Fysiktips

Människor skulle ploppa fram lite här och där, för att mycket kvickt försvinna igen!

Om våra ögon var tillräckligt känsliga för att uppfatta enskilda fotoner skulle vi på en mycket mörk plats bara se "blinkningar" från föremål som emitterar/reflekterar fotoner.

Vad jag har hört ska detta gälla vissa grodor, så det är inte en rent hypotetisk tanke.

Jepp, enligt Ulf Danielssons Stjärnor och äpplen som faller så skall detta gälla vissa grodor

Nu har jag fått ihop att en kille befinner sig i en skog och att ljuset från en ficklampa masar sig fram i några fjuttiga km/h. Samtidigt blir omvärlden alldeles sned och lustig och man kan se saker som finns bakom en, runt hörn, osv. Och när han cyklar så går helt plötsligt tiden runtomkring honom fortare och fortare och på några minuter har det t.o.m. hunnit passera ett halvår i hans omvärld.

Sen kommer han hem och ska greppa hantaget till ytterdörren. Han kan se det, men när han sträcker fram handen så "försvinner" det. Det blir suddigt och lite genomskinligt och när fingrarna befinner sig just där handtaget skall vara så finns det inte där.

Detta borde väl då vara exempel på speciella relativiteten och kvantmekaniken. Men den allmänna? Gravitation? Hur tusan ska man "översätta" det till vardagen? Det är ju en del av vår vardag! Det går väl inte beskriva det bättre?

Det är så svårt, sånt här. Jag är ingen naturvetare utan läser bara en enkel "intresse-kurs"...

Visst, men om gravitationen skulle vara så starkt att rummet var märkbart krökt, skulle till exempel summan av trianglernas vinklar inte vara 180 grader.

(Speciell relativitet är ju också en del av vår vardag: det är magnetismen kring strömförande ledare, elektromotorer, generatorer och hela vårt moderna samhälle.)

Glöm inte att en observatör i skogen även uppfattar cyklistens tid lika långsam, som cyklisten uppfattar "skogens tid". Det typiska för spec. rel.teorin. För att anknyta till allmänna rel.teorin kan du istället säga att cyklisten succesivt accelererar upp till, säg 30-40km/h (godtyckligt nära ljusets antagna hastighet), sedan saktar ned och stannar in. Då befinner sig cyklisten X år/timmar/minuter i framtiden.

Jag har alltså redan fått fram speciell och allmän teori, menar du? För han cyklar ju iväg och ju fortare han cyklar desto snabbare går dag och natt runtomkring honom, och tillslut har det passerat ett halvår efter vad han tycker är bara några minuter?

Nu kommer han hem till sin morsa som står framför honom, men när han ska omfamna henne så står hon helt plötsligt bakom honom... Spännande!

Låt han komma tebax till huset/morsan och se sig själv åka iväg Förutsatt att hans resa startade därifrån.

Edit: Hmm, är det en möjlighet btw. Om vi tänker på cirkulär rörelse och hastighet mindre än c ? Nä. Så skitsamma..

Jag redigerade om mitt svar medan du skrev ditt. Helt crazy, precis som för min huvudperson.

Editerade mitt oxo, så vi är kvitt

Bara så att jag förstått saker och ting rätt... Han cyklar och den ökade hastigheten ger upphov till att omvärlden går i en mycket snabbare takt än han själv, sett ur hans synvinkel. Skulle någon stå stilla i denna omvärld och betrakta honom så skulle denne tycka att han i princip var helt "pausad" i sin närvaro.

Har detta med den allmänna teorin att göra? Är det inte ett fenomen i den speciella teorin?

Människor som rörde sig fort skulle se smala ut till följd av den relativistiska Lorentzkontraktionen!