Snetripp - N-Ethyl-2-CB 100mg

Ålder: 18
Kön: Man
Substans: 100mg N-Ethyl-2-CB Oralt



Prolog:

Återvänder till Uddevalla för att hälsa på en vän och för att ha ännu en knarkhelg. Anländer till Uddevalla runt 15.30 och träffar min vän "D". Vi går till honom och jag slänger av mina grejer för att sedan fortsätta till "U" som vi ska trippa hos.

Inledning:

Vi kommer upp till U och intar 100mg N-Ethyl-2-CB i tablettform. Efter en liten stund bestämmer vi oss för att gå ut i skogen för att trippa. Precis nedanför U finns ett litet skogsparti som vi beger oss in i. Efter ett tags traskande och svårighet att bestämma plats (PGA alla myror) så hittar vi en liten glänta med fint gräs som vi sätter oss vid. Nu kommer även "A" som ska vara nykter och vakta, han har med sig en filt som vi sätter oss på. Nu var det bara att invänta effekterna.

Uppgång:

Pirret i magen kommer och jag känner mig helt euforisk, mycket starkare denna gång än första gången jag tog N-E-2-CB. Sakta men säkert börjar även det visuella träda fram. Som vanligt börjar min känsliga mage säga ifrån och jag ställer mig upp för att spy, smaken som man får i munnen är ungefär som om man skulle ta och hälla i massa salt i ett glas vatten och dricka. D börjar genast whina på mig och säger att han börjar må dåligt också.

Trippen:

Nu har effekterna kickat in helt. Jag står och tittar runt och skogen känns förtrollad, träden svajar lätt i vinden och man kan bilda alla möjliga mönster genom att kolla på lingonrisen. Står och beskådar skogen och tänker på hur mäktigt visuellt N-E-2-CB faktiskt är. Jag och D traskar iväg lite för att titta på den fina skogen och då ser jag ser en humla komma flygande, det känns på något sätt som den är felplacerad i allt detta. Jag ser hur det flyger iväg och får en väldigt afterglow.

När vi kommer tillbaka så ser vi hur U har införskaffat en träpåk och D brister ut i "Vafan, U har en jävla käpp!" och av någon anledning finner vi detta väldigt komiskt, allt blev så sterotypt på något sätt. Jag vänder mig om och ser A sitta i det gröna gräset och äta en annanas och han påminner om värsta skogsmullen där han sitter.

Snetrippen:

Nu börjar dock saker och ting bli obehagligt, jag börjar fråga mig själv - "Vad fan är det jag har tagit?" Jag frågar de andra vad det är vi har tagit, men även fast de säger vad vi har gjort så känns det inte riktigt som det rättifärdigar varför jag känner såhär.

N-Ethyl-2-CB var INTE svaret på frågan, det dög helt enkelt inte.

Fick även en flashback här när jag rökt salvia innan, och precis samma grej - Jag frågade "Vad har jag tagit? "Du har rökt Salvia" och då känndes det inte heller som svaret på frågan.

Jag börjar bli ännu mer orolig över vad jag har gjort med mig själv och börjar komma in i paranoida tankebanor. Jag börjar tänka på vad trippa är och vad som faktiskt händer med en, men allt som kommer upp i skallen är "Dom lämnar spår efter sig" (Vilket jag kom på efteråt är att jag menade med att folk t.ex skriver kludder på lappar när dom trippar för att senare kolla tillbaka på det) Så jag tänkte - "Nej, jag ska inte skriva massa skit nu.. nej jag ska inte!"

Vi börjar nu röra på oss och går en bit bort, vi står på kanten av ett berg nu och kan blicka ned över hela Uddevalla, det blev en jävligt skev men även vacker bild över hela staden. Vinden blåste friskt men ändå varmt. Även fast det kännts väldigt obehagligt innan så var ju helg upptagen med att stirra ut över staden.

Nu står jag med en cigg i handen, kom ej ihåg vart den kom ifrån. Jag står och drar bloss och finner på något sätt den riktiga njutningen med tobak. Det har aldrig varit så gott som just nu. Står och blickar ut och drar några bloss.. det enda som kommer upp i skallen är
"Ännu en helt vanlig dag i livet."

Nu ska vi bege oss tillbaka till Us lägenhet och nu börjar det bli smått panikartat. Tankarna om vad som gjort mig såhära börjar komma tillbaka och jag kommer fram till en punkt som känns mest övertygadande - Jag har dött.. jag har tagit N-Ethyl-2-CB och dött utav det. Nu vandrar jag runt här i skogarna i Uddevalla i en evig psykedelisk dimma, jag kommer aldrig få träffa mina vänner där hemma igen och jag är fast här.. för alltid. Jag växlar mellan den tanken och "Jahopp, nu är jag död, jag är här för alltid.. så varför inte försöka njuta av det?" Det går bra i några sekunder, sedan blir det ångest igen.

Vi vandrar nu tillbaka på stigen, jag och D kommer efter övriga lite gran för att vi ibland helt plötsligt stannar upp och bara står och stirrar som förtrollad på de små dungarna. Jag kommer ihåg hur D säger "nuuu stannar vi här en liten stund och tittar" och så står vi bara där och glor.

När vi kommer tillbaka mot Us lägenhet står det självklart massa folk dära som spelar fotboll och håller på, men vi lyckas hålla låg profil och slinker upp till Us lägenhet.

Tankarna om att jag är död är fortfarandes dära, jag loggar in på MSN på datorn för att försöka få kontakt med omvärlden
"Mina vänner där hemma måste kunna bekräfta min existens!"
När jag kommer in ser jag att min gamla barndomskompis är inne och jag skriver direkt "HALLÅ!!!" och han svarar. Känns lite lungnare nu. Jag skriver något igen kommer inte ihåg vad, det tar någon minut för honom att svara och under tiden fick jag riktig panik över att han inte svarade. Skriver till en tjejkompis och frågar om jag kan ringa henne. (Hon måste kunna bekräfta min existens helt!).
Hon var full och sa att hon inte kunde svara just då. Paniken kom ännu mer och tankarna gick runt med "Hon kan ju inte svara för att jag är död.. det måste ju vara så.. det kan bara vara så."

Nedgång:

Sitter och skriver lite och lungnet börjar komma tillbaka. Helt plötsligt lägger sig ruset och jag inser att det var en snetripp. Jag känner mig otroligt lättad.
Även fast jag tagit Psykedelia många gånger förut så var det här min första riktigt rejäla snetripp. En tripp med mycket blandade känslor, första halven var väldigt härlig medan andra var väldigt panikartad.

Jag vart D och min version på denna trippen ligger här också någonstans.

Bra skrivet att du väldigt ofta går in på hur du känner och inte vad du gör, har själv rätt svårt för det.

4/5

4/5

Jag som hört att N-Ethyl-2-CB ska vara mindfuck-free. Attans.

I doser runt 50~mg så var det relativt mindfuck-fritt men runt 100 så tycker jag att det kommer igång en del.

hehe najs

4/5

Tog också 100mg i två omgångar (50+50 en timme senare), känner igen mig som fan. Har hela trippen inspelad. En hel del roligt, men också en del som är ganska obehagligt.

4/5

Skulle väll knappast kalla lite mindfuck för snedtripp även om det alldeles säkerligen var obehagligt. Du kunde ju endå gå, skriva, tala osv?

När jag sneade ur som värst skevade dels tiden upp sig ordentligt, jag var tvungen att återuppleva alla dåliga stunder, i mitt liv samt var övertygad om att det inte gick att komma ur enligt zenons paradox om att man aldrig kommer från a till b. Jag var så skev att jag trodde inte ens att skjuta skallen av mig med ett av gevären vi har hemma skulle hjälpa då mitt medvetande bara skulle vara kvar i den onda loopen.

Tjena grannen Lät inget trevligt :&& 4/5
Men i efterhand var det säkert en intressant upplevelse =?

Kan skriva en kort ne2cb oral snetripp här också..

Har också sneat ur på ne2cb 90mg, då blev jag utsparkad från ett disco mitt i peaken.
I en okänd stad gick jag runt och runt, samtidigt som det var jävligt kallt.
Trodde jag var förföljd av civila hela tiden, satte mig ibland för att dom skulle ta mig,
för jag orkade inte längre, men ingen kom och tog mig...

Min jacka började nu "trassla" och den stoppade min flykt ifrån de civila så jag var tvungen att lämna den på en parkbänk, där i låg även min mobil!

Så jag gick och gick i den jävla staden och frös som en idiot,
folk passerade då och då men jag bad aldrig om hjälp.
Det skulle ta 3-4 timmar innan jag bad om hjälp.

"Snälla ni måste hjälpa mig jag håller på att frysa ihjäl här, snälla hjälp mig"
Ett par fjortisar lånade mig deras mobil, äntligen var jag på väg till säkerheten!

När taxin stannade utanför hotellet möttes jag av kompisen som också var med på discot,
han undrade vart fan jag hade varit och trodde jag kanske dött :/

Väl inne på hotellet började jag på tråden som startade "sneeriet",
denna staden är perfekt uppbyggd för att spana och ta fast knarkare!
Samtidigt som jag upprepa detta mantra säger kompisen "lugna ner dig lugna ner dig"!!!!!!
Försöker lugna ner mig med en cigg och öppnar ett fönster, men det går i sönder....

"Lugna dig för fan lugna dig för fan", men jag bara fortsatte med denna staden asså,,
staden är perfekt uppbyggd för att spana på folk!!!
Det tog ett tag men till sist somnade jag och vaknade även upp småtrippad.

Grattis, du har större e-penis. Varför känner vissa sig tvungna att klanka ner på andras snedtrippar och sen påstå att deras snedtripp var mycket värre? Skriv en egen tripprapport isåfall!

Minns när jag tog 2C-B för många år sedan. Hade festat hela dagen och sen tagit kokain för första gången. Var så jävla nöjd och självsäker. Var hos en kille som jag kände lite halvt och vi skulle ta 2C-B. "Ta halva till att börja med".. Nej för fasen jag kör på allt. Fick ångra det rätt bra. Eller kanske inte. För jag förstog inte att jag tagit en drog.

Allt som jag gjorde och sa och även det som mina kompisar sa var uppgjort. Det kändes som dom spelade teater eller att jag redan visste att det skulle han säga. Fick panik och försökte bryta mönstret genom att tex sparka in en lucka i köket och att öppna dörren till trapphuset och skrika Sieg Heil (Detta var kanske inte så smart då vi var i Alby) men det var ju absolut det sjukaste man kunde göra där och det kunde inte ingå i min redan färdigskrivna livstråd. En kompis sa högt DU HAR TAGIT EN DROG!.. Vad snackar du om? Inte lätt att reda upp det om man inte vet att man tagit något. Hade kört svagare LSD och en del svamp innan och mått lite små illa ett par gånger. Men detta tog priset. Har inte tagit något psykadeliskt efter den gången.

För mig handlar det inte om att vara störst, bäst eller värst. Vill bara förtydliga begreppen för vad jag har lärt mig så räknas inte lite mindfuck som snedtripp utan för att det ska kallas snedtripp så ska man bli helt satt ur spel. Håller du inte med så kan vi ju diskutera det men du kan sluta med attityden för det var aldrig min avsikt att trampa någon på tårna.