2007-05-11, 17:23
#1
Prolog
För att inga missförstånd skall kunna härledas till titelnamnet på denna tripprapport så anspelar namnet helt enkelt till kanal5:s programsatsning där ett gäng begåvningshandikappade porträtteras. Detta av en enda orsak. För den dag som benzozombien knackar en på axeln så är man helt enkelt det största miffot på valfritt gruppboende.
Personliga uppgifter
Kön: Hankön
Ålder: 21år (vid tidpunkten för inmundigandet)
Vikt: ca 95kg (vid tidpunkten för inmundigandet)
Ras: En ljus och tämligen blek version av arten Homo sapiens, sapiens. d.v.s. utanför rasbiologiska kretsar känd som människan som vet att hon vet. Degraderade senares under kvällen till något av en förhistorisk människoapa.
Medicin: 50mg Stilnoct. Ingen tidigare vana av medicinen i fråga.
Ett litet steg tillbaka i evolutionen
Jag hade fått ett paket stilnoct 5:mg av en vän som vi i denna historia kan benämna med namnet Conny Grönblom för att på ett mer målande vis föra in lågbudgetkänslan i trippen. Anledningen till detta är synnerligen enkel, vare sig i medicinen som rusmedel eller omgivningen som sådan var det möjligt att urskilja lyx och flärd. Nä här var det lika mycket glitter och glamour som bakom bykiosken en regnig septemberafton.
Detta packet med stinoct fick jag av Conny för att han ansåg att dom inte fungerade för honom att sova på, då dom resulterade i lätta hallucinationer som således innebar att han tillbringa för lite tid i sängen och för mycket tid stående stirrandes in i sovrumsväggen.
Jag hade inga större planer på att använda stilnocten för att flumma på, utan jag såg dom helt enkelt som en hjälp till att få somna i tid. I takt med att jag insåg hur morgondagens inplanerade schema såg ut så kom jag underfund med att jag behövde komma i säng tidigt för att vara pigg och utvilad efterföljande morgon. Här insåg jag att epitetet sömnmedicin som oftast nämndes i samband med stilnocten gav en bra ledtråd om att jag skulle kunna få lite hjälp på traven.
Kvällen närmade sig sitt slut, och jag kontaktade Conny med en godnatthälsning över msn, och nämde i förbigående att jag skulle använda mig av hans eminenta medicin för att säkerhetsställa att jag skulle få mina 8timmar av välbehövlig sömn. Han replikerade med att jag var tvungen att stanna uppe en stund så att jag fick möjlighet att njuta av effekterna. Jag hade inget att invända till detta, en liten stund skulle jag kunna stanna uppe innan jag lät mig omslutas av sängens värme. Detta tänktes innan jag fick personlig kontakt med benzozombien.
Inmundigandet av tabletter tar fart.
Jag ignorerar uteslutande tidsangivelser i denna rapport då händelsen ägde rum för ca ett år sedan och således gör det svårare att komma ihåg specifika tidpunkter. Men den största orsaken är helt enkelt att reptilhjärnan som fick ta över kontrollen av 95kg man helt enkelt inte hade kapaciteten och det lediga utrymmet att hantera sådana petitesser som att försöka utröna tidsangivelser.
Första tabletten.
Jag börjar med att stoppa i mig en tablett och känner mig för.
Ingen effekt. Klart jag brukar ju tåla rätt så mycket när det handlar om stimulantia, bäst att ta en till.
Andra tabletten.
Tittar på det synnerligen fjolligt lilla pillret som ligger och vilar i min näve. In med det i munnen. Väntar en kort stund. Svär i min tysthet över vilka mjäkiga tabletter det är. Tar upp kartan igen och trycker ut en till tablett.
Tredje och fjärde tabletten.
Konsulterar den gode Conny Grönblom över msn och påpekar i vänlig ton att medicinen verkar vara ganska harmlöst svag. Han påpekar lite lätt att 10mg inte är någon dos för en man och tipsar mig om att öka dosen lite. Sagt och gjort, med min personliga apotekare på andra sidan Internetdjungeln så höjer jag doseringen för att hamna på en mer lämplig terapeutisk dos. Den tredje och fjärde tabletten glider med lätthet nerför min strupe. Jag känner mig lite besviken över att jag inte känner av nånting. Blir nästan lite irriterad över att jag är en så stor, reslig och ståtlig karl som tål så mycket.
Den femte tabletten.
Jag har nu fått i mig 20mg, och min vän tipsar mig om att titta in i något som är mörkt för att på så vis förnimma mig om jag har lyckats få någon visuell effekt av medicinen. Jag sväljer ner en femte tablett för att öka mina chanser. Sedan följer jag Connys visdomsord och ställer mig helt sonika på huk framför en högtalare för att se ifall jag skall lyckas uppleva något fascinerande. Se på fan!, ser det inte lite gran ut som en tunnel rakt in i högtalarmembranet. Detta måste rapporteras till min hjälpsamme vän. Likt en krigsreporter i fronten av ett blodigt krig börjar jag beskriva mina upplevelser.
Den sjätte tabletten.
Jag kommer fram till att 25mg enbart är en terapeutisk dos för dvärgväxta och magra små barn. -Nä nu gäller det att komma upp i lite manligare doser. Säger jag till mig själv samtidigt som jag mumsar i mig min sjätte tablett.
Ett lite lätt rus börjar smyga sig på.
Den sjunde tabletten.
Conny ber mig att beskriva känslan. Nu får den skadeskjutna benzoreportern utlopp för sina ambitioner att sprida storslagna litterära verk. Likt en poet lutar jag mig bakåt för att förnimma mig om vilken känsla jag egentligen känner. Men istället för att smutta på ett glas absint för att stimulera fantasin så trycker jag fram en till tablett ur förpackningen. Likt en billig ordvits försvinner den snabbt bort ur mitt medvetande.
Jag sitter bakåtlutat i min stol och ler lätt för mig själv. Fascinerad av känslan jag upplever försöker jag på bästa möjliga sätt beskriva den med ord. Jag koncentrerar mig på vad jag egentligen känner. Visst gungar det lite. Som att sitta på en båt kanske. En bild från vårat sommarställe vid kusten dyker upp i mitt inre. Nä det är inte jag som gungar. Det är nog allt runtomkring mig som guppar lite saktmodigt. Ja men se på fan! Så ligger det ju till.
Den åttonde tabletten.
Nöjd över att min hjärna, som i detta stadium skulle bli utklassat av vilket klappmongo som helst, lyckats formulera denna insikt stärker min åsikt om att jag är värd ett till litet piller. Den åttonde tabletten glider med lätthet ner för mitt svalg.
32tumms lcd-skärmen som jag har kopplat till datorn, värmer upp mitt ansikte när jag sitter och försöker tyda Connys senaste meddelande på msn. Det känns skönt och lite varmt i ansiktet samtidigt som omvärlden gungar i mitt undermedvetna. Drömmer mig bort till sommarstugan. Det känns som att man sitter på båtbryggan och värmen smeker ansiktet samtidigt som vågorna kluckar mot bryggan och båten. Detta måste jag förklara för den gode Grönblom. Jag tror inte att han ser storheten i att känslan är som att sitta på en brygga en varm sommardag med lugnet runt omkring sig och välbehaget inom sig. Han måste upplysas.
Nionde tabletten.
Reptilhjärnan jobbar på högvarv för att jag skall kunna klara av att forma mina abstrakta tankar. Vid det här laget skulle jag ha blivit vald sist i rullstolskull på dagcentret. Men det bekymrar inte mig. Likt en självmedicinerande skald sitter jag och predikar känslan av lugnet på min brygga med guppande vågor kring mina fötter.
Tionde tabletten.
Jag tittar plötsligt på klockan. Den visar på en tid som ligger närmare morgon än kväll. Nä nu är det nog hög tid att svepa den sista tabletten och krypa ner i sängvärmen. Men först måste jag förklara min bryggkänsla för Conny. Tycker nästan lite synd om honom som inte har någon stuga vid havet. När jag har skaldat klart så reser jag mig ur stolen och stänger av datorn. Detta resulterar i en känsla av lätt illamående. Jag lägger mig ner på golvet för att låta balanssinnet vila och lugna ner kräkkänslan. Hjärnstammen, som kontrollerar dom basala kroppsfunktionerna, skickar signaler till mina ben och armar som reser upp min kropp och förflyttar den in till badrummet. Jag tömmer mitt maginnehåll ur en av dom övre kroppsöppningarna. Jag sköljer ur min mun med lite vatten. Sedan går jag ut till köket för att ersätta det utrensade maginnehållet med en proteinshake. Det går ypperligt.
Sänggående och uppvaknande.
Jag går och lägger mig och ställer klockan.
Nästa morgon vaknar jag på uppsatt tid. Men jag är inte så utvilad och pigg som jag hade hoppats på föregående dag.
Avslutning med tillhörande visdomsord.
Ruset i sig är rätt så skönt och rogivande. Åtminstone för en själv, men ifall man vill imponera på någon i sin omgivning på sitt snabbtänkta och charmerande sätt, så har man helt klart gjort ett grundligt felaktigt val ifall man trycker i sig stilnoct.
Ifall man tar av läkaren angiven dos och lägger sig till sängs för att sova så funkar även det förträffligt.
Utvärdering av trippen
Ifall jag skall vara pedagogisk får trippen 7st benzotomtar av 10st möjliga. Den korta sömnen som jag fick drog ner betyget lite men framförallt så sänkte den avslutande spyan helhetsintrycket en del.
Med vänlig hälsning
C-D af And
För att inga missförstånd skall kunna härledas till titelnamnet på denna tripprapport så anspelar namnet helt enkelt till kanal5:s programsatsning där ett gäng begåvningshandikappade porträtteras. Detta av en enda orsak. För den dag som benzozombien knackar en på axeln så är man helt enkelt det största miffot på valfritt gruppboende.
Personliga uppgifter
Kön: Hankön
Ålder: 21år (vid tidpunkten för inmundigandet)
Vikt: ca 95kg (vid tidpunkten för inmundigandet)
Ras: En ljus och tämligen blek version av arten Homo sapiens, sapiens. d.v.s. utanför rasbiologiska kretsar känd som människan som vet att hon vet. Degraderade senares under kvällen till något av en förhistorisk människoapa.
Medicin: 50mg Stilnoct. Ingen tidigare vana av medicinen i fråga.
Ett litet steg tillbaka i evolutionen
Jag hade fått ett paket stilnoct 5:mg av en vän som vi i denna historia kan benämna med namnet Conny Grönblom för att på ett mer målande vis föra in lågbudgetkänslan i trippen. Anledningen till detta är synnerligen enkel, vare sig i medicinen som rusmedel eller omgivningen som sådan var det möjligt att urskilja lyx och flärd. Nä här var det lika mycket glitter och glamour som bakom bykiosken en regnig septemberafton.
Detta packet med stinoct fick jag av Conny för att han ansåg att dom inte fungerade för honom att sova på, då dom resulterade i lätta hallucinationer som således innebar att han tillbringa för lite tid i sängen och för mycket tid stående stirrandes in i sovrumsväggen.
Jag hade inga större planer på att använda stilnocten för att flumma på, utan jag såg dom helt enkelt som en hjälp till att få somna i tid. I takt med att jag insåg hur morgondagens inplanerade schema såg ut så kom jag underfund med att jag behövde komma i säng tidigt för att vara pigg och utvilad efterföljande morgon. Här insåg jag att epitetet sömnmedicin som oftast nämndes i samband med stilnocten gav en bra ledtråd om att jag skulle kunna få lite hjälp på traven.
Kvällen närmade sig sitt slut, och jag kontaktade Conny med en godnatthälsning över msn, och nämde i förbigående att jag skulle använda mig av hans eminenta medicin för att säkerhetsställa att jag skulle få mina 8timmar av välbehövlig sömn. Han replikerade med att jag var tvungen att stanna uppe en stund så att jag fick möjlighet att njuta av effekterna. Jag hade inget att invända till detta, en liten stund skulle jag kunna stanna uppe innan jag lät mig omslutas av sängens värme. Detta tänktes innan jag fick personlig kontakt med benzozombien.
Inmundigandet av tabletter tar fart.
Jag ignorerar uteslutande tidsangivelser i denna rapport då händelsen ägde rum för ca ett år sedan och således gör det svårare att komma ihåg specifika tidpunkter. Men den största orsaken är helt enkelt att reptilhjärnan som fick ta över kontrollen av 95kg man helt enkelt inte hade kapaciteten och det lediga utrymmet att hantera sådana petitesser som att försöka utröna tidsangivelser.
Första tabletten.
Jag börjar med att stoppa i mig en tablett och känner mig för.
Ingen effekt. Klart jag brukar ju tåla rätt så mycket när det handlar om stimulantia, bäst att ta en till.
Andra tabletten.
Tittar på det synnerligen fjolligt lilla pillret som ligger och vilar i min näve. In med det i munnen. Väntar en kort stund. Svär i min tysthet över vilka mjäkiga tabletter det är. Tar upp kartan igen och trycker ut en till tablett.
Tredje och fjärde tabletten.
Konsulterar den gode Conny Grönblom över msn och påpekar i vänlig ton att medicinen verkar vara ganska harmlöst svag. Han påpekar lite lätt att 10mg inte är någon dos för en man och tipsar mig om att öka dosen lite. Sagt och gjort, med min personliga apotekare på andra sidan Internetdjungeln så höjer jag doseringen för att hamna på en mer lämplig terapeutisk dos. Den tredje och fjärde tabletten glider med lätthet nerför min strupe. Jag känner mig lite besviken över att jag inte känner av nånting. Blir nästan lite irriterad över att jag är en så stor, reslig och ståtlig karl som tål så mycket.
Den femte tabletten.
Jag har nu fått i mig 20mg, och min vän tipsar mig om att titta in i något som är mörkt för att på så vis förnimma mig om jag har lyckats få någon visuell effekt av medicinen. Jag sväljer ner en femte tablett för att öka mina chanser. Sedan följer jag Connys visdomsord och ställer mig helt sonika på huk framför en högtalare för att se ifall jag skall lyckas uppleva något fascinerande. Se på fan!, ser det inte lite gran ut som en tunnel rakt in i högtalarmembranet. Detta måste rapporteras till min hjälpsamme vän. Likt en krigsreporter i fronten av ett blodigt krig börjar jag beskriva mina upplevelser.
Den sjätte tabletten.
Jag kommer fram till att 25mg enbart är en terapeutisk dos för dvärgväxta och magra små barn. -Nä nu gäller det att komma upp i lite manligare doser. Säger jag till mig själv samtidigt som jag mumsar i mig min sjätte tablett.
Ett lite lätt rus börjar smyga sig på.
Den sjunde tabletten.
Conny ber mig att beskriva känslan. Nu får den skadeskjutna benzoreportern utlopp för sina ambitioner att sprida storslagna litterära verk. Likt en poet lutar jag mig bakåt för att förnimma mig om vilken känsla jag egentligen känner. Men istället för att smutta på ett glas absint för att stimulera fantasin så trycker jag fram en till tablett ur förpackningen. Likt en billig ordvits försvinner den snabbt bort ur mitt medvetande.
Jag sitter bakåtlutat i min stol och ler lätt för mig själv. Fascinerad av känslan jag upplever försöker jag på bästa möjliga sätt beskriva den med ord. Jag koncentrerar mig på vad jag egentligen känner. Visst gungar det lite. Som att sitta på en båt kanske. En bild från vårat sommarställe vid kusten dyker upp i mitt inre. Nä det är inte jag som gungar. Det är nog allt runtomkring mig som guppar lite saktmodigt. Ja men se på fan! Så ligger det ju till.
Den åttonde tabletten.
Nöjd över att min hjärna, som i detta stadium skulle bli utklassat av vilket klappmongo som helst, lyckats formulera denna insikt stärker min åsikt om att jag är värd ett till litet piller. Den åttonde tabletten glider med lätthet ner för mitt svalg.
32tumms lcd-skärmen som jag har kopplat till datorn, värmer upp mitt ansikte när jag sitter och försöker tyda Connys senaste meddelande på msn. Det känns skönt och lite varmt i ansiktet samtidigt som omvärlden gungar i mitt undermedvetna. Drömmer mig bort till sommarstugan. Det känns som att man sitter på båtbryggan och värmen smeker ansiktet samtidigt som vågorna kluckar mot bryggan och båten. Detta måste jag förklara för den gode Grönblom. Jag tror inte att han ser storheten i att känslan är som att sitta på en brygga en varm sommardag med lugnet runt omkring sig och välbehaget inom sig. Han måste upplysas.
Nionde tabletten.
Reptilhjärnan jobbar på högvarv för att jag skall kunna klara av att forma mina abstrakta tankar. Vid det här laget skulle jag ha blivit vald sist i rullstolskull på dagcentret. Men det bekymrar inte mig. Likt en självmedicinerande skald sitter jag och predikar känslan av lugnet på min brygga med guppande vågor kring mina fötter.
Tionde tabletten.
Jag tittar plötsligt på klockan. Den visar på en tid som ligger närmare morgon än kväll. Nä nu är det nog hög tid att svepa den sista tabletten och krypa ner i sängvärmen. Men först måste jag förklara min bryggkänsla för Conny. Tycker nästan lite synd om honom som inte har någon stuga vid havet. När jag har skaldat klart så reser jag mig ur stolen och stänger av datorn. Detta resulterar i en känsla av lätt illamående. Jag lägger mig ner på golvet för att låta balanssinnet vila och lugna ner kräkkänslan. Hjärnstammen, som kontrollerar dom basala kroppsfunktionerna, skickar signaler till mina ben och armar som reser upp min kropp och förflyttar den in till badrummet. Jag tömmer mitt maginnehåll ur en av dom övre kroppsöppningarna. Jag sköljer ur min mun med lite vatten. Sedan går jag ut till köket för att ersätta det utrensade maginnehållet med en proteinshake. Det går ypperligt.
Sänggående och uppvaknande.
Jag går och lägger mig och ställer klockan.
Nästa morgon vaknar jag på uppsatt tid. Men jag är inte så utvilad och pigg som jag hade hoppats på föregående dag.
Avslutning med tillhörande visdomsord.
Ruset i sig är rätt så skönt och rogivande. Åtminstone för en själv, men ifall man vill imponera på någon i sin omgivning på sitt snabbtänkta och charmerande sätt, så har man helt klart gjort ett grundligt felaktigt val ifall man trycker i sig stilnoct.
Ifall man tar av läkaren angiven dos och lägger sig till sängs för att sova så funkar även det förträffligt.
Utvärdering av trippen
Ifall jag skall vara pedagogisk får trippen 7st benzotomtar av 10st möjliga. Den korta sömnen som jag fick drog ner betyget lite men framförallt så sänkte den avslutande spyan helhetsintrycket en del.
Med vänlig hälsning
C-D af And
