2007-05-20, 17:46
#1
Inledning
Jag och en kompis hade bestämt oss för att ta en svamp tripp en solig vårkväll ute på ett berg. vi valde platsen för att när man sitter där uppe ser man ut över hela staden och det är riktigt sköna stigar med träd som bildar tunnlar och liknande i området.
Det jag inte hade sagt till min kompis var att jag istället för svamp skulle ta en lapp. Som ni ser i topicen ändrades planen igen men det kommer senare.
Intaget
Klockan var 6 på kvällen, solen hade den där sköna gula färgen och det blåste lite smått. Jag och min tripp kamrat gick upp till en bänk som hade en fin utsikt över staden. Jag hade på vägen berättat att jag skulle ta syra istället för svamp och att vi nog skulle synka lite annorlunda.
Han tyckte det var okej så jag stoppade in min lapp och sedan gav jag honom svampen. Vi satt där ett tag och efter några minuter började min kompis tjata om cigg. Han ville dra på stan å fråga folk. jag sa nej men tillslut sa jag att vi kunde gå och leta fimpar. Min stämmning sänkes ganska mycket eftersom jag tyckte att det förstörde hela planen
Efter en nästan en timmes letande var jag någorlunda less. Min kompis hade börjat känna av svampen och jag kände mig bara smått skum på syran. Vi gick tillbaka till bänken vi satt på tidigare. Nu var jag redigt less eftersom enda effekten jag hade var att det bubblade lite smått på marken medans min kompis var redigt svampad. Jag bestämmde mig för att ta de 4g svamp som jag tidigare sket i. Medans jag satt där på bänken och försökte skölja ner svampen blev jag mer och mer och mer skum. Kännslan var en lätt bänghet och jag pratade väldigt lugnt och sansat. Jag tänkte att syran kanske började slå på nu endå.
Efter att jag fått i mig svampen gick jag och min kompis upp på en sten ovanför bänken och satt oss ner med "Shpongle - Once Upon the Sea of Blissful Awareness" i mp3'n. Jag hade nämnligen 2 hörlurar kopplade till den så att båda skulle få samma kännsla.
Trippen
Nu började hallucinationerna komma. Staden började smälta samman till en virvel lite smått. Jag fick den bekanta skumma kännslan av syran i kroppen och mådde allmänt bra. jag satt där och blickade ut över staden med min kompis ett bra tag. Efter en halvtimmes stirrande ville jag testa att se hur världen såg ut med solglasögon. Jag tar upp dem och precis när jag skall till att sätta på dom så försvinner värkligheten och jag ser två spiralen med färgerna grönt och rött som slingrar sig kring två svarta pelare. Pelarna är glasögonbågarna och jag blir glad för att jag aldrig fått en sådan stark syn förut. Färgerna var klara som kritor och när glasögonen är på försvinner min vision.
Min kompis fryser nu lite och jag försöker förklara att man kan få den kännslan på svamp. Men han vill endå gå ner och sätta sig på bänken igen vilket vi gör.
När vi satt oss kommer en främmling på stigen en bit bort. Vi får panik och reser oss fort för att gå därifrån. Vi går in på en stig i den läskiga skogen med träd som täcker för solen och som lämnats ifred från männskliga maskiner. Jag kollar in i skogen och ser hur den förvandlas till en läskig spökskog i några sekunder. Jag skrattar åt det hela och är väldigt glad över att jag får så tydliga syner. Vi har fortfarande den skumma främmlingen hack i häl så vi bestämmer oss för att gå ner i skogen.
Efter ett väldigt virrande om främmlingen forfarande är efter oss eller ej s slår vi oss ned på en sten och jag drar fram min flaska med poppers.
Jag tar ett djup andetag och låter snabbt min kompis dra ett. Nu smällte alla ljud in till ett. Om någon spelat spelet "Fear" eller Max pain så kan det liknas med när man går in i slowmotion mode.
Jag börjar asgarva. Jag skrattar mer än jag någonsin gjort och jag vet inte åt vad. Min kompis skrattar med mig och jag blir väldigt väldigt yr. jag vet inte vad jag gör eller tänker. Vart är vi? vad gör vi här? Fan vad sjukt detta är.
Jag blir lite rädd för vad hjärnan kan framkalla. Hur sjukt var inte detta tänker jag. Det kändes värkligen som en vaken dröm.
Vi bestämmer oss för att gå tillbaka mot bänken och nu börjar mina tankar dra iväg i min hjärna. Jag tänker på hur personer är mot varandra och pang så försvinner värkligheten. jag är nu i min farsas hjärna och ser hur han tänker. Pang så är jag ute ur det och jag fick en redig mind orgasm. Jag han se på en sekund hur en annan person reager när den blir sårad, hela proccesen inte bara det som den personen uppfattar själv, utan hur det undermedvetna reagerade. Jag säger till min kamrat att jag just såg en väldigt speciell sak och att jag aldrig någonsin ska behandla någon människa illa igen.
Jag är väldigt glad över hur min hjärna kan frammkalla dessa saker. Jag fick en otrolig mind orgasm, Det kändes som att någon slickade på min hjärna.
Vid detta laget tror jag att både svampen och syran peakade. Efter en stund sa det pang igen sen var allt vitt. I detta vita var allt kaos. Det kändes som att en hel kväll spelades upp för mig på en sekund och allt vart ett. Ljud kunde smaka, röster kunde synas ja allt. Jag fick åter igen en otroligt skön kännsla i skallen, som att jag hade haft sex 5 gånger på en sekund.
Jag bryr mig inte riktigt om att förklara så noga för min kompis eftersom jag själv var så chockad av detta.
I allmänhet var synen nu som man kan tänka sig på en blandning av svamp och syra. Svampens mysiga kännsla med syrans hårdare syner. jag tror det var svampen som gjorde att allt såg mjukt och mystiskt ut vilket gjorde att jag inte blev rädd för det jag såg. Allt var så magiskt. Skogen som förvandlades till en spökskog skulle nog blivit stelare och hårdare på bara syran.
Vi är nu framme vid bänken igen och nu ringer min kompis flickvän, jag är nu djup sjunken i mina tankar och har musik på mig. Jag sitter där och är tyst och tänker medans min kompis vill prata hela tiden. jag känner att det inte ger mig någonting, jag bara vill sjunka in i mina tankar. Jag tänkte på de vanliga sakerna, varför berusar man sig, varför gör man allting. Jag gör det varje gång och säger till mig själv att jag aldrig mer ska dricka alkohol eller röka en ciggarett. Mening är ju att vara glad. Vad blir jag glav av?
Nu ringer min farsa. Jag blir alldeles stel och svarar, Jag pratar med han och lägger på. jag frågar min kompis hur det lät och han sa att det var okej. Jag trode nu att han var lika skruvad som jag och fick för mig att jag bara hade yrat med farsan. Jag fick för mig att jag hade pratat helt osammanhängade.
Ungefär såhär såg det ut i min hjärna.
-Hej vart är du?
- jag är ute på Lisa och ser med film.
jag fastnar i tankarna. jag blir ganska dyster och tänker att min kompis är alldeles för skruvad för att veta vad jag precis sagt. Han säger bara att det är lugnt för att lugna ner mig. Jag börjar tänka på följderna, hur ska farsan reagera när jag kommer hem. Han måste förstått att jag tagit någonting och kommer aldrig att respektera mig igen. Jag ser hela mitt liv gå i kras och tror att allt kommer att skita sig.
Min kompis och jag går in på en stig för han vill gå en sväng, vi kommer till ett villaområde och jag säger strikt nej. Jag vägrar gå dit för jag känner mig alldeles förtvivlad. Detta är nu efter ca 4 timmar och eftersom jag tagit både syra och sen svamp ett tag senare än när min kompis tog så är han på väg ner medans jag fortfarande är i högan sky.
Han vill ut från skogen, ut på fest och gå på stan. jag säger återigen att jag vägrar och tänker vidare på farsan och hur allt kommer att skita sig med mitt liv.
Min kompis tjatar och tjatar och i detta laget är jag alldeles för upptagen av mig själv för att orka bry mig om att han kanske kommer att torska om han går iväg (Han är inte van svamp).
Jag säger år honom att han får dra själv och det gör han.
Nu sitter jag ensam kvar mitt i skogen på en stig. Hjärnan fortsätter simulera mitt liv efter trippen och torskandet så jag mår inte vidare bra. Jag är inte förtvivlad eller liknande utan jag bara tänker och tänker.
Tillslut kommer så djupt in i mig själv att jag ser många saker som jag idag fortfarande tänker på.
Jag var just vid tillfället i ett stånd som ingen människa ville vara i. Jag hade ingenstans att ta vägen, ingen som brydde sig, inget som kunde få slut på trippen. Jag tappade värkligheten igen och såg det vita igen. I det vita såg jag varför snea var det värsta man kunde göra. I alla andra fall kunde man bara sluta tänka, sluta med allt, Men nu gick det inte. Enda sättet var att ta livet av sig för att få slut på det hela (Vilket jag inte funderade på att göra, men såg att det var enda utvägen). Jag tänker och tänker och ser allt jag tänker på i min egen lilla värld.
Som tur var så känner jag mig själv ganska bra gällandes trippar och tänker att inget blir bättre av detta, jag måste försöka vända på det hela. Det är syran och svampen som gör detta och det är nog inte så farligt som det värkar vara. Det kommer att gå över tänkte jag, det är bara att vänta här i skogen tills det går över så jag kan gå hem.
Nu ringer en annan kompis och frågar vad jag gör. Jag säger att jag är på norra och MÅSTE få träffa han/hon. jag är fortfarande ganska förtvivlad men ser nu ett ljus i situationen. Denna personen är min ankare i livet som jag är trygg hoss. jag säger att jag kommer upp till platsen han/hon är på, där är också ett gäng andra kompisar. Det tar säkert en timme att gå så jag måste försöka ta mig ned till min cykel som står ca 1 km bort.
Jag och en kompis hade bestämt oss för att ta en svamp tripp en solig vårkväll ute på ett berg. vi valde platsen för att när man sitter där uppe ser man ut över hela staden och det är riktigt sköna stigar med träd som bildar tunnlar och liknande i området.
Det jag inte hade sagt till min kompis var att jag istället för svamp skulle ta en lapp. Som ni ser i topicen ändrades planen igen men det kommer senare.
Intaget
Klockan var 6 på kvällen, solen hade den där sköna gula färgen och det blåste lite smått. Jag och min tripp kamrat gick upp till en bänk som hade en fin utsikt över staden. Jag hade på vägen berättat att jag skulle ta syra istället för svamp och att vi nog skulle synka lite annorlunda.
Han tyckte det var okej så jag stoppade in min lapp och sedan gav jag honom svampen. Vi satt där ett tag och efter några minuter började min kompis tjata om cigg. Han ville dra på stan å fråga folk. jag sa nej men tillslut sa jag att vi kunde gå och leta fimpar. Min stämmning sänkes ganska mycket eftersom jag tyckte att det förstörde hela planen
Efter en nästan en timmes letande var jag någorlunda less. Min kompis hade börjat känna av svampen och jag kände mig bara smått skum på syran. Vi gick tillbaka till bänken vi satt på tidigare. Nu var jag redigt less eftersom enda effekten jag hade var att det bubblade lite smått på marken medans min kompis var redigt svampad. Jag bestämmde mig för att ta de 4g svamp som jag tidigare sket i. Medans jag satt där på bänken och försökte skölja ner svampen blev jag mer och mer och mer skum. Kännslan var en lätt bänghet och jag pratade väldigt lugnt och sansat. Jag tänkte att syran kanske började slå på nu endå.
Efter att jag fått i mig svampen gick jag och min kompis upp på en sten ovanför bänken och satt oss ner med "Shpongle - Once Upon the Sea of Blissful Awareness" i mp3'n. Jag hade nämnligen 2 hörlurar kopplade till den så att båda skulle få samma kännsla.
Trippen
Nu började hallucinationerna komma. Staden började smälta samman till en virvel lite smått. Jag fick den bekanta skumma kännslan av syran i kroppen och mådde allmänt bra. jag satt där och blickade ut över staden med min kompis ett bra tag. Efter en halvtimmes stirrande ville jag testa att se hur världen såg ut med solglasögon. Jag tar upp dem och precis när jag skall till att sätta på dom så försvinner värkligheten och jag ser två spiralen med färgerna grönt och rött som slingrar sig kring två svarta pelare. Pelarna är glasögonbågarna och jag blir glad för att jag aldrig fått en sådan stark syn förut. Färgerna var klara som kritor och när glasögonen är på försvinner min vision.
Min kompis fryser nu lite och jag försöker förklara att man kan få den kännslan på svamp. Men han vill endå gå ner och sätta sig på bänken igen vilket vi gör.
När vi satt oss kommer en främmling på stigen en bit bort. Vi får panik och reser oss fort för att gå därifrån. Vi går in på en stig i den läskiga skogen med träd som täcker för solen och som lämnats ifred från männskliga maskiner. Jag kollar in i skogen och ser hur den förvandlas till en läskig spökskog i några sekunder. Jag skrattar åt det hela och är väldigt glad över att jag får så tydliga syner. Vi har fortfarande den skumma främmlingen hack i häl så vi bestämmer oss för att gå ner i skogen.
Efter ett väldigt virrande om främmlingen forfarande är efter oss eller ej s slår vi oss ned på en sten och jag drar fram min flaska med poppers.
Jag tar ett djup andetag och låter snabbt min kompis dra ett. Nu smällte alla ljud in till ett. Om någon spelat spelet "Fear" eller Max pain så kan det liknas med när man går in i slowmotion mode.
Jag börjar asgarva. Jag skrattar mer än jag någonsin gjort och jag vet inte åt vad. Min kompis skrattar med mig och jag blir väldigt väldigt yr. jag vet inte vad jag gör eller tänker. Vart är vi? vad gör vi här? Fan vad sjukt detta är.
Jag blir lite rädd för vad hjärnan kan framkalla. Hur sjukt var inte detta tänker jag. Det kändes värkligen som en vaken dröm.
Vi bestämmer oss för att gå tillbaka mot bänken och nu börjar mina tankar dra iväg i min hjärna. Jag tänker på hur personer är mot varandra och pang så försvinner värkligheten. jag är nu i min farsas hjärna och ser hur han tänker. Pang så är jag ute ur det och jag fick en redig mind orgasm. Jag han se på en sekund hur en annan person reager när den blir sårad, hela proccesen inte bara det som den personen uppfattar själv, utan hur det undermedvetna reagerade. Jag säger till min kamrat att jag just såg en väldigt speciell sak och att jag aldrig någonsin ska behandla någon människa illa igen.
Jag är väldigt glad över hur min hjärna kan frammkalla dessa saker. Jag fick en otrolig mind orgasm, Det kändes som att någon slickade på min hjärna.
Vid detta laget tror jag att både svampen och syran peakade. Efter en stund sa det pang igen sen var allt vitt. I detta vita var allt kaos. Det kändes som att en hel kväll spelades upp för mig på en sekund och allt vart ett. Ljud kunde smaka, röster kunde synas ja allt. Jag fick åter igen en otroligt skön kännsla i skallen, som att jag hade haft sex 5 gånger på en sekund.
Jag bryr mig inte riktigt om att förklara så noga för min kompis eftersom jag själv var så chockad av detta.
I allmänhet var synen nu som man kan tänka sig på en blandning av svamp och syra. Svampens mysiga kännsla med syrans hårdare syner. jag tror det var svampen som gjorde att allt såg mjukt och mystiskt ut vilket gjorde att jag inte blev rädd för det jag såg. Allt var så magiskt. Skogen som förvandlades till en spökskog skulle nog blivit stelare och hårdare på bara syran.
Vi är nu framme vid bänken igen och nu ringer min kompis flickvän, jag är nu djup sjunken i mina tankar och har musik på mig. Jag sitter där och är tyst och tänker medans min kompis vill prata hela tiden. jag känner att det inte ger mig någonting, jag bara vill sjunka in i mina tankar. Jag tänkte på de vanliga sakerna, varför berusar man sig, varför gör man allting. Jag gör det varje gång och säger till mig själv att jag aldrig mer ska dricka alkohol eller röka en ciggarett. Mening är ju att vara glad. Vad blir jag glav av?
Nu ringer min farsa. Jag blir alldeles stel och svarar, Jag pratar med han och lägger på. jag frågar min kompis hur det lät och han sa att det var okej. Jag trode nu att han var lika skruvad som jag och fick för mig att jag bara hade yrat med farsan. Jag fick för mig att jag hade pratat helt osammanhängade.
Ungefär såhär såg det ut i min hjärna.
-Hej vart är du?
- jag är ute på Lisa och ser med film.
jag fastnar i tankarna. jag blir ganska dyster och tänker att min kompis är alldeles för skruvad för att veta vad jag precis sagt. Han säger bara att det är lugnt för att lugna ner mig. Jag börjar tänka på följderna, hur ska farsan reagera när jag kommer hem. Han måste förstått att jag tagit någonting och kommer aldrig att respektera mig igen. Jag ser hela mitt liv gå i kras och tror att allt kommer att skita sig.
Min kompis och jag går in på en stig för han vill gå en sväng, vi kommer till ett villaområde och jag säger strikt nej. Jag vägrar gå dit för jag känner mig alldeles förtvivlad. Detta är nu efter ca 4 timmar och eftersom jag tagit både syra och sen svamp ett tag senare än när min kompis tog så är han på väg ner medans jag fortfarande är i högan sky.
Han vill ut från skogen, ut på fest och gå på stan. jag säger återigen att jag vägrar och tänker vidare på farsan och hur allt kommer att skita sig med mitt liv.
Min kompis tjatar och tjatar och i detta laget är jag alldeles för upptagen av mig själv för att orka bry mig om att han kanske kommer att torska om han går iväg (Han är inte van svamp).
Jag säger år honom att han får dra själv och det gör han.
Nu sitter jag ensam kvar mitt i skogen på en stig. Hjärnan fortsätter simulera mitt liv efter trippen och torskandet så jag mår inte vidare bra. Jag är inte förtvivlad eller liknande utan jag bara tänker och tänker.
Tillslut kommer så djupt in i mig själv att jag ser många saker som jag idag fortfarande tänker på.
Jag var just vid tillfället i ett stånd som ingen människa ville vara i. Jag hade ingenstans att ta vägen, ingen som brydde sig, inget som kunde få slut på trippen. Jag tappade värkligheten igen och såg det vita igen. I det vita såg jag varför snea var det värsta man kunde göra. I alla andra fall kunde man bara sluta tänka, sluta med allt, Men nu gick det inte. Enda sättet var att ta livet av sig för att få slut på det hela (Vilket jag inte funderade på att göra, men såg att det var enda utvägen). Jag tänker och tänker och ser allt jag tänker på i min egen lilla värld.
Som tur var så känner jag mig själv ganska bra gällandes trippar och tänker att inget blir bättre av detta, jag måste försöka vända på det hela. Det är syran och svampen som gör detta och det är nog inte så farligt som det värkar vara. Det kommer att gå över tänkte jag, det är bara att vänta här i skogen tills det går över så jag kan gå hem.
Nu ringer en annan kompis och frågar vad jag gör. Jag säger att jag är på norra och MÅSTE få träffa han/hon. jag är fortfarande ganska förtvivlad men ser nu ett ljus i situationen. Denna personen är min ankare i livet som jag är trygg hoss. jag säger att jag kommer upp till platsen han/hon är på, där är också ett gäng andra kompisar. Det tar säkert en timme att gå så jag måste försöka ta mig ned till min cykel som står ca 1 km bort.
