Citat:
Ursprungligen postat av
Edgerton
Jag hänger inte riktigt med men det kanske beror på mig. För det första så talar vi inte om någon massiv slakt på svarta slavar vare sig i Nordamerika eller Latinamerika. Det finns exempel på massakrer av en upprörd civilbefolkning men det hör till ovanligheterna. I princip importerades svarta slavar primärt till Karibien, Brasilien, Colombia, Venezuela och Panama och USA. Med något undantag avskaffade alla latinamerikanska länder/kolonier slaveriet innan USA. Många latinamerikanska länder hade ingen eller liten import av slavar. Efter att dessa latinamerikanska länder avskaffat slaveriet förbjöd de förbjöd svart/slavättling migration. Detta är orsaken till varför det är så få svarta i till exempel Bolivia. Faktum är att mindre än 1% av befolkningen i Bolivia är svarta och den lilla "admixture" som finns är obetydande.
När det kommer till den (amer)indianska ursprungsbefolkningen så var den inte betydande i storlek söder om Texas och eller till söder om Paraguay - dvs. det som idag utgör Argentina, Chile och Uruguay. Detta är huvudorsaken till varför USA, Kanada, Argentina, Chile och Uruguay har så få mestiser. En del vill hävda att USA förbjöd blandäktenskap mellan européer och andra folk men detta är av marginell betydelse eftersom indianerna var så få i USA och ännu färre i Kanada.
De flesta indianer dog i sjukdomar i mötet med de europeiska kolonisatörerna. Drygt 85-90% av de indianerna som dog - dog i just sjukdom. De övriga 15-10% dog i massakrer eller tvångsförflyttningar som också bidrog till populationskollapsen. Hur indianerna dog har att göra med vilken typ av kolonisation som européerna ägnade sig åt.
I Karibien ägnade sig européerna åt exploatering i sina kolonier. De hade alltså ingen tanke på att göra till exempel Haiti till ett land eller till något annat än en koloni. Det var därför vita utgjorde några procent av befolkningen medan resterande var svarta slavar. Många av de här öarna var i princip obebodda eller hade från början en liten inhemsk befolkning. Till slut slog sig de här svarta kolonierna fria och etablerade länder vad som kan beskriva som svarta nationalstater. Öar med en mindre svart population etablerade republiker med en Mestis-majoritetsbefolkning med en primärt spansk ekonomisk och politisk elit.
På Latinamerikas fastland gifte sig primärt spanjorer och andra europeiska kolonisatörer med indianer och etablerade ett aristokratiskt mestis-samhälle med en mestadels spansk elit. Dessa kolonier slog sig till slut fria från Spanien och Portugal och blev självständiga republiker. I princip förändrades ingenting. De hade fortfarande en primärt spansk elit som i det närmast kan beskrivas som "neo-conquistadorer" som styr över en generellt sätt fattig Mestis-majoritetsbefolkning.
I USA (undantaget för sydstaterna som ägnade åt en hybrid av exploatering och nybyggarkolonisation) och Kanada så ägnade européerna sig primärt sig åt nybyggarkolonisation. Målet var att grunda europeiska nationalstater i det som idag är Kanada och USA. Detta beror på att indianerna var så pass få och att de snabbt blev en obetydlig minoritet. De europeiska kolonisatörerna blev nästan omgående fler i antal än indianerna genom höga födelsetal, låg barndödlighet samt hög migration från Europa. USA och Kanada hade två ingångar till detta.
I Kanada adopterade man den brittiska metoden som Storbritannien ägnade sig åt i Australien och Nya Zeeland - dvs. assimilera indianerna och försiktigt blanda upp dem med den europeiska majoritetsbefolkningen. Detta ansågs möjligt på grund av att indianerna var så pass få. För att sätta detta i perspektiv. År 1900 var 98% av Kanadas europeisk varav drygt 70% var britter och de som inte var britter var fransmän i Quebec. De kvarvarande 2% utgjordes av indianer, inuiter, asiatiska migranter, människor av blandat ursprung samt några tusen afrikaner som invandrat från brittiska kolonier. År 1800 var den kanadensiska ursprungsbefolkningen under 1% av befolkningen. Detta var skälet till varför ganska omfattande assimilationsprojekt påbörjades. Det är förövrigt dessa projekt som Justin Trudeau just nu ber om ursäkt för. Idag har ungefär 4-5% någon form av indianskt ursprung i Kanada enligt deras 2016 Census men då räknar man personer med så litet som 1/8 (om ens det) indianskt ursprung. Fenotypiskt ser de inte ut som indianer men hävdar sådan bakgrund.
I USA var den indianska befolkningen betydligt större än i Kanada om än betydligt mindre än i Mexiko. Amerikaner tog till andra metoder än Kanada. De satte dem reserverat, fördrev dem och slog ihjäl dem. Officiellt var det förbjudet för europeiska kolonisatörer att ges sig på indianer men Washington DC såg mellan fingrarna för sådana brott. De bär dock ansvar för fördrivningen av dem - där bland presidenten Andrew Jackson som bör ansvar för "Trail of Tears".
Indianer i USA fick inte medborgarskap förrän 1924 och fick inte fulla rättigheter förrän 1968. Idag lever indianer och inuiteter under de flesta omständigheter ganska gott i Kanada. Precis som aboriginer i Australien och maori i Nya Zealand har de tillgång till land och vattenrättigheter. Kanada ger sin ursprungsbefolkning en lång rad bidrag. Ursprungsbefolkningen i Kanada har en hel del problem precis som inuiterna på Grönland men deras levnadsstandard är hög. I USA bor fortfarande bor i reservat och som de inte har direkt kontroll över eller kan exploatera alternativt lever utanför i samma fattigdom.
När det kommer till latinamerikanska länder med en europeisk majoritetsbefolkning så talar vi om Uruguay (88%), Argentina (85%), Costa Rica (82%), Puerto Rico (76%) och Chile (52%). Vad siffrorna syftar på är "White Hispanics" och inte "whites". Så vad är då skillnaden mellan "White Hispanics" och "Mestizo" (mestiser)? Det är en fråga om avvägande. Det är lika mycket en sociologisk som antropologisk fråga. Antagligen mer så än en genetisk fråga. Den genomsnittliga mexikanen har c. 55% europeiskt genetiskt ursprung medan samma siffra är c. 80% för argentinare. Det leder oss till de här 5% i Kanada som hävdar att de är ursprungsbefolkning för att de har så lite som 12% indianskt ursprung. Hur som helst skulle länder som Argentina, Chile och Uruguay varit mer "europeiska" om de hade haft mer europeisk invandring.
Givet hur migrationen ser ut till USA så kanske Argentina eller Uruguay ligger närmare vad USA kommer att bli inom ett par generationer. Jag tror inte USA kommer identifiera sig som en "västerländsk" civilisation i framtiden men det kommer dröja. Argentina ser sig som en hybrid. Det är därför jag talar i termer av 100 år eller kanske 200 år till och med. Sådana här förändringar tar mycket lång tid. När det kommer till amerikansk demografi gissar jag på den icke-hispanska vita befolkningen reduceras till drygt 45% i 2040 års census. Sedan tror att den på sikt kommer blandas upp med de andra befolkningarna på det sättet som skedde i Latinamerika. Liknande saker har hänt genom historien. Jag tror inte bara att USA kommer gå den vägen men Kanada och delar av Europa. Det är inte så mycket man kan göra åt saken eftersom bollen redan är i rullning.
-
Ja.
Med "vitt" Argentina menar jag att det känns som att vara i Italien och Spanien utan Svarta, Asiater eller Araber medans Brasilien har en stor del svart befolkning och helt annorlunda kultur pga av det.
Visste du att Sverige var med och fraktade slavar till Brasilien?
Min uppfattning är att Spanjorer, Portugiser och Britter skötte kolonisationen på olika sätt.
Den Amerikanska idén och systemet som är byggt runt det håller på att monteras ner, hur lång tid det tar är svårt att veta.
Bollen är redan i rullning.
