Nu sitter jag här och ska skriva. Jag har tänkt berätta vad som hänt mig de senaste dagarna, och hur jag mått. Jag kommer i princip rakt av från ett samtal med någon som företrädde AUH. Som ni kanske förstått, så var det inte AUH som hackade The Pirate Bay, utan tre jävla dumhuvuden, och jag är en av dom.
Man kan fråga sig varför man gör en sådan sak. Ur mitt perspektiv var jag en tredje part, medan de två andra stod för hackningen, men icke desto mindre var jag involverad, och om jag var i deras sits skulle jag gjort precis lika mycket som dom. Att kunna dumpa The Pirate Bays användardatabas är något inte alla unnas här i livet. När det kommer så plötsligt, så är det överumplande. Att kopiera lite information har ingen kommit till skada av så som jag ser det. Jag förstår att många människor blir oroade när deras hashade lösenord blir överkomna, men jag vet själv att jag inte kommer göra något med dom. Man tänker över, ska man berätta det här för TPB? Erfarenheten säger att man inte får så mycket som ett tack för när man berättar sådant. Man får oftast bara ett negativt bemötande, och kanske en polisanmälning på sig, bara för att man har varit och pillat. Instinktivt tänker man på att utnyttja säkerhetshålet, för man vet att ingen skada sker. Ingen människa skadas, ingen hårdvara går sönder, det enda är kanske att TPB får pyttelite mer trafik under en viss tid. Man tycker det är kul. Jag är pirat, och har ingenting emot TPB som helhet, de gör mycket och vågar mycket. De är en av de största ikonerna inom piratvärlden. Men såhär långt var det inte så mycket att tänka på, såhär långt hade vi inte gjort något så extremt korkat som det som skall komma.
Vi i gruppen tänkte över TPB's policy angående torrents, och att de inte tar bort någon torrent om beskrivningen inte stämmer. Vi tyckte det här skulle vara ett roligt experiment att sätta deras policy på prov, helt på skoj med lite glimten i ögat i princip. Vi funderade på vilket namn vi skulle posta det under, här, kläcks den totalt dåliga idén. Först betänktes en parodi på AUH, vi bollade några olika idéer. Men sen kom vi in på spåret att det skulle vara kul att faktiskt posta det som AUH. Här är det merdelen som tror att det är för att få publicitet, men ärligt talat tror jag själv att det skulle bli lika mycket ramaskri, oavsett om det var AUH, eller BUH, eller CUH som låg bakom det. Anledningen till att vi körde på AUH-linjen var på grund av den allmäna misstanke som finns att killarna bakom TPB faktiskt är AUH, något som jag fått dementerat av en företrädare för (eller medlem av, vilket vet jag inte) AUH. Humorn i det hela skulle ligga i att TPB själva inte kan påstå att det inte var AUH, för de kan inte rent ut säga att det inte var det, för att de själva skulle vara AUH. Vi tänkte, att det skulle vara något som skulle sprida humor. Det var inte vår mening att orsaka sattyg, då kunde vi lika gärna postat alla hashar tillsammans med den infon som vi släppte, men vi valde att inte göra det, på grund av att alla medlemmar då skulle bli utsatta.
Felet i allt det här, var att vi naivt antog att AUH bara kanske bestog av killarna bakom TPB. Ni anar inte hur fel man kan ha. Man kan ha, så jävla fel, så det inte är sant. Ett litet ögonblick känns det som humor, i det andra, när man faktiskt kommer för sig att tänka efter, är det så jävla urbota dumt så det inte finns. Vi tänkte oss inte alls för att TPB redan har lite extra problem med lagen i och med kommande åtalet, vi tänkte oss inte för de dåliga saker som redan hänt TPB, som till exempel raiden.
Så, det blev till att posta det hela i AUH's namn, och vi såg fram emot lite kommande humor. Det blev det faktiskt, från
http://www.idg.se/2.1085/1.107609:
“Han vill inte uppge vilka som identifierats eller vad som nu ska ske. Men han förnekar att informationen kommer från Arga unga hackare.
– Det vore dumt att säga varför vi vet det.”
Det vore dumt att säga varför vi vet det. Just sådant här var vad vi hade sett fram emot. Vad vi inte hade sett fram emot, var att få reda på att vi blivit spårade. TPB berättade i sin blogg, att de visste vilka det var. Här börjar skräcken. Åtal, inte åtal? Hur mycket vet dom? Ett rent helvete. Jag har svårt att presentera det i ord. Mitt liv har varit bra för det mesta, jag har bra framtidsutsikter, jag har inte hållt på med mycket dumma saker i mitt liv alls. Mitt liv ska precis ta fart, och jag är delaktig i något såhär dumt. Men, det hela lättades lite efter ett tag, då vi kom i kontakt med någon från TPB. eller i alla fall någon som ska ha representerat TPB från vad vi har förstått, och de tyckte förstås vi var lite dumma, om inte jävligt dumma, men de informerade oss ändå om att det var lugnt gällande TPB.
Vid det här laget har dock en av oss fått ett telefonsamtal där han ombeds infinna sig på polisstationen för ett förhör, där han ska fråga efter en person med ett visst namn. När han väl infinner sig, visar det sig att personen inte finns, och att han blivit ditlurad. Det är nu jag inser att det inte var så mycket lek. TPB såg inte på det med humor, och det är som någon som drar ett skämt och hela publiken tystnar, och någon hostar lite. Men det är ändå inte en fullgod jämförelse. Det är inte ens skämt man sätter på spel, eller sin ära, utan det är ens liv, ens framtid. Om publiken inte tycker om det, blir det lejongropen. Det kan nog mer jämföras med gladiatorerna som stred på arenor förr.
Telefonsamtalet följdes dock inte upp med något mer, och kontakten hade tagits, så ett lugn spred sig mellan oss. Men sen kommer den detaljen om AUH. Vi hade så jävla fel. Samtalet som IDG fick var ganska oroande. Påpekandet om hämnd, lät inte alls bra, och att våra personuppgifter skulle publiceras, lät ännu sämre. När natten sen kom, var jag trött, enormt trött, men jag fick ingen ro. Jag började tänka. TPB var inte AUH. Vilka, i helvete är AUH? Vad gör dom, vad tänker dom? Jag hade ingen aning. Skojar dom, är dom på riktigt? Så himla mycket tankar. Jag kunde inte sova, jag skakade, mina händer skakade, jag var nära på att spy bara jag tänkte på vad jag hade gjort. Jag hade förmodligen sabbat mitt liv. Jag gick upp, jag vankade av och an. Jag hämtade en hink ifall att kräkningarna skulle komma för nära. Jag fick i mig lite vatten, min mage var inte mottaglig alls. Det kändes, som att någon hade en pistol mot mitt huvud, någon står där, och ska avgöra om jag ska dö, eller inte. Ska mitt liv få fortsätta, skonad, eller död? Oförmågan att få tag på någon, prata med dom drev mig nästan till vansinne. Solen började stiga. Man inser hur jävla dum man är. Varför man inte tänka rationellt. Bara... Bara backade en sekund? En liten stund. Bara för att se över det hela. Ett litet snedsteg, så har hela ens liv raserats, det är precis likadant som det hände för AUH's rykte. De har fått så jävla mycket skit, bara för att vi gjorde ett dumt val. Ett riktigt dumt sådant. Jag vankar av och an. Läser lite serier för att rensa tankarna. Till slut somnar jag trots allt, efter flera timmars oro, men varje gång jag vaknade så satte tankegångarna igång igen. Det är dom vanliga frågorna man ställer sig “Varför?”, om man ändå kunde backa i tiden. Min framtid som arbetande inom IT, mitt enda och största intresse här i livet kan vara helt förstört. Vad kommer hända med mina anhöriga, på hur många olika sätt kan dom förstöra mitt liv och alla omkring mig? Självmordstankar dök upp lite då och då, men dom slog jag snabbt bort, jag älskar mitt liv, mer än något annat i världen, självmord, var inte en lösning.
No worries..
