En tripp till Asien (knark...)

För ca ett halvår sedan bar det än en gång iväg mot Sydost-Asien. Syftet var i första hand studier, ett uppdrag som skulle visa sig svårare än väntat för en sådan som jag.

Det var jag och tre andra kompisar från Sverige som åkt ner för att vidga våra vyer. De första veckorna flöt på och studierna gick i princip som de skulle. Festandet var lugnt och sansat och för det mesta blev det bara gräs vid bungalowen, och en hel del kratom.
Vår ”hyresvärd” hade en bror som var polis på ön, brodern hade dessutom ett kratomträd på sin baksida som han tog med mig till där vi plockade blad bäst vi ville, dock var trädet fortfarande ungt, så vi var tvungna att vara varsamma med att inte ta för mycket blad. Men så en dag stötte jag på en annan kille, som visade sig vara våra husvärdars kontakt till gräset som såldes. Jag tog upp frågan om kratom, då ägarna till bungalow byn inte kunde förse oss med så mycket som vi ville ha. Och han ringde något nummer och bad dem koka extrakt på färska löv. 4 timmar senare kom han tillbaka med en PET-flaska full av gult smaskigt te. Han skar av en annan flaska och fyllde den med is. Sedan fyllde han den till hälften med kratomextrakt och andra hälften med Cola. Och inom en timme hade vi druckit upp hela flaskan, som förövrigt kostade oss en svensk hundring.
Kratom är en mysig drog, men det thailändska färska kratomet skiljer sig markant i effekt från det balinesiska torkade som går att köpa på Internet. För det första är inte smaken lika horribel, för det andra är effekten mildare och inte lika sänkande. De torkade balinesiska löv som går att köpa behövs det betydligt fler av, och effekten har betydligt mycket mer likheter med opiater som tramadol, kodein, morfin etc. Det thailändska däremot skänker enbart de ångestdämpande egenskaper som opiater har, utan kliet, slöheten och den ”gripande känslan”. Det ger mer en skön bedövning samtidigt som det piggar upp på ett sätt inte helt olikt ett svagt kokainrus, samtidigt kaffe och yohimbe, utan yohimbes negativa biverkningar.
Detta extrakt visade sig vara mycket potent på just det sättet och vi befann oss snart ute på en mindre 70-tals klubb och dansade natten bort innan vi återvände till den långa stranden och en av reggae barerna som ännu ej stängt för kvällen där det gick rykten att en av medlemmarna från thai-reggae bandet Job 2 Do skulle uppträda. Något jag dock aldrig såg skymten av.

Men efter ett par veckor tröttnade jag på ö livet och drog mig tillbaka till den kaotiska huvudstaden. Där spenderade jag några dagar liggandes i mitt eviga cannabisrus som kom att förfölja mig månaderna igenom under resans gång. Jag bestämde mig för att lämna landet för att besöka det sydöstra grannlandet istället som jag hört mycket ”gott” om. Så nästa morgon bar det iväg. Första biten av resan gick som på räls. Jag färdades tillsammans med några japaner, en korean och en äldre hippie dam från England, en sådan där typisk ”jag älskar Indien” kvinna, vilket också var det land hon inte helt oväntat drog paralleller till titt som tätt.
Efter vi passerat gränskontrollen och fått våra visum försvann dock den väg vi tidigare färdats på, och ersattes av något som mer liknande upplöjda hjulspår i en gigantisk öken/åker med några få enstaka hus vid sidorna om vägen. Bussen var av ungefär lika värdelös kvalité som själva vägen vilket skapade en 1+1=3-effekt, så vi var alla halvt mörbultade när vi äntligen kom fram till den stad de tagit oss till, men humöret var fortfarande på topp!

Väl i staden påbörjades jakten på cannabis vilket visade sig vara svårare än jag anat. Nu ska jag inte lura någon här genom att påstå att det var svårt. Efter att ha frågat tre moto-chaufförer hittade jag en som var tillräckligt vältalig i engelska för att förstå var jag var ute efter. Han försvann iväg med vad som senare visade sig vara alldeles för mycket pengar för gräs i detta land och kom sedan tillbaka med en påse med ca 14-16 gram fint gräs från det norra lilla granlandet.

Dagen därpå kom en av mina Svenska vänner till staden jag befann mig i. Jag hade tidigare under dagen gått till stadens apotek för att se om ryktet om alltings tillgänglighet stämde. Vilket visade sig vara ett fullt korrekt påstående. Väl hemma fyllde vi en PET-flaska med vatten och körde ner ett rör kodein brustabletter. Sedan knaprade vi upp hälften av de införskaffade valierna och meckade ner några tillsammans med gräset. Någon timme senare var vi på party humör och begav oss till stadens största klubb vid namn Zone One. Där började vi dricka redbull och vodka vilket inte helt oväntat raserade våra omdömen ytterligare.
Någonstans här började jag tappa verklighetsuppfattningen och minnesluckorna är stora. Men jag mins hur jag stod och dansade på en upphöjd platå tillsammans med min kompis och några tjejer som tyckte vi var för sinnessjuka för att ignorera. Diffusa minnen sitter kvar i min hjärnbalk av att jag sedan kom överens med en av tjejerna som kunde prata granlandets språk, som jag förövrigt studerar, att vi skulle bege oss till ett karaoke hak o sjunga sånger och dricka öl.
Då jag dagen innan blivit meddragen av några tuk-tuk chaufförer till ett liknande ställe var jag mycket skeptisk, då det stället hade haft fullt av kvinnor som ”jobbade” där, något jag inte uppskattade så värst mycket. Dagen innan hade de förövrigt sagt att hela kalaset skulle kosta 20 dollar, något som i slutändan blev 100 dollar. När vi fick in notan fick en utav dem dålig samvete för att priset var så mycket högre en beräknat, så han bad om ursäkt några gånger innan han kom på den briljanta idén att hyra ett sovrum plus en av tjejerna som jobbade där åt mig. Normalt sett skulle jag nog ha blivit ytterst upprörd över detta, men tillräckligt mycket tid hade redan spenderats i dessa trakter för att förstå att det för honom var något helt normalt och en vänlig gest. Så jag gick o la mig på golvet i rummet och sa till henne att hon fick sova i sängen om hon ville, eller åka hem om hon hällre ville det (om hon nu hade ett annat hem…)
Dagen efter vaknade jag ur min alkoholiserade valiumdimma av att en av killarna som varit med natten innan väckte mig ur min skönhetssömn på betonggolvet och plötsligt är vi tillbaka vid den dag jag egentligen tänkt skriva om.

Trots mina erfarenheter dagen innan åkte vi till ett karaokeställe, men denna gång ett betydligt fräschare sådant utan ”supportflickor”. Själv mins jag ingenting av detta, men min kompis har berättat för mig i efterhand. Dagen efter vaknad jag upp hos en av dem som vi dansat med kvällen innan. Vi bestämde oss för att köpa matsäck och bege oss till en mindre sjö/fördämning där det fanns hängmattor i skuggan, för att spendera dagen till att vara bakfulla och röka cannabis. Då jag fortfarande hade en masa valium kvar blev det till att tugga några denna morgon också, vilket i vanlig ordning saboterade mitt omdöme ytterligare.

Senare samma dag kom en av de andra svenska kompisarna och vi bestämde att hon och min andra kompis kunde få mitt rum då jag kunde sova hos hon som vi var med, låt oss från och med nu kalla henne Srey.

Dagen efter det bestämde jag och Srey att vi skulle bege oss till landets huvudstad och besöka hennes släktingar. Så vi åkte till hennes arbetsplats nära en av de kändaste restaurang gatorna i denna stad och tog ut ”tjänstledigt” (det finns inga sådana system i detta land, det finns knappt något system överhuvudtaget)
Väl i huvudstaden åkte vi direkt vidare till en mindre stad mest känd för sin färga över Mekong på vägen mot det syd-östra grannlandet. Och helt plötsligt vaknar jag upp ur min psykotiska tillvaro av att jag befinner mig långt ute på landsbygden hos hennes mormor. Där stannade vi ett par dagar innan vi drog till landets Södra paradis, känt för sina stränder som nästan håller samma mått som det västra grannlandets, men med betydligt mycket liberalare syn på cannabis. Vilket jag självklart såg som ett plus. Dagarna flöt på och efter en vecka åkte vi tillbaka till huvudstaden.

Väl där tog vi in på ett gästhus vid stadens kända område runt sjön. Cannabis fanns i överflöd och det tog inte många dagar innan jag var precis lika fast där som många andra utav de boende. Cannabis röktes från morgon till kväll, opium drack och röktes var och varannan dag. Valium dracks med öl och meckades med gräs. Helgerna smög jag o några irländare iväg och införskaffade oss ett parti extacy och yabba (metamfetamin), och tog det i samma soffa som vi spenderade större tiden av dagarna (förutom under själva dagen då Srey tvingade med mig på diverse äventyr till kompisar och släktingar staden runt).

Extacyn i detta land höll otroligt bra kvalité. Då menar jag verkligen otroligt bra. En E motsvarade 2-3 standard Svenska billiga ”klubb E”. Själv är jag inte förtjust i tjack. Jag skulle vilja påstå att det är den hemskaste drogen jag vet om, inte minst metamfetamin. Men trots detta var jag tvungen att testa denna ökända drog vid namn yabba.
Först rökte vi upp det lilla röda pillret vi fått, med enbart effekten av vakenhet tjacktugg. Sedan drog vi i oss de fina kristallerna på det. Då började det hända saker på riktigt och de välbekanta rysningarna spred sig som en eld i kroppen. Det är ungefär vad jag har att säga om tjack. Sedan följde en hemsk avtändning med den vidriga bitande känslan runt hela mitt huvud och oros pirret i varenda muskel.

Så en dag hade jag bestämde sig jag och Irländaren för att köpa lite heroin för att se vad det egentligen var frågan om. Vi sa till Srey och irländarens vänner att vi skulle gå och köpa käk och smög sedan iväg till hans rum för att försöka få i oss skiten. Först försökte vi röka det, men då vi inte hade några vettiga verktyg till detta, utan att slösa mängder, insåg vi att det ända alternativet vi kunde komma upp med var att snorta det. Så upp med klumpen på bordet för att sedan hacka sönder den med ett kreditkort och dela upp i två linor och bara några minuter senare satt vi båda som två zombies. Ruset av att snorta H kan närmast beskrivas som identiskt med oxycontin för er som vet vad det är.
För er som inte vet det består ruset av ett lugn, andningen blir långsammare, en gripande euforisk känsla tar över runt huvudet och kroppen. Att bara ligga och stirra i taket blir plötsligt otroligt intressant och stress/rastlöshet känns ljusår bort. En stark bedövande känsla brukar kunna kännas runt ansiktet och andra kroppsdelar samt ett för vissa irriterande, och för andra underbart kli, som mest påminner om klådan från allergiutslag, vilket inte är helt fel då opiater har förmågan att släppa lös histamin i kroppen (om jag inte minns fel??)
Timmarna gick och Srey med de andra kom och knackade på. Vi tvingade upp oss själva och öppnade. Då de flesta redan var fullt medvetna om att vi gillade att dricka opium, samt att alla andra rökte cannabis hela dagarna, så var det faktiskt ingen som kom på oss. Av någon anledning har de flesta betydligt högre social tolerans jämt emot opium en heroin, vilket kanske inte är helt konstigt med tanke på vad man får lära sig, och vad heroin faktiskt kan ställa till med. Men jag vill göra alla medvetna om att opium har samma förmåga, om än på ett mildare plan. Opiater är alla de samma. Som skilnaden mellan skunk och svenskt skithasch, öl och vodka, oxazepam och clonazepam, kodein, heroin…

Efter några veckors flummande tröttnade Srey på att sitta dag ut och in och titta på en bunt sinnessjuka västerlänningar med tendensen att knarka sönder sig. Så vi begav oss tillbaka till det västra populära grannlandet där hennes moder bodde tillsammans med en inländsk man från just det västra populära grannlandet… och där bodde vi sedan vid gränsmarknaden i en och en halv månads tid. Och mitt knarkande var nu ren och skär historia.

Mycket mer han hända innan hemfärd. En vecka besök på fängelse för narkotikasmuggling bland annat. Men det är en annan historia. Sorry om detta inte håller måttet att få ligga här bland tripprapporterna, men jag kände att jag var tvungen att skriva av mig någonstans, och detta var det mest lämpliga stället jag kunde hitta..

Trevlig läsning

Varför får man aldrig veta vart du var någonstans?

Gillade din ganska annorlunda historia, men du hade mer än gärna fått dra ut på den eller berätta mer om din resa, jag hade uppskattat det i alla fall

Rubriken innehåller Asien lite senare nämner han sydost-Asien osv osv
så jag gissar på att var nånstans i Asien men jag är inte säker

Förövrigt rolig o bra läsning!
4/5

Då jag skrivit om just det thailändska kratomet som faktiskt bara är utbrett i södra thailand och i vissa områden av Malaysia borde det förklara vart utgångspunkten befinner sig..

Förövrigt vill jag inte skriva ut gästhus, orter, och hälst inte ens städer. Det finns jättemånga på detta forum jag gärna ser på de ställen jag befunnit mig på, men det finns också nötter som jag anser inte ska vara där. De som är påväg till S.O.A. eller rest runt i de trakterna borde kunna räkna ut vilka städer jag skriver om om de läst på en aning om länderna innan de drar dit. Men kom ner och häng för mysigt är det! Nu gäller det bara att få ihop pengar igen. Pengar... suck...

Jag gillade denna reseskildring väldigt mycket. Den får mig verkligen att längta tillbaka, det var ett tag sedan nu. Jag blev förstås väldigt sugen på att höra mer om fängelsevistelsen också.

kortfattat var det som så att jag o Srey befann oss i gränsstaden (på "fel" sida av gränsen). Så en dag kom vi fram till att det skulla vara schysst om vi kunde få tag på lite thc-innehållande växter. Så jag gick ut för att utfråga tuktuk killarna i min närhet. Men var och en av dem sa att risken var för stor för att sälja och tipsade mig istället om att åka över gränsen o köpa själv.
men då jag redan åkt in och ut från thailand 3 gånger kunde jag inte längre få VISA-on arrival, och var därmed tvungen att besöka thailands ambasad i det land jag reste över till för att köpa ett nytt visum. Och detta tedde sig för komplicerat för något så relativt onödigt som fet.

Men plötsligt kom Srey på den brillianta idén att hon kunde åka över då hon ägde ett border-pass och införskaffa de åtråvärda växterna. Sagt och gjort.

Timmarna gick och ingen Srey kom tillbaka. Jag började sakterligen nojja ur och gick fram mot senkvällen till polisstationen och frågade om de tagit någon tjej från granlandet i 20 årsåldern. Men på stationen visste de ingenting och bad mig istället åka till gränsstationen dagen efter.

Dagen efter ringde dock Srey och förklarade läget. Polisen hade haffat henne på gränsen men ca 10g gräs, och krävde 2000 baht i lösen. Jag ringde hennes låssasfar och bad honom komma och hjälpa oss, vilket han gjorde. han tykte jag skulle följa med till stationen trots att Srey hade avrådit mig från det, så upp på hojjen och iväg.

Väl på stationen började poliserna ställa frågor. Det visade sig att Srey hade sagt att hon varken hade släkt, vänner eller pojkvän i detta land, men kände en thai som kunde betala de 2000 bahten. När de fick se mig steg dock priset markant och plötsligt viste de inte hur mycket de ville ha egentligen, så de avslog förhandlingen för dagen och hon fick sitta kvar i cellen tillsammans med tjacksmugglarna...

Dagen därpå hade hon förflyttats till provinsens "huvudstad". jag och låssaspappan åkte dit och härgade vidare. Jag fick gå in och hänga i killcellen då jag inte var välkommen i tjejcellen. har sällan varit så nojjig som då. Folket i cellen var som människor oftast är, trevliga vanliga killar. Sådanna man möter titt som tätt i Asien. Sådanna man köper sitt knark ifrån... Nojjan låg helt och hållet mot poliserna. De låste dörren efter sig, och rent teckniskt skulle du kunna säga "ge oss 40,000 baht så får du gå ut igen". Men sådan tur var så skedde inget sånt.

Dock fungerade allt under mut-system. Ville man överlämna mat till sina anhöriga inlåsta var man tvungen att pröjsa vakten i handen. Lämna mobil, pröjsa vakten. Det mesta gick att göra om man bara drog upp tillräckligt med cash...

Efter en lång tids förhandling med idioter kom de fram till att de ville ha 10,000 baht. Men plötsligt ångrade sig fanskapen igen och ville ha 50,000 baht... Personligen ägde jag 8000 allt som allt. vilka jag självklart gav bort då jag var en bidragande faktor till hela detta senario.. Men det blev ingen frigivning denna dag heller, för precis när vi gjort upp hade klockan tickat över 18:00 och de slutade tvärt med alla förhandlingar... Så jag återvände till bangkok för att spendera natten där trots avståndet.

Dagen efter bar det iväg mot gränsstaden igen. Då jag lämnat ifrån mig alla pengar var jag pank. Jag hade fått hennes mammas bankomatkort för att överleva, men det hade inte fått in några pengar än då det var helg. Så mamman fick ringa o prata med personalen på gästhuset vid Soi Rambuttri som lånade ut en femhundring baht till mig. Sedan bar det av till norra busstationen och ännu en resa på 4 timmar.

Väl i provincens huvudstad firades thailändska nyåret för fullt, och det var omöjligt att ta sig fram genom staden utan att bli dyngsur av allt vatten som kastades och lera/puder som de glatt smetade i varandras ansikten. Jag försökte så gott det gick, men det var ett hopplöst fall. plötsligt ringde hennes moder och frågade vart jag var påväg, sedan kom hon med en "moppe", det visade sig att jag gått åt fel hålll, och att Srey nu var förflyttad till provincens riktiga fängelse där fångarna fick arbeta dagarna i ända. Tjejerna med att sy kläder från 08:00 till 18:00. Stannade de någongång under dagen blev de agade...

jag kände att det inte var läga att stå helt nergeggad o droppa vatten i korridorerna, men hade inte så mycket val. Jag, mamman och pappan satt och väntade timme in och timme ut. Tiden kunde nog inte gå långsammare, plötsligt kom en vakt och sa att han var maktlös till att släppa ut henne eftersom att hon var utlänning, och vi var därmed tvugna att åka till polisstationen och skicka en av de poliser som varit med vid penga förhandlingen.
Vi satte oss och väntade och hennes låssaspappa gick frma och tillbaka för att tala med sina landsmän. Plötsligt hettade det till ordentligt, jag förstod inte riktigt vad de pratade om, och först trodde jag att de inte tänkte släppa ut henne alls när jag såg modern komma tillbaka med tårar i ögonen. Jag gick närmare för att höra diskussionen. Polisen sa till pappan att folk från granlandet var smutsiga dåliga människor och att han vägrade fortsätta prata om han inte tog sin vidriga fru därifrån. Ett avtal hade gjorts innan om att Srey skulle komma var tionde dag och fylla i pappar på stationen i 3 månaders tid.. Något som triggade den hetsiga diskussionen ytterligare var att polisen krävde ett muntligt avtal av låssasfadern att om Srey missade ett av dessa tillfällen, eller stack hem till sitt hemland, så skulle pappan hamna i fängelse på livstid, alternativt dö...

Efter detta åkte de och hämtade henne och vi kunde alla åka hem igen och käka mat. Väl hemma blev allt som vanligt under loppet av några minuter, och fängelse historien var redan någonting vi alla skrattade och skämtade om tillsammans. men grannarna fick absolut inte veta något. Det passar sig verkligen inte för en tjej i dessa länder att hamna i fängelse, och inte minst för knark, och föräldrarna var mer än tacksamma över att jag erkände att jag var delaktig i inköpet, då det i regel accepteras socialt att killar röker knark. Speciellt västerlänningar som "alltid" kan försörja sig oavsätt sådant eller ej.. Nu borde jag ju visserligen bevisat motsattsen som enbart kunde bidra med 8000 baht och modern fick lägga 42,000.. Och efter hela denna incident var jag tvungen att fortsätta suga ut modern på cash då jag var extremt fattig tills jag hittade en källa att låna et par tusenlappar av hemifrån.

Så gick den biten till typ...

Aha ok. Kul att du skrev ned det också. 42.000 baht är ju knappast någon struntsumma i Kambodja, som jag antar att du menar. Var de inte rätt gringa på dig efter den lilla incidenten?

Underbar, underbar, underbaaaar tripprapport!!


ja hur låg det igentligen till med penga tillförseln? känns ju som en sådan resa borde gå på närmare 100k med flyg, bostad, mat, och för att inte tala om allt knaaaark!! hur länge bodde du där?
många små saker jag undrar över, t.ex. hur det gick att knarka så hårt, och sen bara lägga av? vare bara semester knark? nej usch, nu har du gjort mig väldigt nyfiken, tycker du skall skriva en liten novell eller dyl om hela din resa, måste ju veta hur de va i ett öst-asiatiskt fängelse med... och varför du bara satt där en vecka, man brukar ju nästintill få döds-straff!

Edit: du hade visst svarat på de mesta i inlägget ovanför (har haft öppe detta fönstret några timmar nu utan updatering...)