Rimliga gränser för vad som kan tas upp i religiösa debatter

[/quote]Fick du något fel på din dator?

Bismillah

Fick du något fel på din dator?[/quote]
Den verkar leva ett eget liv - har svårt att integrera sig med min vilja.

Vet inte om detta mera skulle kunna ses som problematiskt från en svensk synvinkel?

För egen del har jag inte haft större bekymmer med något av det du tar upp. Men jag tror att lite beror det på hur man är som person. Jag är överlag en positiv person och har inte så svårt i samvaron med andra. Så det mesta går att lösa med vilja och envishet och flexibilitet.
MEN det är lätt för mig att säga som är svensk och van vid samhället.

En del andra kan ha svårt att få det att flyta hyfsat friktionsfritt. Mycket i samhället handlar ju om samspel att kunna delta utan att för den del ge avkall på det som är viktigt för en. Så någon form av mentor aktivitet vore kanske inte så dumt, det kostar pengar det är problemet, men i det långa loppet undrar jag om det inte skulle kunna ge lite positivitet. Det krävs oerhört mycket medmänsklighet i ett sånt projekt, och det vet jag inte om det sträcker sig så långt.

Det handlar nog inte om att bränna fingrarna, jag är van - ta det nu inte bokstavligt, men vissa ämnen känns lite uttjatade.

Genuin Islam har inget med demokrati att göra, även om det kan påminna en del om det. Men det är som jag skrivit flera gånger och som jag uppfattar det, våra ledare försöker att stå med fötterna i två läger, det fungerar inte. Dom måste välja för i nuläget blir det varken hackat eller malet. Precis som människan i sig, de flesta av oss har delmål och mål, så måste också de ha det som har makten i sina händer. 'Gör något', är ett bra tips till dom - om dom lyssnar.

Ett genomgående problem med all debatt, särskilt inom religionsområdet, är naturligtvis att olika troende sällan eller aldrig kan acceptera kritiska röster från andra religioners tillskyndare - ensidig kritik i motsatt riktning tycks vara den enda som flertalet debattörer förmår bjuda på.

Icke-religiösa debattörer, utan känsloengagemang knutet till viss religion, skulle man av det skälet kunna tänka sig ha större framgångar i debatten. Dock förefaller känslorna, ofta hatiska, från sådant håll flöda minst lika ymnigt som från religiöst håll.

Ett problem som man snart upptäcker är tendensen från vissa debattörers sida att censurera för resp. religion känsliga frågeställningar. Detta sker antingen genom att frågan enkelt undviks eller att den kommenteras undvikande med oförklarligt, slingrande rörelser.

Vad gäller debattviljan, som du tar upp, lär varje debattör själv få bestämma över den - debatten blir aldrig mer intressant än debattörerna tillåter.

Så du anser inte att alla åtgärder, med anknytning till muslimers sätt att leva, som kan bidra till effektivare integrering i det nya landet eller ev. assimilering bör diskuteras! Där befinner vi oss på diametralt olika plan, eftersom jag anser detta höra till det viktigaste att ta upp. Man kan inte utgå från sig själv som svensk och tro det räcka för stödet för invandrare att finna sig tillrätta. Ja, de blir uttjatade (kommer upp ofta) eftersom de aldrig besvaras på ett ambitiöst sätt av den som får frågan på sitt bord. Men det är ju bara ord - kan du inte lite närmare beskriva vad du menar?

Bismillah

När det handlar om att integrering/assimilering bör gå ut på att muslimer endast skulle kunna göra det om dom slutar att be och klä sig annorlunda - då har du tappat bort mig i diskussionen.

Jag försöker då svara men vi har väldigt olika ståndpunkter oftast.

Bara ord - ja det är ju vad vi har att tillgå via detta forum.
Leva som man lär. Vara principfast.

Det vore faktiskt mycket intressant att höra din uppfattning om hur integreringen/assimileringen skulle kunna se ut!

Ett inbyggt problem i det hela är just Islams ovilja till anpassning och den totala reformfientligheten. Om två diametralt olika kulturer ska leva i samexistens men båda har som ideal att "vara principfasta", dvs att inte gå med på några förändringar... Hur skulle det då kunna fungera?

Det tycks som om muslimsk integrering i det svenska samhället enbart handlar om anpassning från vår sida, aldrig från muslimernas!

Jag vet att du inte är expert på det här området, och jag förväntar mig inte att du sitter inne med några fullständiga svar... Men du brukar ju tala om "viljan att mötas halvvägs"... Hur tänker du dig att den halva väg som muslimerna har att gå då kan se ut?
mvh
tt

Vad har det med svårigheterna att svara att göra? Tror du att ditt svar främst skall vara sådant att det övensstämmer med andra debattörers? För mig är naturligtvis andra debattörers egna synpunkter det väsentliga. Jag vill veta hur andra tänker och varför - inget annat!

Vad gäller integration/assimilering finns inga krav på att muslimer skulle sluta be eller ändra klädsel (undantag burka som såväl från säkerhetssynpunkt som av av andra skäl inte har med ett öppet samhälle att göra). Hur muslimen annars klär sig ute i gatuvimlet har ingen med att göra.