Tråden om Madeleine McCann - försvann i Portugal (2007-05-03)

Stockholmsyndromet är väl ett utmärkt exempel som visar på att människor kan få för sig de mest konstiga saker i fasansfulla situationer?

Vissa verkar naiva nog att tro att föräldrarna absolut inte kan vara skyldiga till mordet på Madeleine eftersom det vore helt absurdt av dem i o m deras mediakåthet. Då menar jag att man med hjälp av andra exempel (stockholmsyndromet) inser att klartänkthet inte alltid finns med i chocksituationer.

Jag menar också att vem som helst i princip kan mörka ett mord på sin dotter, det krävs ingen kylig läkarmentalitet för. Endast familjeband - se fallet med JonBenet. Till sist menar jag att deras handlande är irrationellt eftersom mediabevakningen som de själva haussat bidrar till oerhört mycket mer fokus på fallet. Vill de verkligen få polisen och släktingar att tro på kidnappning kanske man inte ska besöka påven och sälja armband via PayPal och skapa en masshysteri.

Som sagt, det var bara spekulationer som du skickligt plockade ner.

Du vet inte var det finns en bra redogörelse för hur de har agerat under kvällen, enligt de själva? Jag har som sagt inte följt händelserna noga från början. När ringde de t.ex. polisen? När sa det att de sist hade sett henne, etc. etc.

Vi har fattat poängen med Stockholmsyndromet men skriv det 50 gånger till
ifall det var en som inte förstog.

De har sagt att de lagt barnen och gått och ätit middag med sina
vänner i en tappas bar på hotell området. De tittade till barnen var
30 minut.

Vid 22 tiden har jag för mig upptäcks att Maddie är borta, grannen ovanpå
erbjuder sig att ringa polis, föräldrarna säger att de redan gjort, vilket
polisen nu använder sig som bevis mot dom då ingen polis tillkallats
förens 40 min efteråt.

Vännerna till fam har redogjort för polisen att de sett Murat på hotell
området den kvällen, han nekar.

Hela den mediala uppmärksamhet föräldrarna konstant söker är ju jävligt udda.

Det är väl ett ganska vanligt beteende om man vill ge skenet av att vara oskyldig i ett sånt här fall kan jag tänka mig. Fast jag antar att det ur sån där utredningssynvinkel är det främsta beviset på att man är skyldig. Så som de hela tiden haft kontakt med media, ständiga uttalanden om hur pass utsatta de är och hur synd det är om dom, "Keep lookin'. Don't give up!", ett sorts vi mot dom-läge där hjältarna är de utsatta som måste slåss mot istort sätt hela den onda världen. "Ut med det i media, hela tiden, låt världen få veta hur hemskt vi har det och hur synd det är om oss. Ju mer media är på vår sida, desto större chans har vi att komma undan det här. Större chans att vända blickarna åt ett annat håll."

Men utredarna är sedan länge vana vid det där och känner alldeles säkert igen beteendet. De skiter fullständigt i vad media och föräldrarna leker för lek. De jobbar på i sin egen takt och efter vad de själva har. Det verkar som att föräldrarna försöker styra utredningen genom media för att de tror att de kan vända polisutredningen åt andra håll där ingen bevisning finns. Varför vädjar man i ett sådant läge att sökandet ska fortsätta? Det kommer enligt mig lite fel. Självklart fortsätter man att söka. Varför skulle allting stanna upp bara för att Kate tas in för förhör? Återigen sätter hon sig själv i centrum och försöker dra blickarna till sig. In i det sista försöker hon vara något av en hjälte som vid ett gripande under ett enormt medialt övervakande kliver in i bilen med en hälsning till den tårögda massan: "Fortsätt söka, mina vänner! Fortsätt söka!"

Ett sånt där yttrande i ett sånt läge tycker jag kommer helt fel. På nåt sätt stärker det nu bara min övertygelse om att föräldrarna är de skyldiga. Man säger helt enkelt inte en sån sak i ett sånt läge, för det behövs inte. Det är på nåt sätt en självklarhet att man fortsätter söka även då man har en misstänkt på förhör. Det kan till och med en efterbliven förstå. Men på nåt sätt är det där yttrandet, för mig, ett bevis på att hon har ett behov av att få sätta sig själv i centrum och fortsätta tuta i media att hon är så otroligt utsatt och att det är den stora dumma polisen som inte klarar av att göra sitt jobb. För mig är den där medialeken det främsta beviset för att föräldrarna är skyldiga. Visst, man kan köra den lite i början... men efter ett tag blir det för uppenbart att något inte står rätt till. En normal människa lägger ner efter ett tag. Även om orken skulle finnas till att fortsätta gapa i media så tror jag att man inser att det inte gör någon nytta. Det bästa är att låta polisen köra på i sin egen takt utan att hålla på och tramsa runt som ett par missförstådda hjältar i media.

Nu är jag helt övertygad om att föräldrarna är de skyldiga.

Exakt hur hade du tänkt dig det där?

Det var någon som inte förstod mig. Jag är ledsen att du inte kunde hoppa över mitt senaste inlägg.

så tänker jag oxå. Börjar fundera på om det är det som håller dom
kvar, tanken att de är dom som styr media att dom på så vis
upprätthåller någon form av kontroll, de är deras sorg, deras kampanj,
de talar om för omvärden hela tiden - fortsätt söka osv,,,,

Pappan har ju visat prov på en del vredes utbrott när media ställt
fel frågor. Om man tar ifrån dom en vis kontroll tror jag fasaden
spricker mer och mer.



[quote=KönsKlas]Hela den mediala uppmärksamhet föräldrarna konstant söker är ju jävligt udda.

Jag håller helt med dig, KönsKlas.

Lungt var inget illa menat

DU kan ha rätt med att de kanske gav barnen lugnande men hur fan kan du tycka mamman är het? usch

Visst är det så, men jag har fortfarande svårt att se det relevant just här, det är ju två helt olika företeelser. Om du vill jämföra stockholmssyndromet med något adekvat kan du jämföra med fallet om Natascha, som i fångenskap utvecklat en relation till sin förövare. Det finns liksom inga som helst likheter med Madeleinefallet, utom det faktum att människor beter sig underligt i olika situationer, men där slutar liknelsen!

Men just "klartänkthet är väl precis de som de har visat upp!? Att ljuga, manipulera, röja spår etc. etc. tyder på ett oerhört rationellt tänkande, eller? En människa i chock kan inte under några som helst omständigheter agera på samma sätt.


Det tror inte jag. Jag tror inte att heller att de för den sakens skull har brist på empati, men att de kan (precis som moneysister var inne på) tygla sina känslor då detta är en del av deras vardag.

Vem som har haussat upp fallet är värt att debattera. Engelsk media vill jag påstå, och att föräldrarna helt enkelt blev infånga i mediadrevet, och hur tar man sig ur det??? Vidare tror jag att deras agerande i just media är en slags läkeprocess för dem själva, samt att de faktiskt använder detta till att bygga upp en falsk berättelse som för de själva blir mer och mer sann i deras ögon.