Sagan om två tomtars sökande efter skogen - Mexican Cubensis

Substans: Mexican Cubensis
Dos: ~1.? gram (första trippen)
Ålder: 18 Kön: Män Vikt: Oväsentligt
Tid: 5 - 6 timmar
Beskrivning: En underbar drog på fel plats
Utvärdering: Lärorikt, utvecklande och förberedande (inför framtida trippar)

I begynnelsen..

Så var det dags! De två goda kamraterna skulle nu äntligen testa de där inbjudande svamparna de fått tag på över internet. Eftersom ingen gramvåg fanns inom räckhåll fick den söndersmulade svampen läggas ut på ett fat för att sedan delas på hälften logiskt många gånger. De två kamraterna sköljde ner de knarkhaltiga svamparna med varsitt glas juice och satte sig sedan på balkongen för att invänta effekt. Efter ett litet tag började en ilande rastlöshet spridas i de unga männens kroppar, och de började båda frysa en aning. De begav sig in från balkongen och in i lägenheten. Den ene gick mot toaletten och lämnade den andre bakom sig i vardagsrumssoffan. Efter ha utfört sitt behov kom han tillbaka och insåg direkt att något stod galet till. Hans goda vän i soffan hade förvandlats till en tomte! "Mina ben är i vägen" sade tomten. "Man skulle skära av dem, fan vad skönt det skulle vara" fortsatte han och nickade övertygande, men hans kamrat var inte riktigt lika förvissad. Men att benen var i vägen, det höll han med om.

Tapeter

Nu började underliga ting ske runt omkring dem. "Har mina tapeter alltid sett ut såhär?" frågade kamraten, som nu även han var på väg in i ett tomtestadie. "Har de alltid varit såhär mörka? Eller är det solen som lyser på dem?" Sofftomten reste sig, trots att han bara minuter tidigare förbannat sina ben, och började med svampade ögon se sig omkring. Även han tyckte att tapeterna på något sätt hade förändrats. De såg mörkare ut, och liksom slarvigt uppsatta. De båda tomtarna fortsatte att inspektera lägenhetens alla väggar och deras mönster. Efter en tids besiktning kände tomten vars lägenhet de befann sig i att den ilande rastlösheten fortfarande fanns där. "Vi måste gå ut" sade han. "Det är så klaustrofobiskt här inne".

Ute i den fina naturen

Sagt och gjort, de båda tomtarna tog med sig en 50 cl PET-flaska med vatten, en pipa och lite gräs för att sedan bege sig mot den intilliggande parken. De märkte direkt att någon eller något hade mixtrat med färgerna. Färgskalan var dämpad på något sätt, men ändå otroligt intensiv. Den som hade skapat den här parken var ett designergeni utan dess like. Det gröna växte fram ur det bruna, och ur det gröna sköt träd och buskar upp, och på buskarna växte enormt vackra blommor. "Vad smakfullt" konstaterade den ene tomten, och började sedan prata om photoshopbegrepp som den andre inte riktigt var bekant med, men han fick snart lära sig och höll då förstående med.

Från park till park

De begav sig snart mot en ny park, bara ett hundratal meter därifrån. När de kom fram märkte de till sin förvåning att den var ÄNNU vackrare. En ljuv gräsmatta sträckte sig så långt ögat kunde nå, och längs dess kant växte träd i en linje. "Det här går jag ju förbi varje morgon på väg till skolan.. Tänk att gå förbi något så vackert varje dag utan att ens tänka på det" sade den ene och såg detta som en djup metafor om livet. De begav sig in i parken och vandrade under det eleganta taket som utgjordes av trädens alla grenar och löv.

"Hippies!" sade den ene tomten plötsligt förskräckt, och lite längre fram satt mycket riktigt en drös ungdomar vid en parkbänk. Just då kom två figurer som liknade en blandning av statens skräckpropaganda-narkomaner från åttiotalet och orcherna från Mordor upp för en angränsande trappa. De båda tomtarna tog det säkra före det osäkra och gick med raska kliv tillbaka mot park nummer ett.

Beslutet

När de åter stod säkra från alkolistorcher i den vackra parken bestämde de sig för att gå till en skog. De valde ut en lämplig sådan som den ene förklarade att han kunde vägen till. De begav sig med ivriga kliv mot den, och avståndet spelade ingen roll. De ville till skogs! På vägen passerade de en plats där en av stadens få murar som givetvis var täckt av obligatoriskt klotter låg till höger om dem, medan en sluttande gräsmatta med tillhörande buskage låg till vänster. Den ene tomten såg detta som en metafor; där människan lever växer det fram murar täckta av klotter och där naturen får vara orörd växer det fram blommor och gräs. Människans murar och betong flöt dock in i naturen på ett vackert sätt, så det besvärade inte tomten nämnvärt, utan resan kunde fortsättas.

Inne i betongklossen

Efter en stunds vandrande hade de lämnat naturens grönska bakom sig och stod på en tom parkeringsplats vid foten av ett stort varuhus. "Vi måste ha vatten" konstaterade den ene. "Vi måste in i den enorma betongsklossen!" De begav sig försiktigt in i den väldiga matvarubutiken. "Var har de egentligen något så naturligt som VATTEN på såna här ställen?" undrade den ene. Det tog inte lång tid förrän de fann de enorma lastpallarna med sötsatta substitut. Eftersom tomtarna absolut inte ville ha någon sliskig sockerdryck rynkade de båda på näsan och fortsatte leta! "Där!" sade den ene och pekade mot ett fönsterbeklätt kylskåp. Och mycket riktigt! Där på raden mellan Pepsi och Sprite såg de vad de letade efter - BonAQUA! Visserligen smaksatt med citron, men ändå! Vatten! De behövde nu bara betala sitt vatten och sedan fortsätta vandringen mot skogen. De gick förbi godishyllorna och såg hur hysteriska barn fyllde sina påsar med socker, och de både tomtarna upplevde detta som helt sjukt. Varför måste folk skyffla ansiktet med socker? Socker är ju värdelöst! De förblev utan svar och ställde sig i en kö för att betala.

Mardrömmen x2

När de stod där i kön och väntade på sin tur så stoppade den ene tomten sina händer i fickorna på sin munkjacka. En panik spred sig i hans kropp när han märkte att hans armar och händer var helt bortdomnade samtidigt som en kö började bildas bakom dem. "Det här kommer aldrig att gå" sade han, med en ren och skär panik i rösten till sin tomtekamrat, "Seriöst, det här kommer aldrig att gå." Tomtekamraten verkade inte riktigt förstå allvaret i situationen, men erbjöd sig att betala. Tomten vars händer nyss domnat bort tackade honom och ville nästan kyssa sin tomtevän av tacksamhet. Snart är det över tänkte han. Han började tänka på det förlovade landet, skogen som väntade.. Ah, skogen.. Lugn och ro. Långt ifrån köer och sockerknarkare..

Tomten väcktes med fasa ur sin dagdröm. Hade verkligen kassörskan sagt de förbjudna orden? De orden man som svampad tomte INTE vill höra när man står och ska betala i ett varahus med en ganska lång kö bakom sig. Jo. Köp nekat. "Öh, jaha, då har jag inga pengar på kortet" hörde han sin tomtekamrat säga. "Det är lugnt, jag kan betala" hörde han en annan röst säga. En röst som lät ganska bekant.. Åh nej, vad gör du! Abort! Abort! skrek tomtens hjärna när han med stapplande steg gick trängde sig fram mot kortläsaren. Med svettiga, darrande händer drog han sitt kort och skrev med bortdomnade fingrar in något som påminde om hans kod. Men hur skulle han kunna veta säkert? Fem siffror påminner så sjukt mycket om fyra siffror i sådana situationer. Tyvärr, köp nekat. Sade hon det verkligen igen? Det fanns ingen tid att fundera. Det var bara att springa.

Över vägen

De båda tomtarna sprang för sina liv därifrån. De ville bort från sitt misslyckande. "FAAN!!!" vrålade en av dem. Efter att ha sprungit en liten bit var de tvungna att korsa en tvåfilig väg. Det kan låta som en alldaglig och ganska enkel uppgift, men inte för en tomte, och särskilt inte för de här två tomtarna. Inte när vägen är starkt trafikerad. Inte idag..

Men den modige av dem såg dock snart en öppning! Mellan de där bilarna, och sen in mellan de där husen! Sen är skogen så gott som nådd. Nu gällde det, nu eller aldrig! "SPRING!!"

Det förlovade landet av hundbajs och ytterligare förudmjukelse

Den modige sprang, och över vägen kom han, in mellan husen där han stannade och vände sig om. Hans tappra och hjältemodiga verk hade nästan kostat honom att trampa i hundbajs, men nu var det bara att gå förbi husen och mot skogen! Men hans fege kamrat stod kvar där på andra sidan vägen, och tittade förskräckt mot honom. Efter en liten stund kom även han över. "Är det något jag inte vill att du gör just nu så är det att skrika" förklarade han. "Vi ska inte ens in här". Just när han yttrade dessa ord såg den modige/dumförklarade tomten en bekant person.. Hm, var det inte.. Jo, såklart att det var. Hans kusin, som med all säkerhet hade bevittnat hans djärva vägkorsning.

Eskalering

"Fan, tar aldrig den här staden slut?!" Det verkade inte så. De hade vandrat i vad som föreföll som timmar, men betongen tog aldrig slut. De kunde dock skymta skogens trädtoppar, och räddningen var nära. Runt sjukhuset, förbi BB och mot dagiset. Staden var mer intensiv och skrämmande än någonsin nu. Hysterin tog aldrig slut. Folk som skrek, bilar som tutade och oändligt med asfalt. Till slut kom de i alla fall fram till dagiset. Framme vid SKOGEN. ÄNTLIGEN var deras sökande över.

Bamseassociationer ->

"Mm, så här ska det vara. Som när Bamse är i i trollskogen". En mycket behaglig mörkgrön skog. Framme. At last. Allt som behövdes nu var någonstans att slå läger, bortom stigen de vandrade på. Stig betyder folk och folk betyder tomtehatare. Uppgiften visade sig dock vara omöjlig. De gick och gick, men ingen bra plats hittade de. Till och med skogen hade människan förstört med sin hemska infrastruktur. Efter ett mycket långt och tidsödande sökande kom de fram till en del av skogen där nya träd hade planterats. Inte riktigt vad de sökte, men det fick duga.

Men platsen var förhäxad. Det fanns bara sittplats åt en av tomtarna. Detta var ett dilemma som var helt sjukt svårt att lösa. Hur skulle de nu göra? De trampade oroligt omkring innan de till slut övergav platsen och fortsatte sitt sökande.

Här!

En tids omkringirrande senare hittade de äntligen en perfekt plats. Många fina stenar att sitta på, fin utsikt och solsken. "För tusentals år sedan slog sig våra förfäder ner här.. Här ska vi slå läger.. Här ska vi bo! Här har vi kunskapens träd!" Tomten hade med största säkerhet fortsatt beskriva sin lycka, men han avbröts av två joggare som kom springandes på en stig ungeför tjugo meter bort. ATT ALLT SKA VARA SÅ JÄVLA OMÖJLIGT. TOMTAR ÄR SÅ JÄVLA MOBBADE.

Sökandet avslutas. The final resting place.

Efter att ha korsat en gräsmatta och kommit in i till en ny del av skogen fann tomtarna vad de så länge hade sökt. Någonstans att sätta sig ner och andas ut. De hittade en fallen trädstam att luta sina trötta tomteryggar mot. Frid. Fröjd. Äntligen. Dagens hårda prövningar var dock inte de lättaste att bara skaka av sig. De båda kände fortfarande panikångesten där inne i magen. Den ene tomten fiskade fram pipan och lite white widow ur sin munkjacksficka. De puffade på och kände hur allting blev bättre. De kunde äntligen andas ut. Ahhh....

Efter en stunds vila begav sig de båda tomterna hem mot balkongen igen. Den här gången var det dock som att någon lade en perfekt, stillsam väg framför deras fötter hela vägen fram till ytterdörren. Varför tog de inte den på vägen dit? Vad tog de egentligen för väg? Den föreföll som orimligt lång och otäck. Men det hela var i alla fall över nu. Tomtarna hade hittat sin skog, och kände sig stolta över sin (nåja) framgång och succé.


Orkar inte superkolla efter stavfel eller liknande slarv. Hoppas ni gillar den.

Haha, klockren

Hehe! Kul när ni skulle betala drickan och irrade runt. Sjukt lätt att tappa bort sig när man är ute och utforskar världen.
4/5 Skön beskrivning av miljöer. Kunde varit lite mer om hur det kändes i kroppen.

haha mycket rolig läsning 4/5

Tackar för svaren! Jag kommer fokusera mer på att beskriva ruset i nästa tripprapport

Kul rapport!

Var det ingen i affären som märkte att de två dallriga tomtarna hade pupiller stora som oliver? :P

Extremt välskriven och underhållande, väldigt intressant med "den allvetande författaren" vinklingen, fullt betyg från mig och kommentaren den bästa tripprapporten jag hitils läst, det var väldigt lätt att leva sig in i trippen även för en person som aldrig tagit svamp själv, och längden på rapporten var inte för kort och inte för lång, men eftersom att jag är bokmal så får de gärna vara ännu längre... Hoppas du skriver flera.

Mvh

Midnight

3/5!
Roligt att läsa!

Väldigt roligt att ni gillar den! Det blir en ny tripp på fredag, den här gången med större dosering. Så om jag inte hamnar i apelsinpsykos kan ni förmodligen snart läsa om mitt äventyr

Sjukt bra, skrattade högt många gånger.

5/5

lämnade ni godiset eller tog ni med er det ?

Sjukt bra, skrattade högt under vissa partier 5/5