muslimerna återvände till Mecka.

SVAR.

Berättelsen är så påtagligt absurd och osann så att det borde förnekas rakt av som sådan och inte skrivas ner av kröniker och traditionalister. Men eftersom en del av dem har skrivit ner det så har det ofta citerats utifrån grunden av dess äkthet, snarare än att se till den uppenbara vanhedrande tecknen i själva berättelsen.

Imam Fakhr Ad-Din Ar-Razi påpekar att alla dom som har tittat kritiskt på denna berättelse har förnekat den som äkta med anledning av att den står i konflikt med Koranens vittnesmål, reglerna som styr äktheten i traditionerna och det uppmanar till att använda sunt förnuft.

Koranens bevis mot denna berättelse är av tre slag.

Det finns en rad uttalanden i Koranen som visar att varken Satan eller någon annan kan blanda sig in i process av en kommande uppenbarelse. Profeten, fred och välsignelser över honom, övervägde aldrig att kompromissa med otroende ledare, inte heller interpolerade han någonsin i uppenbarelsens text.

De passager dom sägs ha blivit uppenbarade som en följd av den påstådda incidenten och för att trösta profeten, fred och välsignelser över honom, visar på det motsatta, då det visar att han inte hade gjort det minsta försök att vara tillmötesgående med de otroendes ledare.

Beviset i sura An-Najm (53) i samband med uppenbarelsen utifrån vilken berättelsen sägs ha smygit sig in i, går emot sitt eget uppsåt och syfte.

Passagerna från Koranen som direkt motsäger denna berättelse är följande:

’’Om (han som fått förtroendet till uppenbarelserna hade tillfogat) något ord och påstått att det var Vårt,
skulle Vi ha gripit hans högra hand
och sedan ha skurit upp hans kroppspulsåder.’’
Koranen 69:44-46

‘’...Säg (Muhammad) : ‘’Det tillkommer inte mig att ändra denna (text) efter mitt huvud. Jag följer bara vad som har uppenbarats för mig...’’Koranen 10:15

’’ingen lögn kan komma vid den vare sig öppet eller på hemliga vägar! Nej, den uppenbaras av en allvis Gud, som allt lov och pris tillkommer.’’
Koranen 41:42

’’Det är Vi som har uppenbarat denna Koran steg för steg och Vi skall visst slå vakt om den.’’Koranen 15:9

’’Så (har vi gått väga) för att stärka din övertygelse; ja. Vi har fogat ihop dess stycken i den bästa ordning till ett väl sammanhållet helt.’’Koranen 25:32

Av detta kan utläsas att Koranen upprepade gånger försäkrar att Allah har beskyddat den mot alla möjligheter att manipuleras med, direkt eller indirekt, det är inte profetens sak att ändra i den eller lägga något till den. Om han skulle ha gjort det, skulle Allahs allvarliga straff oundvikligt och oemotståndligt ha kommit över honom. Dessa tydliga och positiva uttalanden motsäger direkt berättelsen att profeten, fred och välsignelser över honom, på eget bevåg eller att Satan skulle ha infört något i uppenbarelsens text. Inte bara det. Den påstådda interpolationen kränkte Koranens fundamentala läror – monoteism (tauhid) och därmed utgör den shirk som Allah varnar emot i Koranen och som Han inte under några omständigheter kommer att förlåta.

Berättelsen är således helt den motsatta till de specifika uttalandena som finns i Koranen och också när det gäller andemeningen och betydelsen i texten som helhet. Som sådan är berättelsen helt ovärdig när det gäller dess trovärdighet. Detta gäller inte bara utifrån en muslimsk synvinkel, utan också utifrån historikers synvinkel.

De två passager från Koranen som sägs ha uppenbarats som en följd av berättelsen är följande:

’’DE (SOM sätter gudar vid Guds sida) försökte fresta dig (Muhammad) att lägga åt sidan det som vi har uppenbarat för dig och (locka dig att) sätta samman något annat som du kunde tillskriva Oss. (Om du hade gjort detta) skulle de säkert helt ha tagit emot dig som en kär vän!
Och om Vi inte hade gjort dig stark i tron, hade du kunnat gå dem litet till mötes.
Vi skulle i så fall ha fördubblat ditt straff i detta liv och fördubblat det efter döden och du skulle då inte ha funnit någon som tog dig i försvar inför Oss.’’Koranen 17:73-75

Dessa verser uppenbarades 11 eller 12 år efter kallan till profetskap.

’’Vi har aldrig sänt ett sändebud eller en profet före dig utan att Djävulen försökt misstänkliggöra hans avsikter. Men Gud korsar Djävulens plan och ger sina budskapfasthet och klarhet. Gud är allvetande, vis.’’Koranen 22:52

Denna vers uppenbarades under första året av Hijra (utvandringen).

fortsättning följer.......................

Bismillah


..........fortsättning

Om man tittar lite mera noga så ser man lätt att deras texter, inte stödjer denna berättelse utan tvärtom motsäger den.

Den första passagen visar att det var de otroende som försökte förmå profeten att göra en kompromiss med dem, och inte att det var han som ville göra det. Passagen säger också att Allah har gjort profetens hjärta fast mot såna försök från de otroende. Poängteringen ligger här på intensiteten i de otroendes försök, och Allahs favör för profeten, fred och välsignelser över honom, att inte luta mot de otroende i någon mån. Slutligen varnar denna vers, 22:52 för att om profeten, fred och välsignelser över honom, skulle ha lutat sig det minsta genetemot de otroendes förslag, så skulle han obönhörligt ha blivit straffad av Allah.

Det är underligt att orientalisterna nämner dessa verser som uppenbarades 8 eller 9 år efter den så kallade incidenten som en försäkran från Allah, eftersom så många stora händelser har hunnit ske under den tiden, inklusive Hijra.

Beviset finns i sura An-Najm (53)

’’Och han talar inte av egen drift
nej, (det är) uppenbarelsens ord.’’ Verserna 3-4.

Suran belyser att profeten, fred och välsignelser vare över honom, inte har gått vilse, inte felat, inte heller talar han utifrån sin egen önskan, utan vad han ger ut är den enda uppenbarelse som givits honom. Det är omöjligt att tänka att profeten, fred och välsignelser vare över honom, genast skulle lägga till två versen i suran själv, och genom det motsäga själva grundfrågan i suran. Det finns över 15 versioner av händelsen och alla dessa överensstämmer i att profeten, fred vare över honom reciterade hela sura An-Najm vid detta tillfälle och därefter föll ned på pannan vid slutet av den.

De påstådda rimmade verser lyder följande,

’’Dessa är upphöjda svanar. Vars förbön sannerligen kan förväntas. ’’
Dessa två påstådda verser passar inte in någonstans i suran. Om vi bara sätter in dom efter verserna 19 och 20 skulle det stå följande,

’’HAR ni ägnat en tanke åt Al-Lat och Al-Uzza’’ (19)
och Manat, den tredje (som ni dyrkar)?’’ (20)

’’Dessa är upphöjda svanar. Vars förbön kan förväntas. ’’ (???)

’’Förbehåller ni alltså manlig, och tillskriver Honom kvinnlig avkomma’’ (21)
’’Det är sannerligen en ojämn fördelning!’’ (22)
‘’Nej dessa (gudinnor) är ingenting annat än namn som ni och era förfäder har uppfunnit; Gud har aldrig gett tillstånd till detta. – De följer endast lösa antaganden och vad som faller dem in. Men ändå har vägledningen från deras Herre nått dem.’’ (23)
’’Eller ska människan få allt vad hon önskar?’’ (24)
’’Nej, (de som anropar krafter som de tror har del i Guds makt, skall veta att) allt i det kommande livet och i denna värld tillhör Gud.’’ (25)

En snabb blick visar att de påstådda satansverserna inte passar in på någon plats i sura An-Najm. Hela texten från vers 19 till slutet av suran har en enighet och obrutet sammanhang både när det gäller tema och ordningsföljd. Det finns ingenting om ’att ge med sig’ i frågan om förbön för någon; ingen mjukhet av principen när det gäller invdividuellt och personligt ansvar, ingen mjukhet av fördömandet hos de otroende ledarna och inget utrymme ges för att tillmötesgå deras attityd.

Följande tilläggsinformation bör noteras i denna insinuation.

Berättelsen finns tillgänglig i ca ett dussin antal olika versioner och har inte en stark kedja av berättare (isnad). Den ses rent tekniskt som Mursal – betydande att dess isnad inte tar sig förbi den andra generationen (Tabi’un) efter profeten, fred och välsignelser vare över honom. En av versionerna kan spåras tillbaka till ’Abd Allah Ibn ’Abbas som ögonvittne, som föddes ca 5 år efter den påstådda händelsen sägs ha hänt. Bortsett från det, så har alla personer i denna isnad namn som anses vara svaga, icke trovärdiga eller är okända.

Rapporten i sig själv lider av svåra olikheter och motsättningar i alla de fyra viktiga aspekerna:

-Tillfället för händelsen
-Vilken typ av händelse det är
-Ordalydelsen av de påstådda ’satansverserna’ – så många som 15 olika texter
-Effekten eller följden av den påstådda händelsen

Det finns rapporter som säger mer signifikt, att medan de otroende hörde de påstådda ’satansverserna’ så hörde de troende dom inte. Alla versioner visar enhälligt att ingen av profetens, fred och välsignelser vare över honom, följeslagare protesterade eller att någon av dom kände sig obekväm, när han påstås ha yttrat dessa verser, inte heller att han senare skulle ha uteslutit dom. Det är en sådan ovanlig incident som skulle ha handlat om ge ut några komprometterade verser och därefter dragit dom tillbaka, så det borde ha berättats av någon av alla profetens, fred och välsignelser över honom, följeslagare.

’Abdalla Ibn Mas’ud har sagt att sura An-Najm var den första suran, som profeten, fred och välsignelser över honom, reciterade framför samlade troende och icke troende vid Kaba. När han avslutat den så knäböjde han och lade pannan i marken, och alla som var närvarande, troende och icke troende gjorde detsamma. Det är ett välkänt faktum att profeten, fred och välsignelser över honom, inte offentligt kunde be gemensam bön muslimerna eller recitera Koranen vid Kaba före ’Umars, må Allah vara nöjd med honom, konversion, och uppenbarelsen av An-Najm skedde efter hans konversion. ’Umars, må Allah vara nöjd med honom, konversion var av stor betydelse för Islam.

Koranen hade den överväldigande effekten på varje icke troende Quraize som hörde den och deras ledare som t.ex. ’Utbah Ibn Rabi’ah hade själva medgivit detta. Därför deltog icke muslimerna säkerligen i nedfallandet på pannan som det uppmanas till i den sista versen i suran, utan att inse vad dom gjorde och de gjorde det tillsammans med muslimerna. Eftersom Qurayzes ledare knäböjde eller visade att dom gjorde det, måste de ha varit pressade av sina följeslagare att ge en förklaring för sitt handlade. När dom insåg vad dom hade gjort, så behövde de sannerligen ett berättigande för deras oavsiktliga handling då de utförde Koranens påbud.

Ett annat faktum som måste poängteras i samband med detta är att texten i de så kallade ’satansverserna’ inte var något nytt som uppkom vid detta tillfälle. Det var en gammal fras som de hedniska Qurayze brukade recitera för att ära deras gudinnor medan dom cirklade runt Kaba. Det ska också ihågkommas att de otroende brukade orsaka oljud och störa, vid de tillfällen som profeten, fred vare över honom, brukade recitera Koranen offentligt. Därför är det mycket troligt att när profeten, fred och välsignelser vare över honom, reciterade suran och nämnde al-Lat och al-’Uzza under sin recitation på ett anklagande sätt, så avbröt några av de otroende Quraiyze omedelbart och protesterade genom att ropa ut dessa rimmade verser. Påtagligt är att en del av versionera tydligt klargör att ’satansverserna’ inte sades av profeten, fred och välsignelser vare över honom, utan av Satan eller några av de otroende, och dom klargör att muslimerna inte hörde det.

Källa: ProphetMuhammad.org (med smärre sammandrag av texten)

Bismillah

- och din 'teori' kan du styrka via - källan......?

Kristna araber dyrkar väl också 'månguden' då eftersom det står att läsa Allah på de ställen som det i engelska Bibel-översättningar står Gud.
Vet dom det tror du?

Bismillah

GayMan

Jaha och det kan du styrka via någon autentisk källa? Slå gärna ihop dig med Ayan för att söka efter den - jag är inte knusslig. Jobba på!

Det största misstaget monoteister gör är att de bara tolkar saker och ting på ett sätt. Araberna dyrkade självfallet inte endast statyerna i sig, utan kontaktade högre makter genom statyerna. Detta kommer givetvis inte du att erkänna eftersom det går mot din tro. Men alla ni som kan tänka utifrån mer än ett perspektiv förstår säkert vad jag menar.

De första kristna biblarna skrivna på arabiska hade beteckningen "Eli" eller "Elohim". Men jag kan låta muslimer leva med sin fasad.


Och islams gudsbild utvecklades ur dessa "konstiga" saker. Rättställer du att man utrotade flera arabiska kulturskatter?

Jag skulle vilja veta hur muslimer viftar bort bland annat Ibn Ishaqs kommentarer och anser att hadithen är fabricierad. Vad har ni för argument för det?

Ibnhazm ansåg att den är fabricierad eftersom Ibn Ishaqs inte levde under Muhammeds tid. Rätt roligt att samme person håller Bukharis hadither varmt om hjärtat när Bukhari föddes nästan 200 år efter Muhammeds död.

Varenda människa insatt i religion bör väl veta om att islam är en blandning av judiska lagar, krist-gnostiska berättelser och arabisk kultur? Att sedan judendomen är en blandning av assyrisk teologi, monoteism och egyptisk teologi gör ju inte saken bättre.

Massa arabiska kulturskatter förstördes, brändes och vandaliserades av muslimerna. Det är ett hån och ett brott mot varje folkslag som fått sina kulturskatter skändade att göra något sådant. Som tur är så överlevde Egyptens kulturskatter trots islamsk aggresiv invasion. Irans kulturskatter lyckades inte lika mycket. Tusentals år av iransk historia, kultur, arkitektur, religion, samhällsvetenskap, filosofi, astronomi, astrologi osv förstördes. Man får tacka parserna att de lyckades rädda en del zoroastriska skrifter annars hade zoroastrismen troligen gått samma öde till mötes som de arabiska religionerna.

Ändå så var Allah en av alla gudar i arabisk religion. Inte den ende men herren över månen. Såklart var muslimer snabba att förstöra de statyer och skrifter om månguden Allah för att undanröja alla bevis.

Hur kommer det sig att enligt islam så fanns det hundratals olika gudar/gudinnor, statyer och skrifter som fanns hos araberna innan Muhammed dök upp men vi vet knappt något om de idag? Finns inte många statyer kvar och skrifter om dem kan vi glömma att man finner så ofta. Vart försvann de? Fick de vingar och flög iväg?

Här har jag hittat lite grejer av intresse.

http://en.wikipedia.org/wiki/Hubal
http://en.wikipedia.org/wiki/Sabians

"When Muhammad conquered Mecca, he ended the Quraysh's tradition of idol-worship by smashing the statue of Hubal along with the 360 idols at the Kaaba." oj va snällt , typ som när dom kristna byggde kyrkor på våra blotplatser.

Ja, den här systematiska utrotningen av folkliga trosföreställningar pågår fortfarande i många delar av världen som muslimsk och kristen mission.
Gudarna lär dock inte gå under för att man demolerar deras bilder, så hopp finns det än.

Som alla andra folk, innan dom stora moneteiska religionerna, hadde även araber många gudar man dyrkade. Eller kan du bevisa motsatsen? Det sägs att en av dessa många gudar var månguden Allah. Och att även månguden Allah var profeten Muhammed gud, innan det fanns Islam.

Jag har ordagrant inte sagt att Islams gud Allah är det samma som månguden Allah. Men namnet tycks vara det samma. Har du något emot att araberna hadde förut många gudar? Att dom även hadde en mångud, kallad Allah?

Och om det nu skulle vara så att profeten Muhammed började kalla Islams gud för Allah, samma namn som månguden, så skulle det vara så hemskt? Namn som namn.

Det var länge sedan i Sumer, 3000 år före kristus, då hadde sumerna en mångud kallad, Sin eller Nannar. Många tror att månguden Allah har sitt ursprung där. Men ingen vet säkert om Nannar är det samma som månguden Allah, före Islam.

Googla lite....