Filmer att leva för

Haha, jag nämnde just denna film i en annan tråd...
Sämsta filmen du sett, dags att lista usla grejer
Smaken är, som bekant, korvig.

Det var den första/enda filmen jag tänkte på när jag noterade denna tråd.
Såg den cirka dagligen under en tioårsperiod, så gott som varje kväll innan jag sov. Dock får jag väl erkänna att jag bara sällan lyckades se hela, eftersom den är så oerhört avspänd.. ärligt talat somnade jag nog oftast under den andra scenen, flygningen över den framtida staden ackompanjerad av Vangelis.. A new life awaits you in the off-world colonies. The chance to begin again in a golden land of opportunity and adventure. Ja herrejävlar.
Bonuslustigt är att den trots sina 25 år på nacken fortfarande känns futuristisk

The Crow, växte upp med att ha sett filmen minst 30 gånger på ett år

Ace Ventura 1 å 2 och Dumb Dumber kunde jag nästintill alla repliker i, kan väl de flesta fortfarande. Var typ kär i Jim Carrey när dom kom...heh...å de e ju över 10 år sen så.

Kevin Smith filmer fastnar också. iallafall från Clerks till Jay and Silent Bob strikes back kan jag någelunda bra (med undantag från Jersey Girl, räknas inte) Trots de så e Kevin Smith kung enligt mig...

Natural Born Killers och Fight Club har jag också sett x antal gånger så där kan jag många repliker...

blablabla

När jag var mindre levde jag nästan för Disneyklassikerna mellan
1990 och 1995 och då främst Lejonkungen =D Minns julaftonen
jag fick den på vhs och var så överlycklig att jag knappt brydde
mig om att öppna resten av klapparna.

Tror även att många skinheads kommer tilltalas utav den rätta och hårda sanningshalten i kommande This is England där man till hög grad besparat alla godnattsliknande versioner om arbetarklassens subkultur i England och målat upp en rå, sann och historiskt vacker och korrekt film som tilltalade mig mycket då jag såg den.

back to the future (alla tre)
forrest gump

Vad är det?

Forrest Gump måste jag se igen.

Själv tycker jag att Forrest Gump är otroligt överskattad och långtråkig.

"Den blå lagunen" med Brook Shields var ju en film som yngre tonårsflickor kunde titta sig alldeles fördärvade på.
När sen "Den blå lagunen II" kom ut, så fick jag lov att följa med min flickvän till biografen.
Det var bara jag och hon där inne ... Men vi hade kul ändå.


Idag görs det ju inga sådana "kultfilmer" längre.
Jag menar, det går ju inte ens att föreställa sig att någon av all dessa miljaddollarsfilmerna som produceras numera som kommer att bli någon unges finaste tonårsminne om 25 år ...


Annat var det förr ...

"Le Grand Bleu" (Det stora blå).
Det blev kaos redan vid premiären. Folk gick ur ur biografen bara för att ställa sig i kök till kassan på nytt igen.
Många fortsatte så flera dagar i rad.

Det var iaf en film som påverkade även mig stort.


"Warriors" blev en stor succé den med, och plötsligt ville alla kläs sig i sådana där fula avslitna jeansjackor utan ärmar.

"Colors" likaså, fast för nästkommande generationen slashasar på stan.