2007-10-12, 23:13
#121
Ron Pauls kampanj (revolutionen) är organiserad som en marknad.
Sympatisörer skapar ett utbud av tjänster som främjar kampanjen på olika sätt. Andra sympatisörers preferenser fungerar som en efterfrågan som allokerar framgång till olika såna tjänster.
Exempel på kampanjtjänster är videoklipp (idag har t.ex. en placerat sig som dagens mest populära videoklipp på youtube, och på 10-i-topp-listan över de mest populära youtube-klippen någonsin med över 11000 digg), musik, förslag till TV-reklamspots, tidningsannonser, affischer, sätt att sprida budskapet, blogginlägg, lokala möten, penninginsamlingar som de via pledgebank och t.o.m. så har meetupgroups själva samlat pengar online till inköp av lokal TV-reklam med egendesignat innehåll. Det tillhandahålls websidor med forum, samlingar av informationsmaterial och som länkat i inlägget ovan det här, även information om själva kampanjen! Det finns realtids"noteringar" inte bar för den officiella internet-insamlingen, utan även över antalet meetupgroups och deras medlemmar. Snart kanske också om massmedias rapporteringar om Ron Paul. Sån information om själva kampanjen kan potentiellt hjälpa sympatisörer att styra sina insatser (pengar, fältarbete, informationsbearbetning m.m.) till de delar där de gör bäst nytta. Tycker man att kampanken är för svag i New Hampshire, så kan man på olika sätt styra sina insatser dit.
Det officiella kampanjhögkvarterat verkar mest betraktas som långsamt och passivt. Det är förstås omöjligt för de 30-40 personer som Ron Paul nu har anställt att centralplanera en stor kampanj bättre än vad 10 000-tals aktivister och miljoner kan göra genom spontan samordning via internet.
Det hela improviseras och utvecklas snabbt. Sympatisörernas resurser allokeras automatiskt till de åtgärder som ger bäst "avkastning". Ron Paul är en central och begränsad resurs. Någon föreslog att han skulle ta några timmar i en filstudio där han gör en rad olika uttalanden på olika sätt som filmas i högupplösning ur olika vinklar. Sympatisörer skulle då få mycket mer och flexibelt material att klippa ihop till videos och TV-reklam än vad som idag råkar finnas tillgängligt från intervjuer och debatter...
Andra kandidater hemlighåller hur den löpande penninginsamlingen går, uppenbarligen därför att de är rädda att anhängare inte är kapabla att hantera sån information. Och de investerar miljoner dollar för att locka donationer (varje insamlad dollar kostar dem alltså ett tiotals cent i omkostnader) och de betalar även dyra mediakonsulter för att tala om för dem vad de ska säga i debatter och för att utforma annonser.
Den hundraåriga politiska traditionen med "Führern och Massan" är på väg ut. Internet har sänkt interaktionskostnaderna så mycket att en kampanj kan skötas som en marknad. Stordriftsfördelarna med central koordination har försvunnit. Metoden som används för att sprida det libertarianska budskapet, är i sig ett uttryck för libertarianism!
Sympatisörer skapar ett utbud av tjänster som främjar kampanjen på olika sätt. Andra sympatisörers preferenser fungerar som en efterfrågan som allokerar framgång till olika såna tjänster.
Exempel på kampanjtjänster är videoklipp (idag har t.ex. en placerat sig som dagens mest populära videoklipp på youtube, och på 10-i-topp-listan över de mest populära youtube-klippen någonsin med över 11000 digg), musik, förslag till TV-reklamspots, tidningsannonser, affischer, sätt att sprida budskapet, blogginlägg, lokala möten, penninginsamlingar som de via pledgebank och t.o.m. så har meetupgroups själva samlat pengar online till inköp av lokal TV-reklam med egendesignat innehåll. Det tillhandahålls websidor med forum, samlingar av informationsmaterial och som länkat i inlägget ovan det här, även information om själva kampanjen! Det finns realtids"noteringar" inte bar för den officiella internet-insamlingen, utan även över antalet meetupgroups och deras medlemmar. Snart kanske också om massmedias rapporteringar om Ron Paul. Sån information om själva kampanjen kan potentiellt hjälpa sympatisörer att styra sina insatser (pengar, fältarbete, informationsbearbetning m.m.) till de delar där de gör bäst nytta. Tycker man att kampanken är för svag i New Hampshire, så kan man på olika sätt styra sina insatser dit.
Det officiella kampanjhögkvarterat verkar mest betraktas som långsamt och passivt. Det är förstås omöjligt för de 30-40 personer som Ron Paul nu har anställt att centralplanera en stor kampanj bättre än vad 10 000-tals aktivister och miljoner kan göra genom spontan samordning via internet.
Det hela improviseras och utvecklas snabbt. Sympatisörernas resurser allokeras automatiskt till de åtgärder som ger bäst "avkastning". Ron Paul är en central och begränsad resurs. Någon föreslog att han skulle ta några timmar i en filstudio där han gör en rad olika uttalanden på olika sätt som filmas i högupplösning ur olika vinklar. Sympatisörer skulle då få mycket mer och flexibelt material att klippa ihop till videos och TV-reklam än vad som idag råkar finnas tillgängligt från intervjuer och debatter...
Andra kandidater hemlighåller hur den löpande penninginsamlingen går, uppenbarligen därför att de är rädda att anhängare inte är kapabla att hantera sån information. Och de investerar miljoner dollar för att locka donationer (varje insamlad dollar kostar dem alltså ett tiotals cent i omkostnader) och de betalar även dyra mediakonsulter för att tala om för dem vad de ska säga i debatter och för att utforma annonser.
Den hundraåriga politiska traditionen med "Führern och Massan" är på väg ut. Internet har sänkt interaktionskostnaderna så mycket att en kampanj kan skötas som en marknad. Stordriftsfördelarna med central koordination har försvunnit. Metoden som används för att sprida det libertarianska budskapet, är i sig ett uttryck för libertarianism!
