Mitt farväl till drogerna [Amfetamin, Svamp, Cannabis, Tramadol]

Nu är det så att jag planerat att sluta med droger helt och hållet, i alla fall ta ett långt uppehåll tills jag blivit äldre och en aning klokare, men eftersom jag fått hem ett paket svamp och jag sedan tidigare hade två gram tjack kvar tänkte jag avsluta med ett par destruktiva dagar och bli av med allt knark på en gång. Det kommer nog bli en ganska lång rapport, då har jag ändå inte tagit med allt. Måste lägga till att mitt minne är väldigt diffust när det kommer till svampdelen av rapporten. Skrev som jag upplevde det och som jag fått höra efteråt.


Det hela började på måndagen, vid femtiden stoppade jag ner ett avklippt sugrör i påsen med pulver, andades in försiktigt i varsin näsborre och kände mig genast som en bättre människa. Jag planerade att sova den här natten, därför blev inte dosen särskilt stor utan jag tog den för att se om det var lika potent som tjacket jag köpt tidigare. Efter ett tag började håret i nacken och på mina armar resa sig, när jag började med tjack gillade jag rysningarna, men numera tyckte jag bara det kändes obehagligt och hoppades att det snart skulle gå över.

Till min planerade svamptrippen behövde jag musik, för vad skulle en tripp utan musik vara, därför frågade jag en vän på msn om jag fick låna hans iPod. Förklarade för honom att jag tänkt trippa på svamp och bad honom hitta några passande låtar, fick svaret att han kunde ladda upp en låt på 49 minuter med konstiga ljud som nog skulle passa mig. Tyckte det lät mycket bra eftersom att jag då skulle slippa byta låt under trippen. Begav mig sedan mot hans hus för att hämta upp iPoden. Knackade på och han bad mig att stiga in för att visa vilken typ av svamp jag inhandlat. Berättade lite om svampens effekter sedan frågade han om jag ville följa honom ut och gå med hunden, speedad som jag var hade jag självklart inga invänindgar utan tyckte det skulle bli trevligt att promenera, ack vad fel jag hade. Visst var sällskapet och konversationerna underhållande, men eftersom jag annars inte rör mig allt för mycket blev jag trött i mitt högra knä. Tänkte inte allt för mycket på det och bagav mig hemåt för att sova.

Sälvklart trodde jag sömn inte skulle vara några problem efter en sådan blyg dos som jag intagit tidigare under dagen, ännu en gång hade jag fel. Efter att ha legat still och blundat i flera timmar, började det gå upp för mig att det skulle bli mycket svårt att sova. När jag sedan upptäckte att jag höll på att slå ihop mina käkar till en melodi som ständigt repeterades i mitt huvud, förstod jag att sömn var en omöjlighet. Låg istället och blundade hela natten för att inte verka allt för sliten följande dag, vilket inte lyckades.



När jag steg upp var min första tanke; "Mat, du behöver mat för att klara dig igenom dagen...". Ställde mig upp och kände att mitt högra knä vek sig, allt på grund av springet igår och brist på föda. Nåja, vad var nu lätt att trycka i sig? Mina tankar drogs till flashback och jag kom att tänka på någon som skrivit att bananer skulle sjunka ner relativt lätt. Perfekt, tänkte jag, det har jag massvis av hemma. Innan skulle dock en ny dos tjack intas för att jag skulle klara även denna dag galant, den här gången ökade jag också dosen. Nu behövde jag bara hitta en större påse att lägga pulvret i, var rädd att den lilla påsen jag hade skulle "läcka". Öppnade min plånbok och drog fram en påse jag förvarat cannabis i, hittade till min förvåning en haschkaka på 1-2 gramm. Tjacket stoppade jag ner i påsen, rullade ihop påsen och stoppade in den i min högra strumpa.

Gick in på toaletten för att borsta tänderna, det resulterade i en noggrann städning av hela badrummet. När det sedan var kliniskt rent gav jag upp, vid det här laget hade jag glömt bort allt som hade med mat att göra. Kom att tänka på iPoden jag aldrig tog med mig dagen innan, ringde därför min vän och sade att jag skulle möta honom och hämta upp den. Sagt och gjort, begav jag mig nu ner mot stan. Känslan av att gå bland andra människor var inte särskilt trevlig, känner hur jag svettas av tjacket, hur människor tittar snett på mig och ser mig som en pundare, i alla fall inbillar jag mig det. Försöker lugna ner mig en aning, kommer fram till att det bästa att göra är att äta min haschkaka, vilket jag också gör. Tuggar i mig den långsamt, smula för smula.

Känner att jag måste börja tänka positivt, måste snabbt bort från den här negativa miljön, vill inte råka ut för en snetripp senare när det är första och kanske sista gången jag prövar svamp. Möter upp min vän som ger mig iPoden, samtidigt hör jag någon skrika mitt namn och när jag vänder mig om ser jag att det är två goda vänner till mig, vi kan kalla dem Stefan och Börje. Stefan bad mig följa med och spela tv-spel hemma hos honom, jag hade självklart inga invändningar. Vi tog hans bil och åkte omkring lite medan vi snackade skit, berättade att jag skulle trippa på svamp idag tillsammans med Kornelius (hans användarnamn på flashback). Eftersom båda Stefan och Börje är stoners, frågade Stefan om de fick närvara och se vilken effekt svampen skulle ha på oss, inget mig emot svarade jag, nu hade vi några som kunde se efter oss vid en eventuell snetripp.

Efter någon timmes tv-spelande anlände Kornelius till lägenheten, han var sugen på att trippa utomhus och jag kunde inte klandra honom, vädret uppmuntrade verkligen en utomhustripp. Jag och Kornelius satte oss i hans bil medan Stefan och Börje tog sällskap i den andra bilen, vi begav oss nu hem till Kornelius för att inleda trippen inomhus och sedan bege oss ut på äventyr. När vi väl är framme plockar jag fram påsen ur min jackficka, den innehåller 4 gram psilocybe cubensis amazonian.


Jag sliter upp påsen och skickar omkring svampen så alla får en chans att lukta på den, verkade inte vara allt för farligt att tugga i sig. Kornelius hämtar sin våg för att fördela svampen lika mellan oss, jag häller ut allt på vågen och vi mäter upp två gram var, vilket ska räcka till en mild tripp. Jag har knappt ätit något på två dygn och slänger därför i mig svampen snabbt, Kornelius tar det en aning lugnare. Tuggar långsamt och länge, smakar inte alls dumt i början men efter 10 minuter börjar smaken tappa sin tjusning. Sväljer svampen tillsammans med ett glas vatten, vi spelar uno för att fördriva tiden. Jag går igenom vad Stefan och Börje ska göra om vi håller på att snetrippa, samt ber dem att vad som än händer inte ringa ambulans eller polis eftersom effekten avtar med tiden.

Det har gått 30 minuter nu kanske, jag börjar få en tryckande känsla i bakhuvudet samtidigt som jag oroar mig för vad som egentligen händer när man blandad amfetamin och svamp. Antar att det inte är någon fara eftersom det var ett bra tag sen jag tog tjacket, frågar Kornelius om han känner av någontin och beskriver den tryckande, ganska underliga, men endå sköna känslan jag upplever. Jag är helt säker på att det inte är placebo, det bekräftas också när jag tittade ner på mina händer som nu började bukta ut. Tycker det ser ganska lustigt ut, mönster börjar nu också skapas i min handflata och jag blir en aning illamående av att titta på dem.

Det är helt omöjligt att koncentrera sig på uno nu, i alla fall för mig, dessutom känner jag mig åksjuk av någon konstig anledning. Tar en titt på Kornelius och frågar om han känner av någonting, han är tyst som en mus men svarar till slut ja. Säger till våra sitters att hålla koll på oss nu, då saker börjar bli skeva. Vill veta vad klockan är men eftersom att båda visarna rör sig åt motsatt håll väldigt fort, uppfattar jag absolut ingenting och struntar då i tiden. Stefan frågar om det är skönt, jag försöker känna efter och visst fan är det skönt, känner mig hyfsat glad och känslan av åksjuka har avtagit. När mina vänner rörde på sina händer såg det ut som att det gick i slow motion, vilket jag också talade om för dem, då började alla skaka sina händer i luften och det var en riktigt häftig upplevelse.

Nu bestämmer vi att det är dags att gå ut och utforska omvärlden. När vi kommer ut ur huset ser allting helt fantastiskt ut, gräset är grönt och världen verkar otroligt spännande. Vi börjar gå bort mot en lekpark men jag är helt enkelt tvungen att stanna upp och känna på gräset, det är häpnadsväckande. Går omkring och upprepar "wow", jag förstår inte hur allt kan vara så vackert. Tittar upp och ser att två människor är på väg mot oss, alla ställer sig helt stilla och Stefan ber oss att uppträda normalt, lättare sagt en gjort. Jag försöker lirka fram en cigarette ur min jackficka, under tiden hinner de andra gå flera meter och till slut blir de tvungna att vänta in mig. Jag tänder min cigarette och tar en titt på människorna, de är säkert en 50 meter bort. Börjar vingla fram mot lekparken och kollar upp för att se hur långt bort de befinner sig nu, det visade sig att de redan gått förbi oss.

Vi sätter oss i lekparken och tänder varsin cigg, jag känner mig verkligen euforisk och tar en titt på Kornelius, han ser inte alls lika trippad ut som jag känner mig. Vänder mig om för att se hur långt bort huset vi kom ifrån ligger, jag antog att vi hade gått en lång sträcka, men det visade sig vara precis bakom hörnet. Jag fattar ingenting och reser mig upp och vill gå igen, vinden blåser ganska hårt och träden börjar se en aning mer hotfulla ut, samtidigt blir hela världen mörkare. Vi går över en bro och på en sekund har välrden förvandlats till en mycket trevligare plats, känns som vi kommit till den goda delen av världen igen.

Fortsättning följer....

Jag känner att vi kommit till den rätta platsen att stå stilla på, frågar om vi kan stanna upp ett tag och beundra utsikten. Känns som att alla träd snurrar sig runt omkring oss, ser bara grönt så långt ögat kan nå. Plötsligt får jag syn på en ny bro och frågar vart den leder, som svar får jag att vi kom därifrån. Det känns dock omöjligt, borde inte jag ha kommit ihåg det? Frågar vad det är som händer här egentligen, Stefan säger att jag tagit svamp och att det nog är dags att gå in igen. Lycka sveper över mig ännu en gång, jag går fram till en lyktstolpe för att spotta då jag plötsligt inser att jag glömt hur man gör. Blir en aning förtvivlad inombords och frågar Stefan och Börje hur det egentligen går till, de bara skrattar åt mig. Jag förstår inte, är det meningen att jag ska spotta på stolpen eller brevid den, måste jag puta med munnen när jag gör det och hur går det egentligen till? Hundar pissar på stolpar, ska människor då spotta på dem? De andra skrattar bara åt mig och jag lyckas aldrig spotta ordentligt, det vill sig inte, blir bara dregel som rinner ner för munnen.

Plötsligt känner jag samma eufori jag kände i lekparken men den här gången är den mycket starkare, jag börjar till slut gråta av lycka, allt är helt enkelt för underbart. De andra tar med mig och börjar gå mot huset. Jag försöker hela tiden beskriva mina känslor för dem, hur världen skiftar färger och mönster. Jag slutar aldrig att prata vilket Stefan och Börje tycker är bra, de ser helt fascinerade ut av det jag berättar och säger att de mycket bättre förstår vad jag upplever när jag talar till dem. Det känns som vi vandrar omkring på en stor äng eller någon park, jag känner mig nästan handikappad av glädje, antagligen ser jag också handikappad ut.

När vi kommit fram till villaområdet ser det inte längre ut som vanliga villor, utan det liknar en militärbas. Tycker jag ser en grön jeep och stängsel överallt, blir orolig och frågar Stefan som lugnt förklarar att vi snart är hemma hos Kornelius och att det inte är en militärbas. Väl inne i huset ser allt annorlunda ut, går in till tv-rummet och frågar om vi varit här innan tidigare, det hade vi tydligen. Väggarna är täckta med böcker och där syns även flaskor med sprit, jag lägger mig bakom soffan för att läsa titlarna på böckerna och det är som att gå in i en helt ny värld. Nu har trippen nått sin peak och mitt minne är lite diffust. Kommer ihåg att jag hörde ekon av skratt, kunde inte resa mig upp bakom soffan och tydligen låg jag där ett tag.

När jag väl lyckats ta mig därifrån kommer jag till korridoren där jag upptäcker en ny dörr. Jag tittar försiktigt in och ser insidan på en afrikansk hydda, blir förvirrad och sticker därifrån. Var det verkligen en afrikansk hydda? Min nyfikenhet tar över och jag blir tvungen att gå in och beundra rummet igen. Det är svag belysning där inne, det hänger massa döda djur på väggarna samt en hel del afrikanska masker, men vad jag inte förstår är vad det stora vita skimmrande föremålet i mitten av rummet är för något. De andra kommer fram till mig, jag frågar om det är så här en hydda ser ut och får bara en massa skratt som svar. Nu ska vi tydligen ut i världen igen.


Vi går mot en golfbana nu, jag är visserligen fortfarande glad men världen ter sig på ett helt annat sätt nu. Vinden blåser hårdare och allt är på något sätt mörkare och ondare. Det känns hela tiden som att vi inte rör på oss, trots att vi går. Alla mina sinnen blandas ihop och jag kan inte riktigt hålla koll på dem. Synen, hörsel, känsel, allt känns bara väldigt skevt och jag kan omöjligt förstå vad som händer mig. Vi är nu framme vid en skog och ska röka, mina ciggaretter är snart slut och min kropp börjar bli sliten efter flera dygn utan mat. När vi rökt klart föreslår jag att vi går hem till Kornelius igen. Vi har hunnit gå två meter kanske och jag behöver sätta mig, får syn på en stubbe och börjar gå mot den men blir stoppad av Börje, som påstår att det finns myoror där. Känner misstro mot honom ett tag men det har jag inte tid med nu, det börjar bli mörkt och farligt utomhus, snart tar ondskan över känns det som.

Varje gång det blåser till blir jag väldigt rädd, förösker ta skydd med min jacka mot det onda, som enligt mig är vinden. Den avger konstiga ljud och får träden att röra sig hotfullt emot mig, får en konstig känsla av att mina byxor är blöta och att jag kissat på mig. Gång på gång känner jag efter, men det är alltid torrt. Börjar närma oss Kornelius hus för andra gången nu, vi kommer in dit och jag lägger mig i hans säng. Effekten börjar nu avta och trippen är så gott som slut. Kornelius lägger sig också i sängen, hans puppiller är stora som tefat och trippandet övergår i att bara ta det lungt och snacka. På väggen hänger en varningsskylt, den bultar som ett hjärta och skiftar färg. En bit under skylten lyser det grönt och rött, färgerna blandas i varandra och jag njuter av afterglowen.


Efter ett tag är det dags att åka in till stan med Börje och Stefan, i bilen förklarar dem för mig vad jag gjort och hur otroligt häftigt svamp verkar vara. Jag kan bara instämma, men mina tankar flyger fortfarande iväg och jag kan ännu inte kontrollera dem. Blir avsläppt utanför min bästa väns hus, kan kalla honom för Åke. Han är emot alla typer av droger, men jag har berättat för honom innan vad jag tagit och nu lovat att sluta. Har väldigt dåligt samvete eftersom jag inte berättat om svampen, jag öppnar grinden till huset och sätter mig på en stol och röker utanför.

Ser att Åke är där inne till min förvåning (trodde han var på jobbet) och beslutar mig för att gå in, hoppas på att han inte kommer märka något trots mina tefat till puppiller. När jag öppnat dörren märker jag att även hans flickvän är där, blir chockad samtidigt som Åke frågar mig om jag vet hur man kokar ris. Visst, svarar jag och går in för att hjälpa honom och hans flickvän med maten. Märker att jag är alldeles för trött och sätter mig på en stol i köket och glor ner på ett papper på bordet. En pinsam tystnad sprider sig och jag känner mig verkligen som den oinbjudne pundaren. När Åke sedan frågar vad jag gjort idag förmår jag mig inte att svara, min hjärna tycks inte fungera, får bara fram "ehmm" och "jadu".

Klarar inte av att stanna kvar där inne så ursäktar mig och skynndar mig därifrån. Går en bit och sätter mig sedan på en trappa och röker en cigarette, känslan av ångest och tomhet sprider sig i hela kroppen. Avtändningen har aldrig tidigare varit så jävla jobbig, jag känner mig misslyckad som människa och traskar hemmåt för att där bryta ihop i min säng. Låg vaken och svettades till klockan 04.00 på morgonen, tryckte i mig 100mg tramadol och så fortsatte det med en timmes tidsintervall mellan varje intag, tills jag var uppe i 500mg. Sov två till tre timmar för att sedan gå upp och köra på som vanligt igen. Trots att jag är ovan med tramadol och tog 500mg hjälpte det inte riktigt, euforin byttes ständigt ut mot ångestattacker hela den dagen.

Vad härligt att du tänker sluta!
Riktigt starkt av dig.
Här har du ytterligare en anledning att sluta om du skulle känna att begäret börjar återkomma:
http://www.flashback.org/showthread.php?t=473319

Lycka till!

Har inte hunnit läsa igenom rapporten. Skall ta mig tid till att göra det imorgon Men vill först och främst önska dig all lycka till med att sluta med drogerna!!!! Jag menar det verkligen! Droger kan vara något positivt i sitt liv men det är så lätt att det blir ren skit... Ja, droger kan vara skit!

Återkommer med kommentar på rapporten

Gonatt

4/5

Moral kakor for the people! (/clap)


Mysa själv bakom soffan är grejjer de, får upp gött flum där bak kan jag tänka mig.

Tackar för det, ska nog kunna hålla mig borta från drogerna nu ett tag utan problem


Haha, ja du skulle bara veta hur spännande jag hade det där bakom soffan

Grymt bra rapport älskade läsningen ! Lycka till med att sluta tror du kommer lyckas


peace

Tackar, jag tror inte det kommer bli några problem med att sluta heller, eftersom jag ännu inte utvecklat något beroende

Skrattade riktigt länge åt det dära Känner igen mig, dock jag glömde bort hur man rökte och satt mest med ciggen i handen och såg dum ut

Iallafall, rikigt rolig läsning 4/5.

Starkt att sluta med drogerna. Lycka till

Jo, fyfan vilken känsla det är att glömma bort så simpla saker som att spotta eller röka. Tack för de vänliga orden.

Nu har du skrivit -- och jag läst -- din rapport. Cred för att du körde på så hårt i tre dagar, men du får fan litet minus för ångesten och planerna på att lägga ned drogerna.

4/5

Förstod att du om någon skulle tycka så, men avtändningarna jag upplever kan jag helt enkelt inte hantera. Väntar ett tag innan jag tar upp tjacket igen, nåja tack för betyget.