2007-05-10, 23:50
#1
Substans: DXM
Dos: 1750mg
Ålder: 19
Kön: Man
Vikt: ca 65kg
Denna händelse va på julaftonshelgen 2006
Hur de hela började:
13.00 Hade varit och jobbat med att lägga nätmatta på en skitig vind hela dagen och bara längtade efter att klockan skulle bli 4 så att jag kunde åka hem till min lägenhet och bara softa i soffan hela kvällen när dom helt plötsligt ringde från mitt andra jobb (ett Servicehus) och frågade om jag kunde jobba från 7 till 9 vilket jag också tackade ja till. Pengar går ju före fritid enligt mej.
16.00 Har precis slutat första jobbet nu men har en tågresa på en timme innan jag är hemma, och tåget går inte förrens kl 5 så innan jag har hunnit hem till mej hinner klockan bli ca halv 7. Jobbigt. Men jag hinner iaf köpa en fet hamburgare vid tågstationen innan avfärd som jag kan gotta mej på under resan. Orka ställa sej och laga mat hemma.
18.30 Kommer till lägenheten där jag får ett kärleksfullt bemötande av min flickvän som jag inte har träffat på länge när jag har jobbat borta i flera dagar. Hon och hennes bästa tjejkompis står och försöker göra en köttfärssås som inte såg helt fel ut, men hade inte riktigt smält hamburgaren än så de fick vänta tills jag slutat på servicehuset. Samtidigt som vi snackar lite skit kommer jag på att jag har min DXM-påse och bestämmer mej för att trippa lite när jag slutar kl 9
, vilket också tjejen och hennes kompis tycker låter som en rolig ide.
19.00 Kommer precis i tid till jobbet och börjar med att byta om till dom sexiga personalkläderna (ironi). Har ganska fullt upp med att servera kvällsmat samt hjälpa de äldre i säng, och tro de eller ej mej jag tycker faktiskt att det är kul att jobba med att hjälpa äldre. Man känner verkligen att man har gjort något bra efteråt. Sen är dom flesta väldigt trevliga. Inte alla, men dom flesta.
21.00 har precis kommit hem nu och får även denna gång ett trevligt bemötande. Fast denna gång av två dexade tjejer som nojjar över sin höga kroppstemperatur. Dom såg faktiskt ut som två övermogna tomater i ansiktet hehe, fast de kanske är lite onödigt att säga
.
Funderar lite på hur jag ska få till min set & setting så bra så möjligt och kommer på att vi ska titta på Göta Kanal (en svensk kultfilm för er som inte vet de) och lyssna på Infected Mushroom, vilket både min flickvän och hennes kompis tyckte va en bra ide.
21.30 Sitter nu i soffan med "Tomaterna" och börjar med att inta 500mg DXM samtidigt som jag startar filmen. Tjejen och hennes kompis intar också 250mg var nu. Dom har nu tagigt 750mg var. Första timmen känner jag inget, men de kan ju vara lite segt innan effekten kommer när det gäller DXM. Men jag har lite dåligt tålamod och tar därför 250mg till. Sammanlagt 750mg nu.
22.30 Nu har de dragit på lite, men det är ändå inte i närheten som dom 3 senaste gångerna jag har tagit DXM och då tog jag 500mg.
Börjar och känna den där metalliska och elektriska känslan i kroppen och tror att min tollerans har ökat något och slänger därför i mej 500mg till "mycket dumt gjort!". Varför kommer ni att få veta senare. Men hur som helst så går jag och vrider på lite volym på stereon och njuter av musiken ett tag. Kan ju tyvär inte ha musik på så länge när det bor en riktig satmara/kärring/idiot under oss som inte kan annat en att gnälla. Men vi flummar runt så länge det går i allafall.
23.00 Börjar bli riktigt dexad nu men är iaf vid medvetande. Jag och min flickvän går ut på balkongen för att kyla ner oss lite samtidigt som jag måste försöka lugna ner henne, hon börjar bli riktigt nojjig nu. När vi kommer in får hon nått konstigt ryck och blir helt crazy när hon tror att de springer in en massa små farliga tomtar från balkongdörren som försöker riva ner våran lilla julgran som står på en högtalare brevid balkongdörren. Efter att jag har lugnat ner henne och fått henne att inse att det inte finns några tomtar så bestämmer vi oss för att lägga oss. Sedan händer det nått! Jag får nån konstig ide och tar 500mg till! Sedan vart det svart!
00.00 Jag är helt plötsligt näst intill medvetslös och bara stirrar med tom blick. Min flickvän och hennes kompis får nu panik då jag är helt okontaktbar och så fort dom tar tag i mej eller pratar med mej så kollar jag på dom med en djup tom mördarblick som inte går att beskriva med ord!
När dom efter ett omöjligt försök att få kontakt så ringer dom dit en av mina kompisar som sedan man ska ta ut tar ut mej för att sänka min temeratur, medans jag står där ute med min tomma blick står jag och gör en massa helsjuka miner som jag aldrig gjort förut. Jag såg riktigt läskig ut enligt dom. Men när dom märker att alla försök med att få mej till medvetande misslyckas så bestämmer dom sej för att ringa morsan och ambulans som snabbs är på plats och för mej akut till lassarettet.
Det senaste som hände här från att jag fick blackout är återberättat av dom som förgäves försökte få kontakt med mej men sen får jag ett litet luddigt minne. Jag hör röster djupt inne i mitt huvud men förstår ingenting. Hör bara svaga ekon av morsan som håller i min hand och med halvt gråtande röst säger "det kommer att bli bra igen, det kommer att bli bra."Det var i ambulansen. Sedan slocknade jag igen och vaknade svagt upp och trodde att jag drömmde, hörde konstiga pip och en massa okända röster men såg ingenting, sedan slocknade jag igen.
Efter att jag va halvt medvetslös några timmar på sjukhuset vaknade jag upp av att det stod 4-5 personer runt min säng och försökte ställa frågor om hur mycket jag hade tagit, men jag var för borta för att kunna svara och jag somnade snabbt igen.
Efter ytterligare några timmar vaknar jag på riktigt och förstår att jag ligger på intensiven med kateter och slangar överallt. Börjag nu förstå vad som har hänt och får panikångest och kan inte hålla tårarna borta. Vet va morsan tycker om droger och jag har alltid sagt till henne att jag inte håller på med sånt. Ringer till henne och vrålgrinar och får bara fram "Förlåt! Förlåt!" Kan inte beskriva hur dåligt jag mådde vid de tillfället.
Några timmar senare får jag åka hem efter lite snack med psykologer och läkare. Grät hela bilresan hem och visste inte va min flickvän skulle säga när jag kom hem. Gick sakta upp för trappen till lägenheten och vågade knappt öppna dörren men jag han inte ens kliva in förrens hon kom gråtandes och kramade om mej. De var då vi lovade varann att aldrig ta DXM igen.
Låt inte detta hända er! Gör inte som jag gjorde, behandla droger med respekt! Jag höll på att dö den där natten.Läkarna sa att jag fick andningsförlamning vid några tillfällen
.
Rapporten kanske vart lite rörig mot slutet men jag hade som sagt väldigt svagt minne och under den mesta tiden blackout.
Dos: 1750mg
Ålder: 19
Kön: Man
Vikt: ca 65kg
Denna händelse va på julaftonshelgen 2006
Hur de hela började:
13.00 Hade varit och jobbat med att lägga nätmatta på en skitig vind hela dagen och bara längtade efter att klockan skulle bli 4 så att jag kunde åka hem till min lägenhet och bara softa i soffan hela kvällen när dom helt plötsligt ringde från mitt andra jobb (ett Servicehus) och frågade om jag kunde jobba från 7 till 9 vilket jag också tackade ja till. Pengar går ju före fritid enligt mej.
16.00 Har precis slutat första jobbet nu men har en tågresa på en timme innan jag är hemma, och tåget går inte förrens kl 5 så innan jag har hunnit hem till mej hinner klockan bli ca halv 7. Jobbigt. Men jag hinner iaf köpa en fet hamburgare vid tågstationen innan avfärd som jag kan gotta mej på under resan. Orka ställa sej och laga mat hemma.
18.30 Kommer till lägenheten där jag får ett kärleksfullt bemötande av min flickvän som jag inte har träffat på länge när jag har jobbat borta i flera dagar. Hon och hennes bästa tjejkompis står och försöker göra en köttfärssås som inte såg helt fel ut, men hade inte riktigt smält hamburgaren än så de fick vänta tills jag slutat på servicehuset. Samtidigt som vi snackar lite skit kommer jag på att jag har min DXM-påse och bestämmer mej för att trippa lite när jag slutar kl 9
, vilket också tjejen och hennes kompis tycker låter som en rolig ide.19.00 Kommer precis i tid till jobbet och börjar med att byta om till dom sexiga personalkläderna (ironi). Har ganska fullt upp med att servera kvällsmat samt hjälpa de äldre i säng, och tro de eller ej mej jag tycker faktiskt att det är kul att jobba med att hjälpa äldre. Man känner verkligen att man har gjort något bra efteråt. Sen är dom flesta väldigt trevliga. Inte alla, men dom flesta.
21.00 har precis kommit hem nu och får även denna gång ett trevligt bemötande. Fast denna gång av två dexade tjejer som nojjar över sin höga kroppstemperatur. Dom såg faktiskt ut som två övermogna tomater i ansiktet hehe, fast de kanske är lite onödigt att säga
.Funderar lite på hur jag ska få till min set & setting så bra så möjligt och kommer på att vi ska titta på Göta Kanal (en svensk kultfilm för er som inte vet de) och lyssna på Infected Mushroom, vilket både min flickvän och hennes kompis tyckte va en bra ide.
21.30 Sitter nu i soffan med "Tomaterna" och börjar med att inta 500mg DXM samtidigt som jag startar filmen. Tjejen och hennes kompis intar också 250mg var nu. Dom har nu tagigt 750mg var. Första timmen känner jag inget, men de kan ju vara lite segt innan effekten kommer när det gäller DXM. Men jag har lite dåligt tålamod och tar därför 250mg till. Sammanlagt 750mg nu.
22.30 Nu har de dragit på lite, men det är ändå inte i närheten som dom 3 senaste gångerna jag har tagit DXM och då tog jag 500mg.
Börjar och känna den där metalliska och elektriska känslan i kroppen och tror att min tollerans har ökat något och slänger därför i mej 500mg till "mycket dumt gjort!". Varför kommer ni att få veta senare. Men hur som helst så går jag och vrider på lite volym på stereon och njuter av musiken ett tag. Kan ju tyvär inte ha musik på så länge när det bor en riktig satmara/kärring/idiot under oss som inte kan annat en att gnälla. Men vi flummar runt så länge det går i allafall.
23.00 Börjar bli riktigt dexad nu men är iaf vid medvetande. Jag och min flickvän går ut på balkongen för att kyla ner oss lite samtidigt som jag måste försöka lugna ner henne, hon börjar bli riktigt nojjig nu. När vi kommer in får hon nått konstigt ryck och blir helt crazy när hon tror att de springer in en massa små farliga tomtar från balkongdörren som försöker riva ner våran lilla julgran som står på en högtalare brevid balkongdörren. Efter att jag har lugnat ner henne och fått henne att inse att det inte finns några tomtar så bestämmer vi oss för att lägga oss. Sedan händer det nått! Jag får nån konstig ide och tar 500mg till! Sedan vart det svart!
00.00 Jag är helt plötsligt näst intill medvetslös och bara stirrar med tom blick. Min flickvän och hennes kompis får nu panik då jag är helt okontaktbar och så fort dom tar tag i mej eller pratar med mej så kollar jag på dom med en djup tom mördarblick som inte går att beskriva med ord!
När dom efter ett omöjligt försök att få kontakt så ringer dom dit en av mina kompisar som sedan man ska ta ut tar ut mej för att sänka min temeratur, medans jag står där ute med min tomma blick står jag och gör en massa helsjuka miner som jag aldrig gjort förut. Jag såg riktigt läskig ut enligt dom. Men när dom märker att alla försök med att få mej till medvetande misslyckas så bestämmer dom sej för att ringa morsan och ambulans som snabbs är på plats och för mej akut till lassarettet.
Det senaste som hände här från att jag fick blackout är återberättat av dom som förgäves försökte få kontakt med mej men sen får jag ett litet luddigt minne. Jag hör röster djupt inne i mitt huvud men förstår ingenting. Hör bara svaga ekon av morsan som håller i min hand och med halvt gråtande röst säger "det kommer att bli bra igen, det kommer att bli bra."Det var i ambulansen. Sedan slocknade jag igen och vaknade svagt upp och trodde att jag drömmde, hörde konstiga pip och en massa okända röster men såg ingenting, sedan slocknade jag igen.
Efter att jag va halvt medvetslös några timmar på sjukhuset vaknade jag upp av att det stod 4-5 personer runt min säng och försökte ställa frågor om hur mycket jag hade tagit, men jag var för borta för att kunna svara och jag somnade snabbt igen.
Efter ytterligare några timmar vaknar jag på riktigt och förstår att jag ligger på intensiven med kateter och slangar överallt. Börjag nu förstå vad som har hänt och får panikångest och kan inte hålla tårarna borta. Vet va morsan tycker om droger och jag har alltid sagt till henne att jag inte håller på med sånt. Ringer till henne och vrålgrinar och får bara fram "Förlåt! Förlåt!" Kan inte beskriva hur dåligt jag mådde vid de tillfället.
Några timmar senare får jag åka hem efter lite snack med psykologer och läkare. Grät hela bilresan hem och visste inte va min flickvän skulle säga när jag kom hem. Gick sakta upp för trappen till lägenheten och vågade knappt öppna dörren men jag han inte ens kliva in förrens hon kom gråtandes och kramade om mej. De var då vi lovade varann att aldrig ta DXM igen.
Låt inte detta hända er! Gör inte som jag gjorde, behandla droger med respekt! Jag höll på att dö den där natten.Läkarna sa att jag fick andningsförlamning vid några tillfällen
.Rapporten kanske vart lite rörig mot slutet men jag hade som sagt väldigt svagt minne och under den mesta tiden blackout.
.
